Gallerian i Eskilstuna centrum genomgår förändringar i linje med den omvandlingsresa som dagens centrumhandel ofta står inför. Måste en galleria vara ägnad åt konsumtion? Liksom många städer är Eskilstuna drabbat av handelsförändringen, vilket lämnar stadskärnan ödslig med många igenbommade lokaler.  Utanför Eskilstuna drivs Retuna, som arbetar med upcycling och återbruk av saker som slängs på den intilliggande återvinningscentralen. Här råder platsbrist då det ständigt fylls på med spillmaterial från byggbranschen. Hit åker många eskilstunabor både för att slänga skräp och för att handla begagnade varor. Intill Retuna ligger Eskilstuna Folkhögskola som erbjuder kurser i återbruk och upcycling av materialet som lämnats in.  Smedjan är ett programförslag för en skaparverkstad i Eskilstunas citygalleria. Med byggspillet från återvinningscentralen vid Retuna, och med inspiration från Eskilstuna Folkhögskolas utbildning i upcycling och återbruk, innebär programförslaget en etablering av en ny kreativ mötesplats i centrum. Projektet syftar till att reaktivera Eskilstunas stadskärna och återuppliva gallerian genom att prioritera social hållbarhet framför handel. Idén är att här ska workshops och kurser hållas i en miljö där material från återvinningscentralen används både i utformningen av lokalen och som huvudmaterial under workshops. Smedjan ska både vara en mötesplats för gemensamt skapande, samt vara en plats för kursdeltagarna från Eskilstuna Folkhögskola att visa upp hur de arbetar med upcycling och återbruk på en tillgänglig och central plats i centrum som når ut till en bred publik. Smedjan ska främst vara för kursdeltagarna, men syftar även till att nå ut till personer som rör sig på torget, förhoppningen är att detta ska öka intresset för hantverk, återbruk och material, och på så sätt leda till fler kursdeltagare. Eskilstuna kommun stävar efter att vara en grön förebild och med Retuna har staden fått mycket uppmärksamhet ur ett miljöperspektiv. Med Smedjan som en kreativ mötesplats i stan främjas en mer livlig galleria i stadskärnan för eskilstunaborna och för folk som besöker staden. Eskilstuna kommun får ytterligare en verksamhet som går i hand med deras strävan efter att vara en grön förebild, samt rimmar med vad en galleria kan vara i vår samtid. För att realisera projektet och för att kunna utforma ett programförslag har jag använt olika metoder inom inredningsarkitekur och möbeldesign, såsom platsanalys av torg och gallerian, samt av Retuna och återvinningscentralen. Jag har utfört intervjuer med centrumledare för gallerian, Lennart Berg, samt VD för Retuna, Simon Glimtoft. Genom att identifiera och samla ihop material som är typiska för att bli överblivet efter byggen, och som riskerar att hamna på återvinningscentralen, har jag under workshops med ihopsamlat material undersökt vilka möjligheter som finns och vad man skulle kunna bygga under en workshop i Smedjan. Detta utforskas även digitalt i Rhino och moduleras upp till volymer utifrån de identifierade materialens standardmått för att få bredare kunskap i vad som är möjligt att bygga.  Baserat på stadsplaneringen och de geografiska förhållandena mellan Retuna och återvinningscentralen, beläget utanför stan, och gallerian i stadskärnan, har jag undersökt materialflödena mellan platserna. Genom att analysera ritningar av hela gallerian och ta hänsyn till det redan befintliga, och den logistik som finns i byggnaden idag, har jag avgränsat ytan för projektet Smedjan.  Ovannämnda metoder ligger till grund för konceptet kring program. Genom metoderna har jag utformat ett programförslag med funktioner och zonindelningar för Smedjan. Jag har tagit fram ett planförslag med möblerad planritning över verkstäderna, detta visas även i en fysisk modell av byggnaden.

