Syftet med denna studie var att undersöka hur införandet av barnfridsbrott påverkade några yrkesgrupper som arbetar med barn som upplever våld i familjen, samt om arbetet förändrades efter tillägget i 4 kap. 3 § Brottsbalken. Syftet besvarades genom semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare, barnutredare inom polisen samt en samordnare från barnahus. Studiens resultat visade att barnfridsbrott bar med sig ett fåtal förändringar vilka inte upplevdes särskilt omfattande. Därtill varierade förändringarna i dess omfattning mellan respektive yrkesgrupp. Det framkom även att det finns ett flertal hinder i samverkan och samarbetet mellan de olika yrkesgrupperna. I analysen framkom det att barnfridsbrott inte bidragit med omfattande förändringar i varken arbetet, eller för barn som upplever våld i familjen. Detta kan vara en följd av organisationers svårigheter att frångå en redan etablerad arbetsform, samt att samverkan tenderar att försvåras av yrkesgruppernas skilda arbetssätt och målsättningar. / In July 2021 the Swedish legal system introduced a new penal provision called barnfridsbrott which can be found in Chapter 4 of the Swedish Penal Code. The new provision stipulates that a family member or any other close relative exposing children to acts of violence, shall be held responsible in the court of law. The aim of this study was to examine how the new provision had affected the professional work with children who has experienced violence between family members or other close relatives. The study included interviews with different professionals such as social workers, children’s investigators from the police and a coordinator from the Swedish welfare agency barnahus. The results showed that the new provision only had resulted in minor changes which also varied between the professionals. Furthermore, the professionals discussed a number of obstacles that hindered effective co–ordination between them. This essay intended to study these results.

Syftet med studien är att sammanställa forskning där barn har intervjuats om sina upplevelser och erfarenheter av våld i hemmet, mellan närstående, i en kunskapsöversikt. Studiens metod är en allmän litteraturöversikt och dess empiriska material består av elva vetenskapliga artiklar. Empirin analyseras genom en teoridriven tematisk analys. Studiens teoretiska utgångspunkt är den nya barndomssociologin och teorier kring hur det våldsbevittnande barnet ses som offer och vilka positioner som är möjliga för barnen att anta. Även Walkers teori om våld i nära relation som en cyklisk process är en del av det teoretiska ramverket. I den tematiska analysen identifierades två huvudteman samt flera underteman. Det första huvudtemat är barns upplevelse av våld i hemmet, med tre underteman: under de fysiska våldshändelserna, mellan de fysiska våldshändelserna och efter att våldet upphört. Det andra huvudtemat är barns strategier vid våld i hemmet, med tre underteman: strategier för att förhindra att våld uppstår, strategier för att stoppa pågående våld och strategier för att skydda sig själva. Studiens resultat visar att barn upplever våld med flera sinnen och på flera olika sätt. Barnen har väl genomtänkta strategier och väljer dessa utifrån situation. Resultatet diskuteras sedan kritiskt i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna i studien. Studien bidrar till en ökad förståelse för barns upplevelser och erfarenheter av våld i hemmet. / The purpose of this study is to compile research where children have been interviewed about their experiences of domestic violence, between close relatives, within the home. The method used is a general literature review and the study’s empirical material consists of eleven scientific articles. The empirical material is analyzed through a theoretical thematic analysis. The theoretical framework of the study is the new childhood sociology and theories about in which ways the children who experience domestic violence can be seen as victims and the possible positions for these children. Walker’s theory of domestic violence as a cyclical process is also a part of the theoretical framework. In the thematic analysis two main themes was identified as well as several sub-themes. The first main theme is children’s experience of violence within the home, with three sub-themes: during the physical violent incidents, between the physical violent incidents and when the violence has ended. The second main theme is children’s strategies when experiencing violence within the home, with three sub-themes: strategies to prevent violence from occurring, strategies to stop ongoing violence and strategies to protect themselves. The result of the study shows that children experience violence with several senses and in different ways. Children have well thought out strategies and chooses to use these in different situations. The result is critically discussed in relation to the theoretical standpoints in the study. The study contributes with an increased understanding of children’s experience of violence within the home.

