En vetenskapsjournalists främsta källa är forskare. Relationen mellan en journalist och forskare kan utstå en rad olika prövningar vad gäller språkliga, metodologiska och sociala kulturskillnader. Relationen mellan dessa två grupper har studerats för att ta reda på vilka de främsta svårigheterna är och vilka åtgärder som kan vidtas för att främja den. Den här uppsatsen är en jämförande studie mellan hur svenska och amerikanska vetenskapsjourn-alister ser på och hanterar relationen till forskare. Syftet är att ta reda på vilka förutsätt-ningarna är för en god relation mellan vetenskapsjournalister och forskare så att det journalistiska uppdraget kan genomföras. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie med åtta vetenskapsjournalister som arbetar på vetenskapstidskrifter, fyra från respektive land. Resultatet visar att skillnaderna mellan hur svenska och amerikanska vetenskapsjournalister ser på och hanterar relationen till forskare är mycket små. Det finns tendenser som pekar på att svenska vetenskapsjournalister upplever forskarna som mindre tillgängliga i jämförelse med de amerikanska journalisterna. De svenska journalisterna påvisar också en något större tendens att förhålla sig kritiska till forskningen och bejaka den granskande rollen som vetenskapsjournalist.Förutsättningarna för en fungerande relation mellan vetenskapsjournalister och forskare består av dels yttre, dels inre faktorer. De yttre faktorerna är tid och utrymme. Ju mer tid och utrymme journalisten förfogar över, desto bättre är förutsättningarna för att bygga en förtroendeingivande relation till forskaren. De inre faktorerna handlar bland annat om journalistens bakgrund, förkunskap och journalistisk professionalism. En journalist med en vetenskaplig bakgrund, goda teoretiska och språkliga förkunskaper samt hög profession-ell integritet har generellt en bättre relation till forskare.

Syftet med denna undersökning är att se hur stor plats forskning fått i dagspress mellan 1901 och 2010. För att avgränsa området baseras studien på Dagens Nyheters bevakning av Nobelpristillkännagivandena i kemi och medicin. Jag har gjort ett urval av Nobelpristagare under den aktuella perioden och studerat hur forskning som ledde till Nobelpriset presenterats för allmänheten. Materialet består av artiklar från Dagens Nyheter från 1901  t.o.m. 2010. Jag har dels analyserat vilken plats forskningen fått i tidningen, dels vad artiklarna egentligen handlar om: är de pedagogiska eller refererande, har de ett nyttoperspektiv eller är de rent av akademiska? Studien tar även upp två andra aspekter: det låga antalet kvinnliga pristagare – har Dagens Nyheter presenterat dem på ett annat sätt? Och hur påverkar pristagarens nationalitet mediebevakningen? Resultatet visar att nyheten om vem som belönats med årets Nobelpris alltid nått fram till förstasidan i tidningen. Rubrikena är ofta stora och bilder är vanligt. Studien visar även att Nobelpriset i medicin ständigt får mer utrymme än Nobelpriset i kemi. Rapporteringen skiljer sig föga vid en kvinnlig pristagare och nationalitet har inte påverkat artiklarnas innehåll, utom möjligen då en av pristagarna var svensk.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om det vetenskapliga innehållet i dagstidningar har förändrats mellan år 1961 och 2001. Tidningarna som undersöks är Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och metoden som används är kvantitativ innehållsanalys. Resultatet jämförs med den motsvarande danska studien Eksperter i medierna: Dagspressens brug af forskere 1961-2001 av Albæk, E., Munk Christiansen, P. och Togeby, L. Svaret på frågorna och jämförelsen med den danska studien tolkas utifrån teorier om utvecklingen av det moderna kunskapssamhället och experternas viktigare funktion i samhället. Uppsatsen visar att vetenskapsrelaterat material inte förekommer oftare år 2001 jämfört med år 1961. Det vanligaste forskningsområdet som ges utrymme är medicin, vilket gäller för båda åren. En skillnad mellan åren är att samhällsvetenskap är vanligare år 2001 än det var 1961, medan teknikvetenskap är mindre vanligt. Vetenskapsrelaterat innehåll återfinns vanligtvis i sektioner med allmänna nyheter båda åren, och nyhetsartiklar och notiser är den vanligaste artikeltypen. År 2001 blir det dock vanligare att vetenskap återfinns i andra sektioner samt i opinionsmaterial, till exempel i debattartiklar, ledartexter och krönikor. Det är färre forskare som förekommer i medierna år 2001 jämfört med år 1961. Majoriteten av forskarna är män, även om det blir vanligare med kvinnliga forskare 2001. Det är också något vanligare att forskarna uttalar sig år 2001 jämfört med år 1961. Vanligast att uttala sig om är den egna forskningen, men det syns en viss utveckling mot att forskarna i högre utsträckning kommenterar andra frågor, så som politik. Jämförelsen med den danska studien visar att det finns likheter och skillnader mellan svenska och danska dagstidningar gällande vetenskapsrelaterat innehåll. Bland annat verkar svenska medier använda sig av vetenskap i större utsträckning båda åren, samt har en högre andel kvinnliga forskare. En tendens som återfinns både i svenska och danska dagstidningar är att samhällsvetenskap blir vanligare och att det är färre forskare som medverkar i medierna år 2001 jämfört med 1961, men de forskare som medverkar uttalar sig i större utsträckning.

