Bakgrund: Attention Deficit Hyperactivity Disorder är den vanligaste diagnosen hos barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Föräldrar till barn med ADHD lever med dagliga utmaningar, de behöver stöd och information. En förutsättning för detta är att vårdpersonalen har kunskaper om ADHD. Syfte: Syftet var att belysa hur föräldrar till barn och ungdomar med ADHD upplevde mötet med vårdpersonal. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes och nio artiklar granskades, analyserades och inkluderades i studien. Resultat: Föräldrar upplevde bristande kommunikation, och en okunskap om ADHD hos vårdpersonalen. De kände sig frustrerade och misstrodda, och upplevde att de behövde kämpa för att få stöd. En del förälder kände sig avfärdade av personalen, och saknade information. Andra föräldrar kände att vårdpersonalens kunskaper skapade ett lugn och de blev styrkta i sin föräldraroll. Diskussion: Vårdpersonalens brist på kunskap, kommunikation och stöd orsakade ett lidande för hela familjen som redan befann sig i en pressad situation. Genom att inta en stödjande roll kan sjuksköterskan minska oro och stress och därmed öka välbefinnandet hos föräldrarna. Slutsats: Kunskaperna om ADHD är bristfälliga både inom vården och i samhället, de attityder som finns påverkar familjer negativt. Det finns lite forskning inom området, behovet av ytterligare forskning och utbildning är stort.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Varje år drabbas många föräldrar av stor sorg när deras barn får obotlig cancer. Föräldrarna glömmer sina egna behov och prioriterar istället barnets, vilket kan leda till en psykisk ohälsa hos föräldrarna. Som sjuksköterska handlar det om att få insikt och kunskap om föräldrarnas situation för att kunna hjälpa och stötta dem på bästa sätt. Målet är att föräldrarna ska ha en stabil psykisk hälsa och på så vis vara starka i sin föräldraroll. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrarnas upplevelser av att leva med ett barn som drabbats av obotlig cancer. Metod: En kvalitativ deskriptiv litteraturstudie gjordes. Sex självbiografier, som var skrivna ur föräldrarnas perspektiv, analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Det bildades tre kategorier och sex underkategorier: psykiskt och fysiskt påfrestande, att smärtsamt försöka närma sig det som kommer att hända - brist på kontroll, isolering till följd av förändrad roll i livet, en förnekelse som övergår i acceptans, att vara stark i sin föräldraroll - hoppet ger styrka, betydelsen av stöd, vikten av att finnas till hands.   Slutsats: Föräldrarnas livsvärld förändrades drastiskt och de kämpade mellan lidande och välbefinnande. I början av sjukdomsförloppet upplevde föräldrarna en förnekelse som bidrog till ett större lidande. Tids nog övergick förnekelsen till acceptans, vilket medförde mindre lidande och mer välbefinnande. Föräldrarna gjorde allt för sina barn i detta skede.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Varje dag tar i genomsnitt fyra personer sitt liv i Sverige, det blir nästan 1 500 personer per år. Självmord är ett stort globalt problem som omfattar en miljon självmord per år. Alla dessa dödsfall lämnar ett stort antal sörjande anhöriga efter sig. Självmordet som begås kan ha olika utlösande faktorer, som till exempel vänners dödsfall, dålig självbild, psykisk störning, missbruk eller depression. Syfte: Att få kunskap om anhörigas upplevelser av att förlora en närstående i självmord. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på sex stycken självbiografier. Resultat: De anhöriga känner stor sorg och lidande. De söker svar på varför den närstående tagit sitt liv. Resultatet visar att stöd från omgivning och vänner är viktigt för de anhöriga, men även stödgrupper är viktiga. Detta stöd kunde ibland utebli och resultera i svårigheter att gå vidare. De anhöriga fann välbefinnande i att hjälpa andra i samma eller liknande situation, genom att prata och föreläsa om det de varit med om. Slutsatser: Kunskapen om anhörigas upplevelser att förlora en närstående i självmord har ökat hos författarna. Anhöriga till en närstående som tagit sitt liv har gått igenom en stor förändring i sin livsvärld. Självmordet är ofattbart och genererar smärta, tomhet, sorg och lidande. Det skapar även många frågor som den anhöriga söker svar på. Ett sökande som kommer att ta stor plats i den anhörigas tankar.

