The purpose of this thesis is to examine how reading different media forms can lead to different experiences for the reader and how they choose which media form to read. Two questions are posed in the study. Question number one is: How does the media form influence the reading experience of the book and question number two is: What reasons can be seen behind the different choices of media forms?The study is based upon qualitative interviews with six readers using different media forms. Two different theories are used for analyzing the result. When analyzing reading experiences Sten Furhammar´s model of reading have been used and a media consumption theory for analyzing choices of reading different media forms.The results of the examination shows that the experience of the book differs depending on which media form the informants are using and that their choices depends on where they are about to either read or to listen to an audio book. / Program: Bibliotekarie

Bakgrund: Fetma är en sjukdom och ett växande folkhälsoproblem. Bariatrisk kirurgi är ett samlingsnamn för kirurgiskt ingrepp i mag-tarmkanalen avseende viktminskning och en behandlingsmetod för fetma. Syfte: Att beskriva personers upplevelser efter bariatrisk kirurgi. Metod: En beskrivande litteraturstudie med elva vetenskapliga artiklar varav åtta hade kvalitativ ansats, två hade mixad metod och en hade kvantitativ ansats. Huvudresultat: Resultatet av studien visade att personerna upplevde att bariatrisk kirurgi förändrade dem psykiskt, fysiskt och socialt. De upplevde att operationen bidrog till en bättre hälsa och ett ökat självförtroende. Den hastiga viktnedgången gjorde det svårt för personerna att identifiera sig med den nya kroppen, men de kände sig mer bekväma i kroppen. Matsituationen förändrades, matvanorna blev bättre men utmaningar upplevdes då de var tvungna att lära känna den lilla magsäcken. Kroppen blev rörligare och livet mer aktivt. Överflödig hud var problem på det fysiska och psykiska planet. De upplevde sig själva ha blivit mer sociala. Slutsats: Bariatrisk kirurgi utförs med inriktning på viktnedgång, men studien visade att den förändrar människorna mer än att de får en lättare kropp. Eftersom fetma ökar i förekomst och åtskilliga bariatrisk kirurgier genomförs årligen bör sjuksköterskan ha en god insikt i personers upplevelse efter bariatrisk kirurgi för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad, men för att kunna tillämpa en holistisk vård krävs mer forskning på det existentiella planet.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett ökande samhällsproblem och idag räknas det till ett folkhälsoproblem. Detta beteende är ett sätt för personen att göra om den psykiska smärta till en fysisk smärta då det kan vara lättare att hantera, vilket kan ge en ångest lindrade effekt.  Personer som har ett självskadebeteende upplever ibland att i mötet med sjuksköterskor i somatisk akutsjukvård inte är bra. Patientgruppen självskadebeteende är en komplex och komplicerad grupp; dessa personer kan upplevas som provocerande samt att sjuksköterskor kan ha svårt att förstå dem. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att möta personer med ett aktiv självskadebeteende inom den somatiska akutsjukvården. Metod: Kvalitativ litteraturstudie. Studien har en induktiv design och omfattas av åtta artiklar. Sökorden utformades efter syftet. Sökningarna gjordes i tre olika databaser. Resultat: Två kategorier med fem underkategorier kom fram: ” Sjuksköterskors upplevelse av hur bristande kunskap och erfarenheter kunde påverka mötet med personer som har ett självskadebeteende” och ” Sjuksköterskors upplevelse av en ökad förståelse för patienter med självskadebeteende”. Diskussion: Sjuksköterskors upplevelse av bristande adekvat kunskap och kompetens har lyfts fram i denna litteraturstudie. Det har också visats att sjuksköterskors inställning och tillit till den egna förmågan att möta patienter med självskador kunde förbättras genom ökad kunskap.