In a time where 'fake news' and 'alternative facts' are easily spread in an ever-expanding media landscape, confidence in science and the image of the independent researcher is decreasing. Printed newspapers, as a traditionally slow and accurate medium, can counteract this development and maintain confidence in evidence-based science. To illustrate how journalism uses science, one week's articles containing a reference to science are examined in Aftonbladet and Dagens Nyheter. The chosen methodological tools include a content analysis for mapping trends in the material as well as a two-part text analysis in which selected parts of the material are examined more closely. The first step of the text analysis is an analysis of legitimations that illustrates which credentials are used to assure the reader of the credibility and relevance of the scientific expertise. The second step is a modality analysis focusing mainly on modality metaphors to determine if the assessments made are subjective or objective. The content analysis shows that scientific expertise is used in three functions: 1) to communicate research; 2) to comment on a non-research-related event; 3) to justify an opinion. The analysis of legitimations indicates that the selection and number of credentials vary within the three functions. The largest number of credentials is mentioned in the commentary function, including most often the name and research area of the scientific expert. For the communication function, the institute is the only legitimizing credential next to the description ‘forskare’. The catchwords 'forskare' or 'forskning' are even considered sufficient for using research as an argument in the justification function. The modality analysis shows that researchers who act as commentators use most modality, usually in the form of subjective modality metaphors. When scientific experts act as science communicators, they appear to be most objective. The steady use of scientific expertise in all three functions indicates strong confidence in science, both in the newspaper editors and in the individual writers. However, the lack of relevant, clear credentials is striking for the communication function, though especially for the justification function. Writers with different backgrounds using 'forskning visar' as an empty argument exploit the existing trust in science, possibly damaging it in doing so. / I en tid där ’fejkade nyheter’ och ’alternativa fakta’ sprids allt snabbare i ett stadigt växande medielandskap minskar tilltron till vetenskap och bilden av den oberoende forskaren. Papperstidningar kan, som ett traditionellt långsamt och noggrant medium, motverka denna utveckling och upprätthålla tilltron till evidensbaserad vetenskap. För att belysa hur journalistiken använder sig av vetenskap undersöks en veckas alla artiklar med någon anknytning till vetenskap i Aftonbladet och Dagens Nyheter. De valda metodologiska redskapen omfattar en innehållsanalys för att kartlägga tendenser i materialet samt en tvådelad textanalys där utvalda delar av materialet undersöks närmare. Textanalysens första steg är en analys av legitimeringar som belyser vilka uppgifter som används för att försäkra läsaren om den vetenskapliga expertisens trovärdighet och relevans. Andra steget utgörs av en modalitetsanalys som fokuserar framför allt modalitetsmetaforer för att reda ut om de bedömningar som görs är subjektiva eller objektiva. Innehållsanalysen visar att vetenskaplig expertis används i tre funktioner: 1) att förmedla forskning, 2) att kommentera en icke-forskningsrelaterad händelse, 3) att motivera en åsikt. Analysen av legitimeringar pekar på att urval och antal uppgifter varierar inom de tre funktionerna. Största antalet uppgifter nämns vid kommentarsfunktionen, däribland oftast namn och forskningsområde. För förmedlingsfunktionen används mest institutet som enda legitimerande uppgift bredvid beteckningen som forskare. Just slagorden ’forskare’ eller ’forskning’ anses vara tillräckliga för att använda forskning som argument i motiveringsfunktionen. Modalitetsanalysen visar att forskare som uppträder som kommentatorer använder mest modalitet, oftast som subjektiva modalitetsmetaforer. När vetenskapliga experter fungerar som forskningsförmedlare framstår de som mest objektiva. Den stadiga användningen av vetenskaplig expertis i alla tre funktioner tyder på en stark tilltro till vetenskap, både hos tidningsredaktionerna och de enskilda skribenterna. Avsaknaden av relevanta, tydliga uppgifter är dock slående för förmedlingsfunktionen, men särskilt för motiveringsfunktionen. Att skribenter med olika bakgrunder likaväl använder ’forskning visar’ som ett tomt argument utnyttjar den befintliga tilltron till vetenskap samtidigt som det kan skada den.

