Bakgrund: Cirka tre till fyra procent av Sveriges befolkning har diabetes typ 2 och antalet personer som insjuknar från diabetes typ 2 ökar ständigt. Diabetes typ 2 är en kronisk ämnesomsättningsstörning som kan leda till svåra komplikationer. Det är viktigt för personer som lever med typ 2 diabetes att de får en god information kring hur dem ska utföra sin egenvård, för att kunna minska riskerna för utveckling av komplikationer som diabetes typ 2 kan ge. Inom diabetesegenvården är livsstilsförändringar viktiga. Bra kost och fysisk aktivitet kan förebygga och förhindra senare komplikationer, vilket är viktigt för denna persongrupp att eftersträva. Vårdpersonal ska också sträva efter att ge ett gott stöd, kunskap och information till personer med diabetes typ 2 för att de ska kunna hantera sin egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna personers upplevelser av att leva med typ 2 diabetes. Metod: Studien som gjordes var en litteraturstudie med en kvalitativ metod, med 10 artiklar som grund för resultatet. Innehållsanalysen genomfördes enligt Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultat framkom det att vuxna personer som lever med typ 2 diabetes har blandade känslor med upplevelser av oro och rädsla, trötthet, förändrad personlighet, upplevelse av att hantera sin egenvård och känslan att vilja leva. Personerna upplevde rädsla och oro om dem ska få olika komplikationer som blindhet, njurproblem och hjärtsvikt. Övertygelsen att de kommer dö av sjukdomen var stor. Personerna upplevde förändrad personlighet och hade svårigheter att hantera sin egenvård samt trötthet i samband med detta. Personerna upplevde även en känsla av att de ville leva längre, därför hade de viljan att hantera sin egenvård och minska försämring av sjukdomen.  Slutsats: Studiens resultat framhävde att personerna med typ 2 diabetes upplevde att de hade brist på kunskap och information om hantering av sin egenvård. Brist på kunskap och information påverkade personernas upplevelser kring sjukdomen och hantering av egenvård, vilket gjorde att en del upplevde att typ 2 diabetes är en fruktansvärd sjukdom. Med en bättre förståelse om personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 blir det lättare för sjuksköterskan att erbjuda dem en säker och god vård.

Epilepsi är en sjukdom som många personer runt om i världen är drabbade av. Att leva med en långvarig sjukdom är ofta något som begränsar vardagen för de flesta, därför var syftet med studien att sammanställa kunskap om faktorer som påverkar livskvalitén hos vuxna personer med epilepsi. Genom en integrerad kunskapsöversikt inkluderades 18 vetenskapliga studier. I resultatet framkom det tydligt att fysiska och psykiska faktorer är en stor bidragande faktor till den enskilde individens livskvalité. Dessa faktorer leder dock till att sociala tillställningar och fysiska aktiviteter i stor utsträckning undviks, någonting som i sin tur leder till en försämrad livskvalité generellt. Andra faktorer som visat sig påverka livskvalitén är diskriminering och upplevelsen av stigmatisering, någonting som påverkar deltagarna socialt och gör att de tar avstånd från relationer. På så vis känner de sig även exkluderade från samhället och upplever det som svårt att bland annat skaffa och bibehålla ett jobb, vilket ofta skapar ekonomiska problem och leder till att en del inte har råd att köpa sina läkemedel. För att sjuksköterskor ska kunna stödja personer med epilepsi krävs en kunskap kring de faktorer som påverkar deras livskvalité. Det är viktigt att personer med epilepsi ges en personcentrerad vård och ett tidigt stöd för att de ska få en uppfattning om de resurser som finns att tillgå och för att vi ska kunna förebygga och undvika att de drabbas av onödiga psykiska och fysiska problem. För att öka kunskapen krävs det mer kvalitativ forskning som fokuserar på personens upplevelse och hur epilepsin påverkar deras livskvalité.

Bakgrund:  Malignt melanom är en sjukdom som har ökat och eskalerat de senaste tio åren i Sverige. Sjukdomen kan drabba alla men det är sällan barn blir drabbade. Att få en cancerdiagnos kan upplevas som påfrestande och många personer reagerar med oro och nedstämdhet.                                                                                                      Syfte: Syftet var att belysa vuxna personers upplevelser av att leva med sjukdomen malignt melanom.                                                                                                      Metod: Litteraturstudien utgick utifrån en kvalitativ metod med induktiv ansats. Det insamlade innehållet från fyra patografier analyserades enligt Graneheim & Lundmans (2017) beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys.                                                    Resultat: I resultatet framkom det tre huvudkategorier och sju underkategorier. Den första huvudkategorin var att hantera sjukdomens osäkra förlopp där olika upplevelser från det perspektivet beskrivs. Den andra huvudkategorin var rädslor till följd av sjukdomen där personernas upplevelser av olika rädslor beskrivs. Den tredje och sista huvudkategorin beskriver de kroppsliga förändringar som personerna med malignt melanom upplevde.                                                                                        Slutsats: Att leva med sjukdomen malignt melanom medför många upplevelser hos olika individer. I denna studie framkom det både gemensamma och enskilda upplevelser från personer som har levt med malignt melanom.

