Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt förekommande och står för den största ökningen i sjukfrånvaro. Med stor sannolikhet kommer sjuksköterskor att möta dessa personer med psykisk ohälsa i sitt yrke. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors attityder mot personer med psykisk ohälsa och vad som påverkar dessa attityder samt hur undersökningsgruppen beskrivs i de utvalda artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Tio artiklar inkluderades i studien varav nio stycken kvantitativa och en kvalitativ. Artiklarna hämtades från sökdatabaserna CINAHL och PubMed. Huvudresultat: I resultatet framkom att många sjuksköterskor påvisade positiva attityder till personer med psykisk ohälsa men också negativa attityder. De negativa attityderna kan bero på kunskapsbrist eller brist på klinisk erfarenhet. I resultatet framkom även vilka faktorer som kan påverka. Slutsats: Sjuksköterskor behöver mer kunskap och klinisk erfarenhet angående psykisk ohälsa för att nå samförstånd med patienten i omvårdnadssituationen. / Background: Mental illness is commonplace and accounts for the largest increase in sick leave. In all likelihood, nurses will meet these people with mental illness in their profession. Aim: The purpose is to describe the attitudes of nurses towards persons with mental illness and what affects these attitudes and how the research group is described in the selected articles Method: A descriptive literature study. Ten articles were included in the study, nine of which were quantitative and one qualitative. The articles were retrieved from the search databases CINAHL and PubMed. Result: The outcome shows that many nurses demonstrated positive attitudes to people with mental health but also negative attitudes. The negative attitudes may be due to lack of knowledge or lack of clinical experience. The results also revealed what factors can affect. Conclusion: Nurses needs more knowledge and clinical experience about mental illness in order to reach a consensus with the patient in the nursing situation

