Specialpedagogiken har oftast förknippats med de barn som har en diagnos eller fysiska funktionsvariationer. Det vill säga barn med downs syndrom, adhd eller är utåtagerande som är i behov av stöd. Men det finns även andra barn som är i behov av stöd som är socialt tillbakadragna och som inte har diagnostiserats med något specifikt. Studiens syfte är att studera pedagogers uppfattningar om barn som är i behov av stöd och deras erfarenheter av arbete med dem. Jag berättar först lite kort om hur historien har sett ut och vad tidigare forskning visar. Därefter går jag in på olika diskurser kring barn i behov av stöd, makt, och normalisering. Studien genomfördes med en semistrukturerad intervju med sju pedagoger från sju olika förskolor. Jag valde en bekvämlighets urval av pedagoger för att komma närmare deras profession och kunskap om det område jag ville studera. Efter intervjuerna har jag transkriberat datan för att sedan koda centrala citat. Det som framgick ur resultatet var att samtliga pedagoger arbetar för att skapa mindre barngrupper då det kan underlätta för barn som är i behov av stöd. Resultatet visar vilka uppfattningar pedagogerna har av barn i behov av stöd. I diskussionen ställer jag likheter och skillnader i det som visas i resultatet gentemot det som har stått i litteraturen. / <p>Betyg i Ladok.</p>

Utbildningen i förskolan skall vara likvärdig och arbetet i förskolan ska präglas av omsorg, välbefinnande, trygghet och utveckling. Detta hänger ihop med att det i läroplanen står att man inte ska bedöma det enskilda barnet och att de då kan bli svårt att veta om ett barn är i behov av stöd. Trots att pedagoger i förskolan är skyldiga att ge stöd till barn i behov av stöd finns inga klara direktiv kring vad stödet skall innefatta. Genom sex semistrukturerade intervjuer med tre specialpedagoger och tre förskollärare avsåg studiens syfte att jämföra och beskriva vad specialpedagoger och förskollärare i förskolan upplever som begränsningar, möjligheter samt målsättningar i arbetet med barn i behov av stöd. Den insamlade empirin till studien har transkriberats och kategoriserats utifrån syftet och forskningsfrågorna som därav har resulterat i tre temaområden/rubriker med tillhörande underkategorier/rubriker. Resultatet av studien visar att de viktigaste förutsättningarna enligt deltagande respondenter för ett framgångsrikt arbete i förskolans verksamhet är att pedagogen ska ha förmågan att analysera vad i situationen som gjorde att barnet hamnade i svårigheter utan att lägga problemet på barnet, det vill säga se barnets behov utifrån ett kritiskt perspektiv. Analys av resultatet visar att förskollärarna anser att en pedagog i förskolans verksamhet behöver vara engagerad och ha ett eget driv, se till att lärmiljön är anpassad för barnets behov genom att stötta och kommunicera på barnets nivå, ge barnet flera vägar att kunna kommunicera på, bland annat genom bildstöd och tecken som stöd. Resultatet visar även på att respondenternas mål är att alla pedagoger inom förskolan ska ha en strävan efter att vilja testa och prova nya sätt till förbättring, vilket bland annat kan ske genom inspiration utifrån fortbildning och utbyte mellan förskolor. Studiens slutsatser är att det viktigaste i arbetet med barn i behov av stöd är att se det bakomliggande i situationen som uppstått samt arbeta med tydliggörande pedagogik. / <p>Betyg i Ladok 220321.</p>

