Denna kvalitativa studie syftar till att skapa en förståelse för hur äldre personer med komplexa behov upplever bemötande och delaktighet i mötet på vårdcentraler i Region Uppsala. Studien är utförd på uppdrag av Region Uppsala och arbetet med utvecklingen av äldremottagningar på vårdcentraler i regionen. Studien består av åtta semistrukturerade intervjuer med personer över 75 år som har komplexa behov. De teoretiska begrepp som används för att analysera resultatet är human service organizations och negotiated order. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever brister i bemötandet som kan kopplas till vårdcentralen som organisation. Bristerna som intervjupersonerna upplever har bland annat att göra med hög personalomsättning och att det är svårt att komma i kontakt med vårdcentralen. Även om det förekommer brister i organisationens uppbyggnad uttrycker intervjupersonerna en förståelse för att vårdcentralen som organisation är komplex och har ett stort flöde av patienter. En del intervjupersoner upplever även att deras krämpor inte blir tagna på allvar vilket synliggör en maktobalans i mötet av patient och personal. Intervjupersonerna upplever ett gott bemötande när de känner sig sedda och bekräftade som medmänniskor. Slutligen känner de sig delaktiga när de får ta del av information gällande sin sjukdom och vårdplan.

Bakgrund: Det saknas uppgifter om hur många som lider av svårläkta sår i Sverige idag. Svårläkta sår är ett stort hälsoproblem och det drabbar många äldre personer. Risken för såren ökar med åldern samt att antalet äldre personer ökar i vårt samhälle. Inom särskilt boende är dessa sår vanliga och sjuksköterskorna är nyckelpersoner som leder och planerar omvårdnaden. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med äldre personer med svårläkta sår inom särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Tretton sjuksköterskor inom särskilt boende inom kommunal verksamhet intervjuades personligen med en semi-strukturerad intervjumetod. En kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt resonemang tillämpades. Resultat: Resultatet av studien visade att sjuksköterskorna huvudsakligen baserade sina omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår hos äldre personer på en erfarenhetsbaserad kunskap. De äldre inom särskilt boende var sköra eller i ett palliativt tillstånd, många gånger var det inte realistisk att läka såren på grund av de äldres förutsättningar. Sjuksköterskorna inom särskilt boende var ensamma, de var självständiga i sina bedömningar av såren och de äldre. Sjuksköterskornas samarbete med omvårdnadspersonalen försvårades av omvårdnadspersonalens ojämna kompetens och därmed en bristande insikt i utförandet av omvårdnadsåtgärderna för de äldre. Läkaren förlitade sig vanligtvis på sjuksköterskornas bedömningar av sår och saknade ett intresse och kunskap om sår hos äldre personer enligt sjuksköterskorna. Sårbehandling var ett omfattande och utmanande område, mer fördjupande kunskaper i sår efterlystes. Slutsats: Arbetet med äldre personer med sår inom särskilt boende utgjorde en pedagogisk utmaning för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna behövde inneha mycket kompetens om geriatriska sjukdomar, äldre med svårläkta sår behövde bedömas utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskorna behövde arbeta mer efter vetenskaplig evidens inom området svårläkta sår hos äldre. Nyckelord: Kvalitativ studie, sjuksköterskors erfarenheter, svårläkta sår, särskilt boende, äldre personer. / Background: There is no information on how many people are suffering from hard-to-heal wounds in Sweden today. Hard-to-heal wounds is a major health problem, and it affects many older people. The risk of wounds increases with age, and the number of older people in our society increases. In nursing homes, these wounds are common, and nurse is a key person who leads and plans the nursing. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses' experiences of working with older people with hard-to-heal wounds in a nursing home. Method: A qualitative interview study was conducted. Thirteen nurses in nursing home in one municipality were personally interviewed using a semi-structured interview method. A qualitative content analysis with inductive reasoning was applied. Result: The results of the study showed that the nurses mainly based their nursing interventions on hard-to-heal wounds in the older people on an experience-based knowledge. The old in a nursing home were fragile or in a palliative condition; many times, it was not realistic to heal the wounds because of the older people’s conditions. The nurses in a nursing home were alone, and they were independent in their assessments of the wounds and the old. The nurses' cooperation with the nursing staff was hampered by the nursing staff's unequal competence and thus, a lack of insight into the implementation of the nursing intervention for the older people. The doctor usually relied on nurses' assessments of wounds and lacked interest and knowledge of wounds in the old, according to the nurses. Wounds were an extensive and challenging, area; more in-depth knowledge of wounds was called for. Conclusion: Working with the old with wounds in a nursing home was an educational challenge for the nurses. The nurses needed to have a great deal of expertise in geriatric diseases, older people with hard-to-heal wounds needed to be assessed from a holistic perspective. The nurses needed to work more according to evidence-based knowledge in the area of hard-to-heal wounds in the old. Keywords: Hard-to-heal wounds, nurses' experiences, nursing home, older people, qualitative study.