According to the Social Services Act relatives have a fundamental right to receive support that facilitates the care of their related. In Sweden 1,3 million people regularly nurture, support and assist a related. With their knowledge and experience the relatives therefore plays an important role in the life of the related. Previous research shows that relatives take a lot of responsibility and feel left to themselves in the care of their related (Ali, 2013). The purpose of this study is to gain a better understanding of how relatives caring for a related with mental disorders experience their everyday lives. A qualitative approach was used and a total of four interviews were conducted with relatives between the ages of 25-35. The analysis of the results revealed three themes with six subcategories. The results were analyzed on the theoretical concepts of normality, resilience, coping and the theories stigma and identity along with previous research. The results show that relatives of people with mental illness early realized that the related parties state in relation to other adults were different. While some relatives had a fear of becoming infected with the same mental illness as their related, the other experienced that they were labeled as diseased only by association. Relatives had during their childhood a great desire to be normal. In the care of their loved one the relatives had to take a responsibility that many times perceived as inevitable. By accepting the related parties mental illness, there was a fear among the relatives that it normalized the related parties illness. Finally, we make recommendations to the social work practice that relatives is a large group that should not be ignored. Active social workers need to a greater extent seize the relatives experiences and thus respond to the relatives need for support. / Enligt Socialtjänstlagen har anhöriga som grundläggande rätt att få stöd som underlättar vården av deras närstående. I Sverige vårdar, hjälper och stödjer över 1,3 miljoner människor regelbundet en närstående (Socialstyrelsen, 2015). Med sina kunskaper och erfarenheter spelar därför  anhöriga en viktig roll i den närståendes liv. Tidigare forskning visar  att anhöriga får ta ett stort ansvar och känner sig lämnade till sig själva i vården av sin närstående (Ali, 2013). Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse kring hur anhöriga som vårdar närstående med psykisk ohälsa upplever sin vardag. En kvalitativ metod har använts och totalt fyra intervjuer genomfördes med anhöriga mellan 25-35 år. I analysen av resultatet framkom tre teman med sex underkategorier. Resultatet analyserades utifrån begreppen normalitet, resilience, coping och teorierna stigmatisering och identitet tillsammans med tidigare forskning. Studiens resultat visar att anhöriga till personer med psykisk ohälsa tidigt förstod att den närståendes tillstånd i relation till andra vuxna människor var annorlunda. Medan en del anhöriga hade en rädsla över att bli smittade med samma psykiska sjukdom som sin närstående, upplevde majoriteten att de blev stämplade som sjuka enbart genom association. Anhöriga hade under sin uppväxt en stor önskan om att få vara normal. I vården av sin närstående har anhöriga många gånger fått ta ett ofrånkomligt ansvar. Genom att acceptera den närståendes psykiska ohälsa, fanns det en rädsla bland de anhöriga om att de normaliserade den närståendes sjukdom. Slutligen ger författarna rekommendationer till det sociala arbetets praktik om att anhöriga är en stor grupp som inte bör ignoreras. Verksamma socialarbetare behöver i en större omfattning ta vara på anhörigas upplevelser och därmed bemöta den anhöriges behov av stöd.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur mediehusen arbetar för att motverka permanenta psykiska skador för utrikeskorrespondenter och utrikesmedarbetare som har befunnit sig i, och rapporterat från konfliktzoner eller oroliga områden. Uppsatsens utformning har sin grund i nio kvalitativa intervjuer med journalister och fotografer som befunnit sig i och rapporterat från oroliga områden och väpnade konflikter.   För att undersöka detta är studien uppdelad i tre delar. Del ett undersöker journalisters och fotografers förberedelser inför avfärd till ett konfliktområde. Del två, omhändertagandet och bearbetning av upplevelser som journalister och fotografer varit med om. Del tre belyser journalisters och fotografers egen medvetenhet kring mediehusens policys och stadgar.   Studien presenterar journalisters och fotografers egna upplevelser från såväl krig som vistelser i oroliga områden. De berättar om psykisk ohälsa, psykiskt påfrestande händelser och det journalistiska uppdraget i konfliktområden. Svaren som de intervjuade har givit har analyserats genom copingteorier och modulära emotionsteorin.   Undersökningen visar bland annat att journalister och fotografer behöver gömma sig bakom yrkesrollen för att klara av de psykiska påfrestningarna de utsätts för. Det visar sig även att det viktigaste för denna yrkesgrupp är att det finns ett syfte med att exponera sig för krig och farligheter. Vidare finns även en överhängande risk för skador av amygdala, den del av hjärnan som genererar den subjektiva känslan av rädsla. Vid allvarliga skador slutar personen att generera känslor kopplade till rädsla. Studien överlag sträcker sig, bortsett från en återblick av journalistiken i krig, från 2017 och fem år tillbaka i tiden.

Hjärt- och kärlsjukdomar svarar för 31 procent av årliga dödsfall globalt där den vanligaste dödsorsaken inom den här kategorin är hjärtinfarkt. Tidigare forskning har även visat att depression i samband med hjärtinfarkt ökar risken att dö i förtid med 50 procent. På senare år har emellertid andelen som överlever hjärtinfarkt ökat vilket innebär ökade krav på hälso- och sjukvård eftersom fler kommer att kräva vård i efterförloppet av sjukdomen. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av psykisk ohälsa efter att de drabbats av hjärtinfarkt. Det studerade materialet bestod av 12 vetenskapliga artiklar. Litteraturstudien genomfördes med hjälp av Fribergs modell och resulterade i tre teman och nio subteman. Resultatet visade att deltagarna hade svårigheter med att anpassa sig till livet efter hjärtinfarkt vilket till stor del berodde på undermålig information från hälso- och sjukvården. De depressiva symtom som uppstod efter sjukdomens akuta fas försvårade återhämtning och ökade risken för ett återinsjuknande. En slutsats är att det i dagens hälso- och sjukvård disponeras alltför lite medel för att upptäcka och behandla depression hos patienter som genomgått hjärtinfarkt. Sjuksköterskans yrkesroll medför ett ansvar att tillgodose patientens informationsbehov och identifiera patientens resurser för att öka förmågan till en lyckad återhämtning.