Bakgrund: Långvarig smärta kan vara en individuell och subjektiv upplevelse som kan vara en obehaglig, sensorisk och känslomässig upplevelse. För många av de drabbade påverkade smärtan deras livsvärld. Personer med långvarig smärta upplevde att sjukvården bemötte deras smärta med misstro och missförstånd. Sjuksköterskors inställning, bemötande och kunskap av smärtupplevelser hade en avgörande skillnad för personers smärtupplevelser. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med långvarig smärta. Metod: En litteraturstudie grundad på tio kvalitativa, vetenskapliga artiklar inhämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna var kvalitetsgranskade. Resultat: I resultatet utformades följande tre kategorier: Upplevelser av smärtans inverkan på tillvaron; här beskrevs det hur den långvarig smärtan påverkade personers dagliga tillvaro. Upplevelser av olika smärtbehandlingsformer; här beskrev det hur det med långvarig smärta kunde behövas olika läkemedel, behandlingar, hanteringsstrategier och sätt för att finna motivation. Upplevelser av bemötandet från sjukvårdspersonal; här beskrevs det hur smärtan påverkade personernas självkänsla och hur personerna behövde stålsätta sig inför besök med sjukvårdspersonal. Slutsatser: Smärtans negativa påverkan på livsvärlden var den generella upplevelsen hos personerna. De upplevde att deras smärtupplevelser inte togs på allvar av sjukvårdspersonalen. Detta kunde bero på bristande kunskap om smärtbehandling och lidande hos personer med långvarig smärta.

Epilepsi är en kronisk sjukdom som kan drabba personer i alla åldrar och ca 50 miljoner personer i världen har epilepsi. Syftet med denna studie var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med epilepsi. Den här studien var en litteraturstudie med ett inifrånperspektiv där en systematisk litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Litteratursökningen resulterade i 15 vetenskapliga studier som kvalitetsgranskades. Urvalet bestod av både kvalitativa studier och mixmetodstudier. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i fem kategorier. Resultat visade bland annat att personer med epilepsi var rädda att få anfall speciellt bland andra människor vilket gjorde att de isolerade sig. Eftersom personer med epilepsi inte längre kunde utföra sina dagliga uppgifter på grund av sjukdomen kände de sig begränsade och därmed blev de beroende av andra människor. Personerna upplevde både diskriminering och stigmatisering från andra människor i samhället på grund av okunskap om epilepsi vilket ledde till bland annat känslan av övergivenhet. Men personer med epilepsi hittade strategier för att klara av vardagliga rutiner och genom att delta i epilepsiprogram och stödgrupper kunde de lära sig att acceptera sin livssituation. Brist på tillräcklig information från vårdpersonalen resulterade till att personer med epilepsi förlorade förtroende för vården. Personer med epilepsi ska få tillräcklig och individanpassad information från sjuksköterskan för att effektivt kunna hantera sina anfall och leva ett meningsfullt liv trots sjukdom. Sjuksköterskan har möjlighet att sprida dessa kunskaper om epilepsi i samhället i syftet att reducera diskriminering och stigmatisering.

Bakgrund: Minst var tredje person i Sverige beräknas få en cancersjukdom någon gång under livet. En behandlingsbar cancersjukdom kan innebära ett flertal förändringar i personens liv. Förändringarna kan gälla till exempel tankar, känslor och kroppsliga förändringar. Många personer med en behandlingsbar cancersjukdom upplever brister när det kommer till stöd från vårdpersonal. För att kunna anpassa omvårdnaden kring vuxna personer med en behandlingsbar cancersjukdom behövs ökad kunskap och förståelse kring hur det är att leva med behandlingsbara cancersjukdomar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med en behandlingsbar cancersjukdom. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie baserad på patografier. Analysen gjordes med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen ledde fram till fem kategorier och två underkategorier. Den första kategorin var en känsla av personlig förändring. Den andra kategorin var längtan tillbaka till det gamla livet. Nästa kategori var tankar om döden. Den fjärde kategorin var att känna styrka med underkategorierna vilja och kämpaglöd och nära och käras betydelse. Den sista kategorin var tankar om framtiden. Slutsats: En känsla av personlig förändring med avsnittet kring en förändrad syn på och känsla för kroppen, tankar om döden samt vilja och kämpaglöd var tre utmärkande upplevelser i resultatet. Genom en förståelse kring upplevelser hos vuxna personer med en behandlingsbar cancersjukdom kan vårdpersonal och nära och kära minska lidandet och öka välbefinnandet hos personerna. Något som framkom i föreliggande studie var att nära och kära hade en betydelsefull roll för personerna med en behandlingsbar cancersjukdom. Vidare forskning skulle därför vara intressant att göra kring anhörigas perspektiv av att leva i närheten av en person med en behandlingsbar cancersjukdom.