Bakgrund:9,25 miljoner människor i Europa haren demenssjukdom och antaletberäknas öka. Att leva med en demenssjukdom innebär olika neuropsykiatriska symtom som hindrarden kroppsliga funktionenochleder till att personer med demens blir fysisk inaktiva och mer stillasittande.Syfte: Syftet är att beskriva vilken betydelse fysisk aktivitet har för äldre personer med demens.Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturöversikt och baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO och var publicerade mellan år 2010–2020.Resultat:Fysisk aktivitet påverkar den psykologiska funktionen genom att ge äldre personer med demens en ökad självkänsla, mindre depression samt bättre minne. Fysisk aktivitet påverkarocksåden kroppsliga funktionen då personer med demens blev mer rörliga samt att deras motorik och balans förbättrades. Sociala relationer kunde enklare etablerasoch engagemangetökadenär någon form av fysisk aktivitet utfördes av personerna.Slutsats:Litteraturöversiktens resultat visar att fysisk aktivitet är en positiv behandling hos personer med demens. Att vara fysisk aktiv visar sig ha en positiv effekt på kognitionen och minnet. Den fysiska aktiviteten hos äldre personer med demens bidrar till en tillvaro där relationer kan etableras och ett psykiskt välbefinnande förbättras. Fysisk aktivitet bidrar inte bara till en psykologisk positiv effekt, även den kroppsliga funktionen påverkas positivt då balans, rörlighet, muskel-och greppstyrkan förbättras hos personer med demens. Fysisk aktivitet kan skulle kunna vara ett alternativ till behandling för personer med en demenssjukdom för att uppnå hälsa. / Background:9.25 million people in Europe have dementia and the number is estimated to increase. Living with a dementia disease involves various neuropsychiatric symptoms that hinder bodily function and lead to people with dementia becoming physically inactive and more sedentary.Aim:The purpose is to describe the importanceof physical activity for older people with dementia.Methods: The thesis was conducted as a literature review based on 15 scientific articles. The articles were collected from databases PubMed, CINAHL and PsycINFO and were published between 2010-2020.Results:People with dementia showed improved feeling both physically and psychologically afterperforming physical activity. Dementia is slowed down by physical activity, wellbeing increased,and memory improved. The Bodily function became stronger and more enduring and social relationships could be more easily established. Barriers to performing physical activity could be understanding ability, fatigue, poor self-esteem,and the dementia itself.Conclusion:The results of the literature review show that physical activity is a positive treatment in people with dementia. Being physically active turns out to have a positive effect on cognition and memory. The physical activity for older people with dementia contributes to a life where relationships can be established,and a mental well-beingimproved. Physical activity not only contributes to a psychologically positive effect, but also the bodily function is positively affected as balance, mobility, muscle and grip strength are improved in people with dementia. Physical activity could be an alternative to treatment for people with dementia to achievehealth.