Children who experience violence is one aspect of the work of social secretaries and is a complex assignment in their work. The purpose of this essay has been to understand how social secretaries describe their work within their discretion on children who experience violence. More specifically focus has been on cases where there is a lack of consent to voluntary interventions according to the Social Services Act and when compulsory care is not possible. Previous research about this specific situation is limited which makes this study necessary. The questions of this study had a focus on how social secretaries use their discretion in these cases, which challenges they meet in their work and also their reasoning on today´s legislation regarding children who experience violence. The method of this study has been qualitative semi-structured interviews with five social secretaries in three different municipalities in Sweden. Our results have been analysed with previous research and two theoretic starting-points, discretion and caring power. This study shows that knowledge about children who experience violence is an important part in the work of social secretaries and is a crucial factor in children’s right to protection. It also shows that parental rights to refuse interventions is a major aspect that prevents the possibilities of social secretaries to protect children who experience violence which the social secretaries describe as a difficult challenge. Another difficult challenge described was when parents deny that their children are experiencing violence and there is a lack of proof in the same time. The social secretaries in this study expressed a wish to have a possibility in the law to force parents of children who experience violence to receive interventions even though there is a lack of consent.

Syftet med studien var att ta reda på socialsekreterares upplevelser om hur coronapandemin bidragit till våld i hemmet, samt hur de arbetade mot det under rådande omständigheter. Det var en kvalitativ studie med semistrukturerad intervju som datainsamlingsmetod. Åtta stycken socialsekreterare intervjuades och den insamlade datan analyserades genom tematisk analys. De teoretiska ramarna som applicerades vid analysering i denna studie var intersektionalitet och systemteori. Resultat visade att orosanmälningar hade ökat sedan utbrottet av coronapandemin med en tydlighet att oron hade varit våldsrelaterat. Resultat visade även att genomförandet av bedömningar och utredningar hos socialtjänsten begränsades på grund av restriktioner. Med en systemteoretisk teoriram kunde en slutsats dras att coronapandemin var en relevant bidragande faktor till familjerelaterat våld. / The aim of the study was to find out social workers' experiences of how the corona pandemic contributed to domestic violence, as well as how they worked against it under the prevailing circumstances. It was a qualitative study with a semi-structured interview as a data collection method. Eight social secretaries were interviewed, and the collected data was analyzed through a thematic analysis. The theoretical frameworks applied in the analysis in this study were intersectionality and systems theory. Results showed that reports of concern had increased since the outbreak of the corona pandemic with a clarity that the reports had been violence related. Results also showed that the implementation of assessments and investigations carried out by the social services was limited due to restrictions. With a systematic theoretical framework, it could be concluded that the corona pandemic was a highly relevant contributing factor to family-related violence.

Syftet med följande studie är att undersöka vilken verkan lagändringen i Brottsbalken (SFS1962:700, 4 kap. 3 §), avseende barnfridsbrott, har fått för socialtjänstens arbete. Vidare ämnarstudien belysa socialarbetares upplevelser av att arbeta med barn som upplevt våld mellannärstående. Studien antar en hermeneutisk utgångspunkt och använder sig av organisationsteorin,professionsteorin och begreppet handlingsutrymme för att tolka och förstå resultatet. Femsemistrukturerade intervjuer genomfördes med socialarbetare som dagligen kommer i kontaktmed barn i sitt arbete. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter genom kodning ochen tematisk analys, vilket resulterade i att två huvudteman och sju delteman identifierades. Avstudiens resultat framgår att lagändringen inte haft någon större påverkan på det praktiskaarbetet, då socialtjänsten redan arbetade utifrån barnets bästa i stor utsträckning. Däremotupplever respondenterna att arbetet för rättsväsendet och andra samverkanspartner har förändratstill följd av lagändringen. Likaså har samverkan ökat, både internt inom socialtjänstens olikaenheter, och externt mellan olika myndigheter och andra samverkanspartner. Studien påvisar attbarns rättigheter delvis har stärkts då barn i allt större utsträckning ses som egen part. Samtidigtfinns brister i samverkan och begränsningar i svensk lagstiftning och praxis, som gör det svårtför socialarbetare att tillförsäkra barns rättigheter. / The aim of this study is to examine what effect the new law regarding violation of children’sintegrity has had on social services’ work. The study adopts a hermeneutic approach and usesorganizational theory, professional theory and social worker's use of discretion to interpret andunderstand the results. Semi-structured interviews were conducted with five social workers. Theinterviews were transcribed and subsequently analyzed through coding and a thematic analysis,which resulted in the identification of two main themes and seven sub-themes. The studyconcluded that the change in the law did not have a particularly large impact, since the socialservices were already working in the best interest of the child to a large extent. However, socialworkers feel that the work of the judiciary and other cooperation partners has changednoticeably. Likewise, collaboration has increased, both internally within the social services, andexternally between different authorities and other collaboration partners. Furthermore, the studyshows that children's rights have been partially strengthened, as they are increasingly seen astheir own party. Despite this, there are shortcomings in cooperation and other limitations inSwedish legislation and practice that make it difficult for social workers to ensure that children'srights are met.