Bakgrund: Diabetes typ 2 (T2D) är en kronisk sjukdom som vanligtvis drabbar vuxna personer. Sjukdomen orsakar problem i hela världen. Sjuksköterskans roll är att stödja personer att uppnå individuella egenvårdsmål för T2D. Med information kan personerna hålla sig motiverade att stärka sin egenvårdsförmåga.Syftet: Var att belysa vuxna personers upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2 i hemmet. Metod: Litteraturöversikten bestod av 15 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar som analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) och kvalitetsgranskats enligt Fribergs kvalitetsgransknings mall (2017). Databaserna som användes var PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet bestod av 2 kategorier och 9 subkategorier. Vuxna personers upplevelser av egenvård visade sig vara krävande och utmanande. Livsstilsförändringar såsom koständringar, utöva fysisk aktivitet, läkemedelshantering och utföra blodsockerkontroller upplevdes vara svårast att hantera vid egenvård. Stöd, motivation, kunskap och information från vårdpersonalen och anhöriga upplevdes vara främjande för att vidhålla korrekt egenvård. Diskussion: Personerna hade olika egenvårdssvårigheter och varierande upplevelser. Därför är det viktigt att sjuksköterskan arbetar utifrån personcentrerad vård. Personen behöver viktig information om egenvårdens olika delar för att klara den. Med hjälpmetoder från Orems teori kan sjuksköterskan förbättra personens förutsättningar för god egenvård. Slutsats: Personers upplevelse av egenvård visade att några faktorer kan vara hämmande och främjande i att utföra korrekt egenvård. Med adekvat stöd från sjuksköterskan kan dessa personer känna sig mindre ensamma i sin situation och lättare anpassa sig till det nya livet. / <p>2023-03-23</p>

Bakgrund: Personer med bipolärt syndrom utgör en stor riskgrupp för suicid. Sjuksköterskor arbetar aktivt, på olika sätt, med att förebygga suicidal problematik. Detta arbete är svårt och komplext, men kan underlättas genom att ha en gemensam plan vid försämring. Personerna med bipolärt syndrom lägger stor vikt i att ha en fast sjuksköterskekontakt, ha någon att prata med. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av suicidprevention för vuxna personer med bipolärt syndrom, inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Metoden som användes  i denna studie var en kvalitativ innehållsanalys. En semistrukturerad intervjuguide användes för att inhämta data. Data insamlades med hjälp av intervjuer. Resultat: I resultatet framkommer fyra kategorier och sammanlagt tio subkategorier. Följande huvudkategorier redovisas i resultatdelen; att vara närvarande och uppmärksam i stunden, att sträva efter en hållbar relation, att hänga med i svängarna och att skapa balans i vardagen. Slutsatser: Det suicidpreventiva arbetet för personer med bipolärt syndrom är svårt och ofta krävande. Detta beror mycket på syndromets komplexitet och det skiftande måendet. Stora krav ställs på sjuksköterskans arbete att skapa en relation, men också att involvera anhöriga i vården. Förebyggande åtgärder är viktiga ytterst signifikant för att förhindra suicid. Det gäller att motivera och belysa de aspekter i personens livsvärld som faktiskt fungerar, i främjandet av personens återhämtning. / Background: People with bipolar syndrome are a major risk group for suicide. Nurses work actively, in various ways, to prevent suicidal problems. This work is difficult and complex, but can be facilitated by having a common plan for deterioration. The people with bipolar syndrome attach great importance to having a permanent nurse contact, having someone to talk to. Objective: The aim of the study was to describe the specialist nurses' experiences of suicide prevention for adults with bipolar syndrome, in open psychiatric care. Method: The method used in this study was a qualitative content analysis. A semi-structured questionnaire was used to collect data. Data were collected using interviews. Result: The result shows four categories and a total of ten sub-categories. The following main categories are reported in the results section; to be present and attentive at in the moment, to strive for a sustainable relationship, to keep up with the turns and to create balance in everyday life. Conclusions: The suicide prevention work for people with bipolar syndrome is difficult and often demanding. This is very much due to the complexity of the syndrome and the changing mood. Great demands are placed on the nurse's work to create a relationship, but also to involve relatives in the care. Preventive measures are e extremely significant in preventing suicide. It is about motivating and highlighting the aspects of the person's life world that actually work, in promoting the person's recovery.