Psykisk ohälsa ökar bland unga i Sverige, en stor del av den populationen är studenter på högskolor och universitet. Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka om studenterna upplever psykisk ohälsa och om det finns genusskillnader inom psykisk ohälsa mellan kvinnliga och manliga studenter på Umeå universitet. Frågeställningarna som undersöks är om studenterna upplever psykisk ohälsa, isåfall hur, och om det finns skillnader i uttryck och hantering av psykisk ohälsa mellan kvinnliga och manliga studenter. Datainsamlingen har genomförts med både kvalitativa och kvantitativa metoder, dels en intervju med en kurator på Studenthälsan vid Umeå universitet och dels en enkät som har lagts ut i Facebook-grupper till tre olika program på Umeå universitet. Det resultatet visar är bland annat att studenterna upplever en hög grad av prestationskrav/prestationsångest. Det finns skillnader i uttryck och hantering av psykisk ohälsa mellan kvinnliga och manliga studenter. Samhällets maskulinitetsnormer påverkar manliga studenter i hanteringen av sin psykiska ohälsa, de pratar inte med andra om hur de mår. De kvinnliga studenterna upplever mer stress och har högre prestationskrav på sig själva vilket kan förklara den höga grad stress de upplever.

I denna kvalitativa intervjustudie undersöker jag om det finns kopplingar mellan psykiskohälsa och konstnärligt skapande. Kan man må bättre av skapande verksamhet? Vilkaföreställningar kring kopplingen mellan psykisk ohälsa och konstnärligt skapande gerinformanterna i studien uttryck för? Jag intervjuar per mail sju konstnärer och tre pedagoger.Syftet med studien består av två delar. Jag vill undersöka om konstnärsinformanternaanvänder konsten som en form av egen terapi för att må bättre. Sedan vill jag få en inblick ihur konstnärliga ledare arbetar med människor med psykiska besvär och om ledarna tillämparnågon särskild pedagogik. I min bearbetning av intervjusvaren har jag utgått från ettsociokulturellt perspektiv och jag har också i viss utsträckning använt mig av diskursanalys,bland annat i tolkningen av informanternas språk.Jag har kommit fram till att konstnärsinformanterna uttrycker att det finns kopplingar mellanderas psykiska ohälsa och deras skapande. Majoriteten av dem anser att deras mående ärsammankopplat med deras konst och att de mår bättre av att hålla på med den. Jag ger härnågra belysande exempel ur intervjuerna. Någon har bilder i huvudet som måste ut, en annanskapar för att komma i ro och balans. En informant skriver att skapandet ger positiv energioch distraktion. Ytterligare en informant håller på med konst för att hen måste, det är ettbehov. Andra informanter talar om en passion för konsten och ett brinnande intresse. I vissafall är skapandet ett sätt att kanalisera och hantera ångest men för någon kan det iställethandla om att göra bruk av en talang samt att göra något meningsfullt av sin tid. Allakonstnärsinformanter utom en säger att deras psykiska ohälsa är en tillgång i skapandet. Enmenar att utan humörsvängningarna hade hen inte målat lika mycket, kanske inte alls. Enannan hade inte velat vara utan sina psykiska problem genom åren, en tredje skapar mer närhen mår dåligt. Pedagogerna arbetar för att stärka deltagarnas självförtroenden och stärkakontakten med deras kreativitet. Avkoppling är också en viktig ingrediens i två av tre fall.Ingen av de tre pedagogerna använder sig av någon särskild pedagogik. En av dem har sinegen pedagogik, en annan arbetar utifrån bildterapeutiska principer och en tredje säger att henhar trettio års erfarenhet och har utvecklat bra metoder för individuellt anpassad undervisningi grupp.

