Att leva med humant immunbristvirus kan innebära svårigheter för en individ. Det sociala nätverket drabbas, som kan innebära svårigheter i kontakt med anhöriga, vänner och vården. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om personersupplevelse av att leva med hiv. Närmare har författarna valt att söka svar på frågeställningar, som handlar om hur personer med hiv beskriver sin livskvalitet, anpassning till den nya livssituationen samt upplevelsen av hur de blir bemötta av andra människor. Författarna genomförde en integrerad kunskapsöversikt och i den systematiska litteratursökningen hittades 25 artiklar som granskades och analyserades. Efter analysen kunde fyra teman beskrivas i resultatet: 1) faktorer som påverkar livskvalitén där deltagare har beskrivit att optimism, religion och empowerment har påverkat deras livskvalitet, 2) hiv som vändpunkt i livet där deltagare har berättat att deras värderingar och prioriteringar har ändrats efter att ha fått hivdiagnosen, 3)stigmatisering och känsla av utanförskap kände många deltagare då de upplevde att de blev exkluderade från samhället samtidigt som vänner och familj som vände dem ryggen och uteblivet stöd från stödorganisationer samt 4) vårdpersonalens bemötande som har upplevt på olika sätt, några deltagare har upplevt att vårdpersonal har ändrat sitt bemötande när de kontaktat deltagaren medan andra har fått bra stöd från vården i deras behandling. Slutsatsen var att personer som lever med hiv upplever en bättre livskvalitet när de får stöd från närstående, omgivningen och vårdpersonal. Föreslagen intervention var att information och utbildning om hiv ges under vårdpersonalens grundutbildning samt riktade interventioner gentemot befintlig vårdpersonal.

<p>ABSTRACT</p><p>The Swedish parliament has ratified the UN “Child convention” and therefore the government must follow it in all questions that involve children. NOBAB: s standard is based on the child convention, and the purpose of the articles in the standard are to strengthen the rights of children and youths who needs professional care because of illness or sickness. During the last years primary care has taken over responsibility from child clinics for a lot of children, but the specific competence of children has not always followed. Therefore has NOBAB during the last three years run the intervention project “Secure children and youths in primary care”. The aim of this study was to describe which experiences primary care professionals have about child competence and about the intervention project. Eight qualitative interviews were made with professionals from two of the primary care centres that took part of the project, and the analyse were made by qualitative content analyse. The result revealed that professionals described different competences that they used to frame security and participation for the children, like pedagogic, social, experienced, formal and organisation competences. But there were also impediments for child competence within those categories. Experiences from the NOBAB-project were mostly positive. The project has improved the environment, new routines have been written, and the knowledge and consciousness about children have increased.</p><p>Key words: Child convention, NOBAB, Participation, Primary care, Professionals, Security</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Demenssjukdom är ett syndrom med ålder som främsta riskfaktor.Smärta är ett tillstånd som är vanligare hos den äldre befolkningen.Smärtbedömningen av dementa är idag ett problem inom vården. Antaletsmärtindicerade klagomål minskar med demensens utveckling.<strong> Syfte:</strong> Syftet var attbeskriva orsaker till att dementa inte får rätt smärtlindring och hur vårdpersonal kangå tillväga för att bedöma smärta hos dementa. <strong>Metod:</strong> Litteratursökninggenomfördes i referensdatabaserna PubMed och Cinahl. Nitton artiklar inkluderades,tio kvantitativa, sju kvalitativa och två mixed metod. Som analysmetod användesGranheim och Lundmans (2003) kvalitativa innehållsanalys. <strong>Resultat:</strong> Kommunikationssvårigheter med dementa patienter orsakade ett av de störstaproblemen i smärtbedömningen. Risk i felmedicinering vid beteendeförändringarfanns då sjukvårdspersonal bedömde en beteendeförändring som ett psykiatriskttillstånd istället för smärta. Det fanns ett stort behov av förbättrad utbildning pgabrister i smärtbedömningsprocessen. Resultaten skiljde sig åt i undersökningar omvilken smärtskala som dementa visade bäst förståelse för. <strong>Diskussion:</strong> Det kan tyckasmotsägande att en del vårdpersonal ansåg sig känna stor säkerhet i att upptäckasmärta hos dementa, fast än smärtbedömningen var ett utbrett problem inom vården.En vidare utveckling av befintliga och nya smärtbedömningsverktyg kändes relevantdå den forskning som finns inte är samstämmig.</p>

<p>Inledning: Den sorg och smärta som föräldrar till ett döende barn upplever är omöjlig att förstå men med mer kunskap kan bättre hjälp ges till den som är drabbad. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva föräldrars upplevelser av att förlora ett barn. Metod: Sju artiklar har funnits i databaserna PsykInfo och PubMed samt två artiklar har sökts manuellt, och analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen skapades fyra kategorier: Splittrade rutiner, stödets betydelse, bemötande från vårdpersonalen och sorgens olika uttryck. Diskussion: Hela familjen var i behov av stöd från omgivningen och vårdpersonal när ett barn var döende då familjens hela tillvaro splittrades. Föräldrarna var i behov av ärlig och rak information kontinuerligt under hela barnets vårdtid. Trots olika sätt att uttrycka sorg på fanns det ett gemensamt mönster mellan föräldrars och vårdpersonals sätt att reagera på ett barns död. Slutsats: Personal behöver mer utbildning så att de kan känna sig trygga i sin roll och ge bättre stöd samt information till de föräldrar som är i behov av det. Föräldrar kan då få det lättare att hantera sin sorg.</p>