Sammanfattning/Abstract Lundvall, Malin, Mathiasson, Carina, (2020). Konstruktioner av kön - en kritisk diskursanalys av ett antal åtgärdsprogram. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragI det här arbetet undersöks hur pojkar och flickor framställs i ett antal åtgärdsprogram samt vilka effekter dessa framställningar kan få utifrån CDA och ett genusperspektiv. Det förväntade kunskapsbidraget är att synliggöra vilka typer av diskurser och framställningar som är framträdande i åtgärdsprogrammen.Syfte och frågeställningarSyftet med den här undersökningen är att öka kunskapen om hur pojkar och flickor framställs i ett antal åtgärdsprogram. Vidare avser syftet att undersöka vilka diskurser som framträder i texten och hur dessa relaterar till genus.Mer specifikt undersöks med utgångspunkt från syftet följande preciserade frågeställningar: •Hur framställs pojkar och flickor i ett antal åtgärdsprogram?•Vilka diskurser framträder och hur relaterar dessa till genus? Teori Undersökningen har en diskursanalytisk ansats med inriktningen kritisk diskursanalys (på engelska förkortat CDA) som betonar språkets betydelse för hur vi ser på världen. CDA är både teori och metod och i teorikapitlet redogörs teorin kring CDA. Även genusteorier belyses för att kunna analysera hur diskurser relaterar till ett genus. MetodI metodkapitlet redogörs hur CDA används som metod. Tre centrala begrepp i teoridelen är Faircloughs tre dimensioner; textens egenskaper, den diskursiva praktiken och den sociala praktiken, Analysen bygger på texter från 123 åtgärdsprogram.ResultatResultatet visar att flickor och pojkar framställs olika i de aktuella åtgärdsprogrammen. Materialet visar också att betydligt fler pojkar än flickor får åtgärdsprogram. Genom analysen av beskrivningar och ord i texterna har tre diskurser blivit framträdande. I dessa diskurser blir olika identiteter tillgängliga som framställer pojkar och flickor som motsatser.Specialpedagogiska implikationerDet kan finnas ett behov av att öka kunskapen om språkets betydelse för hur vi riskerar att skapa könsskillnader genom det texter som produceras i skolan. Personal bör reflektera mer kritiskt kring textinnehållet i skolans dokument samt att elevernas röst och vilja synliggörs i åtgärdsprogrammet.

Syftet med den här studien har varit att ta reda på hur pedagoger på förskolan arbetar och upplever arbetet med barn i behov av stöd. Studien är baserad på en kvalitativ metod där jag använt mig utav både strukturerade och semistrukturerade frågor där pedagogernas egna ord spelat en stor roll. Utifrån de svar och analyser jag gjort med hjälp av mina teoretiska utgångspunkter som varit sociokulturella perspektivet och det lösningsinriktade perspektivet samt den tidigare forskning som gjorts är mina slutsatser att det som pedagogerna först och främst anser vara av störst vikt är samarbetet inom arbetslagen och pedagogernas samsyn. Det förebyggande arbetet gemensamt med verksamhetens gemensamma arbetssätt verkar vara det mest gynnsamma för förskolebarn som kan komma behöva stöd. Pedagogerna i denna studie lyfter även vikten av att veta att alla kan komma behöva stöd, även de vuxna runt omkring barnen. Då tidigare forskning varit svår att hitta angående pedagogernas egna upplevelser anser jag att min studie kan komma att ses som ett komplement inom forskningen utav barn i behov av stöd där pedagogernas upplevelser och egna ord tolkats in och analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet samt lösningsinriktade perspektivet.

Syftet med studien är att utifrån en kvantitativ enkätstudie skapa kunskap om hur förskolans personal skattar det stöd som ges till flickor respektive pojkar, samt hur pedagoger skattar fördelningen av särskilt stöd i förskolan. Resultatet från enkätstudien analyserades via SPSS som är ett dataprogram för statistiska analyser. Resultatet visade ingen skillnad i stödet som fördelas mellan flickor och pojkar. Utifrån pedagogernas skattningar finns det inget samband mellan barnets kön och det stöd som fördelas. Däremot visar resultatet att barn som är tillbakadragna och blyga inte får samma stöd som utåtagerande barn. I motsats till resultatet från tidigare forskning visar resultatet av vår studie att pedagoger inte anser att fördelningen av stöd skiljer sig mellan flickor och pojkar.

