No description available.

Ambassaden som institution har en lång tradition bakom sig och associeras med hög prestige. En fråga som måste ställas är hur den traditionen fungerar i dagens samhälle? Är det dags att uppdatera formen för hur en ambassad förhåller sig till sin omgivning, och rentav i grunden ifrågasätta ambassadens roll? Vilka problem möter svenska och nordiska ambassader idag, och hur kan arkitekturen hjälpa till att handskas med dem? Vilken roll kommer ambassaden att spela de kommande decennierna, och hur kan arkitekturen bidra till dess utveckling? Ökande samarbete och rörlighet mellan västländer och framförallt EU-länder innebär att ambassaderna får allt ett större kulturellt och identitetsskapande uppdrag, i och med att de konsulära uppgifterna minskar. I en värld med mer och mer informellt utbyte mellan länder i form av turism, affärskontakter, utbytes-studier m.m. får den officiella diplomatin en något förändrad roll. Hur skall en modern svensk ambassad se ut och fungera och därigenom på bästa sätt representera Sverige? I den frågan ingår en lång rad aspekter som t.ex. hållbarhet (material, byggteknik, transporter, energianvändning), och arkitektonisk gestaltning. Sverige har de senaste åren allt oftare börjat samarbeta med i första hand de andra nordiska länderna i och kring ambassadverksamheten i olika länder. Dessa samarbeten sker dock endast från fall till fall och det finns ingen övergripande generell strategi för hur verksamheter kan kombineras. Tätare samverkan mellan de nordiska länderna kan vara ett effektivt sätt uppnå ett större internationellt inflytande; de fem nordiska länderna (Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island) har en sammanlagd befolkning på 25 miljoner människor och skulle tillsammans utgöra världens tionde största ekonomi. Ett närmare samarbete inom det diplomatiska området är därför rimligt att tänka sig, och en naturlig utgångspunkt för ett sådant samarbete är ambassadernas arkitektur. Tiden då ambassader var och agerade som solitärer är förbi. Sverige har numera varken kapaciteten eller behovet att placera alla sina ambassader i fristående palats, svåråtkomliga och avskilda från staden. Även om det fortfarande kan vara aktuellt för Sverige att på vissa platser att bygga enskilda hus ämnade enbart åt ambassaden, t.ex. House of Sweden i Washington D.C., så ser verkligheten väldigt annorlunda ut för de allra flesta beskickningar i utlandet. I Budapest t.ex. hyr ambassaden idag lokaler i ett anonymt kontorshus. Om Sverige däremot går ihop med andra länder av liknande storlek, företrädelsevis de nordiska, kan man spara både resurser och ekonomi. Närheten till de respektive exportråden, med vilka ett nära samarbete sker redan idag, ger ytterligare synergieffekter. Den samlade storleken gör en egen gemensam byggnad möjlig och ger en större attraktionskraft än om de enskilda länderna agerar separat. Svaret på frågan “Hur ska svenska ambassader fungera i framtiden, och hur kan svenska ambassader fungera bättre i samarbete med andra länder?” är alltså att Sverige skall samarbeta med andra länder i liknande storlek för att spara resurser och kunna dra nytta av samverkan mellan länderna; underlätta nära samarbete med de respektive exportråden; i de fall man väljer att bygga nytt se till att byggnaden i framtiden kan komma att användas av andra än ambassaderna själva; bygga hållbart; om möjligt ta tillvara på lokal kunskap och byggtradition; samt ge något tillbaka till staden och dess invånare.

Ever since its inception, the EU’s main goal has always been to spread its values of democracy and freedom. The EU’s success in spreading these values has been great until recently when some of the member states have gone through an autocratization. The clearest case of this is Hungary, which can no longer be seen as a democracy, due to its autocratization. Seeing as the EU has certain demands in democracy for countries that want to join the EU, it is strange that they let Hungary continue to be a part of the EU.  This paper will examine what the EU has done to hinder Hungary’s autocratization through its normative power. The results show that the EU has penalised Hungary in terms of sanctions and an article-7 procedure. Though, the EU is far away from throwing Hungary out of the EU, mostly because it is near impossible for the EU to exclude Hungary from the EU. The only way that Hungary can leave the EU is by their own choice.

