<p>I dag finns det olika sätt att arbeta med specialpedagogik i skolan. Ett sätt att arbeta med elever som har läs- och skrivsvårigheter, kan vara genom att arbeta med att utveckla den fonologiska medvetenheten. Genom att parallellt arbeta med FMT-metoden (Funktions-inriktad musikterapi), kan eleven utvecklas snabbare och optimalt. Utan basfunktioner som ger förutsättningar för att utvecklas på ett stimulerande sätt, kan eleven inte lyckas lika bra. FMT-metoden är en neuromuskulär metod och utvecklar just basfunktionerna. Genom att ge möjlighet till denna utveckling, kan barnets lust att läsa och skriva öka.</p><p> </p><p>Jag följde två barns utveckling i FMT. Båda hade läs- och skrivsvårigheter. Ett bra samarbete mellan föräldrar, FMT-terapeut och lärare, samt stöd från flera håll till barnen var viktigt för deras läsutveckling. Vi kunde alla se att deras läslust ökade.</p>

<p>This exam essay will look at dyslexia, dyscalculia and the connections that may exist between these two phenomena. My purpose, from the beginning, was to investigate if there might be any connections between dyslexia and dyscalculia, or if the consequences that appear as a result of dyslexia, might lead to problems and difficulties in mathematics.</p><p>   I found it very hard to find literature that deal with dyscalculia, both as a subject of its own and together with dyslexia. Therefore, I was more or less forced to focus on difficulties in mathematics as a result from dyslexia.</p><p>   From what I have found, dyslexia and dyscalculia cannot be connected, at least not without more research on the subject. Two consequences; an impaired short-term memory and also an impaired spatial ability are both common, both for persons with dyslexia and for persons with dyscalculia. Other than these, there are no connections, apart from the difficulties in mathematics that are directly, or indirectly, caused by dyslexia.</p>

No description available.

Detta arbete handlar i första hand om hur en dyslexiutredning går till. Jag har genom litteraturstudier och en fallstudie försökt besvara mina frågeställningar som rör definition, symtom, utredningsprocessen med de professioner som ingår samt vad testerna, som en elev får gå igenom innan en diagnos kan ställas, fokuserar kring. Det finns väldigt många definitioner av dyslexi men jag har valt att presentera några som både har likheter och skillnader. Vidare nämner jag olika symtom som är viktiga att uppmärksamma hos elever samt möjliga orsaker till handikappet. Den största delen i arbetet beskriver förloppet från remiss till diagnos, vilka delar som ingår i en utredning och vad som är viktigt att undersöka för att få en helhetsbild av eleven och kunna kartlägga svårigheternas karaktäroch omfattning. I resultatdiskussionen knyter jag sedan ihop teorin med hur det fungerar i praktiken.

Samhället går i dag mot en framtid vilken kräver en läs- och skrivkunnig befolkning. Trots detta finns ett stort antal som går ut skolan utan dessa kunskaper. Dessutom har andra ämnen försvårats då eleven inte kunnat tillgodogöra sig undervisningen. Problemet har uppmärksammats och hanterats på olika sätt genom åren. För att se hur skolorna hjälper elever med dyslexi i dag har jag valt att dels läsa litteratur dessutom att göra en empirisk undersökning i två olika skolor. På så sätt har jag nått mitt syfte att få kunskap om hur man undervisar elever med dyslexi. Undersökningsmetoderna var dels att följa elever i undervisning med och utan speciallärare med inriktning mot SO-ämnen. Resultatet gav mig en hel del förslag på alternativ undervisning riktad mot elever med läs- och skrivsvårigheter. Som exempel kan ges datorer med olika program, intalade böcker på band, lekar och spel. Genom litteraturen samt observationer och samtal har jag vidare lärt mig att anpassa rätt övning till rätt typ av dyslexi då det finns många skilda slag av handikappet. Genom träning finns stora möjligheter för elever med dyslexi att prestera fullt godtagbara resultat.

Jag har undersökt hur man inom ett rektorsområde arbetar för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Jag har undersökt hur elever, skolledare och lärare ser på sin situation. I takt med att skolans ekonomiska resurser minskar föreställde jag mig att det också blir allt svårare att tillgodose de läs- och skrivsvaga elevernas behov. Min undersökning består av tre delar. Jag har intervjuat en skolledare och 22 elever och skickade ut en enkät till 6 lärare. Jag genomförde studien vid en skola som då jag besökt den verkat hantera problemen med att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter på ett bra sätt trots bristande resurser. Resultatet av min undersökning visade att eleverna tyckte att de fick den hjälp de behövde. Detta var ett mycket positivt resultat Lärarna ansåg dock att det fanns elever som skulle behöva mer specialhjälp. Eleverna ville ha en vuxen till i klassen, de ville inte ha mer special-lärar-resurser vilket lärare och rektor gärna skulle vilja ha.