Syftet med intervjustudien är att undersöka hur personal på skyddat boende upplever sitt nuvarande arbete med barnen samt hur de tror att deras arbete kan påverkas av de nya lagändringarna som framförs i propositionen “Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende”, med utgångspunkt i att barn ska få egna placeringsbeslut. Empirin har samlats in genom intervjuer med åtta personal på olika skyddade boenden, såväl ideella som privata. Resultatet har analyserats utifrån professionsteori, handlingsutrymme och yrkeskompetens. Resultatet visar att personalen på skyddat boende har ett relativt stort handlingsutrymme i arbetet med barnen eftersom det inte finns någon reglering kring hur arbetet ska bedrivas. De arbetar för att barnen ska få känna en trygghet i att de befinner sig på en plats fri från våld och för att barnen ska känna sig inkluderade. Resultatet visar även att stöd och hjälp till barn ser olika ut beroende på vilket skyddat boende de befinner sig på eftersom kraven att arbeta med barnen, och därmed kompetensen och resurserna, varierar. Att barn ska få egna placeringsbeslut välkomnas av de flesta respondenterna då det ger upphov till tydliga riktlinjer i arbetet med barnen. Det framkommer dock farhågor kring att vissa barnhandläggare på socialtjänsten brister i kompetens om våld, samt att det kommer att leda till kortare placeringstider på grund av ekonomiska skäl. / The aim of study is to examine how staff in sheltered housing perceive their current work with children and how they believe their work may be affected by the new legislative changes proposed in the bill "Strengthened Rights for Children and Adults in Sheltered Housing", based on that children individually are going to grant a placement decision. The data were collected through interviews with a total of eight professionals in various sheltered housing facilities, both voluntary women's shelters and privately operated sheltered housing. The results were analyzed based on professional theory, discretion and professional competence. The findings indicate that professionals in sheltered housing have a relatively large discretion in working with children, as there is no regulation governing how the work should be conducted. They work to ensure that children feel secure in a place free from violence and to make them feel included. The results also show that support and assistance for children can vary depending on the specific sheltered housing facility, because the requirements to work with the children, and thus the skills, vary. Most professionals welcome that children individually are going to grant a placement decision, as it provides clear guidelines for working with children. However, there is a concern about social services child welfare workers lacking expertise in handling violence, and that the placement times are going to be shorter due to economic circumstances.

