<p><strong>Syfte: </strong>Min tanke med uppsatsen var att undersöka en komplex förändringsprocess inom fastighetsförvaltning, där många inblandade intressenter deltagit. En stor fråga var hur intressenterna genom samsyn eller konflikt lyckats anpassa och bevara ett objekt med stort kulturarv, som både skall ge avkastning och finnas till för allmänheten. Jag ville se om fallet kunde fungera som en mall/verktyg för andra företag som är inne i liknande komplexa processer och studera intressenternas syn på utvecklingsarbetet och hur samordningen skett.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod: </strong>Genom ett hermeneutiskt synsätt har jag samlat in primärdata från kvalitativa intervjuer med inblandade intressenter. Sekundärdata har inhämtats från intressenternas hemsidor på internet samt tidningsartiklar. Efter teoristudier och sammanställda intervjuer har resultaten jämförts mellan teori och empiri med hjälp av en teoretisk modell (intressentmodellen) för att komma fram till en slutsats.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat och slutsats: </strong>Mina intervjuer visade att de inblandade intressenterna hade gemensamt mål, få konflikter och god kommunikation. Utvecklingsarbetet har drivits av drivande och engagerade deltagare med samsyn där beslutsfattare styrt åt samma mål genom förtroende och samverkan sinsemellan. Deltagarna har känt ”vi-känsla”. Fallet skulle kunna utgöra en modell för att nå framgångsrika förändringsprocesser med många inblandade intressenter.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Förslag till fortsatt forskning: </strong>Min uppsats har haft begränsningar genom att jag utelämnat två övergripande beslutsfattare som intar en maktposition. Det vore därför intressant att studera en liknande förändringsprocess där dessa inkluderats. En sådan studie skulle kunna utföras ur en annan intressents perspektiv.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Uppsatsens bidrag: </strong>Jag tycker att jag har klarlagt att, i en komplex förändringsprocess, är det viktigt att beslutsfattare styr åt samma håll som övriga intressenter för att nå framgång. Fallet vi har studerat har varit ett föredöme och skulle kunna studeras av andra intressenter som vill lyckas med förändringsprocesser som är komplexa.</p>

Syfte: Min tanke med uppsatsen var att undersöka en komplex förändringsprocess inom fastighetsförvaltning, där många inblandade intressenter deltagit. En stor fråga var hur intressenterna genom samsyn eller konflikt lyckats anpassa och bevara ett objekt med stort kulturarv, som både skall ge avkastning och finnas till för allmänheten. Jag ville se om fallet kunde fungera som en mall/verktyg för andra företag som är inne i liknande komplexa processer och studera intressenternas syn på utvecklingsarbetet och hur samordningen skett.   Metod: Genom ett hermeneutiskt synsätt har jag samlat in primärdata från kvalitativa intervjuer med inblandade intressenter. Sekundärdata har inhämtats från intressenternas hemsidor på internet samt tidningsartiklar. Efter teoristudier och sammanställda intervjuer har resultaten jämförts mellan teori och empiri med hjälp av en teoretisk modell (intressentmodellen) för att komma fram till en slutsats.   Resultat och slutsats: Mina intervjuer visade att de inblandade intressenterna hade gemensamt mål, få konflikter och god kommunikation. Utvecklingsarbetet har drivits av drivande och engagerade deltagare med samsyn där beslutsfattare styrt åt samma mål genom förtroende och samverkan sinsemellan. Deltagarna har känt ”vi-känsla”. Fallet skulle kunna utgöra en modell för att nå framgångsrika förändringsprocesser med många inblandade intressenter.   Förslag till fortsatt forskning: Min uppsats har haft begränsningar genom att jag utelämnat två övergripande beslutsfattare som intar en maktposition. Det vore därför intressant att studera en liknande förändringsprocess där dessa inkluderats. En sådan studie skulle kunna utföras ur en annan intressents perspektiv.   Uppsatsens bidrag: Jag tycker att jag har klarlagt att, i en komplex förändringsprocess, är det viktigt att beslutsfattare styr åt samma håll som övriga intressenter för att nå framgång. Fallet vi har studerat har varit ett föredöme och skulle kunna studeras av andra intressenter som vill lyckas med förändringsprocesser som är komplexa.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Om särskild hänsyn ska tas till varje elevs förutsättningar, behov och kunskapsnivå som det står i Lpf 94, behöver skolan öka lärares möjligheter att tillmötesgå olika behov genom att erbjuda pedagoger utvecklingsmöjligheter. Handledning skulle kunna, enligt tidigare forskning av Elisabeth Cederwald (2006) och Johan Näslund (2004), utgöra ett utvecklingsredskap genom att låta lärare ta del av varandras erfarenheter och på så sätt utöka sin gemensamma kollegiala kompetens och sin egen professionella kompetens. Det behövs mer forskning inom detta område, då en stor del av svensk handledningslitteratur framför allt är erfarenhetsbaserad.