Introduktion: Fysioterapeuten behöver använda pedagogiska förhållningssätt och strategier för att hjälpa en person till utveckling/förändring. Vad ett pedagogiskt förhållningssätt innebär finns dock inte tidigare beskrivet. Syfte: För att få ökad insikt i fysioterapeuters pedagogiska förhållningssätt vid demenssjukdom var syftet med denna studie att undersöka fysioterapeuters synsätt och arbetssätt i kontakten med äldre personer med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal inom äldreomsorg. Metod: Detta är en kvalitativ studie med induktiv ansats. Semi-strukturerade enskilda intervjuer genomfördes med femton fysioterapeuter med erfarenhet av arbete med äldre personer med demenssjukdom inom äldreomsorg. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema Att se, möta och anpassa sig och fem kategorier identifierades. Resultatet visar hur fysioterapeuterna i kontakten med personen med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal, strävar efter att vara inlyssnande, möta personen där den är och anpassa sitt arbetssätt därefter. Anpassningen kan gälla sättet att kommunicera på med personen med demenssjukdom eller upplägget på handledning/utbildning av närstående och omvårdnadspersonal. Fysioterapeuternas synsätt och arbetssätt kan anses vara ett uttryck för deras pedagogiska förhållningssätt vid demenssjukdom och resultatet visar hur det pedagogiska förhållningssättet kan utvecklas genom att fysioterapeuterna lär via erfarenhet och reflektion. Slutsats: Studien ger en bild av fysioterapeuters pedagogiska förhållningssätt i kontakten med äldre personer med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal inom äldreomsorg. Via erfarenhet och reflektion kan fysioterapeuternas pedagogiska förhållningssätt utvecklas och möjlighet till reflektion bör därmed finnas i fysioterapeutens arbete. Framtida forskning kan riktas mot fysioterapeuters strategier i handledning/utbildning av omvårdnadspersonal beträffande att öka rörelseförmåga/fysisk aktivitet hos äldre personer med demenssjukdom då fysisk inaktivitet/stillasittande är vanligt vid demenssjukdom. / ¨Introduction: Physiotherapists need to use pedagogical approaches and strategies to help a person to development/change. However, there is no previous description of what a pedagogical approach means. Aim: In order to gain greater insight into physiotherapists’ pedagogical approaches in dementia, the purpose of this study was to investigate physiotherapists' views and working methods in contact with elderly people with dementia, relatives and nursing staff in elderly care. Method: This is a qualitative study with an inductive approach. Semi-structured individual interviews were conducted with fifteen physiotherapists with experience of working with elderly people with dementia in elderly care. The interviews were analyzed with qualitative content analysis Results: An overaching theme To see, meet and adapt and five categories were identified. The results show how the physiotherapists in contact with the person with dementia, relatives and nursing staff, strive to be listening, meet the person where they are and adapt their way of working accordingly. The adaptation can apply to the way of communicating with the person with dementia or the arrangement of tutoring/education of relatives and nursing staff. The physiotherapists’ views and working methods can be considered as an expression of their pedagogical approach in dementia and the results show how the pedagogical approach can be developed by the physiotherapists learning through experience and reflection. Conclusion: This study provides a picture of physiotherapists’ pedagogical approaches in contact with elderly people with dementia, relatives and nursing staff in elderly care. Through experience and reflection, the physiotherapists’ pedagogical approach can be developed and the opportunity for reflection should therefore be present in the physiotherapists work. Future research may be directed at physiotherapists’ strategies in tutoring/education of nursing staff regarding increasing mobility/physical activity