Submitted by Antonio Claudio Kieling (antonio.kieling@yahoo.com) on 2018-12-10T16:36:18Z No. of bitstreams: 4 Carta Encaminhamento TEDE Antonio Claudio Kieling.pdf: 293601 bytes, checksum: 49bcc6062df5e68e019c992795dfac84 (MD5) Ata Defesa de Tese Antonio Claudio Kieling.pdf: 343649 bytes, checksum: 4b65954556cff3a00ebe481e428b8d1d (MD5) TESE 239 PPGBIOTEC Antonio Claudio Kieling.pdf: 5588169 bytes, checksum: a23c4be3fca2759e91b790a747306384 (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) / Approved for entry into archive by PPGBIOTEC Biotecnologia (ppg_biotec.ufam@yahoo.com.br) on 2018-12-11T15:05:26Z (GMT) No. of bitstreams: 4 Carta Encaminhamento TEDE Antonio Claudio Kieling.pdf: 293601 bytes, checksum: 49bcc6062df5e68e019c992795dfac84 (MD5) Ata Defesa de Tese Antonio Claudio Kieling.pdf: 343649 bytes, checksum: 4b65954556cff3a00ebe481e428b8d1d (MD5) TESE 239 PPGBIOTEC Antonio Claudio Kieling.pdf: 5588169 bytes, checksum: a23c4be3fca2759e91b790a747306384 (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) / Approved for entry into archive by Divisão de Documentação/BC Biblioteca Central (ddbc@ufam.edu.br) on 2018-12-11T15:18:55Z (GMT) No. of bitstreams: 4 Carta Encaminhamento TEDE Antonio Claudio Kieling.pdf: 293601 bytes, checksum: 49bcc6062df5e68e019c992795dfac84 (MD5) Ata Defesa de Tese Antonio Claudio Kieling.pdf: 343649 bytes, checksum: 4b65954556cff3a00ebe481e428b8d1d (MD5) TESE 239 PPGBIOTEC Antonio Claudio Kieling.pdf: 5588169 bytes, checksum: a23c4be3fca2759e91b790a747306384 (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) / Made available in DSpace on 2018-12-11T15:18:55Z (GMT). No. of bitstreams: 4 Carta Encaminhamento TEDE Antonio Claudio Kieling.pdf: 293601 bytes, checksum: 49bcc6062df5e68e019c992795dfac84 (MD5) Ata Defesa de Tese Antonio Claudio Kieling.pdf: 343649 bytes, checksum: 4b65954556cff3a00ebe481e428b8d1d (MD5) TESE 239 PPGBIOTEC Antonio Claudio Kieling.pdf: 5588169 bytes, checksum: a23c4be3fca2759e91b790a747306384 (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) Previous issue date: 2018-12-07 / The economical and productive viability of wood plastic in Manaus was developed in this work. Initially, the marketing chain of the tucumã was characterized in order to establish the distribution of the vendors and points of supply of the fruit in the zones of the city. In a second stage, an investigation was carried out into the production of recyclable plastic waste, according to the city zones, aiming to increase the amount of information. In addition, strategies were proposed based on the economic viability study for the implementation of recycling programs according to the best regions of the city. In the third step, a review covering several aspects of the production chain, such as historical evolution, composition, production and application of wood plastic in world terms was presented. In a fourth step, the possibility of producing wood plastic from the mixture of low-density polyethylene (LDPE) and the endocarp of tucumã is reported. Due to the success of the production of wood plastic with LDPE, a composite of wood plastic obtained from polypropylene (PP) and the endocarp of tucumã was obtained. In this work it is possible to observe that with the quantities of woody endocarp and PP discarded in the environment, it would be possible to inject in the local economy around R$ 3.58 million per year to be applied in a range of product possibilities, such as floor plaques and coatings, support of cell phones, picture frames, clipboards, etc. In contrast, R$ 46 million in recyclable plastics are disposed annually in the sanitary landfill of the AM-10 that could be reused commercially. / A viabilidade