Bakgrund: Psykisk ohälsa drabbar i genomsnitt var tionde människa och är ett globalt problem. Psykisk ohälsa är stigmatiserat i samhället och kan leda till negativa attityder. När vårdpersonal har negativa attityder mot psykisk ohälsa kan det påverka vårdrelationen till dessa patienter. Personer med psykisk ohälsa har en ökad somatisk sjuklighet och ökad dödlighet i behandlingsbara sjukdomar. Den somatiska vården har svårt att möta de behov patienter med psykisk ohälsa har och dagens sjuksköterskeutbildning ger sjuksköterkorna en bristfällig kunskapsgrund i området. Vårdpersonal inom somatisk vård möter dessa individer som patienter och det är viktigt att personalen kan bemöta dem på rätt sätt så de kan få den vård de behöver. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades i studien. En latent innehållsanalys utfördes och resulterade i två teman. Resultat: Sjuksköterskorna kände oro, rädsla, motvilja eller frustration i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Deras upplevelser var en följd av att de brister som fanns i den somatiska vården för dessa patienter, främst relaterat till arbetsmiljö, kunskap och attityder. Resultatet redovisades i två teman: distansera sig och göra så gott man kan, men inte räcka till. Slutsats: Sjuksköterskorna behöver öka sin kunskap om psykisk ohälsa och hur det påverkar individen. Detta skulle göra det lättare för sjuksköterskorna att etablera en mellanmänsklig relation samt öka deras förmåga att kunna bemöta och bedöma patienternas hälsa.

Bakgrund:Närstående är engagerade i sin familjemedlem med intellektuell funktionsnedsättnings liv, speciellt när de är i behov av vård.I vårdandet av individer med funktionsnedsättning saknas det ofta tillräcklig kompetens hos vårdgivare. Varje individ är unik och ska bemötas och vårdas därefter, i bemötandet av individer med intellektuell funktionsnedsättning behöver sjuksköterskan vara respektfull, motiverande, inte vara dömande samt försöka undvika att göra individen upprörd.Familjecentrerade omvårdnaden vill involvera hela familjen och se den som en helhet. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelse av både sitt eget och andras vårdande gällande individer med intellektuell funktionsnedsättning. Metod: Kvalitativ litteraturstudie utifrån vetenskapliga artiklar som analyserade med innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundmans metod. Resultat: I resultat framgår det att närstående hade både dåliga och bra upplevelser gällande vårdandet av individer med intellektuell funktionsnedsättning.Kategorierna som skapades var Upplevelsen av sin vårdande roll, Upplevelsen av vård från utomstående och Upplevelsen av sitt eget ansvaroch underkategorierna var utmaningar i vårdandet, glädje i sin vårdande roll, bristfällig kvalitet i vårdandet från utomstående, tillfredsställande stöd, viljan att ta ansvar och utmaningar i ansvarstagandet.  Slutsats: I resultatet framgår det att det till största del är negativa upplevelser som närstående beskriver. Det visar sig genom utmaningar och påfrestningar i vårdandet gällande individen med intellektuell funktionsnedsättning. Genom att sjuksköterskorsamtalar med närstående och ger dem utrymme att bestämma hur mycket de vill involveras i sin närståendes vård kan sjuksköterskan ge den bästa möjliga vården till både närstående och patient.

Bakgrund. Vårdens tillgänglighet i glesbygd skiljer sig från storstäder, både i Sverige och internationellt. Syfte. Att undersöka hur patienter i svensk glesbygd upplever tillgängligheten av hälso- och sjukvård. Metodbeskrivning. Kvalitativ metod och induktiv ansats med deskriptiv design. Åtta semi-strukturerade telefonintervjuer genomfördes med personer i åldrarna 24-90 år.  Innehållet analyserades med en modifierad version av Graneheim och Lundmans innehållsanalys (2004). Resultat. Patienter i Arjeplogs kommun ansåg att hälso- och sjukvårdens tillgänglighet brister på grund av avsaknad av fast anställd läkare på vårdcentralen. Bristen på kontinuitet ledde till att informanterna upplevde att de kände bristande tillit till vården och avstod från att söka vård. Även tillgängligheten till akutsjukvård var bristande eftersom resurser inte alltid fanns tillgängliga och skapade oro hos patienterna ifall de skulle bli akut sjuka. Avstånden och tillgängligheten till sjukvård i Arjeplog gjorde att patienter valde att åka längre sträckor till andra sjukhus där de kunde få den hjälp de behövde även om det innebar besvär. För de äldre innebar de långa ressträckorna att de ibland valde att avstå behandlingar på grund av bristande fysisk ork. Teknologins användning såsom mobiltelefon och videosamtal gav i många fall möjligheter att ersätta fysiska besök.   Slutsats. För att utöka tillgängligheten av hälso- och sjukvården i Arjeplog skulle användning av videosamtal kunna utvecklas, då det kan ersätta fysiska besök på avlägsna sjukhus i många fall. Informanterna önskade att det skulle finnas fast anställda läkare på vårdcentralen som kände till förutsättningarna i kommunen. Sjuksköterskor skulle kunna ta över vissa läkaruppgifter för att minska konsekvenserna av läkarbristen i kommunen.