Syftet med studien är att belysa de medel som författare av journalistisk text använder för att förmedla attityd, förhandla argumenterbarheten för sina åsikter och förhålla sig till andra(s) externa positioner och åsikter. Den teoretiska basen utgörs av appraisalteorin (Martin och White 2005) och den interpersonella metafunktionen i den systemisk funktionella grammatiken (Halliday 2014). Det analyserade materialet baserar sig på ett urval av artiklar i den ungerska regeringsvänliga veckotidskriften Figyelő publicerade under perioden november 2017 till augusti 2018, vilka samtliga tematiskt behandlar utvecklingen i Sverige med avseende på migration. Resultatet visar på en mycket rik och varierad användning av den språkliga repertoaren för att uttrycka attityd, och på en övervägande subjektiv ton i rapporteringen. En stor andel implicit uttryckt attityd liksom ironi och ett framträdande författar-jag vittnar om en medveten ambition att interpersonellt närma sig läsarna. Materialet visar även på en systematisk undanträngning av alternativa ståndpunkter (kontraherande heteroglossi), bland annat genom förstärkning av egna argument och åsikter eller genom ett förringande av andras. Resultatet gör det motiverat att ställa frågan om det finns en ”Populist Stance” som kan inordnas som en utmärkande journalistisk stil under det som appraisalteorin benämns commentator voice, utifrån det narrativ som förmedlas, och vars utmärkande drag skulle vara just rika språkliga uttryck för närhet till läsarna, omfattande förekomster av värderande uttalanden om personer/grupper, och en systematisk begränsning av utrymmet för alternativa ståndpunkter. Erfarenheterna från att använda appraisalteorin i detta arbete visar att en större, fördjupad och jämförande studie på detta område torde vara meningsfull och möjlig, utifrån en kombinerad kvantitativ/kvalitativ ansats. / Jelen tanulmány célja annak megismerése, hogy az újságírói szövegek írói milyen nyelvi eszközöket használnak fel az adott témához való hozzáállásuk kifejezésére, és hogyan érvelnek véleményük érvelhetőségét mellett, valamint hogyan kapcsolódnak más külső álláspontokhoz és véleményekhez. Az elméleti kiinduló pont az „Appraisal”-elmélet (Martin és White 2005) és az interperszonális meta-funkció a szisztémás funkcionális nyelvtanban (Halliday 2014). Az elemzett korpusz a Figyelő – egy a magyar kormányt támogató heti magazin – 2017 novembere és 2018 augusztusa között megjelent cikkeiből készített saját válogatáson alapul, ahol a cikkek témájukat tekintve a migrációval kapcsolatos svédországi fejleményekkel foglalkoznak. A tanulmány eredményei azt mutatják, hogy a szövegekben a szerzők nagyon gazdag és változatos nyelvi repertoárt használnak fel a hozzáállás kifejezésére, és hogy a szövegek túlnyomórészt szubjektív módon ábrázolják a helyzetet Svédországban. A szerzői hozzáállásnak a sok egyenesen ki nem mondott megnyilvánulása, a sok irónia, valamint a szerző személyének kiemelkedő pozíciója mind arról tanúskodik, hogy tudatos törekvés van arra, hogy interperszonálisan közeledjenek az olvasókhoz. Az anyag azt is megmutatja, hogy szisztematikusan kizárják az alternatív véleményeket (kirekesztő heteroglosszia), többek között azzal, hogy megerősítik a saját érveiket és véleményüket, vagy lekicsinyilik a többiekét. A tanulmány eredményei alapján indokoltan merül fel a kérdés, hogy létezik-e egyfajta „populista hozzáállás” (angol „populist stance”), amelyet jellegzetes újságírói stílusnak lehet tekinteni, és amely besorolható az ”Appraisal”-elmélet által ”Commentator Voice”-nak nevezett jelenség alá. Ezt igazolhatják a szövegek narratívái és megkülönböztető tulajdonságai: az olvasókhoz való közelség/közeledés gazdag nyelvi megnyilvánulásai, a sok egyénekre/csoportokra vonatkozó értékelő kijelentés és az alternatív pozíciók lehetőségeinek szisztematikus korlátozása. Az Appraisal-modell alkalmazásával kapcsolatos tapasztalatok azt mutatják, hogy lehetséges és fontos lenne egy ezen a területen végzett mélyreható, szisztematikus és összehasonlító tanulmány, egy kombinált kvalitatív és kvantitatív kutatási módszer alapján. / The aim of the study is to investigate the means by which authors of journalistic text convey attitude, negotiate the arguability of their opinions and position themselves in relation to external positions and the views of others. The theoretical basis of the study is Appraisal Theory (Martin &h White 2005) and the Interpersonal Metafunction of Systemic Functional Linguistics (Halliday 2014). The analysed material is based on a selection of articles in the Hungarian government-friendly weekly magazine Figyelő, published between November 2017 and August 2018, all of which thematically deal with developments in Sweden with regard to migration. The results of the study show a rich and varied