econômica e produtiva de madeira plástica (wood plastic) em Manaus foi desenvolvida neste trabalho. Inicialmente, a cadeia de comercialização do tucumã foi caracterizada, a fim de estabelecer a distribuição dos vendedores e pontos de fornecimento do fruto nas zonas da cidade. Numa segunda etapa, realizou-se uma investigação da produção de resíduos plásticos recicláveis, de acordo com as zonas da cidade, visando aumentar a quantidade de informações. Além disso, foram propostas estratégias baseadas no estudo de viabilidade econômica para a implantação de programas de reciclagem, segundo as melhores regiões da cidade. Na terceira etapa, uma revisão abordando vários aspectos da cadeia produtiva, como evolução histórica, composição, produção e aplicação da wood plastic em termos mundiais foi apresentada. Numa quarta etapa, a possibilidade de produzir wood plastic a partir da mistura de polietileno de baixa densidade (PEBD) e do endocarpo do tucumã é reportada. Diante do sucesso da produção de wood plastic com PEBD foi obtido e caracterizado compósito de wood plastic obtido a partir da mistura de polipropileno (PP) e do endocarpo do tucumã. Neste trabalho é possível observar que com as quantidades de endocarpo lenhoso e de PP descartados no ambiente, seria possível injetar na economia local cerca de R$ 3,58 milhões anuais para serem aplicados em uma gama de possibilidades de produtos, tais como placas de pisos e revestimentos, suporte de telefones celulares, porta-retratos, pranchetas, etc. Em contrapartida atualmente são descartados anualmente R$ 46 milhões em plásticos recicláveis no aterro sanitário da AM-10 que poderiam ser reaproveitados comercialmente.

Syfte Rapportens syften var att undersöka möjligheter för att ta fram en upcyclingskollektion i Sverige, där materialet är överbliven och obrukad andrahandstextil som Human Bridge samlat in. Metod En kvalitativ forskningsstrategi med induktiv forskningsprocess har använts som metodansats. Den kvalitativa forskningen är mer flexibel och mindre strukturerad än den kvantitativa. Utöver litteraturstudier är rapporten huvudsakligen baserad på en semistrukturerad intervju med personal från Human bridge. För att analysera den insamlade datan användes Business Model Canvas och SWOT-analys. Resultat Resultatet visar att det finns potential för en upcyclingskollektion, men även en del risker. Exempelvis ser vi att det finns en kunskapsbrist när det gäller textil inom organisationen men att det inte råder brist på upcyclingsmaterial. Originalitet/Värde I motsats till majoriteten av forskning vi kunnat hitta, så fokuserar denna rapport på upcycling som en affärsmodell istället för som en designstrategi. / Purpose The purpose of the report was to investigate possibilities for producing an upcycling collection in Sweden, where the material is leftover second hand textiles collected by Human Bridge. Method A qualitative research strategy with an inductive research process has been used as a methodological approach. Qualitative research is more flexible and less structured than quantitative research. In addition to literature studies, the report is mainly based on a semi-structured interview with staff from Human bridge. Business Model Canvas and SWOT-analysis were used to analyze the collected data. Results The results show that there is potential for an upcycling collection, but also some risks. For example, we see that there is a lack of knowledge regarding textiles within the organization, but that there is no shortage of upcycling materials. Value In contrast to the majority of research we have been able to find, this report focuses on upcycling as a business model instead of as a design strategy.