Syftet med denna avhandling är att utforska barns perspektiv på respons i samband med att de upplever våld i nära relation. Särskild betoning ligger på barnens egna, deras syskons, mor- och farföräldrars och andra vuxnas handlingar och reaktioner. På så sätt är målet att undersöka det relationella sammanhangets betydelse för våldsutsatta barn. Avhandlingens teoretiska ansats utgörs av barndomssociologi, sociologin om detpersonliga livet och positioneringsteori. Avhandlingen består av fyra delarbeten. Artikel I analyserar hur barns röst används i kvalitativ forskning om barn som upplever våld. De följande empiriska artiklarna, som bygger på analyser av kvalitativa intervjuer med 20 barn (11–19 år), undersöker barns erfarenhet av respons i samband med våld. Barnens berättelser visar att det ofta finns personer som känner till våldet och undersöker hur barnen själva, deras syskon (artikel II), mor- och farföräldrar (artikelIV) samt andra vuxna (artikel III) positionernas i barnens berättelser. Resultaten visar att barn upplever och responderar på våld på en rad olika sätt. Även personer i det relationella sammanhanget reagerar olika gentemot det utsatta barnet, vilket kan förstås utifrån att relationer omges av olika förväntningar och att respons är ett interaktionellt fenomen – individer i barnens närhet anpassar sin respons efter hur barnen responderar.Omgivningens respons beskrivs av barnen som hjälpsamma eller ohjälpsamma beroende på hur lyhörd, tillgänglig och nära individen upplevs. Avhandlingen visar vidare på att barnen har ett begränsat handlingsutrymme och endast ett fåtal positioner finns tillgängliga när de upplever våld. De primära positioner de våldsutsatta barnen erbjuds är de som ”sårbart offer”, ”sårbar men kompetent aktör” samt ”vuxenlik och omsorgsgivande aktör”. En nyckelfaktor för att barnen ska få hjälpsam respons är att de positioneras som både sårbara offer och som kompetenta aktörer. / The aim with this thesis is to explore children’s perspectives on responses when experiencing intimate partner violence (IPV). Special focus is on the children’s own responses, as well as the actions and reactions of their siblings, grandparents and other adults in their proximity. Through this, the objective is to explore the significance of the relational setting for children exposed to IPV. This thesis is inspired by the sociology of childhood and the sociology of personal life. It has also employed positioning theory. The thesis consists of four papers. In article I, the use of children’s voices in qualitative research with children exposed to IPV is discussed. The following empirical papers, who are based on analyses of interviews with 20 children (11–19 years of age), explore children’s experiences of responses when exposed to violence. The children’s stories suggest that there often are people who know about the violence and the articles analyse how children position themselves in their stories, but also how they are positioned by their siblings (article II), their grandparents (article IV) and other adults (article III). Children exposed to IPV may experience the violence differently and respond to the abuse in a variety of ways. Similarly, individuals in the children’s relational setting may respond to the abused children differently, which can be understood on the basis that relationships are surrounded by different expectations and that responses are interactional phenomenon – individuals close to the children partly adapt their response to how the children react to the abuse. Children describe responses from individuals in their relational setting as either helpful or unhelpful, depending on how responsive, accessible and intimate the individual is perceived. The thesis also suggests that the children have a limited room for maneuverer and only a few positions available for them in the aftermath of violence. The primary attainable positions to the children experiencing IPV are the ones as ‘vulnerable victim’, ‘vulnerable but competent actor’, and ‘adult-like and caregiving actor’. A key factor for children to receive helpful responses is being positioned as vulnerable victims and as competent actors simultaneously.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur diskurser konkurrerar om vad som är barns bästa och hur dessa styr tingsrättens beslut vid vårdnadstvister när det finns uppgifter om pappans våld mot mamma och eventuellt barn. Det empiriska materialet utgick ifrån 14 domar där det fanns uppgifter om pappans våld inom familjen. Tingsrätten hade som uppgift att döma huruvida vårdnaden skulle vara gemensam eller ensam för föräldrarnas gemensamma barn. Studien är kvalitativ och Norman Faircloughs diskursanalys används både som teori och metod tillsammans med socialkonstruktionism, med betoning på genus som social konstruktion. Resultatet i studien visar på två diskurser som tingsrätten motiverar sina beslut utifrån, där båda syftar till att argumentera eller göra trovärdigt vad som är för barnets bästa. I ”behovsdiskursen” betonas vikten av en god och nära relation till båda föräldrarna, emedan ”riskdiskursen” betonar risken för att barnet kan fara illa. Dessa två diskurser påverkar domstolens syn på föräldrarnas samarbete, vilket