</p><p>Föreliggande studie har syftet att utforska vilka konsekvenser handledning givit några aktiva pedagoger i deras yrkesliv. För att söka svar på mitt syfte, har jag intervjuat sex lärare, med minst 7 års arbetslivserfarenhet, som deltagit i olika handledningsgrupper på olika skolor i Mellansverige. Jag har använt mig av en hermeneutisk forskningsansats, eftersom jag ville försöka förstå och tolka personliga upplevelser av handledning. När jag sedan tolkat materialet, har jag gjort det utifrån bland annat två teorier: systemteorin och den sociala interaktionismen. Systemteorin utgår från ett helhetsperspektiv och betonar ömsesidigheten i alla relationer som finns i skolan. Den sociala interaktionismen bidrar med förståelse för relationernas och kommunikationens betydelse i skolan för elevens utveckling av sitt sociala jag och sin självuppfattning.</p><p>Resultatet av mina undersökningar visar på att respondenterna har förändrat sina förhållningssätt till sin egen professionalitet, kollegor och elever. Grunden i de konsekvenser som handledningen bidragit till är förståelse för relationers påverkan och inflytande över elevers inlärningsprocess. Respondenterna menade sig ha fått en djupare förståelse för vad ett professionellt förhållningssätt kan innebära genom att bland annat vara medveten om att elevens beroendeställning till läraren ställer krav på ett etiskt handlande. Resultatet visar på en upplevelse av att handledningsgruppen kan föra läraren utöver sina egna begränsade perspektiv och utöka den enskildes professionella kompetens. Via handledningen stärktes arbetslagets gemenskap, eftersom man tillsammans stöttat varandra och bearbetat arbetsrelaterade problem; detta resulterade i upplevelsen av att en trygg utvecklingsmiljö skapades för såväl lärare som elever. Alla respondenter menade att de i diskussion med kollegor fått nya infallsvinklar på arbetsrelaterade problem och därmed vidgat sina perspektiv och sina handlingsmöjligheter.</p>

Sammanfattning Om särskild hänsyn ska tas till varje elevs förutsättningar, behov och kunskapsnivå som det står i Lpf 94, behöver skolan öka lärares möjligheter att tillmötesgå olika behov genom att erbjuda pedagoger utvecklingsmöjligheter. Handledning skulle kunna, enligt tidigare forskning av Elisabeth Cederwald (2006) och Johan Näslund (2004), utgöra ett utvecklingsredskap genom att låta lärare ta del av varandras erfarenheter och på så sätt utöka sin gemensamma kollegiala kompetens och sin egen professionella kompetens. Det behövs mer forskning inom detta område, då en stor del av svensk handledningslitteratur framför allt är erfarenhetsbaserad. Föreliggande studie har syftet att utforska vilka konsekvenser handledning givit några aktiva pedagoger i deras yrkesliv. För att söka svar på mitt syfte, har jag intervjuat sex lärare, med minst 7 års arbetslivserfarenhet, som deltagit i olika handledningsgrupper på olika skolor i Mellansverige. Jag har använt mig av en hermeneutisk forskningsansats, eftersom jag ville försöka förstå och tolka personliga upplevelser av handledning. När jag sedan tolkat materialet, har jag gjort det utifrån bland annat två teorier: systemteorin och den sociala interaktionismen. Systemteorin utgår från ett helhetsperspektiv och betonar ömsesidigheten i alla relationer som finns i skolan. Den sociala interaktionismen bidrar med förståelse för relationernas och kommunikationens betydelse i skolan för elevens utveckling av sitt sociala jag och sin självuppfattning. Resultatet av mina undersökningar visar på att respondenterna har förändrat sina förhållningssätt till sin egen professionalitet, kollegor och elever. Grunden i de konsekvenser som handledningen bidragit till är förståelse för relationers påverkan och inflytande över elevers inlärningsprocess. Respondenterna menade sig ha fått en djupare förståelse för vad ett professionellt förhållningssätt kan innebära genom att bland annat vara medveten om att elevens beroendeställning till läraren ställer krav på ett etiskt handlande. Resultatet visar på en upplevelse av att handledningsgruppen kan föra läraren utöver sina egna begränsade perspektiv och utöka den enskildes professionella kompetens. Via handledningen stärktes arbetslagets gemenskap, eftersom man tillsammans stöttat varandra och bearbetat arbetsrelaterade problem; detta resulterade i upplevelsen av att en trygg utvecklingsmiljö skapades för såväl lärare som elever. Alla respondenter menade att de i diskussion med kollegor fått nya infallsvinklar på arbetsrelaterade problem och därmed vidgat sina perspektiv och sina handlingsmöjligheter.

