Den här uppsatsen undersöker hur parfymproducenter väljer att visuellt kommunicera sina varumärken och designa förpackningar. Detta utförs genom visuell retorik där studien undersöker de strategier som använts i reklam samt hur brandingen återspeglas i förpackningsdesignen. Undersökningsmaterialet utgörs av utvalda produkter hos de tre parfymvarumärkena Dior, Paco Rabanne och Byredo. Analysen innefattar även frågan om hur kvinnor och män representeras i varumärkets bildspråk, till exempel om de endast porträtteras i enlighet med sina respektive könsstereotyper. Den grafiska designens utveckling har gjort det möjligt att producera olika former av grafiska uttryck på flaskor och förpackningar. Trots dessa möjligheter är parfymindustrin ofta könskodad och likt många andra branscher väldigt likriktad i sin visuella kommunikation, det vill säga att företag ofta följer en typ av norm eller tradition för hur de förväntas kommunicera och hur deras visuella identiteter ska se ut.  Uppsatsen har föregåtts av ett relaterat designprojekt, där ett skovarumärke med ett annorlunda bildspråk och förpackning skapats. Dess visuella kommunikation har skiljt sig från de konkurrerande varumärkena beträffande uttryck och maner. Ett spännande projekt där positioneringen även visar på risken för otydlighet. Undersökningen visar att parfymvarumärkenas branding återspeglas i förpackningsdesignen genom trycket av logotyp och att kombinationen av grafiska element, typsnitt, färg och form där den huvudsakliga uppgiften är att rikta sig mot kvinnor eller män, är överrepresenterad. Den visar också att könsstereotyper men även särskiljande kommunikation finns representerad inom parfymreklam. / This essay examines how perfume producers choose to visually communicate their brand and packaging design. This is done through visual rhetoric where the study examines the strategies used in advertising and how the branding is reflected in the packaging design for some selected products of the three perfume brands Dior, Paco Rabanne and Byredo. The analysis also includes the question of how women and men are represented in the brand’s imagery, for example if they are only portrayed in accordance with their respective gender stereotypes. The development of graphic design has made it possible to produce various forms of graphic expression on bottles and packaging. Despite these possibilities, the perfume industry is often gender-coded and, like many other industries, very uniform in its visual communication, that is to say companies often follow a type of norm or tradition for how they are expected to communicate and what their visual identities should look like. The essay was preceded by a related design project, where a shoe brand with a different imagery and packaging was created. Its visual communication has differed from the competing brands in terms of expression and manner. An exciting project where the positioning also shows the risk of ambiguity. The survey shows that the branding of perfume brands is reflected in the packaging design through the print of the logo and that the combination of graphic elements, fonts, color and shape where the main task is to target women or men, is overrepresented. It also shows that gender stereotypes but also distinctive communication are represented in perfume advertising.

I en tid av minskande tilltro till objektiv sanning och expertis blir konsten att övertala och kontrollera information avgörande i samhällsdebatten och en utmaning för demokratin. Inom den retoriska traditionen gör man dock en etisk distinktion mellan påverkan med den ömsesidiga nyttan som mål (argumentation) respektive påverkan med syfte att manipulera (propaganda). Retoriken utger sig också ha potential att vitalisera det demokratiska samtalet. Det finns i dagsläget begränsad forskning om hur samhället kan arbeta mot informationspåverkan och forskningen är tämligen frikopplad från den retoriska traditionen. Samtidigt finns ett retoriskt intresse för beredskapsretorik och för politisk retorik som med moderna medier når oss i det privata. Mot denna bakgrund kommer denna uppsats att studera kampanjen Bli inte lurad framtagen av Myndigheten för psykologiskt försvar, som är en beredskapskampanj om att möta informationspåverkan. För att synliggöra retoriken som präglar denna folkbildningskampanj används en retorisk analysmetod. Genom analysen och den teoretiska bakgrunden i klassisk retorik och modern visuell retorik kunde argumentationen, det publika tilltalet och den ickeverbala kommunikationen synliggöras. Argumentationen som analysen synliggör är informativ och söker vinna tillit genom ett starkt pathos som uppmålar en hotfull situation och genom ett starkt ethos som framställer myndigheten som folklig, men argumenterar mindre utifrån logos, utan underminerar motståndarnas trovärdighet. Det publika tilltalet som analysen synliggör framhäver medborgarnas demokratiska ansvar och hävdar rationalitet och social sammanhållning som gemensamma värderingar. Medborgarna uppmuntras både till källkritik och källtillit med anspelningar på samvetet och solidaritet. Den ickeverbala kommunikation som synliggörs i analysen förtydligar känslor och attityder i symboliska illustrationer samt kopplar problematiken till vardagliga upplevelser. Illustrationer och layout skapar en viss distans till problematiken och förmedlar trygghet. Att kampanjen på hemsidan presenteras i samarbete med magikerna Brynolf och Ljung skapar intresse, men kan förstärka en ogrundad misstänksamhet mot främmande perspektiv av rädsla att bli lurad. / In an era of decreased trust towards objective truth and expertise the art of convincing and controlling information becomes paramount to the public debate and to the democracy. Within the rhetorical tradition there is an ethical distinction between influence towards the common good (argumentation) and influence with the intent to manipulate (propaganda). The rhetorical tradition also claims potential to invigorate the democratic discourse. There is today limited research on how society can counter information influence and the research is quite disconnected from the rhetorical tradition. Meanwhile there is a rhetorical interest in emergency preparedness and for political rhetoric that through modern media reach us in our privet life. Against this background this essay will study the campaign Don’t be fooled, created by the Swedish Psychological Defense Agency, which is an emergency preparedness campaign about countering information influence. To make visible the rhetoric that marks this popular education campaign a rhetorical method of analysis is applied. Through the analysis and the theoretical framework of classical rhetoric and modern visual rhetoric the argumentation, the public appeal and the nonverbal communication could be made visible. The argumentation that the analysis show is informative and seeks to gain trust through a strong pathos which describes a threatening situation and through a strong ethos that depicts the agency as affable, though argue less from logos, but undermine the credibility of the opponent. The public appeal that the analysis show holds up the citizens democratic responsibility and claim rationality and social cohesion as common values. The citizens are encouraged to both source criticism and source trust with reference to the conscience and solidarity. The nonverbal communication that the analysis shows illustrates feelings and attitudes through symbolic illustrations and connect the problems to everyday situations. Illustrations and layout create somewhat of a distance to the problems and mediate safety. The choice to present the campaign through the website with the magicians Brynolf and Ljung creates interest but can also reinforce an ill-founded suspicion towards different perspectives by fear to be fooled.