use of the linguistic repertoire for expressing attitude, and a predominantly subjective writer voice. Frequent examples of implicitly expressed attitude and irony as well as the appearance of the author as subject in the text give witness to a conscious ambition to approach readers interpersonally. The material also shows a systematic exclusion of alternative positions (contracting heteroglossia), whereby the author strengthens his/her own arguments and opinions and/or belittles those of others. The results give cause for asking whether there is a "Populist Stance", a distinctive journalistic style under what Appraisal defines as the Commentator Voice, based on the narrative conveyed, and whose distinctive features would be rich linguistic expressions of closeness to readers, extensive occurrences of evaluative statements about individuals/groups, and a systematic limitation of the space for alternative positions. Experience from applying the Appraisal model in the study shows that a larger in-depth, systematic and comparative analysis of this type of material would be meaningful and possible, based on a combined quantitative/qualitative approach.

This paper aims at analyzing and understanding the political conflict between the EU and member states Hungary and Poland that has increased in recent years. Though this paper's focus will be on the different understanding and application of democracy, its meaning and values. By understanding the different approach to democracy, through liberal democracy and illiberal democracy, one may understand the conflict better and its implication for European integration. This paper analyses the democratic development in Hungary and Poland, the theories behind their development and its response from the EU. The importance of understanding the core values of democracy and understanding of it, be it liberal democracy or illiberal democracy, is not to be underestimated. Only by understanding these differences in core values can we understand the conflict of Rule of Law between the EU and its illiberal member states. This paper concludes that the negative democratic development in these states and their governments' public philosophical and political narratives for their reforms are not in coordination with neither reality nor public opinion. It also finds that the development of illiberal democracies within the EU is a threat to future European integration and the normative legitimacy of the EU in internal and foreign matters.

The European Union (EU) is based on the inclusive core values ​​of democracy, the rule of law and respect for human rights enshrined in article 2 of the Treaty of the European Union. If there is a risk that these values ​​are systematically threatened within a member state or when breaches are a fact, the EU may act by applying legal and political mechanisms. The purpose of this paper is to highlight the problem with EU member states abandoning the democratic principles in favor of the illiberal, as exemplified by a case study on Hungary whose constitution and national identity are based on exclusionary values, which consequently has implications for human rights. The main focus of the thesis is the article 7 procedure which has a sanctioning mechanism that may result in the member state concerned being wholly or partly deprived of its voting rights in the Council of the European Union. Article 7 has been criticized for being ineffective and too political. In September 2018, the European Parliament adopted a resolution which activated the preventive mechanism of the procedure against Hungary which is about deciding whether there is a risk of breaches of article 2. The main ambition of the study is to discuss to what extent article 7 can protect the EU's core values. For these purposes, a jurisprudence method that examines EU law has been applied and, through a political science approach, the application of article 7 against Hungary has been investigated. In order to gain a deeper understanding of the procedure, a field study trip was made to the European Parliament in Brussels, where interviews were conducted with people with insight into the work of Parliament and the Council. I was also given the opportunity to attend a meeting of the Committee of Civil Liberties, Justice and Home Affairs of the European Parliament, in which representatives of the European Commission and the European Union Council also participated. The theme for the discussion was the article 7 procedure against Hungary. The findings of the survey show that, due to the political nature, article 7 is not sufficiently capable of protecting the fundamental values ​​of the EU. What is needed is a new independent mechanism to review all member states' compliance with democracy, the rule of law and human rights.