Givet det ohållbara resursuttag som idag krävs för att tillgodose samhällets konsumtion, föreligger ett stort behov att övergå till en mer cirkulär ekonomi. En nyckelkomponent i denna övergång är att utifrån avfallshierarkin förbättra vår avfallshantering, exempelvis genom att se till att öka andelen som går till materialåtervinning och minska den som går till energiåtervinning. En strategi som föreslagits för detta är Product Service Systems (PSS), som till stor del går ut på att övergå till affärsmodeller med en högre grad av tjänstefiering, vilket innebär att en större del av värdeskapandet utgår från tjänster iställer för produkter.  Med hänseende på behovet av cirkularitet är detta synnerligen aktuellt för textilier. Till skillnad från många andra material som glas och papper, återvinns textilier nästan inte alls i Sverige. Däremot har vissa pilotprojekt etablerats på senare år, framförallt för att ta hand om svenska regioners sjukvårdstextilier då dessa flöden har en högre grad av homogenitet än konsumenttextilier. Med offentliga upphandlingsprocessens potential till förändring som utgångspunkt, genomfördes intervjuer med relevanta aktörer inom värdekedjan för textilåtervinning i tre regioner. Dessa intervjuer utgjorde ett underlag för att utreda huruvida en högre grad av tjänstefiering bör influera regionerna i deras upphandlingsprocess samt vilken roll övriga aktörer kan spela i skiftet mot en högre grad av textilåtervinning.  Trots en varierande grad av tjänstefiering i de tre regionerna fanns ett stort överlapp i vilka hinder och möjligheter till en ökad grad av textilåtervinning som identifierades, inte bara av representanterna för regionen utan även övriga aktörer. Ett brett konsensus fanns om att en informationsasymmetri mellan region och leverantör existerade, även om de föreslagna lösningarna på detta varierade. Många av de lösningar som föreslogs som svar på de identifierade hindren hade kommunikation som ett centralt tema. Trots att PSS ofta lyfts som ett sätt att facilitera kommunikation mellan aktörerna, tycks de varierande graderna av tjänstefiering i fallstudierna inte vara den avgörande faktorn för huruvida värdekedjan präglas av bättre förutsättningar för ökad textilåtervinning. Den kommunikation som värdekedjans aktörer efterfrågar, föreslås istället faciliteras av horisontell kommunikation mellan regionerna, där erfarenheter och insikter från innovativa upphandlingsprocesser kan dissemineras till andra regioner, samt genom vertikala kommunikationsplattformar där värdekedjans aktörer kan erbjudas insikt i varandras problemformuleringar och behov.  Vidare valde många aktörer att belysa värdet av långsiktighet i relationerna, något som Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) i viss mån tycks utgöra ett hinder för, delvis på grund av de tidsmässiga avtalsbegränsningar som finns idag. Relaterat till detta ansågs även avfallstaxonomin utgöra ett hinder för etablerandet av cirkulära textillösningar. Dessa slutsatser påkallar behovet av att se över dessa lagar, framförallt utifrån ett cirkulärt perspektiv, till skillnad från det linjära perspektiv som präglade tiden då dessa utformades. / Given the unsustainable extraction of resources required today to meet society's current  levels of consumption, the urgency to move towards a more circular economy is acute. A key component in this transition is to improve our waste management in accordance with the waste hierarchy, for example by ensuring an increase in the share of material recycling. One strategy that has been proposed for this is Product Service Systems (PSS), which largely involves moving to business models with a higher degree of servicification, meaning that a larger part of the value creation is based on services instead of products.  With regards to this need for circularity, textiles are a particularly relevant topic. As opposed to other materials such as glass and paper, textile recycling is practically non-existent in Sweden today. However, some pilot projects have been established in recent years, primarily to handle the waste streams of healthcare textiles stemming from Swedish regions, as these flows have a higher degree of homogeneity than consumer textiles. With the capacity for change inherent in the public procurement framework used as a starting point, interviews were conducted with relevant actors in the textile recycling value chain for three regions. These interviews formed a basis for investigating whether a higher degree of servicification should influence the regions in their procurement process and what role other actors can play in the transition towards a value chain with a higher degree of textile recycling.  Despite a varying degree of servicification in the three regions, there was a considerable overlap in the obstacles and opportunities identified by the actors as important in the work towards an increased degree of textile recycling, not only by representatives of the regions themselves but also by other actors. There was a broad consensus that an information asymmetry between region and supplier existed, although the solutions proposed to this end varied. Many of the solutions that surfaced in response to the identified obstacles had communication as a central theme. Although PSS is often highlighted as a way of facilitating communication between actors, the varying degree of servicification in the case studies do not seem to be the decisive factor as to whether the value chain is conducive to an increased textile recycling or not. Rather, the type of communication that the actors in the value chain favored, were suggested to be facilitated by both horizontal communication between regions, where insights gained through the deployment of innovative procurement processes could be disseminated to other regions, as well as through vertical communication platforms where the actors in the value chain can acquire insight into each other's respective view of what difficulties and needs exist in the value chain.  Furthermore, many actors chose to highlight the value of long-term relationships in the value chain, which the Public Procurement Act (LOU) to a certain extent seems to discourage today, partly because of the constraints on the duration of the contracts between the supplier and the region. Additionally, the waste taxonomy was also considered to be an obstacle to the establishment of circular textile solutions. These conclusions call for a review of these laws, primarily from a circular perspective, as opposed to the linear perspective that characterized the time when they were drafted.

