Studien syftar till att undersöka socialarbetares erfarenheter av att använda vård- och genom-förandeplaner i socialtjänstens missbruksvård. Fokus ligger på socialarbetares upplevelser av vård- och genomförandeplaner som arbetsverktyg, klientens delaktighet, samt samverkan mellan aktörer i samband med planering. Kvalitativa intervjuer av åtta socialarbetare har ge-nomförts. Resultatet visar att socialarbetarna har olika inställning till planerna, samt erfaren-het av en rad möjligheter och utmaningar med arbetsverktyget, delaktighet och samverkan; vilket tyder på en komplexitet. Om och på vilket sätt socialarbetarna hanterar intentionerna om vård- och genomförandeplaner och sitt handlingsutrymme som gräsrotsbyråkrat, kan kopplas till huruvida de finner planerna vara meningsfulla, hanterbara och begripliga. En rad handlingsförslag ges till socialarbetare, chefer, dataprogramskonstruktörer, politiker, lagstif-tare och forskare, inklusive förslag på vidare forskning.

Introduktion: Liverpool Care Pathway (LCP) är en vårdplan framtagen för palliativ vård vars syfte är att överföra det bästa av hospicevården till den övriga sjukvården. LCP ger vägledning för vårdpersonal i vården av patienter i livets slutskede för att säkerställa god vård för patient och närstående. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan upplever användandet av vårdplanen Liverpool Care Pathway (LCP) i livet slutskede. Metod: Metoden som användes var litteraturstudie. Sökningar gjordes i CINAHL och PubMed där elva vetenskapliga artiklar, som svarade på studiens syfte, framkom och granskades i sin helhet. Resultat: Resultatet visade att LCP förbättrade kommunikationen, ökade kunskap och självförtroende, ökade delaktigheten för närstående i vården, förbättrade arbetsmiljön och ökade patientsäkerheten. Dock sågs en risk med att använda LCP som en standardiserad vårdplan vilket kunde medföra att patient och närstående kunde känna sig negligerade. Slutsats: Sjuksköterskans upplevelse av användandet av LCP har i litteraturstudien beskrivits positiv både för sjuksköterskan och annan vårdpersonal. Användandet av LCP har även resulterat i förbättrad vård för patient och närstående.

Syftet med studien är att öka kunskap om socialsekreterarnas motiveringar bakom gällande beslut om barns återförening med sina föräldrar, som tidigare bedömts ha en bristande föräldraförmåga. Min frågeställning består av tre frågor: Vilka faktorer kan påverka ett beslut om ett återkallande av placering av barn enligt SoL eller LVU 2 §? Hur förhåller sig socialsekreterarna till möjligheten om utveckling av föräldraförmågan efter placering? Hur stor andel av föräldrar, vars barn blivit placerade enligt SOL eller LVU 2§, har fått omhändertagandet återkallat? Frågorna besvaras med den kvalitativa forskningsintervjun. Halvstrukturerade intervjuer och dokument valdes som huvudsakliga datainsamlingstekniker. Sju socialsekreterare, var av en enhetschef deltog i undersökningen. Två av informanterna intervjuades tillsammans. För analys av empirin har studien använt sig av: anknytnings teori, lagar och riktlinjer, tidigare forskning om placerade barn och deras föräldrar. Resultatet visade en tvetydighet gällande socialsekreterarnas tillämpning av lagar; ett övervägande fokus på vårdnadsöverflyttningar och bristfälliga insatserna kring återförening. Det är väldigt få barn som återförenas med sina föräldrar. Det visade sig att det skiljer sig i bedömningar från socialkontor och socialsekreterare. Ett barns återförening möjlighet bedöms utifrån barnets anknytning i främsta rum, och i andra hand bedöms förälderns utveckling. Föräldern har ofta tre år på sig att bättra sig och hålla så bra kontakt med barnet så att de ska hålla sin plats som primär vårdnadshavare för att ha en eventuell chans till återförening. Större delen av barnen blir uppväxtplacerade, med tanke på vårdnadsöverflyttning och anknytningen. Går föräldern med på en frivillig placering enligt SoL så har man större möjlighet att påverka en hemtagning, men via tvångsvårdslagstiftningen LVU blir det svårare, samarbete med socialsekreteraren ökar möjligheten till återförening.  Det är tydligt att barnavårdsutredningar är under komplex press, man vill göra det bästa för barnet och följa lagstiftning samtidigt som man ska hålla kostnaderna nere.