Bakgrund: Akutsjukvård innefattar olika typer av vård på avdelningar på och utanför ett sjukhus. Inom akutsjukvård kan miljön upplevas stressande för de äldre personerna som är känsliga för bland annat ljud och ljus. Ett personcentrerat bemötande kan hjälpa dem i situationen. Bemötandet är därför en av sjuksköterskans uppgifter inom akutsjukvård. Syfte: Att belysa äldre personers upplevelser av att vårdas inom akutsjukvård. Metod: Arbetet utformades som en strukturerad litteraturöversikt vilken fokuserade på äldre personer över 65 år. Resultatet sammanställdes utifrån 13 vetenskapliga artiklar som var publicerade mellan årtalen 2012–2023 i databaserna CINAHL, PubMed och APA PsycINFO. De delar av resultaten i de inkluderade vetenskapliga artiklarna som svarade mot arbetets syfte markerades och överfördes till post-it-lappar som parades ihop efter liknande betydelse och framkomna kategorier. Resultat: De äldre personerna upplevde miljön inom akutsjukvård som stressfylld och med bristfällig information samt kommunikation vilket sågs främst vid utskrivningen. Bemötandet visade sig spela en betydande roll för deras känsla av respekt, värdighet och delaktighet i många vårdsituationer, detta visade sig svårt att möta inom just akutsjukvård. De äldre personerna delade med sig av flest negativa upplevelser av personalen och organisationen inom akutsjukvård. Slutsats: De äldre personernas upplevelser visade att det fanns förbättringspotential inom miljö, omvårdnad, bemötande och utskrivning i området akutsjukvård för dem äldre personerna. / Background: The acute care included different kinds of care in separate wards in and outside the hospital setting. The environment in the acute care setting could be experienced as stressful for the older persons who were sensitive to noise and lighting among other things. A person-centered care could help them in this situation. The nurse in acute care setting therefore had personal treatment as a work task. Aim: To explore the older persons experiences of care in the acute care setting. Method: This study was designed as a structured literature review with focus on older persons over 65 years. The results are compiled of data from 13 research articles published between the years 2012-2023 from the databases CINAHL, PubMed and APA PsycINFO. The parts of the results who met the study’s aim was marked and transferred to post-it-notes witch was paired by similar meaning and emerged categories. Results: The older persons experienced the environment in the acute care setting as stressful and with flaws in information and communication regarding their care mainly at discharge. The treatment was shown to be a part of their sense of respect, dignity, and participation in their care, this proved difficult to achieve in the acute care setting. The older people shared mainly negative experiences with the staff and organization in the acute care. Conclusions: The older persons experiences of the acute care setting have shown potential to advance in environment, care, treatment, and discharge in area of the acute care for older persons.

Bakgrund Ensamhet och social isolering är en växande utmaning i takt med att befolkningen blir äldre. I vissa länder är det upp till en tredjedel av de äldre personerna som upplever ensamhet. Ensamheten och den sociala isoleringen kan ha negativa hälsoeffekter samt leda till ökade behov av sjukvård. Trots att äldre personer som upplever ensamhet och social isolering uppsöker hälso- och sjukvården i högre grad blir den här gruppen ofta förbisedd. Detta till följd av en brist på tid samt kunskap och medvetenhet om problemområdet hos vårdpersonal. Syfte Syftet var att belysa äldre personers upplevelse av ensamhet och social isolering. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 19 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ design. De inkluderade artiklarna inhämtades i databaserna PubMed och CINAHL. Samtliga artiklar har genomgått en kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsmall. Artiklarna analyserades med integrerad dataanalys. Resultat Tre huvudkategorier identifierades; Ensamhetens upplevda ursprung, Upplevda känslor relaterade till ensamhet och Upplevda hanteringsstrategier mot ensamhet. Resultatet visade att ensamhet upplevdes orsakas av den åldrande kroppen, förlusten och frånvaron av viktiga personer, av en avsaknad av meningsfulla aktiviteter samt personlighetsdrag. Ensamhet och social isolering kunde leda till känslor av tomhet, övergivenhet och hopplöshet men även till positiva upplevelser. Hanteringsstrategier mot ensamheten handlade om acceptans och anpassning samt attityder och inställning. Vidare framkom tro och spiritualitet, aktiviteter och relationer som viktiga hanteringsstrategier. Slutsats Litteraturstudien visade att upplevelsen av ensamhet och social isolering innefattade såväl fysiska, sociala som emotionella aspekter. Främst kunde upplevelsen kopplas till ett lidande hos den äldre personen. En ökad förståelse och kunskap om hur äldre personer upplever ensamhet och social isolering kan medvetandegöra