Bakgrund:Att vara livshotande sjuk och vårdas på intensivvårdsavdelning innebär förlust av kontroll och autonomi samt en begränsad kommunikation. Studier visar att patienter kan lida av psykiska besvär i efterförloppet.För att underlätta för patienter i efterförloppet skriver allt fler avdelningar intensivvårdsdagböcker. Syfte:Undersöka patienters upplevelser av intensivvårdsdagböcker och vilken betydelse dagboken har för dem. Metod: Litteraturöversikt baserad på 11 kvalitativa originalartiklar.  Resultat:Personer som vårdats på intensivvårdsavdelning hade ofta minnesluckor och skrämmande minnen. De hade ofta ett behov av att skapa en bild av tiden som livshotande sjuk. Intensivvårdsdagboken fungerade som ett mångfacetterat verktyg. Genom dagboken kunde personer få förståelse för sitt sjukdomsförlopp och återhämtningsprocessens komplexitet. Dagboken kunde fylla i minnesluckor och bringa klarhet i overklighetskänslor. Genom att läsa det som skrivits av närstående och vårdpersonal kunde relationer bevaras och personcentrerad vård kunde uppnås.  Slutsats:Intensivvårdsdagböcker är individanpassade omvårdnadsåtgärder som bör användas då patienter upplever dem som något positivt. För att vidare undersöka dagbokens möjligheter och bedriva evidensbaserad omvårdnad behövs ytterligare forskning på hur dagboken ska utformas och användas.

Bakgrund: Överrapporteringen som sker inom vården har en viktig roll för omvårdnaden och behandling av patienter. Det finns olika rapporteringssätt och ett utav dessa är bedsiderapportering, som börjar bli allt vanligare inom dagens sjukvård. Brister i kommunikationen kan leda till felbehandlingar och vårdskador. Sjuksköterskor anser att rapportering som sker vid patientens säng minskar risken för missförstånd och därigenom ökar patientsäkerheten, vilken även stärks när patienterna blir involverade i sin vård.   Syfte: Studiens syfte var att ta reda på hur patienter upplevde kommunikationsverktyget bedsiderapportering (BRT) i vården.    Metod: Litteraturstudien baserades på åtta kvalitativa och två mixade originalartiklar.   Resultat: Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; Patienternas delaktighet, patientsäkerhet och kommunikation. De flesta patienter ansåg BRT vara en bra metod för att bli delaktiga i vården, samt för att vården skulle upplevas bättre och säkrare för patienterna. Patienterna uppgav att relationen till sjuksköterskorna var viktig och att BRT bidrog till att den personliga kontakten stärktes. De ansåg även att deras medverkan vid rapporteringen möjliggjorde att korrekt information om deras tillstånd förmedlades. Patienterna föredrog också en öppen dialog och samverkan, samt uttryckte att ett lättförståeligt språk från sjuksköterskorna främjade delaktigheten.   Slutsats: Litteraturstudiens resultat lyfter fram både många positiva och negativa åsikter om patienters upplevelser av BRT. Resultatet visar att BRT är ett stort steg i rätt riktning mot patienternas delaktighet och den personcentrerade vården. Författarna anser dock att mer forskning inom området behöver göras för att garantera att rapporteringsverktyget uppskattas av patienterna. / Background: The handover reporting in healthcare is an important part in the care and treatment of patients. There are different ways of reporting and one of those is bedside handover, this type of handover is becoming more common in today’s healthcare. Lack of communication can lead to inaccurate treatments and in some cases result in injuries due to incorrect treatment of patient. Nurses therefore consider a bedside handover by the patient’s bed to reduce the risk of misunderstanding and instead increase the patient’s safety. Has the opportunity to participate in their care.    Purpose: The purpose of this study was to find out how the patients experienced the bedside handover (BRT).   Method: The literature study was based on eight qualitative and two mixed original articles.   Result: The result is reported in three main categories; Patients participation, patient safety and communication. Most of the patients considered BRT to be a good method. It engages the patients in the treatment process and therefore creates a safer health care environment. Patients expressed that the relationship with the nurses was important and that BRT contributed to strengthening the personal contact. The patients also said that by being involved in the reporting process it was possible to correct any information about their condition that might be incorrect. Patients also preferred an open dialogue and that the nurses would use non-medical language because it makes it easier for the patient to be involved.   Conclusion: The results from the literature study highlights the patients experience of BRT, both the positive and negative opinions. It shows that BRT is a big step in the right direction towards increasing the patients involvement and the person-centered care. However, the authors believe that more research in the field is necessary to make sure that the choice of reporting is appreciated by the patients.