Very little information exists regarding the communication ofnonverbal adults with severe Intellectual Disabilities(ID) and Autism Spectrum Disorder(ASD). Most research in this area pertains to children. This study poses the following questions: “Howdononverbal, intellectually disabled adults who haveASD and those people who have contact with them on a regular day-to-day basis communicate with each other? What enhancesand or strengthens this communication? Can positive development in communication occur?”Based upon the data retrieved from eleven interviews, portraits of the communicative relationships of nonverbal adults with ID and ASDand their caregivers were compiled. The results of the study confirmed the existence of a personalized, functional system of communication between nonverbal adults with severe ID and ASD and their caregivers. The information gathered revealed improvement in communication. It was discovered, moreover, that a key factor in communicative development was the creation of common conceptual ground between caregiver and service user. Several attitudes and behaviors on the part of caregivers were noted to increase this common conceptual ground. The study’s conclusion cites the limitations, in methodology and scope, of the current investigation, and calls for more wide-ranging research on the communication of nonverbal adults with ID and ASD. / Det finnsidagintemycket information tillgängliggällandekommunikation avicke-verbala vuxna med gravtintellektuella funktionshinder ochAutismspektrumtillstånd. En stor delav forskningsom har bedrivitsidetta område gäller barn. Frågeställningarna i denna uppsats är: ”Hur kommuniceraricke-verbala vuxna med intellektuella funktionshinder och Autismspektrumtillståndi sin vardagmed de människor som finns runt omkring dem?Vad är det som gynnaroch förstärkerdenna kommunikation? Kan dennakommunikationutvecklas och förbättras?Med information från intervjuer med elva omsorgsgivare skapades femporträtt av detkommunikativa samspeletmellan icke-verbala individer med gravtintellektuella funktionshinder och Autismspektrumtillstånd, och deras kontaktmän. Studiens resultat visade att det finns ettfungerande, individualiserat kommunikationssystem mellan omsorgstagare och omsorgsgivare. En förbättring i kommunikationennoterades. Man har kunnat se att omsorgsgivarens attitydoch förhållningsättgentemot omsorgstagaren varit betydande fördenna förbättring. Resultatenvisade att utvidgning av den gemensamma konceptuella grunden[common conceptual ground] mellan omsorgstagare och omsorgsgivare var en viktig faktor i den kommunikativaförbättringen. Flera faktorer visade sig vara avgörande i expansionen av den gemensamma konceptuella grunden. Det påpekasatt det fanns uppenbara begränsningar i bredden och metodeni denna studie och det konstateras att det finns behovav mera omfattande forskning omkommunikation av icke-verbala vuxna med intellektuella funktionshinder och Autismspektrumtillstånd.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare från olika förskolor i Stockholm beskriver arbetet för att göra barn i behov av stöd delaktiga i förskolans verksamhet. Det teoretiska perspektiv som valts till denna uppsats är det sociokulturella, där tyngdpunkten lagts på att synliggöra betydelsen av socialt samspel för att barn i behov av stöd ska få möjlighet att utvecklas. Men även språkets betydelse för barns utveckling är något vi velat belysa i vår undersökning. De centrala sociokulturella begrepp som använts i denna uppsats är samspel, språk, kommunikativa stöttor och den närmaste utvecklingszonen. Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer av 6 förskollärare som arbetar på 6 olika förskolor i Stockholm. Ur empirin kunde vi finna två framträdande teman som vi valde att namnge anpassningar och förhållningssätt. Förskollärarna gjorde ständiga anpassningar efter barnens behov i syfte att möjliggöra för dessa barns delaktighet. Det förhållningssätt som nämndes ha betydelse i arbetet med dessa barn var ett relationellt förhållningssätt där en god relation till barnet och att utgå från det specifika barnets behov var det som förespråkades. Slutsatsen vi kom fram till var att arbetet med delaktighet för barn i behov av stöd i förskolan inte vara helt enkelt utan kantades av hinder, som framförallt handlade om bristande strukturella förutsättningar i förskolans verksamhet. Förskollärarna uppgav också att begränsad språklighet hos barnen försvårade arbetet med delaktighet. Utifrån detta menade de även att språket var av stor betydelse i arbetet med delaktighet för barn i behov av stöd.