Fashion and textile upcycling is currently considered a time-consuming and labour- intensive process. Since textile waste materials are not readily available as a secondary raw material, the process of sourcing pre- and post-consumer textile waste usually requires a lot of time and effort, and often results in a high inconsistency in input materials. In consequence, upcycling operations are generally difficult to scale up. In order to address this issue, this research study aims to explore the current sourcing process of secondary raw material as well as the opportunities and challenges this sourcing process implies for a B2B trading platform of secondary raw material. In order to serve the purpose of this research study, semi-structured interviews with experienced professionals from five small and medium-sized fashion and textile upcycling companies have been conducted. The empirical data collected through the semi-structured interviews was analysed using an inductive approach of qualitative content analysis. The overall findings suggest that concerning the sourcing process of post-consumer textiles for upcycling, the identified opportunities for a B2B trading platform outweigh the challenges. However, pre-consumer textile waste is often provided in the form of an already upcycled yarn from fabric or garment suppliers which gives the impression that a B2B trading platform is less relevant in this case. Nevertheless, the empirical results might have been impacted by the small sample size and the strong focus on post-consumer textiles. Therefore, more research is necessary in order to understand how SMEs working with pre-consumer textile waste source their input materials for upcycling and which opportunities and challenges this potentially different process implies for a B2B trading platform of secondary raw material.

Master thesis is focusing on possibility of recycling waste from 3D prints. Goal was to degin a make lament extruder and winder. Design is based on research of avaible comercial and OpenSource solutions. The result is working machine with compact oor prejction, which is able to produce 110 grams of lament per hour. Deviation from diameter was ±0, 07. Conclusion place great emphasis on further improving and testing, beacuse it has not been reached limits of machine.

The ’upcycling’ term and concept have gained interest as a new strategy of implementing circularity within businesses, however the concept have not yet been defined, resulting in a somewhat divided perception of what it entails and what activities it includes. This misunderstanding may hinder the circular economy development. However, Standards have been discussed to add structure to the industry, concerning sustainable standards, they have been argued necessary in order to reach levels of necessary change. Thus, this study aims to explore what upcycling is, how such terminology is defined and standardized, furthermore how this might be a way to come closer to a circular textile industry. Together with a review of earlier research on standards, policies and around change in institutions, an in-depth literature review was conducted to depict the definitions on upcycling within different fields. Additionally, interviews were conducted with companies and ‘experts’ within the textile and fashion industry, investigating the industry’s perception on ‘upcycling’ along with standardization of such circular terminology. Findings of the study confirmed standards are an important way to reach a level of agreement enabling for a circular change. However, it existed split opinions on the definition of ‘upcycling’ and what activities that are in fact upcycling. Nonetheless most of the reviewed articles as well as respondents both amongst the companies as well as the ‘experts’ argued that it essentially means keeping value or adding value, financially and or value as material quality. However, concerning the activities and what the value adding activities are, it seems to depend in what state the discarded material or product are in. Hence it is important to evaluate before ‘upcycling’, making the process of upcycling more efficient, regarding material optimization, also financially more desirable, a win win. The thesis argues to provide with knowledge regarding the ‘upcycling’ concept, as well on the importance of agreed definitions through standards, how they are developed and how it encourages institutional change.