problematiken samt berika sjuksköterskans kompetens. / Background  Loneliness and social isolation are growing challenges as the population ages. In some countries up to a third of older persons experience loneliness. Loneliness and social isolation can have negative health effects and lead to an increased need for healthcare. Despite the fact that older persons who experience loneliness and social isolation seek health care to a greater extent, this group is often overlooked. This is due to a lack of time as well as knowledge and awareness of the problem on the part of healthcare staff. Aim  The aim was to describe elderly persons’ experience of loneliness and social isolation. Method  A non-systematic literature review was conducted based on 19 original articles with a qualitative and quantitative design. The included articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL. All articles have undergone a quality review based on Sophiahemmet University's assessment template. The articles were analyzed using integrated data analysis. Results  Three main categories were identified; Perceived origins of loneliness, feelings related to loneliness and coping strategies against loneliness. The results showed that loneliness was perceived to be caused by the aging body, the absence and loss of important persons, by a lack of meaningful activities and by a person's personality traits. Loneliness and social isolation could lead to feelings of emptiness, abandonment and hopelessness but also to positive experiences. Coping strategies included acceptance and adaptation as well as attitudes. Furthermore, faith and spirituality, activities and relationships emerged as important coping strategies. Conclusions  This literature review showed that the experience of loneliness and social isolation included physical, social and emotional aspects. Mainly, the experience could be linked to suffering for the elderly person. An increased understanding and knowledge of how older persons experience loneliness and social isolation can raise awareness of the problem and enrich the nurse's competence.

Sammanfattning   Bakgrund: Andelen personer som är 65 år eller äldre fortsätter att öka globalt. Åldrandet medför fysiska och neurologiska förändringar, funktionsnedsättningar samt ökad risk för sjukdomar, vilket i sin tur ökar risken att drabbas av negativa konsekvenser såsom fallskador, trycksår, undernäring och oral ohälsa. Negativa konsekvenser kan ofta förebyggas eller mildras genom att arbeta vårdpreventivt på ett samordnat, genomtänkt och effektivt sätt i hela sjukvårdssystemet. Sjuksköterskor kan med hjälp av validerade riskbedömningsinstrument tidigt identifiera risker gällande fall, trycksår, undernäring och oral ohälsa vilket minskar risken för att äldre personer ska drabbas av onödigt lidande.   Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att använda riskbedömningsinstrument för fall, trycksår, undernäring och oral ohälsa inom kommunal vård och omsorg för äldre personer. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med åtta sjuksköterskor inom kommunal vård och omsorg. Resultat: Under analysprocessen framkom två huvudkategorier: riskbedömningar prioriteras bort med underkategorierna tidsbrist, brist på stöd, brist på kunskap och förståelse för riskbedömningsinstrumentens vinster, samt riskbedömningar bidrar till en säkrare vård och bättre hälsa för de äldre med underkategorierna riskbedömning bidrar till ett strukturerat arbetssätt och möjliggör identifiering av risker.     Slutsats: Tidsbrist, brist på stöd samt brist på kunskap om fördelar och vinster med användandet av bedömningsinstrumenten var orsaker till att arbetet med riskbedömningar prioriterades bort av sjuksköterskorna. De sjuksköterskor som hade kunskap om skillnaden mellan riskbedömningsinstrument jämfört med andra instrument som skattar ett pågående symtom ansåg att användandet av riskbedömningsinstrument ökade möjligheten att tidigt identifiera risker.   Nyckelord: Preventiv vård, riskbedömningsinstrument, sjuksköterskor, äldre personer / Summary   Background: The proportion of people aged 65 or older continues to increase globally. Aging leads to physical and neurological changes, disabilities, and an increased risk of disease, which in turn increases the risk of suffering negative consequences such as falls, pressure ulcers, malnutrition, and oral ill-health. Negative consequences can often be prevented or mitigated by working in preventive care in a coordinated, well-thought-out, and effective manner throughout the healthcare system. With the help of validated risk assessment instruments, nurses can identify risks at an early stage regarding falls, pressure ulcers, malnutrition, and oral ill-health, which reduces the risk of elderly people suffering from unnecessary suffering.   