Inledning Varje barn har rätt till en likvärdig utbildning på sina egna villkor. I styrdokumenten för förskolan finns inte begreppet inkludering med vilket innebär att arbetet blir diffust och tolkningsbart. När inkludering lyfts i förskolan kopplas det samman med delaktighet och inflytande som är två stora delar i läroplanen. Delar av barnkonventionen som blev lag i januari 2020 behandlar även delaktighet och inflytande som barns rättighet. I studien berörs inkluderingsbegreppets betydelse för pedagoger samt vilka barn som anses vara i behov av stöd. Tidigare har inkludering haft en tydlig koppling till det specialpedagogiska perspektivet, men under senare tid har det ändrats till att innefatta alla barn inom förskolans verksamhet. Det finns undantag hos några forskare som kategoriserar barn i behov av särskilt stöd som barn med någon form av officiell diagnos samt utan någon formell diagnos. Syfte I denna studie har vi valt att få kunskap om samt förståelse för hur pedagoger beskriver sitt arbete samt resonemang kring inkludering av barn i behov av stöd i två utvalda förskolor. Studien utgår från följande frågeställningar; Hur definierar pedagogerna begreppen inkludering och barn i behov av stöd? Vilka möjligheter och svårigheter upplever pedagogerna i arbetet med att inkludera barn i behov av stöd? Metod För att synliggöra resonemanget har vi valt att genomföra en self report där tio pedagoger på två förskolor har fått delge sina erfarenheter och tankegångar. Uppsatsen grundar sig på ett hermeneutiskt perspektiv med en fenomenologisk forskningsansats. I analysarbetet har vi använts oss av Giorgis analysmetod i fem steg. Resultat Olika strategier för att arbeta inkluderande har synliggjorts i tidigare forskning och detta framkommer också i denna undersökning. Pedagogerna som ingår i denna studie uttrycker att det finns möjligheter till att arbeta inkluderande men att kompetensen i arbetet kan behöva stärkas. I definitionen av begreppet barn i behov av stöd kan det utläsas en mindre oenighet både inom forskningen men även bland respondenterna. Splittringen handlar främst om vilka barn som innefattas i begreppet barn i behov av stöd, samtidigt som det i respondenternas resonemang, och i tidigare forskning, framkommer att inkludering ska innefatta alla barn oavsett behov och förutsättningar.

Andreasson, Marina &amp; Cartner, Annette (2022). Från förskola till förskoleklass – Övergången för barn i behov av särskilt stöd under en pandemi. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Övergången mellan skolformerna förskola och förskoleklass innebär för barnen att lämna en trygg plats för att förflytta sig psykiskt och fysiskt till en ny skolkontext.  Lärdomarna som finns att dra nytta av från Covid-19 pandemin kan således vara adekvata för framtiden. Kunskapsbidraget studien förväntas att bidra med är att identifiera framgångsfaktorer i en övergångsprocess för barn i behov av stöd under en smittspridning eller liknande kris i samhället. Studiens syfte är att bidra med kunskap om olika framgångsfaktorer och hinder vid övergången från förskolan till förskoleklassen för barn i behov av särskilt stöd under en pandemi. Syftet är också att bidra med erfarenheter och kunskap till framtida pandemier eller liknande samhällsproblem. Vilka lärdomar som bör tas tillvara på för att underlätta övergången för barn i behov av särskilt stöd. Hur sker samverkan i övergången mellan de olika aktörerna under en pandemi? Hur gick övergången till för barnen med särskilt stöd under pandemin? Vilka framgångsfaktorer och hinder beskriver aktörerna när det gäller övergångsprocessen under en pandemi? Studiens teoretiska utgångspunkter är systemteori och anknytningsteori. Den systemteoretiska utgångspunkten i studien har sin fokus i Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori som är en tolkning av systemteori. För att se hur helhetsbilden i övergången mellan förskola och förskoleklass ser ut för barnen i behov av stöd. Anknytningens utgångspunkt föreligger i Bowlbys anknytningsteori gällande barns känslomässiga band till vårdnadshavare och pedagoger. Hur anknytningens faser förändras med barnet ålder och mognad, samt vikten av kamratrelationer i skolan är huvudfokus i denna teori. Både nationell och internationell forskning om övergångar från förskolan till förskoleklass, föräldrasamverkan, barn i behov av särskilt stöd samt Covid-19 presenteras och tagits till hjälp för att analysera resultatet i studien.Forskningsprocessen har genomförts med semistrukturerade intervjuer med syfte att ta del av hur informanterna resonerade om överlämning av barn i behov av särskilt stöd under en pandemi.  Det empiriska materialet bestod av intervjuer med åtta informanter från tre olika kommuner med olika relationer till problemet som granskats. En skolledare, tre förskollärare, två specialpedagoger och två vårdnadshavare. Empirin analyserades utifrån en tematisk analysmetod och kategoriserades utifrån teman och underteman. Resultatet belyser framgångsfaktorer och hinder som pandemin bidragit med för barnen i behov av särskilt stöd i övergångsprocessen. Informanterna belyser en mängd variation hur de gått till väga för att genomföra övergången mellan skolformerna. Det finns lärdomar att dra i de olika verksamheterna. Vissa verksamheter har varit mer lösningsfokuserad än andra och erbjudit digitala lösningar, utomhusaktiviteter och speciallösningar för barn i behov av särskilt stöd. Vikten av samverkan mellan berörda aktörer och framför allt samverkan med vårdnadshavaren är en av lösningarna som bidrar till en lyckad övergång för barnen under en pandemi. Specialpedagogens roll i övergångsprocessen mellan förskola och förskoleklass spelar stor roll för barnen i behov av särskilt stöd. En samordnare för barnet, vårdnadshavaren, skolans organisation och övriga aktörer. Vikten av samarbete och lösningsfokus under en pandemi när genomförandet av en övergångsprocess mellan förskolan och förskoleklassen känns bristande i ett oroligt samhälle.