Sammanfattning - Uppsats Den här uppsatsen har som syfte att undersöka hur klädföretaget H&M använder visuell retorik ur ett socio-semiotiskt perspektiv för att skapa trovärdighet i sin reklamfilm om återvinning. Genom en analys av visuell retorik ur ett socio-semiotiskt perspektiv undersöks reklamfilmen Bring it on som publicerades av klädföretaget H&M 2017 i marknadsföringssyfte för deras återvinningsboxar. Analysen visar att H&M använder ethos, logos och pathos för att få konsumenterna känslomässigt engagerade och känna sig som en del av en gemenskap. De använder socio-semiotiska metafunktioner för att generera en tydlig varumärkesidentitet som tilltalar den tilltänkta målgruppens moraliska kompass.   Sammanfattning - medieproduktion Lajka och de busiga bokstäverna är en barnbok som handlar om Lajka som upplever tidiga tecken på dyslexi. Bokens syfte är att öka medvetenheten och upptäcka tidiga tecken för lässvårigheter och dyslexi hos barn. Boken är till för att barnen ska kunna känna igen sig i Lajka och illustrationerna, i hennes känslor och svårigheter. Den vuxne som läser boken med barnet kan använda boken för att se varningssignaler för lässvårigheter. Detta genom att vara uppmärksam på vissa tecken som förklaras för den vuxna i början av boken.

Uppsatsen undersöker konstbetraktandets natur i tunnelbanan genom en närstudie av fotomontaget ”Den dagen, den sorgen på Karlaplans tunnelbanestation i Stockholm.  Uppsatsens huvudsakliga frågeställning är: Hur spelar ”Den dagen den sorgen” upp sin mening och hur tas denna emot av betraktaren i tunnelbanekontexten vid Karlaplan?   Två underfrågor kompletterar frågeställningen: 1.Vilken är fotomontagets konstnärliga särart och hur är det organiserat narrativt? 2.Hur är tunnelbanans ”genius loci” och hur samverkar konstverket med platsen och rummet?    Impetus för uppsatsen är konstverkets säregna och unika karaktär som konstverk. Det finns inget liknande verk i Stockholms tunnelbana. Det lockar, väcker frågor och involverar betraktaren på ett direkt sätt. Syftet med uppsatsen är därför att undersöka mekanismerna för denna betraktaraktiverande rörelse. En fråga som ofta saknas i den omfattande litteraturen om konsten i Stockholms tunnelbana är hur tunnelbanekonsten kommunicerar och tas emot av sina betraktarresenärer. Denna brist motiverar en undersökning av relationen mellan konstverk, betraktare och miljö.      Uppsatsen är utförd med hjälp av en deduktiv och systematiskt tolkande arbetsmetod utifrån en receptionsteoretisk och semiotisk teoribildning. De valda frågeställningarna har riktat analysen och fotomontaget har studerats som konstnärligt och språkligt fenomen. Receptionsteorin utgår från Wolfgang Kemps begreppsanalys, vilken är strukturerad i interna och externa faktorer. Peter Gillgren kompletterar Kemp och visar hur betydelsefulla verkets interartiella referenser och den litterära meningen är för den receptionsteoretiska tolkningen. Roland Barthes semiotiska teckenanalys, där denoterande tecken omvandlas till konoterande i betraktarens medvetande, ligger också till grund för tolkningen      Texten är uppbyggd av fem delar. De består av inledning, bakgrund, interna faktorer, externa faktorer samt avslutande diskussion med slutsatser och sammanfattning. Genom verkets många interartiella referenser framträder en samhällskritisk litterär mening. För att förmedla denna litterära mening har upphovsmannen medvetet sökt motverka en riskerad polysemi. Kompletterande performativa textremsor, det hyperrealistiska fotografiska bildmediet samt en återhållsamhet med fragment stramar åt och riktar bildens ”betydelse”. Bildens komposition och perspektiv samt en frekvent användning av vakanser och fokaliserande gestalter bjuder in betraktaren i bildens ”spel” och sätter dennes öga i rörelse.  Verk, betraktare och miljö möts och förstår varandra i hastiga filmiska ögonblick. Sådan är konstbetraktandets natur på Karlaplans tunnelbanestation.