Purpose: The aim was to describe nurses' experiences of using risk assessment instruments for falls, pressure ulcers, malnutrition, and oral ill-health in municipal care and care for the elderly.   Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted with 8 nurses in municipal care and nursing.   Results: During the analysis process, two main categories emerged: risk assessments are prioritized away with the subcategories lack of time, lack of support, lack of knowledge and understanding of the benefits of risk assessment instruments, and risk assessments contribute to safer care and health for the elderly with subcategories risk assessment contributes to a structured approach. of risks.   Conclusion: Lack of time, lack of support, and lack of knowledge about the benefits and gains with the use of the assessment instruments were reasons why the work with risk assessments was prioritized away by the nurses. The nurses who had knowledge of the difference between risk assessment instruments compared to other instruments that estimate an ongoing symptom considered that the use of risk assessment instruments increased the ability to identify risks early.    Keywords: Preventive care, risk assessment instruments, Nurses, older people

Abstract Background: In today's society there is a big focus on children's physical activity which hasmade older peoples physical and mentally well being not as prioritized lately, but their healthis just as important as someone else. Physical activity is a major contributor to a person'sgood health. With aging, other complications can be added and risk factors put the individualin a danger zone. Since the elderly's health has not been a priority, it has made older peopleunaware of what amount of physical activity they should perform.Aim: The study aimed to investigate how the research situation looks today regarding theimpact of different types of physical activities on the health of the elderly. Methods: A literature study consisting of nine articles was used. For the literature searcheswe used three different websites: EBSCO, sportDiscus and PubMed. A thematic analysiswas used to summarize the research we found in the literature searches. Results: The results showed that physical activity for the elderly people had a positiveimpact on health. Physical activity in the form of strength training, endurance training atdifferent intensity levels and group training partially showed an improvement in well-beingover a certain number of weeks. Discussion: The conclusion of this study showed that physical activity has a great importanceon the elderly. Physical activity is not only good for a person's physical health, physicalactivity is also good for a person's mental and social health so that the general health is inbalance / Bakgrund: I dagens samhälle ligger det ett stort fokus på barns fysiska aktivitet vilket hargjort att äldres fysiska och mentala välmående inte har prioriterats, men deras hälsa är minstlika viktig som någon annan. Fysisk aktivitet är en stor bidragande faktor för att individen skaha en bra hälsa och med åldern kan komplikationer tillkomma och riskfaktorer som sätterindividen i en riskzon. I och med att äldres hälsa inte prioriteras så vet inte många äldrepersoner vilken mängd fysisk aktivitet som är rekommenderat.Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur forskningsläget ser ut idag gällande vad olikatyper av fysiska aktiviteter har för påverkan på äldres hälsa. Metod: För att besvara frågeställningarna genomfördes en litteraturstudie bestående av tioartiklar. Litteratursökningarna genomfördes i EBSCO, sportDiscus och PubMed. För attsammanfatta den forskning vi hittat i litteratur sökningarna så användes en tematisk analys. Resultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet hos äldre utifrån artiklarnas definition hade enpositiv påverkan på hälsan. Fysisk aktivitet i form av styrketräning, uthållighetsträning påolika intensitetsnivåer och gruppträning visade delvis en förbättring gällande välmåendetunder ett visst antal veckor. Diskussion: Slutsatsen visade på att fysisk aktivitet är lika viktigt för äldre personer somyngre personer. Fysisk aktivitet är inte bara bra för individens fysiska hälsa utan fysiskaaktiviteter bidrar även till den mentala och sociala hälsan, så att den allmänna hälsan kan varai balans.