Inom skolans värld har eleverna rätt till att få de anpassningar och stöd som de är i behov av. På arbetsmarknaden finns däremot inte samma möjligheter till anpassningar och stöd, vilket kan påverka unga kvinnor med NPF-diagnos och hur deras studie- och yrkesval ser ut. Denna studie ger en ökad förståelse för och kunskap om hur detta kan påverka handlingshorisonten för unga kvinnor med NPF-diagnos. Metoden som används är kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer där vi intervjuar åtta verksamma studie- och yrkesvägledare somarbetar på gymnasiet. Studien resulterade i att det går att se att det finns ett större behov avstöd och studie- och yrkesvägledning för unga kvinnor med NPF-diagnos inom gymnasiet.Dessa elever har ett större behov av stöd än elever utan en NPF-diagnos. Det går även att se att brytpunkten efter gymnasiet för dessa elever är något som kan påverka dem negativt. Slutsatsen som sedan kan dras är att det finns ett större behov av gymnasieskolor som är specialpedagogiskt inriktade då det går att se att dagens utbildningssystem inte är anpassat efter unga kvinnor med NPF-diagnos för att de ska kunna få det stöd de är i behov av. Slutsatsen blir även att respondenterna i studien har för lite kunskap kring hur arbetsmarknaden ser ut för dessa elever efter avslutade gymnasiestudier.

Studien belyste att den fria leken är oerhört betydelsefull för att kunna utveckla sociala förmågor. Syftet var att undersöka specialpedagogers beskrivningar om hur pedagoger i förskolan kan arbeta med den fria leken för att barn i behov av stöd ska ges möjlighet att utveckla sina sociala förmågor. Det teoretiska perspektivet är skrivet utifrån ett relationellt och ett sociokulturellt perspektiv där miljö och sociala faktorer framhålls. Metoden hade en kvalitativ ansats och innefattade tio intervjuer med specialpedagoger. Studiens insamlade data analyserades sedan med tematisk analys utifrån en induktiv ansats. Studien genomfördes för att få en större inblick i hur specialpedagoger kan handleda förskolans pedagoger och hur leken kan användas som ett verktyg för barn som har behov av stöd i den fria leken. Studiens resultat visade att många pedagoger inte har tillräckligt med kunskap för att använda leken som ett verktyg i förskolans verksamhet. Resultatet visade även på vikten av inställning, förhållningssätt i hur man ser på barnet samt sammanhanget som barnet befinner sig i och som påverkar leken. Dessutom visade resultatet hur man kan använda förebyggande anpassningar för att stötta barns deltagande i lek, samt stöd och insatser för att träna på grundläggande lekförmågor. Ett par slutsatser från diskussionsavsnittet var att det är nödvändigt med närvarande pedagoger i leken för att kunna ge barnen rätt stöd samt att ett samarbete mellan förskolans pedagoger och specialpedagoger är viktigt för att båda professionerna på bästa sätt ska kunna arbeta förebyggande och sätta in rätt åtgärder.

Syftet med detta arbete är att generera kunskap om förskollärares användande av TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) för att förstärka det verbala språket i förskolor. En kvalitativ intervjustudie har genomförts med fyra förskollärare från två olika kommuner. Arbetet inleddes med en genomläsning av tidigare forskning och litteratur gällande TAKK. Studien har tagit teoretisk utgångspunkt i det relationella samt det sociokulturella perspektivet. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer och materialet bearbetades sedan med en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar att förskollärare framhåller positiva effekter av att använda TAKK med barn i förskolans verksamhet. Resultatet visar vidare att det är olika i vilken omfattning och med vilka barn TAKK används i förskolor. Detta ledde fram till slutsatserna att den enskilda förskollärarens intresse för TAKK är av betydelse, att förskollärare behöver erbjudas utbildning inom TAKK och att TAKK är bra för alla barn.