<p>Vårdrelaterade infektioner (VRI) samt antibiotikaresistens är ett växande problem över hela världen och drabbar främst patienter med nedsatt immunförsvar. Methicillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en vanlig orsak till VRI och kan leda till allvarliga konsekvenser för drabbade patienter. Smittan sprids framförallt via vårdpersonal. Syftet med litteraturstudien var att undersöka hur vårdpersonal på sjukhus följer riktlinjerna vid MRSA i omvårdnadssituationen. Studien visar på att följsamheten är bristfällig. Orsaker till bristande följsamhet var framförallt arbetssituation, bristande kunskap, vårdpersonalens attityder och yrkeskategori. Faktorer som ökade följsamheten till smittkontroll var utbildning, ökat samarbete, feedback, en positiv syn bland de överordnade samt tydliga riktlinjer och lättillgängligt material. Handlingsprogram som kombinerade ett flertal faktorer hade god effekt på följsamheten och minskade fallen med vårdrelaterad MRSA. Problemet med MRSA behöver lyftas mer inom vården. Det behövs mer kvalitativ forskning inom området samt fler kvantitativa studier som undersöker de långsiktiga effekterna av införda interventioner.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med studien var att beskriva vilka stressorer vårdpersonalen upplever i arbetet med äldre på ett äldreboende, personalens upplevelse av stressorerna samt vilka copingstrategier de använder sig av i dessa situationer. Studien hade en deskriptiv design. Data samlades in med instrument Daily Assesment of Coping (DCA). Resultatet visade att vårdpersonalen (n 33) upplevde stress vid 86 av totalt 155 möjliga arbetstillfällen. Stressorerna utmynnade i två huvudkategorier; patientrelaterade och personalrelaterade stressorer. Huvudkategorierna bestod av fem subkategorier; patientbeteende, omvårdnadsproblem, kontakt med närstående, arbetsbelastning och kommunikation/samarbete. Medianvärdet för stressnivån var 5 (1= inte alls besvärande -7= mycket besvärande). Vid 40 tillfällen upplevde personalen att de ”inte alls” kunde påverka händelsen, vid 39 tillfällen att de ”i viss mån” kunde påverka och vid 6 tillfällen att de kunde påverka ”väldigt mycket”. Vid 56 tillfällen upplevde personalen att händelsen var ”ganska förväntad”, vid 12 tillfällen ”ganska oväntad” och vid 9 tillfällen ”helt oväntad”. Resultatet från DCA visade att copingstrategierna ”gjorde något åt det”, ”sökte stöd från andra” och ”accepterade problemet” var vanligast förekommande. Slutsatsen är att vardagliga stressorer är vanligt förekommande inom äldreomsorgen och att stressnivån för dessa är relativt hög. Vanligast var att personalen upplevde stressorerna som förväntade och att de inte kunde påverka händelsen.</p>

<p>Utgångspunkten för denna deskriptiva studie var att kunna ge en inblick i vilken syn verksamhetschefer och sjuksköterskor inom Gävleborgs Landsting har på befintligt skriftligt patientinformationsmaterial samt vilket behov de ser av skriftligt informations material.  I samband med detta skulle verksamhetschefer och sjuksköterskor kunna uttrycka vilken form av samarbete som önskas med Informationsenheten på Gävleborgs Landsting. Som datainsamlingsmetoden för denna studie valdes en intervju.  Enligt resultat från fem olika intervjuerna med verksamhetschefer och sjuksköterskor är de flesta nöjda med materialet de har tillgång till. Det som fattas producerar de själva eller får de via andra kanaler så som läkemedelsföretag, patientföreningar och Internet. Några utvecklingsförslag kom fram. Informanterna såg främst behov av mer skriftlig information kring operationsmetoder och eftervård. Även utvecklingen av hemsidor sågs som önskvärt. Det var lite känt bland informanterna att Informationsenheten kan vara behjälplig med att framställa patientinformationsmaterial för specifika patientgrupper. För framtiden är ett samarbete inom detta önskvärt. Verksamhetschefer och sjuksköterskor anser att ett sådant samarbete skulle ge en minskad belastning på deras resurser och att producerat material kan bli mer enhetligt samt av bättre kvalitet.</p>