MENDING ON DISPLAY is an exploration of how to involve people in mending and have it be incorporated into everyday life. This was done through mending workshops, investigative conversations and a window display exhibiting visibly mended clothes. With all the devastating news reporting on how the planet is rapidly changing for the worse, it’s important to show that there can be joy in striving towards sustainable solutions, and moving away from current fashion culture does not have to mean compromising on your personal expression. The two main collaborations in the project are with the people interacting with it, and the secondhand store Busfrö. For this type of workshop to engage people in mending it needs to regularly occur, a routine space where one can join in for example once a month in the same place. These places exist already but few know about them, we need more of these initiatives in different contexts in order to spread the engagement in the craft. In my work I invited others to join through workshops, but I also felt welcomed into a bigger context and community network where mending is the binding force.

This paper is a research through design that answers the question: How can the by-products from hemp production be utilized to create a sustainable material for product design?Hemp is the commercial crop that sequesters carbon dioxide most effectively in the world, but large amounts of bast fibers and hurd emerge as by-products ater cultivation for seeds, flowers, and leaves. These by-products can be difficult for farmers to manage as they require space for storage and often must undergo a lengthy production process before they can be converted into products. The by-products of the hemp industry must be managed properly in order for the whole production chain to be considered sustainable.This paper explores theories like Upcycling and Design for Sustainable Development, so sustainability is always considered while managing these by-products. The research methodology encompasses interviewing six experts within the field of product design and hemp to comprehend the perceived difficulties and possible soultions. Material mapping, user tests and material tests are performed to develop a material from hemp fibres and stoneware clay. Additional user tests, market analysis, requirement list,braindrawing and prototypes are then implemented to ascertain what products that could be made from the hemp clay and how these shall be designed. These methods resulted in the contribution of design for the paper: HampaLampa (HempLamp), a hemp-lampfoot made with hemp clay and linseed oil paint as a surface treatment. / Studien är en forskning genom design som besvarar frågeställningen: Hur kan restprodukter från hampaproduktionen utnyttjas för att skapa ett hållbart material till produktdesign? Hampa är den komersiella grödan som absorberar koldioxid mest effektivt i världen, men det uppstår stora mängder restprodukter i form av fibrer och vedämnen när hampa odlas med frön, blommor eller blad som primärprodukt. Dessa restprodukter är svåra för lantbrukare att hantera då de tar stor plats att lagra och ofta behöver genomgå en lång tillverkningsprocess för att kunna användas i produkter. Hampaindustrins restprodukter behöver hanteras för att produktionskedjan skall förbli hållbar. Studien utforskar teorier som upcycling och design för hållbar utveckling, hållbarhet prioriteras ständigt när processen att använda restprodukterna utforskas. I Metodkapitlet intervjuas sex experter inom produktdesign och hampa för att inse vilka svårigheter och möjliga lösningar de känner till. Materialkartläggning, användartester och materialtester utförs för att utveckla ett material från hampafibrerna och stengodslera. Ytterliggare användartester, marknadsanalys, kravlista, braindrawing och prototyperutförs sedan för att utforska vilka produktersom hade kunnat skapas av hampalera och hur dessaskallutformas. Dessa metoder resulterade i designbidragetförstudien: HampaLampa, en hampa-lampfot skapad av hampalera med en ytbehandling av linoljefärg.

As the world becomes increasingly aware of the need to better care for the environment, innovative business models are helping to counter the damage of the fast fashion system - a phenomenon in the fashion industry whereby production processes are expedited in order to get new trends to the market as quickly and cheaply as possible. Designing products with a focus on their renewability can shift the product-consumer relationship. The closed loop concept of a “circular economy” is emerging as a viable and promising solution to the current linear business model. This study explores the possibilities of a more mindful approach to systems of production and consumption through material explorations using plastic from water bottles, paper from old newspaper and magazines, and fabric leftovers from pattern making within a circular economy. It considers the generative and renewable approaches in redefining how fashion engages with the components and raw materials of the industry. The research demonstrates a circular approach to the production of hospitality accessories in an effort to develop new intersections between products, materials, and consumers. The accessories are designed using discarded, reformulated denim–an abundant and underutilized byproduct of the fashion industry­–to reduce waste that currently occurs every time hotel chains and airlines produce disposable giveaway products from new materials.