Bakgrund: Ensamhet är ett växande problem i samhället och har en stor risk för allvarlig inverkan på äldre människors fysiska och psykiska hälsa. Ensamhet är en del av livet och är en särskild känsla för varje enskild individ. Med ökad ålder är upplevelsen av ensamhet mer förekommande. Syfte: Syftet var att beskriva hur äldre personer lindrar ofrivillig ensamhet. Metod: En allmän litteraturstudie utfördes utifrån åtta vetenskapliga artiklar och analyserades med induktiv ansats. Resultat: I resultatet identifierades fyra kategorier: acceptans av åldrandet, betydelsen av livsinställning, värdet av socialisering i olika miljöer och intresset för aktivitet och sysselsättning. Flera strategier identifierades utifrån äldre personers livserfarenheter, individuella strategier, hälsa och välbefinnande, relationer och möjligheten till sociala nätverk. Konklusion: I samband med vårdande möten har sjuksköterskan en viktig uppgift att lindra ensamhet genom att uppmärksamma ensamheten i ett tidigt skede. Det behövs ytterligare forskning och kunskap inom ämnet ensamhet. / Background: Loneliness is a growing problem in society and has a high risk of serious impact on the physical and mental health of older people. With increasing age, the experience of loneliness is more common. Loneliness is a part of life and a special feeling for each individual. Purpose: The purpose was to describe how older people alleviate involuntary loneliness. Method: A general literature study was made based on eight scientific articles and analyzed using an inductive approach. Results: Four categories were identified in the results: acceptance of aging, the importance of life attitude, the value of socialization in different environments and the interest in activity and employment. Several strategies were identified based on older people's life experiences, individual strategies, health and well-being, relationships and the possibility of social networks. Conclusion: In connection with caring meetings, the nurse has an important task to alleviate loneliness by being attentive at an early stage. Further research and knowledge is needed in the subject of loneliness.

Personer som drabbats av demenssjukdom kan ha svårigheter att självrapportera smärta på grund av den kognitiva nedsättning som följer sjukdomen. En stor uppgift för vårdpersonal är därför att ha kunskaper om hur smärta kan identifieras inom denna patientgrupp. Detta skulle, om adekvat smärtbehandling sätts in, medföra en minskning av onödigt lidande samt en ökad livskvalitet. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur vårdpersonal kan identifiera smärta hos äldre individer med demenssjukdom. Metoden har följt Goodmans (1993) sju steg för litteratursökning och sammanställning av evidensbaserad forskning inom hälsa och sjukvård. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Artiklar som svarat på syftet har kvalitetsbedömts efter ett modifierat protokoll av Willman m fl (2006). Analysen är kategoriserad efter resultat angående metoder som identifierar smärta med två huvudkategorier: självskattningsmetoder och observationsmetoder. Resultatet visar att en stor del av personer med demenssjukdom kan förmedla smärta via de tre självskattningsskalorna FPS, VAS och VRS. Högst förståelse för självskattningsinstrumenten visades vid användning under rörelse eller under ett aktivt stimuli. Vanligt registrerade beteende via observationsinstrument var smärtljud, ansiktsuttryck och smärtförsvar. Flest smärtbeteende observerades under rörelse. Slutsatser som dragits är att ett flertal självskattningsinstrument och observationsmetoder har visat en potential till att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Genom observationsinstrumenten har somatiska, psykosociala och motoriska indikatorer på smärta återkommit som observerbara. / Individuals with dementia may have difficulties in self reporting pain due to the cognitive impairment resulting from their disease. A major task for healthcare workers is to have an understanding of how pain can be identified in this group of patients. This would, if adequate pain relief is applied, result in a reduction of unnecessary suffering and increased quality of life. The purpose of this study is to investigate how health professionals can identify pain in elderly individuals with dementia. The method followed Goodman's (1993) seven stages of literature search and compilation of evidence-based research in health care. The data collection was conducted in PubMed, CINAHL and PsycINFO. Articles which responded to the objectives of this study have been quality assessed by a modified protocol of Willman et al (2006). The analysis is categorized according to the results on methods that identify pain with two main categories: self-assessment methods and observational methods. The results show that a large proportion of individuals with dementia can communicate pain through the three self assessment pain scales FPS, VAS and VRS. More understanding of the self assessment instruments was seen when used during movement or during an active stimulus. Common registered pain behaviors via observational instruments are pain noises, facial expressions and defense. Most pain behaviors were observed during motion. The conclusions are implying that several self-assessment instruments and observation methods have shown potential in identifying pain in people with dementia. Three categories: somatic, psychosocial and motor indicators of pain recurred as observable.