Bakgrund: Lungcancer är en livshotande sjukdom där mindre än fem procent överlever fem år. Män insjuknar oftare i lungcancer än kvinnor i Sverige, där majoriteten av de som drabbas har rökt någon gång i sitt liv. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser i samband med lungcancer. Metod: Systematisk litteraturstudie där tolv artiklar, varav fem kvantitativa och sju kvalitativa, analyserades via innehållsanalys. Resultat: Resultatet delades in i fem kategorier: Patienternas upplevelser av bristfällig information, Patienternas upplevelser av oro, Patienternas upplevelser av det dagliga livet, Patienternas upplevelser av skam och skuldkänslor samt utanförskap och Patienternas upplevelser av att veta att de snart ska dö.  Huvuddragen i resultatet är att patienterna upplevde en dålig information från vården kring vad lungcancer är och vad som orsakar den. Den bristfälliga informationen ledde till oro. Det visade sig även att symtom som håravfall och dyspné upplevdes som jobbiga och ledde till ett utanförskap samt skam och skuldkänslor. Utöver detta fanns också tankar på döden. Slutsats: Trots en obotlig sjukdom upplevdes olika grader av hopp, glädje och framtidsplaner. Detta varvades med mycket oro, utanförskap och tankar kring döden. För ett bra bemötande är det viktigt att sjuksköterskan har kännedom om de upplevelser som är vanliga hos patienter med lungcancer, dock är det viktigt att se den enskilda individen.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva föräldrars upplevelser och behov på en neonatalavdelning. Data söktes ur databaserna PubMed och Cinahl och femton artiklar inkluderades i resultatet. Resultatet visade att kommunikation och information, delaktighet och närvaro, kunskap och förståelse, tillit och respekt, stress och oro samt trygghet var de allra viktigaste kärnfrågorna gällande föräldrars behov och upplevelser. Resultatet visade att en ärlig och förtroendeingivande kommunikation är av allra största vikt för att främja en god anknytning mellan föräldrarna och barnet. Det framkom att föräldrarna önskade vara delaktiga i barnets vård och att de ville bli uppmuntrade av vårdpersonalen att delta i denna. Det framgick tydligt att de flesta föräldrar hade ett stort behov av att tillgodogöra sig kunskap om såväl anatomi och fysiologi men även rörande medicinteknik. Föräldrarna uppgav att det var betydelsefullt att känna tillit till vårdpersonalen. De poängterade även hur viktigt det var att vårdpersonalen skapade en känsla av respekt och trygghet, både i yrkesrollen och som medmänniskor. Resultatet visade att brister i en eller flera av dessa sex kärnfrågor medförde känslor av stress och oro hos föräldrarna. En slutsats som kan dras är att vårdpersonalens bemötande och förmåga att engagera föräldrarna blir direkt avgörande för familjens totala helhetsupplevelse.

No description available.

Upplevelsen av att en anhörig drabbas av kritisk sjukdom och behandlas i respirator kan vara svårt för intensivvårdssjuksköterskan att sätta sig in i då det är en subjektiv upplevelse. Kunskapen och förståelsen av den utsatthet som en närstående upplever har stor betydelse för intensivvårdssjuksköterskans i sitt arbete. Bakgrund: Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning har eventuellt svikt i ett eller flera livsnödvändiga organ. På grund av det kritiska sjukdomstillståndet är det vanligt att patienten intuberas, sederas och behandlas i respirator. Detta innebär svårigheter i kommunikationen mellan närstående och patienten. Syfte: Syftet med studien var att belysa närståendes upplevelser då en anhörig vårdas i respirator. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med livsvärlden, lidande och välbefinnande och trygghet som teoretiskreferensram. Resultatet analyserades med Granskär & Höglund-Nielsen´s analys metod. Metoden valdes för att få en djupare förståelse för närståendes upplevelser. För att besvara syftet analyserades kvalitativa studier. Resultat: Studien resulterade i sex teman: Starka känslor i första mötet, behov av information, upplevelser av kommunikationsbrist i samband med sederingen, tryggheten av intensivvårdssjuksköterskans stöd, delaktighet i omvårdnaden och ökad sårbarhet. Närståendes upplevelser under respiratorvården baserades på intensivvårdssjuksköterskans bemötande, information och kommunikation. Genom information och närvaro under behandlingen ingav sjuksköterskan trygghet och stöd för de närstående. Samtidigt som de närstående behövde sjuksköterskans närhet var det viktigt att få egentid med den anhörige. Diskussion: Genomgående i alla teman ur analysen var sjuksköterskornas bemötande och vikten av information under respiratorbehandlingen. De närstående som fick information och kände stödet och närvaron av sjuksköterskan upplevde omvårdnaden som god.

Skolan har bland annat som uppdrag att arbeta för att eleverna görs delaktiga i sin skolsituation och i arbetet kring sina åtgärdsprogram. Vinsterna med att eleverna görs delaktiga är flera. Bland annat ökar elevernas motivation och kunskapsinhämtandet känns av större betydelse och följden av det är att måluppfyllelsen ökar. Jag har genomfört en kvalitativ studie och inspirerats av en livsvärldsfenomenologisk ansats. Jag har velat fånga de upplevelser elever har för sin skolsituation och i arbetet kring sina åtgärdsprogram. Jag har intervjuat elever i årskurs 4 och 5 som har ett åtgärdsprogram dock utan en fastställd diagnos. Studien har genomförts utifrån ett elevperspektiv där jag har återgett deras upplevelser så som jag har uppfattat dem och jag har genom intervjuerna försökt att fånga deras upplevelser av delaktighet i sin skolsituation och i arbetet kring sina åtgärdsprogram. Resultatet visar att eleverna upplever att de är delaktiga i skolsituationen genom klassråden, på rasterna och i val av arbetsuppgifter på lektionerna. Däremot upplever sig inte eleverna delaktiga när det, för lärarna, uppstår oplanerade situationer som hamnar utanför de uppgjorda ramarna. I arbetet kring åtgärdsprogrammen är eleverna osäkra på innehållet och vad de har haft för roll i upprättandet. Specialpedagogen har en aktiv roll i att arbeta för att eleverna ska göras delaktiga i arbetet kring sina åtgärdsprogram och att arbetet kring åtgärdsprogrammen bidrar till att eleverna når skolans mål genom ökad motivation och positivt kunskapsinhämtande. Eleverna i studien upplever ändå i stort sett att de är så delaktiga de vill vara och är nöjda med det.