Syftet med denna studie var att undersöka hur behandlingsplaner används vid en barnpsykiatrisk behandlingsenhet, Ericastiftelsen. Tidigare undersökningar om föräldrars upplevelse av kontakten med Ericastiftelsen har visat att föräldrar är nöjda men ibland uttrycker att de inte förstår grunden till barnets behandling. Behandlingsplaner som formuleras tillsammans med föräldrarna infördes för att öka tydligheten och föräldrarnas delaktighet. I denna studie gjordes en genomgång av behandlingsplaner för att beskriva hur behandlingsplanerna har formulerats i ärenden med barn upp till 13 års ålder. Intervjuer med tre psykoterapeuter genomfördes för en kvalitativ beskrivning av hur psykoterapeuterna uppfattade användningen av behandlingsplaner. Resultatet visade att behandlingsplanerna oftast var kortfattade och beskrev barnets problematik i form av symtom. Barnen medverkade sällan vid utformandet av behandlingsplanen. Behandlingsplanerna användes i liten utsträckning senare i behandlingen. Terapeuterna uppfattade att syftet med behandlingsplaner var ökad tydlighet. Studien indikerar att rutinerna kring behandlingsplaner liksom metoder för att fånga upp barns önskemål inför behandling behöver utvecklas.

Syfte: Undersöka huruvida patienterna känner att den individuella vårdplanen de har fått har varittill nytta och vilka upplevelser de har kring den. Metod: En deskriptiv kvalitativ studie medsemistrukturerade intervjuer genomfördes höstterminen 2013 vid Uppsala Universitet i samråd medRegionallt Cancercentrum. Informanterna i studien var patienter med bröstcancer ochkolorektalcancer vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Gävle sjukhus som använt denindividuella vårdplanen. Resultat: Samtliga patienter kände att den individuella vårdplanen varpositiv och till hjälp, men flera önskade mer och djupare information. Av de sex patienter somintervjuades var samtliga nöjda med sin kontaktsjuksköterska. En patient förstod inte alls syftet medvårdplanen hon fått. Patienterna i stort var nöjda med sin möjlighet att påverka tider ochbehandlingar och sjukvårdspersonalen kunde anpassa sig efter patientens önskemål. Självavårdplanen såg patienterna främst som ett schema som de kunde blicka tillbaks till. Flera patientervad missnöjda med att deras anhöriga inte fick mer hjälp i form av stöd och samtal. Slutsats: Detsammantagna resultatet visar individuell vårdplan var positiv för patienterna men att det behövs enbättre implantering. Resultatet visar också att kontaktsjuksköterskor är en uppskattad profession.Projektet med vårdplanen hade inte kommit tillräckligt långt för att denna intervjustudie skullegenerera tillräckligt utvecklande svar. / Aim: Examine whether patients feel that the individual care plan they have received had anbeneficial effect and what experiences they have around it. Method: A descriptive qualitative studyusing semi-structured interviews were conducted the fall of 2013 at the University of Uppsala inconsultation with Regionalt Cancercentrum. The informants in the study were patients with breastandcolorectalcancer, who all had an individual care plan. The study were conducted at AkademiskaUniversity Hospital and at Gävle Hospital. Results: All of the patients felt that the individual careplan was beneficial and helpful, but many wanted more and deeper information. Of the six patientsinterviewed were all satisfied with their contact nurse. One patient did not understand the purposeof the care plan she had. Patients in general were satisfied with their ability to influence the timesand treatments and the medical personnel were able to adapt to the patient's wishes. The patientssaw the care plan primarily as a schedule that they could look back to. Many patients weredissatisfied with that their relatives did not get more help in the form of support and calls. Conclusion: The combined results show an individual care plan was beneficial to patients, but thatit needed a better implementation. The result also shows that the contact nurses are an appreciatedprofession. The project with the care plan had not gone far enough for this interview study to beable to generate enough elaborated responses.