Bakgrund: Varje år dör miljoner människor i världen av hjärtinfarkt, men i Sverige har överlevnaden ökat. För de som överlever följer en fysisk och psykisk anpassning i vardagen.Vårdtiderna på sjukhus har kortats. Sjuksköterskans möjlighet att förbereda personen på livet efter hemgången är därmed tidsmässigt begränsad och sker när personen är starkt känslomässigt påverkad. Symtom som följer med sjukdomen riskerar att sänka livskvaliteten och stödet är avgörande för återhämtningen. Syfte: Syftet med studien var att belysa individers upplevelser av det dagliga livet efter en hjärtinfarkt. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie och baserades på tio vetenskapliga artiklar. Analysen av artiklarna genomfördes med en analysmetod inspirerad av Elo och Kyngäs. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorierna hjärtinfarkten en omvälvande insikt, förändrad syn på sin existens, begränsningar i vardagen, sårbar utan stöd samt fysisk hälsa och intimitet påverkade livskvaliteten. Hjärtinfarkten innebar att attityden till livet förändrades, existentiella frågor väcktes och tankar på framtiden kunde vara svåra. Rädsla och extrem trötthet skapade oöverkomliga hinder i vardagen. Livsstilsförändringar som var nödvändiga kunde väcka negativa känslor och vara svåra att genomföra. Utan stöd, privat och professionellt, blev individerna sårbara och en del vände sig till högre makter för hjälp. För en del förbättrades den fysiska hälsan. Med överlevnaden blev samlivet förändrat, intimiteten ökade och tillfredsställelsen blev högre. Slutsats: Livet efter hjärtinfarkten präglades för många av en vardag fylld av existentiella tankar, rädsla och trötthet som skapade svåröverkomliga hinder. För att inte tappa fotfästet, isolera sig socialt och aldrig komma tillbaka i arbetslivet, och för att klara nödvändiga livsstilsförändringar, krävs ett omfattande stöd från sjuksköterskan och närstående.En del överlevande kände en stark livslust och upplevde att de fått en andra chans, som gav dem möjlighet att omprioritera i livet.

Bakgrund: Diabetes Mellitus är en växande sjukdom och en orsak är att befolkningen blir alltäldre. Att leva med ett högt långvarigt blodsocker kan resultera i ett diabetesfotsår. Detkrävs mycket av både individ och vårdpersonal gällande vård och behandling för att ettdiabetesfotsår ska läka. Detta innefattar många olika professioner i teamarbeten. Densituation som en individ befinner sig i kan medföra en påverkan på livskvaliteten. Syfte:Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med diabetesfotsår uppleversin livskvalitet. Metod : Denna litteraturstudie innefattade totalt 14 kvalitativa ochkvantitativa studier som granskades och sammanställdes till ett gemensamt resultat.Resultat: Det framkom att leva med ett diabetesfotsår gav låg livskvalitet i form avbegränsningar och påfrestningar. Det liv som en gång levts byttes ut mot en tappad identitetoch ett liv i isolering. Försök av att leva fullt ut stördes då hjälpmedel var otillräckliga.Vidare framkom det att känslan av att uppleva sig som en börda var svår att hantera dåhjälp och stöd var nödvändigt. Upplevelsen av smärta visade sig vara den störstabidragande orsaken till låg upplevd livskvalitet då smärtan var svår att hantera samt attbehandla. Diskussion: Det var svårt att uppnå livskvalitet om vården enbart fokuserade påsårläkning. Det fysiska, psykiska och sociala påverkade varandra vilket leder till att vårdenmåste se och vårda hela individen i sitt sammanhang. Slutsats: Vården hos individer meddiabetesfotsår har inte anpassats efter individen vilket lett till psykisk, fysisk och socialpåverkan på individens livskvalitet. Att arbeta personcentrerat skulle kunna leda till ökadupplevd livskvalitet. / <p>Godkännnde datum: 19-11-05</p>