<p>At the centre of this study lies the question of how research-related media texts contribute to the social construction of sex and gender conceptions when they use research, either as a main source, or to support or comment on specific issues and statements, from the political arena, for example. The principal aim of the study has been to analyze and problematize the ways in which different types of newspapers, genres and editorial sections reproduce, or contribute to change, in existing gender discourses. </p><p> The material was collected from two Swedish newspapers during the year 2001: the national morning paper Dagens Nyheter (DN), and the national evening paper Aftonbladet. </p><p>The theories of discourse, agenda-setting and -framing in this study are related to the questions: what kinds of knowledge on women and men, and biological, physiological, psychological, social and cultural perspectives on sex/gender are represented; how are they described; and how do content and form contribute to the (re)production of, or change in, gender discourses? The main analytical perspectives are those about gender discourse (re)production, genres as ideological forms, and the epistemologies of journalism. </p><p> A combination of analytical strategies and methods was used: content and thematic analysis, and qualitative analysis of text and language with methodological tools from different traditions of discourse analysis. </p><p> In my study, I can see an interplay between research traditions and genre conventions in the (re)production of gender discourses. Since the news sections repeatedly choose to publish research as empiric and in the form of results, and then within that, primarily findings from medicine and the social sciences, these areas are reproduced as important and relevant, and as producers of objective, true knowledge that can be presented as simple facts. Research-related texts in culture journalism, on the other hand, follow the tradition of primarily treating research within the humanities, and nowadays also gender and queer theoretical perspectives within different disciplines. Through the genre conventions of culture journalism, this research is reproduced as something that you can reflect upon, problematize, criticize, form an opinion of, and judge.</p><p> The study also gives reason to argue that media logic and institutionalized genre conventions contribute to the reproduction of science and research as different worlds and cultures, in which the natural sciences and the humanities are found in different media spaces, and different forms of knowledge about sex/gender are given space on different conditions and in different forms. </p>

At the centre of this study lies the question of how research-related media texts contribute to the social construction of sex and gender conceptions when they use research, either as a main source, or to support or comment on specific issues and statements, from the political arena, for example. The principal aim of the study has been to analyze and problematize the ways in which different types of newspapers, genres and editorial sections reproduce, or contribute to change, in existing gender discourses. The material was collected from two Swedish newspapers during the year 2001: the national morning paper Dagens Nyheter (DN), and the national evening paper Aftonbladet. The theories of discourse, agenda-setting and -framing in this study are related to the questions: what kinds of knowledge on women and men, and biological, physiological, psychological, social and cultural perspectives on sex/gender are represented; how are they described; and how do content and form contribute to the (re)production of, or change in, gender discourses? The main analytical perspectives are those about gender discourse (re)production, genres as ideological forms, and the epistemologies of journalism. A combination of analytical strategies and methods was used: content and thematic analysis, and qualitative analysis of text and language with methodological tools from different traditions of discourse analysis. In my study, I can see an interplay between research traditions and genre conventions in the (re)production of gender discourses. Since the news sections repeatedly choose to publish research as empiric and in the form of results, and then within that, primarily findings from medicine and the social sciences, these areas are reproduced as important and relevant, and as producers of objective, true knowledge that can be presented as simple facts. Research-related texts in culture journalism, on the other hand, follow the tradition of primarily treating research within the humanities, and nowadays also gender and queer theoretical perspectives within different disciplines. Through the genre conventions of culture journalism, this research is reproduced as something that you can reflect upon, problematize, criticize, form an opinion of, and judge. The study also gives reason to argue that media logic and institutionalized genre conventions contribute to the reproduction of science and research as different worlds and cultures, in which the natural sciences and the humanities are found in different media spaces, and different forms of knowledge about sex/gender are given space on different conditions and in different forms.