I Sverige lever ca 130 000–150 000 personer med demenssjukdom och ca 20 000–25 000personer beräknas insjukna årligen. Det är en sjukdom som inte går att bota och leder till döden.Kognitiva och fysiska nedsättning påverkar deras autonomi och förmågan att fatta egna beslutblir begränsad. För att vården kring personen med demenssjukdom ska bli som personen önskarär det viktigt att ta reda på önskemål och tankar som de har kring deras framtid. Delaktighet i etttidigt skede underlättar för både den demenssjuke och närstående att fatta beslut kringlivsuppehållande åtgärder. Syftet med studien var att belysa förutsättningar att diskutera ochplanera livets slut vid demenssjukdom. Metodval för det självständiga arbetet var litteraturöversikt med avsikt att skapa en tydlig bild avaktuell forskning inom det valda ämnesområdet. Sökningen av vetenskapliga artiklar gjordes viadatabaserna CINAHL, PubMed, PsycINFO och Medline där aktuell vetenskaplig forskningpubliceras, 14 artiklar inkluderades och 1 artikel inkluderades efter att ha läst de tidigaresjälvständiga arbetena med inriktning på demenssjukdomar i databasen DIVA på Sophiahemmetshögskola (SHH). Analysen gjordes genom en integrerad analys med induktiv ansats. Resultatetmynnade ut i två huvudkategorier; Planering och information kring livets slut viddemenssjukdom och samtal med syfte att planera vården vid livets slut. Resultatet visade attnärstående och vårdpersonal har svårt att lyfta dessa frågor med dem som drabbats avdemenssjukdom. Det fanns en föreställning om att inte diskutera framtida önskemål om vård ilivets slut i början av demenssjukdomen eftersom det ökade personen med demenssjukdomensexistentiella ångest. En del vårdpersonal ansåg inte att detta ingick i deras arbetsuppgifter och detframkom även att det underlättade med ett framtaget nationellt instrument för att initiera ochstrukturera upp samtalet. Vårdpersonalen som visade intresse av närståendes och personen meddemenssjukdoms åsikt, ingav en känsla av delaktighet och förtroende. Närstående upplevde att enpalliativ vårdplanering underlättade vården för deras närstående och att de upplevde att dethjälpte till att de fick en adekvat vård. Personen med demenssjukdom ansåg att palliativ vårdplanunderlättade att få den vård de önskade samt att deras närstående avlastas från att ta beslut i derasställe. Slutsatsen blev att samtalet om livets slut uppfattades som en viktig del av demensvårdenmen att vårdpersonal inte alltid vet när och hur samtalet ska initieras. Fördjupad kunskap behövsför att underlätta samtalet i planeringen av palliativ vård vid demenssjukdom.