<p>The two Eastern enlargements in 2004 and 2007 marked a new chapter in the EU’s history, since it was the first time that the Union turned to enlarge eastwards. This thesis examines the borderline problem that arose with Article 49 of the <em>Maastricht</em> <em>Treaty on the European Union</em>, which gave the right to <em>any European country</em> that respects the principles of: liberty, democracy, human and fundamental rights, and the rule of law, to apply for membership in the EU.</p><p> </p><p>This thesis approaches the EU’s borderline problem by taking on three case studies consisting of Hungary, Lithuania, and Ukraine, for the purpose of analyzing the Eastern enlargement and Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU. The reason for doing so is to compare Ukraine’s potentials of becoming a member in the EU with two Eastern states that, like Ukraine, have been involved with the Soviet Union, and that despite their degree of involvement, have been successfully integrated in the EU.</p><p> </p><p>As the EU has turned to enlarge eastwards, it gradually pushes its borderline with every enlargement, closer to Russian territory. Hence, it is necessary to investigate how potential integration of a country like Ukraine can affect the EU’s relations with Russia. The crucial aspect of the current relations between the EU and Russia is the interdependence of energy, where Ukraine is as a strategically important country, since it currently serves as a corridor between East (Russia) and West (EU). This thesis therefore shows that the problematic of potential integration of Ukraine goes much deeper than that of a geographical matter, and therefore touches other problem areas related to domestic political instability in Ukraine, and Russian political influence through its gas supplies.</p><p> </p><p>This thesis approaches the EU’s borderline problem from a foreign political perspective by investigating Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU and suggesting, by the assistance of Westberg’s theoretical framework of integration theories, a third generation of integration theories to be needed in order to meet the problematic of the enlargement towards East. The thesis further gives recommendations to how the EU could deal with its borderline problem by answering three research questions related to the enlargement problematic.</p> / <p>De två östutvidgningarna 2004 och 2007 utgjorde ett nytt kapitel i EU:s historia då det var första gången som Unionen påbörjade utvidgningen mot Öst. Denna uppsats undersöker gränsproblematiken som uppkom i samband med Artikel 49 i <em>Maastricht</em> <em>Fördraget om Europeiska Unionen</em>, vilken gav rätten till varje Europeiskt land som respekterar principerna om: frihet, demokrati, mänskliga och fundamentala rättigheter, samt rättsstat, att ansöka om medlemskap i EU.</p><p> </p><p>Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem genom att ta sig an tre fallstudier bestående av Ungern, Litauen, och Ukraina, i syfte att analysera östutvidgningen och Ukrainas potential att bli medlem i EU ur ett utrikespolitiskt perspektiv. Anledningen till detta är att jämföra Ukrainas potential att bli medlem i EU med två öststater som, i likhet med Ukraina, har varit involverade i Sovjet Unionen, men som oberoende graden av involvering med Ryssland, framgångsrikt blivit integrerade i EU.</p><p> </p><p>Eftersom EU påbörjat utvidgningen mot Öst så förskjuts EU:s gräns gradvis, med varje östutvidgning, nära ryskt territorium. Därmed är det nödvändigt att utreda hur potentiell integrering av ett land som Ukraina kan påverka EU:s relationer med Ryssland. Den avgörande aspekten när det gäller relationerna mellan EU och Ryssland, är det ömsesidiga beroendet kring energi, där Ukraina utgör ett strategiskt viktigt land, eftersom det för närvarande verkar som en korridor mellan Öst (Ryssland) och Väst (EU). Denna uppsats visar att problematiken kring potentiell integrering av Ukraina rör problemområden bortom geografisk natur, så som inhemskt politisk instabilitet i Ukraina, samt Rysslands politiska inflytande genom energiförsörjning till Europa.</p><p> </p><p>Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem från ett utrikespolitiskt perspektiv genom att utreda Ukrainas potentiella medlemskap i EU. Den föreslår, med hjälp av Westbergs integrationsteoretiska ramverk, att en tredje generation av integrationsteorier är nödvändig för att analysera problematiken kring utvidgningen mot Öst. Uppsatsen ger rekommendationer till hur EU kan hantera sitt gränsproblem genom att svara på tre frågeställningar gällande utvidgningsproblematiken.</p>