<p> </p><p><strong><em>Bakgrund: </em></strong>Forskning, tillgång till läkemedel och ökad kunskap om t ex hygien hos befolkningen har lett till att människor lever längre än tidigare. Möjligheten för människor att röra sig mellan länder och kontinenter har ökat och det leder till en ökad invandring. <strong><em>Syfte</em></strong><em>:</em> att utifrån vetenskapliga artiklar belysa vårdpersonals erfarenheter ur möten med invandrare. <strong><em>Metod</em></strong><em>:</em> Systematisk litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar, var av sju kvalitativa och två kvantitativa. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed, PsycINFO , Science Citation Index Expanded och ELIN. Ingen geografisk avgränsning är gjord. Artiklarna analyserades utifrån Willman och Stoltzs granskningsmall.</p><p>Resultatet diskuteras i relation till den valda teoretiska referensramen, Barbro Gustafsons Bekräftande omvårdnad – SAUK-modellen för vård och omsorg. <strong><em>Resultat</em></strong><em>:</em> Resultatet presenteras utifrån sju teman: kommunikation/information, anhöriga, kroppsspråk, könsroller, attityd, religion- tro och kultur och etnocentrism/generalisering. Under varje tema beskrivs vårdpersonalens erfarenheter av möten med invandrare. Erfarenheter som vårdpersonalen beskriver är svårigheter i kommunikation, relationen till anhöriga, svårigheter att tyda kroppsspråk, skilda uppfattningar av könsroller, allmänna attityder, religion-tro och kultur, etnocentrism och generalisering <strong><em>Slutsats</em></strong><em>: </em>Kunskapsnivån hos vårdpersonalen är inte tillräcklig för att kunna tillmötesgå invandrare. Nya krav på utbildning och organisation förordas. Vidare forskning behövs för att bredda och fördjupa kunskapen hos vårdpersonalen för att dem ska få en vidare förståelse för kulturella och etnisk skillnader. Ökad kunskap och förståelse är ett viktigt element i omvårdnaden så att förbättring ska kunna ske.</p>

<p>Den stora majo­riteten av de vårdrelaterade infektionerna överförs i mötet mellan vård­per­sonal och pati­ent. Flertalet bakterier har idag ut­vecklat resistens mot många antibiotika, vilket inne­bär att basala hygienrutiner blivit en mycket viktig patientsäkerhetsfråga. Hälso- och sjukvår­den har kommit till den punkt, då det snart inte finns några ytterligare medel att ta till i kam­pen mot de multi­resistenta bakterierna och den enda hållbara långsiktiga lösningen, är att för­hindra smittspridning genom strikt tillämpning av basala hygienrutiner.</p><p> </p><p>Syftet var att beskriva vårdpersonals följsamhet till basala hygienrutiner. Metoden är en litte­raturstudie till vilken 14 artiklar inkluderats, både kvantita­tiva och kvalitativa. Artiklarna framkom genom en struktu­rerad sökning i data­baserna CINAHL, Med­line och PubMed.</p><p> </p><p>Litteraturstudiens resultat visar överlag att vårdpersonals följsamhet till ba­sala hygienruti­ner är låg, trots mycket god kunskap i många fall. Orsa­kerna är mångfacetterade. Hög arbets­be­lastning, samt ett negativt förhållnings­sätt till skyddsutrustningen, är en av orsakerna till låg följsamhet. En del vård­personal anser att skyddsutrustningen är ett hinder i utövandet av god omvård­nad. Till­gång och tillgänglighet av resurser samt utformning och passform av utrust­ning, är en annan orsak associerad till följsamhet. I vissa fall är den låga följ­samheten relate­rad till akutsituationer och bristande bedömning av risken för smittspridning. Ett gott ledar­skap och säkerhetsklimat i verksamhe­ten, har positiv effekt på följ­samhe­ten till basala hygien­rutiner.</p>

<p>Bakgrund: Forskning kring hur föräldrar upplevde sitt barns omvårdnad i samband med operation har visat att föräldrar förväntade sig mer stöd från sjukvårdspersonalen än vad de fick, men att personalen var omedveten om detta. Föräldrarna kände sig osäkra på sin roll i omvårdnadsarbetet och de kände att deras auktoritet var hotad. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars upplevelser av deras barns omvårdnad på sjukhus i samband med operation och speciellt vid postoperativ smärta. Metod: En litteraturstudie baserades på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Analys av artiklarna resulterade i fyra huvudkategorier: ”Upplevelser av sjukhusmiljön”, ”Upplevelser av rollen som förälder”, ”Upplevelser av personalens bemötande” och ”Upplevelser av barnets postoperativa omvårdnad”. Det som framkom under studiens gång var framför allt att föräldrarna upplevde sjukhusvistelsen som påfrestande, både fysiskt och psykiskt. Den bristfälliga kommunikationen mellan föräldrarna och vårdpersonalen var den mest framträdande upplevelsen. Slutsats: Mer forskning behövs ur anhörigperspektivet för att ge en inblick i hur föräldrar upplever sitt barns omvårdnad på sjukhus. Mer fokus behöver läggas på kommunikation under utbildningen inom vårdyrken. På så sätt kan föräldrarnas situation kunna förbättras i framtiden.</p>