Bakgrund: Palliativ vård innebär lindrande åtgärder, vilket innebär att effekterna av sjukdomen lindras men själva sjukdomen botas inte. Denna vård är en helhetsvård som bygger på en vårdfilosofi med syftet att bevara livskvalité när bot inte längre är möjligt. Oavsett diagnos och var människan vårdas ska palliativ vård omfatta alla människor. Frågor kring demenssjukdom och palliativ vård har problematiserats dels på grund av dess komplexitet och dels på grund av bristande kunskaper inom områden både hos närstående och hos vårdpersonal. Människor med demenssjukdom är en sårbar grupp, deras autonomi är begränsad och förmåga att fatta egna beslut varierar. Syftet: Med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att upprätta individuell vårdplan (IVP) vid livets slut för personer med en demenssjukdom. Metod: Resultatet bygger på åtta intervjuer med sjuksköterskor yrkesverksamma inom äldrevården med demensinriktning. De intervjuades med stöd av en semistrukturerad intervjuguide och de transkriberade intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två teman med tillhörande kategorier identifierades: Upplevd möjlighet till upprättande avindividuell vårdplan och Upplevd hinder för upprättande av individuell vård plan. Det optimala var att individuell vårdplan var upprättad tillsammans med den demenssjuke och deras närstående. Arbetssituation blev lugnare och tryggare när det fanns en palliativ individuell vård plan dokumenterad. Livskvalitet blev bättre för den demenssjuke och deras närstående när individuell vård plan var upprättad. En svårighet var när det inte fanns några närstående att samtala med och den demenssjuke inte kunde uttrycka sina önskemål själv. Detta upplevdes av sjuksköterskorna som en svår situation, där de fick lita till sin erfarenhet och intuition. Konklusion: Eftersom en stor del demenssjuka människor avslutar sina dagar på särskilt boende bör det ske en större satsning på genomförande av att upprätta palliativa individuella vårdplaner på dessa boendeformer. Nyckelord: demens, palliativ vård, sjuksköterska, individuell vårdplan. / Background:Palliative care involves mitigation that is to say that the effects of the disease alleviated but not cured the disease itself. The care is a total care based on health care philosophy in order to preserve quality of life when cure is no longer available. Regardless of diagnosis and where they are cared for should palliative care includes all people. Questions about dementia and palliative care has problematized both because of its complexity and partly because of lack of knowledge in the areas of both the family and among health professionals. People with dementia are a vulnerable group, their autonomy is limited and the ability to make decisions varies. Aim:The purpose of this study was to describe the nurse's experiences of setting up individual care plan (IVP) at the end of life for people with dementia. Methods: The result is based on eight interviews with registered nurses working with elderly care with dementia. They were interviewed on the basis of a semi structured interview guide. The transcribed interviews were analyzed using qualitative content analysis. Results: Two themes related categories were identified: Expertise possibility to prepared of individual care plan and Expertise impediment to prepared of individual care plan. The ideal was that individual care plan was prepared with the dementia sufferer and their relatives. Work situation became calmer and more secure when there was a palliative individual care plan documented. Quality of life was better for the dementia sufferer and their relatives when the individual care plan was prepared. One difficulty was when there were no relatives to talk to and the dementia could not express their one wishes. This was perceived by nurses as a difficult situation, where they had to rely on their experience and intuition. Conclusions: Since a large percentage of people with dementia end ones days in nursing homes there should be a greater focus on implementation of the establishment of palliative individual care plans in this type of housing. Keywords: dementia, palliative care, nurse, individual care plan

Inom vårdsektorn omfattas varje inneliggande patient av lagar som ska skydda patienten och se till att den vård som bedrivs är i samråd med patienten. Ledstjärnan inom all vård och omsorg kallas för vårdplan, vilket är det styrdokument som sjuksköterskan tillsammans med patienten upprättar. Perioden som vårdplanen är verksam skiljer sig mellan vårdinrättningar. Den rättspsykiatriska vårdformen omfattas av ytterligare lagrum som inte alltid möjliggör full insyn eller delaktighet för patienten vid upprättande av vårdplanen. Tidigare forskning om patientdelaktighet är sparsam och inte områdesspecifik. Utifrån behov och intresse är studiens syfte att undersöka “sjuksköterskans upplevelse av patientens delaktighet vid upprättande av vårdplan”. Genom semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor verksamma på en av landets största rättspsykiatriska regionkliniker har frågeställningen besvarats. Resultatet visar att många sjuksköterskor upplever en bristfällig delaktighet hos patienten som utöver lagrum till stor del beror på personalens agerande. Resultatet presenteras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2014) med temat att försöka riva murar. Dessa beskrivs under fyra kategorier, alliansskapande vårdmiljö, rätten att få bestämma, bristande kunskap och sjukdomsinsikt som hinder samt tvångsvård som hinder. Fynden för studien, vars teoretiska referensram är delaktighet, har relevans för framtida utveckling av tvångsvården samt ytterligare forskning inom ämnet.