The two Eastern enlargements in 2004 and 2007 marked a new chapter in the EU’s history, since it was the first time that the Union turned to enlarge eastwards. This thesis examines the borderline problem that arose with Article 49 of the Maastricht Treaty on the European Union, which gave the right to any European country that respects the principles of: liberty, democracy, human and fundamental rights, and the rule of law, to apply for membership in the EU.   This thesis approaches the EU’s borderline problem by taking on three case studies consisting of Hungary, Lithuania, and Ukraine, for the purpose of analyzing the Eastern enlargement and Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU. The reason for doing so is to compare Ukraine’s potentials of becoming a member in the EU with two Eastern states that, like Ukraine, have been involved with the Soviet Union, and that despite their degree of involvement, have been successfully integrated in the EU.   As the EU has turned to enlarge eastwards, it gradually pushes its borderline with every enlargement, closer to Russian territory. Hence, it is necessary to investigate how potential integration of a country like Ukraine can affect the EU’s relations with Russia. The crucial aspect of the current relations between the EU and Russia is the interdependence of energy, where Ukraine is as a strategically important country, since it currently serves as a corridor between East (Russia) and West (EU). This thesis therefore shows that the problematic of potential integration of Ukraine goes much deeper than that of a geographical matter, and therefore touches other problem areas related to domestic political instability in Ukraine, and Russian political influence through its gas supplies.   This thesis approaches the EU’s borderline problem from a foreign political perspective by investigating Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU and suggesting, by the assistance of Westberg’s theoretical framework of integration theories, a third generation of integration theories to be needed in order to meet the problematic of the enlargement towards East. The thesis further gives recommendations to how the EU could deal with its borderline problem by answering three research questions related to the enlargement problematic. / De två östutvidgningarna 2004 och 2007 utgjorde ett nytt kapitel i EU:s historia då det var första gången som Unionen påbörjade utvidgningen mot Öst. Denna uppsats undersöker gränsproblematiken som uppkom i samband med Artikel 49 i Maastricht Fördraget om Europeiska Unionen, vilken gav rätten till varje Europeiskt land som respekterar principerna om: frihet, demokrati, mänskliga och fundamentala rättigheter, samt rättsstat, att ansöka om medlemskap i EU.   Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem genom att ta sig an tre fallstudier bestående av Ungern, Litauen, och Ukraina, i syfte att analysera östutvidgningen och Ukrainas potential att bli medlem i EU ur ett utrikespolitiskt perspektiv. Anledningen till detta är att jämföra Ukrainas potential att bli medlem i EU med två öststater som, i likhet med Ukraina, har varit involverade i Sovjet Unionen, men som oberoende graden av involvering med Ryssland, framgångsrikt blivit integrerade i EU.   Eftersom EU påbörjat utvidgningen mot Öst så förskjuts EU:s gräns gradvis, med varje östutvidgning, nära ryskt territorium. Därmed är det nödvändigt att utreda hur potentiell integrering av ett land som Ukraina kan påverka EU:s relationer med Ryssland. Den avgörande aspekten när det gäller relationerna mellan EU och Ryssland, är det ömsesidiga beroendet kring energi, där Ukraina utgör ett strategiskt viktigt land, eftersom det för närvarande verkar som en korridor mellan Öst (Ryssland) och Väst (EU). Denna uppsats visar att problematiken kring potentiell integrering av Ukraina rör problemområden bortom geografisk natur, så som inhemskt politisk instabilitet i Ukraina, samt Rysslands politiska inflytande genom energiförsörjning till Europa.   Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem från ett utrikespolitiskt perspektiv genom att utreda Ukrainas potentiella medlemskap i EU. Den föreslår, med hjälp av Westbergs integrationsteoretiska ramverk, att en tredje generation av integrationsteorier är nödvändig för att analysera problematiken kring utvidgningen mot Öst. Uppsatsen ger rekommendationer till hur EU kan hantera sitt gränsproblem genom att svara på tre frågeställningar gällande utvidgningsproblematiken.