i sin tur påverkar tingsrättens beslut om gemensam respektive ensam vårdnad. Även på vilket sätt tingsrätten tar upp våldet och benämner våldet påverkas också utifrån vilken av de två diskurserna som råder. Inom behovsdiskursen bedömdes samarbetet som tillräckligt bra vid minsta möjliga tecken på att föräldrarna kunde enas i olika gemensamma beslut rörande barnet, vilket resulterade i gemensam vårdnad. Uppgifter om våld från pappan omformulerades eller omnämndes aldrig, vilket gjorde att våldet inom behovsdiskursen förminskades och fick en underordnad betydelse. Inom riskdiskursen bedömdes det svåra samarbetet mellan föräldrarna utgöra en risk för att barnet skulle fara illa, vilket gjorde att utfallet här blev ensam vårdnad. Inom riskdiskursen synliggjordes och problematiserades våldet i mycket högre grad. / The purpose of the study is to contribute with knowledge about how discourses compete for what is in the best interests of the child and how these govern the district court's decisions in custody disputes when there is information about the father's violence against the mother and any children. The empirical material was based on 14 judgments where there was information about the father's violence within the family. The district court's task was to judge whether custody should be joint or single for the parents' common children. The study is qualitative and Norman Fairclough's discourse analysis is used both as a theory and method together with social constructionism with emphasis on a gender perspective as an additional theory. The results of the study show two discourses from which the district court justifies its decisions, there both aim to argue or make credible what is in the best interests of the child. The “Discourse of needs” emphasizes the importance of a good and close relationship with both parents, while the “Discourse of risk” emphasizes the risk that the child may be harmed. The court's reasoning regarding the parents' cooperation is affected by which of the two discourses prevails. The way in which they address the violence and denominates it violence is also affected on the basis of the discourse on which the court is based. Violence tended to be deminished in both discourses, however, it became clear within the discourse of needs.

Denna studie undersöker hur elever i Särskilda Utbildningsbehov i Matematik (SUM) upplever problemlösning i grupp i matematik samt hur de agerar i praktiken vid sådana tillfällen. Med fördjupad kunskap kring ämnet är ambitionen att på ett gynnsamt sätt organisera den specialpedagogiska undervisningen så att SUM-elever blir delaktiga vid problemlösningssituationer i den ordinarie undervisningen. Studien har en kvalitativ ansats där observationer och intervjuer med tre SUM-elever från år 3 har genomförts. Till grund för analysen har studiens teoretiska begrepp kommunikation och delaktighet funnits.   Resultatet visar att eleverna upplever att de är delaktiga i gruppen och att de alla på något sätt är aktiva i arbetet med uppgiften. Ett inkluderande förhållningssätt visade sig spela roll för hur eleverna valde att delta och kommunicera i respektive grupper. Vid observationerna blev det synligt att inkludering ur ett didaktiskt perspektiv är viktigt för att få eleverna att känna att de klarar av uppgiften samt att de kan bidra med något i gruppen. Dock blir det tydligt i vissa fall att det i kommunikationen eleverna emellan används tillvägagångssätt som är inövade utan förståelse vilket leder till att de inte har någon kontroll över arbetet att lösa uppgiften. Några elever framför samtidigt i intervjuerna hur deras låga tilltro till sin egna matematiska förmåga kring att lösa problem gör att de hellre arbetar i grupp. / This study examines students in Special needs Education in Mathematics (SEM) experience of problem solving in groups in mathematics. The studie also investigates how the students act in practice in problem solving situations. The overall aim of the study is to reach in-depth knowledge about the subject which would be a good help in organizing the special education work with SEM-pupils and problem solving in a successful way. The study has a qualitative approach, where observations and interviews with three SEM pupils from lower primary school (grade 3) in Sweden has formed the empirical material in the study. The theoretical concepts communication and participation are the foundation of analysis.   The result show that an inclusive approach seems to be important in how the pupils chose to communicate and participate, meaning that the students in SEM are in mixed ability groups when working with problem solving. The pupils experienced that they participated in the groups and all of them were at some degree active in the problem solving task and they expressed that they liked problem solving. The didactic perspective is very important to make pupils feel that they are up to the task and that they can contribute to the group. However, it`s clear in some of the cases that problem solving is practiced with strategies but without understanding. Some of the pupils talks about their bad confidence in their mathematical ability and therefore they prefer working with problem solving in groups.