Bakgrund: Patienter ska ha möjlighet att vara delaktiga i sin vårdplanering så långt det är möjligt. Tidigare studier visar att patienter inte är nöjda med sin delaktighet. Att arbeta som specialistsjuksköterska inom rättspsykiatrisk vård innebär att förhålla sig till lagar och regler samtidigt som patienter ska erhålla den vård som krävs. Syfte: Att beskriva patienters delaktighet i vårdplaneringen inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer. Sex patienter som var inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive sex specialistsjuksköterskor som arbetade på samma klinik deltog i studien. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Patientstudiens resultat redovisas i tre kategorier, fem subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar resultatet är att inte vilja ställas utanför cirkeln. Specialistsjuksköterskestudiens resultat redovisas i tre kategorier, fem subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar detta resultat är att låta patienten ta rodret när man tillsammans ror mot hamnen. Slutsatser: Det finns en vilja hos patienter att vara delaktiga i sin vårdplanering, men sjuksköterskor behöver bli bättre på att ta med patienter i båten på deras färd mot återhämtning.

Denna studie är en kvalitativ intervjustudie med syfte att undersöka sjuksköterskans upplevelse av vilka faktorer som bidrar samt hindrar från att göra en riskbedömning och vårdplan angående trycksår. Vidare undersöker studien även sjuksköterskans upplevelse av vilka faktorer som gör att vårdplanen följs eller inte. Trycksår är ett smärtsamt onödigt lidande, kostar mycket pengar, kan förlänga vårdtiden men kan undvikas med hjälp av preventiva åtgärder. En viktig del i att undvika trycksår är att det görs en riskbedömning och en väl ifylld vårdplan som sedan efterföljs. Under 2012 har det visat sig att 16.1% av Sveriges regioner och landstings patienter har trycksår. Detta är en liten förbättring jämfört med 2011 men det finns fortfarande saker jobba med. Metoden som har använts är kvalitativ intervjumetod och åtta sjuksköterskor har intervjuats på varierade avdelningar vid Lasarettet i Ystad. Resultatet visade att det är flera olika faktorer som påverkar sjuksköterskan i det dagliga arbetet, resultatet finns presenterat under två frågeställningar, riskbedömning samt vårdplan. Under rubriken riskbedömning tas faktorer som klinisk blick, mänsklig faktor, plikt/vilja, riktlinjer, tid, brister med riskbedömningsinstrumentet och rutiner upp. Att vårdplanen följs eller inte följs upplevs bero på faktorer som: kommunikation, plikt/vilja, tid samt rutiner. / This study is a qualitative interview study with the aim to investigate nurses' perception of the factors that contributes or prevents from making a risk assessment and care plan regarding pressure ulcers. Furthermore, the study also examines the nurse's perception of the factors that make the care plan followed or not. Pressure ulcer is a painful unnecessary suffering, costs a lot of money, can prolong hospital stay, but can be avoided by preventive actions. An important part of preventing pressure ulcers is to make a risk assessment and a well filled-care plan which then needs to be followed. In 2012, it has been shown that 16.1% of Sweden's regions and county patients has pressure ulcers. This is a slight improvement from 2011 but there are still things to work on. The method used is qualitative interview method and eight nurses were interviewed on varied departments of Ystad Hospital. The results showed that there are several factors that affect nurses in their daily work. The result is presented in two framings of questions, risk assessment and care plan. Under the heading risk factors the result presents factors as: clinical judgment, human factor, duty / will, guidelines, time, flaws in the risk assessment instruments and routines. If the care plan is followed or not followed is perceived to be due to factors such as: communication, duty / will, time and routines.