The aim of this study was to examine how the portrayed images of mental ill-health has been constructed and re-constructed in the online publications of the tabloid Aftonbladet, in the year of 2004 and 2014. The study also examined similarities and differences in the portrayed images of mental ill-health published by the writers, recurred as metaphors. The study also aimed to increase awareness and understanding about how conveyed images in news media about mental ill-health can influence people. The study is grounded in a social constructionist approach and the collected data was analyzed with impression management, the looking glass self and performativity. The result indicated similarities concerning that Sweden’s mental ill- health increases, and a taboo about the mental ill-health. Differences in the result indicated distinction in modality between the years, i.e. with how much certainty the portrayed images were published. The result showed a more alarming situation concerning mental ill-health 2014 than 2004. In the empiric of 2014 the conveyed image appeared slightly more bound to person and the stressed environment of the contemporary individual was portrayed as the cause of the increase of mental ill- health. Recurring, images of certain exposed groups were portrayed as victims of the mental ill-health. The social worker has an important task revealing how the prevailing conceptions about mental ill-health in society affects the social work as well as the client. / <p>Andra författaren Maria Carlzon heter numera Maria Fransson.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur stigmatisering kring psykisk ohälsa kan reduceras bland universitets- studenter genom en social marknadsföringskampanj. I studiens första del undersöks vilka riktlinjer som finns för utformning av en social marknadsföringskampanj, vidare undersöks vilka strategier som är effektivast för att minska stigmatisering kring psykisk ohälsa. Med utgångspunkt i studiens första del utforskar författarna hur den sociala marknadsföringskampanjen skulle kunna utformas för att besvara forskningsfrågan. Inom ramen för studien har en kampanj utformats som kretsar kring sloganen “Face it” ur tre olika perspektiv. Kampanjen består av de tre stegen “Sätt ett ansikte på det”, “Inse det” och “Möt det” och har ut- formats med målsättningen att studenter ska komma i direkt eller indirekt kontakt med personer drabbade av psykisk ohälsa vilka de kan relatera till. En kampanj med dessa egenskaper har potential att minska stigmatisering kring psykisk ohälsa bland universitetsstudenter.

Föreliggande studie syftar till att med utgångspunkt i intervjuer undersöka hur kuratorer inomolika verksamhetsfält arbetar med ungdomar som har suicidtankar. Vidare är syftet attundersöka vad som möjliggör, respektive hindrar kuratorers arbete med ungdomar som harsuicidtankar. Totalt har nio halvstrukturerade intervjuer genomförts med kuratorer som ärverksamma inom skola, barn- och ungdomspsykiatrin, vårdcentral, ungdomsmottagning ochöppenvården. Utöver det har två kuratorer som arbetar på en förebyggande enhet, medungdomar som målgrupp, besvarat intervjufrågorna via e-post. Resultatet visar på attkuratorerna har olika ansvarsområden och arbetar på olika sätt; skolkuratorerna har enstödjande funktion medan kuratorerna inom primärvården samt inom öppenvården arbetarbehandlande. Samtliga kuratorer framför att det är barn- och ungdomspsykiatrin som har dettydligaste ansvaret över ungdomar som mår psykiskt dåligt och/eller har suicidtankar, varförmånga av kuratorerna hänvisar dessa ungdomar dit. Några faktorer som hindrar arbetet är attdet är långa vårdköer, att det saknas riktlinjer inom vissa verksamhetsfält samt att det föreliggerhög arbetsbelastning. Det som möjliggör arbetet är att ha stöd runtomkring sig, att fåhandledning i sitt arbete samt att få vidareutbildning inom området.

Den psykiska ohälsan ökar kraftigt bland ungdomar, både i Sverige och globalt. Detta påverkar ungdomarnas mående i nutid, men kan även leda till stora konsekvenser i deras framtida liv. Syftet med litteraturstudien var att beskriva upplevelser av psykisk ohälsa sett ur ungdomars perspektiv. Design: Studien har en kvalitativ design. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. För att nå studiens syfte analyserades en samling texter skrivna av ungdomar där de beskriver sina upplevelser av att vara ung idag. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier som beskrev ungdomarnas upplevelser: Att inte duga som man är; att känna sig ensam, maktlös och utan hopp; att känna sig sviken och missförstådd; att känna oro inför framtiden samt att behöva stöd och bekräftelse för att må bra. Diskussion: För sjuksköterskor kan denna litteraturstudie bidra till en ökad förståelse för ungdomars upplevelser av psykisk ohälsa. Den kan även ge vägledning i hur sjuksköterskan kan förebygga ohälsa samt stödja och främja hälsa hos ungdomar som lever med psykisk ohälsa. Detta är ett högst aktuellt ämne som kräver vidare forskning. För att minska den psykiska ohälsan på sikt har vi uppfattningen att vården bör arbeta förebyggande redan i tidiga åldrar.