Syftet med denna studie är att undersöka nödvändigheten, och nyttan av, dyslexi- och dyskalkylidiagnos hos elever i åldersgruppen 11-16 år, samt att belysa vilken roll specialpedagogen har i sammanhanget. Genom att beskriva hur föräldrar och lärare som initierat utredningen upplever förändringen som dyslexi- och dyskalkylidiagnosen medfört, har vi för avsikt att undersöka behovet av en diagnos. Vi vill dessutom jämföra upplevelsen av vilka möjligheter till hjälp dyslexi- respektive dyskalkylidiagnos medför. Arbetet ger en översikt kring tidigare forskning om dyslexi och dyskalkyli, men också kring upplevelsen hos elever, föräldrar och pedagoger med erfarenhet av diagnoserna. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har vi samlat in data av kvalitativ art som sedan bearbetats med en fenomenologisk ansats. Vi har genomfört sju intervjuer med föräldrar och pedagoger som tagit initiativ till dyslexi eller dyskalkyliutredning, pedagoger med erfarenhet av dyslexi, tre föräldrar med erfarenhet av dyslexi och två föräldrar med erfarenhet av dyskalkyli. Våra teoretiska utgångspunkter, kring lärande, identitetsutveckling samt maktpåverkan samt tidigare forskning har legat till grund för analysen av resultatet. Sammanfattningsvis pekar resultatet från studien på att specialpedagogen har en viktig roll i bemötandet och anpassning av läromedel för alla elever i behov av stöd. Föräldrar och pedagoger har olika erfarenheter i samband med svårigheterna vilket speglas i resultatet. Diagnosens största nytta upplevs, framförallt av föräldrarna, vara en ökad förståelse för problematiken. Även diagnosens nytta som förklaringsmodell syns tydligt i studien. Det framgår av resultatet att behovet av diagnosen upplevs, framförallt av pedagogerna, vara större vid skolbyten och vid övergången till högre årskurser, gymnasium och högskola än i de lägre årskurserna. Diagnosens betydelse i livet utanför skolan, vid exempelvis ansökan om hjälpmedel för hemmabruk framkommer av både föräldrar och pedagoger i studien.

Detta är en studie av åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivproblematik med respektive utan diagnosen dyslexi. Syftet med studien är att undersöka hur åtgärderna i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivproblematik på högstadiet är utformade. Jag vill undersöka huruvida det finns några skillnader i ordinerade åtgärder för elever i läs- och skrivproblematik utan dyslexidiagnos respektive elever med diagnostiserad dyslexi. Detta för att se vilken roll en eventuell diagnos har i sammanhanget för att ändamålsenliga åtgärder ska sättas in för elev i behov av särskilt stöd. Undersökningen syftar till att skönja vilket specialpedagogiskt perspektiv som tycks ligga till grund för åtgärderna och huruvida åtgärderna har någon förankring i tidigare forskning/litteratur och styrdokument rörande arbetet med åtgärdsprogram. Urvalet består av 20 avkodade åtgärdsprogram från sex olika skolor och metoden består av en kvalitativ innehållsanalys med kategorier baserade på tidigare forskning/litteratur. Resultatet visar att åtgärdsprogrammen ofta brister i tydlighet gällande vad åtgärderna innebär samt vem som är ansvarig för specifika åtgärder men också att de i endast i få fall visar hänsyn till Skolverkets (2008) rekommendationer gällande arbetet med åtgärdsprogram. Därtill visar det sig att skillnaderna mellan åtgärdsprogrammen för elever med dyslexi respektive utan dyslexi är relativt få. Alla utom ett av åtgärdsprogrammen i studien visar sig vara formulerade ur ett kategoriskt/kompensatoriskt perspektiv.

Syftet med denna studie har varit att ta reda på vad som ligger till grund för de åtgärder man som pedagog väljer för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Studien har även syftat till att ta reda på om man som pedagog resonerar annorlunda vid val av åtgärder beroende på om en elev har diagnosen dyslexi eller ej. Forskningen har bedrivits med kvalitativa metoder där data har samlats in via intervjuer av pedagoger och specialpedagoger. Det vi kommit fram till är att det finns ett antal relativt tydliga tecken som man bör vara observant på för att kunna identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter och att pedagoger i allmänhet tycks ha en positiv inställning till genomförandet av kartläggningar och diagnostiseringar. Det har dock framkommit att en diagnos inte har någon betydelse vid val av åtgärder som pedagoger använde. Som pedagog tar man hänsyn till de specifika symtom som finns hos en individ, oavsett om det finns en diagnos eller inte.

Syftet med detta examensarbete var att synliggöra pedagogers olika strategier för att förbättra förutsättningarna för elever med läs- och skrivsvårigheter. Vi ville ge en bild av de förutsättningar som finns i skolan för att främja elevers läs- och skrivutveckling. Vi ville även gestalta innebörden av läs- och skrivsvårigheter. Resultatet visade i att de generella områdena angående arbete med läs- och skrivutvecklingen var lustfyllt lärande, pedagogiska metoder och anpassning till individen. När pedagogerna karaktäriserade läs- och skrivsvårigheter talade de om störande och bristfällig miljö, dåliga och okunniga lärare samt svagheter och störningar hos individen. Det förebyggande arbetet som pedagogerna förespråkade innehöll dokumentation, fördelning av resurser och samarbete med hemmet. Studien visade att hinder för läs- och skrivutveckling kunde kategoriseras i tidsbegränsning, elevernas nivå och ekonomiska faktorer (gruppstorlek, lokaler, fortbildning och resurser). Vi såg att det fanns ett värde i att utveckla mer miljöinriktade strategier inom skolan. När det gäller arbetet som främjade en god läs- och skrivutveckling var strategierna främst generella snarare än specifika. Både det förebyggande arbetet och orsaker till läs- och skrivsvårigheter hade en jämn balans mellan miljö- och individperspektiv. Arbetet med läs- och skrivsvårigheter var till stor del individinriktat med ett fåtal miljöinriktade moment. Gällande hinder visade resultatet att problematik med miljön var den mest betydande delen.