Syftet är att undersöka vilka ifrågasättanden av nuvarande styrdokument och kunskap som kan ha lett till utvecklandet och genomförandet av gymnasiereformen Gy 2011. Med ifrågasättande av kunskap menas att vedertagen kunskapsutveckling och tankesätt får fortgå så länge inga röster höjs som ifrågasätter den, detta sker med utgångspunkt i Thavenius teori. Studien innefattar vidare vilka förhandlingar, mellan forskarsamhället och statsmakten som eventuellt har gjorts vid framtagandet av den nya reformen. I enighet med Odéns teori om hur förhandlingar uppstår när det sker förslag på förändringar, jag skall därför undersöka om det går att urskilja några sådana vid framtagandet av Gy2011, med fokus gällande historieämnet.  Syftet med studien är att: skapa en bild av vad som teoretiskt sett styr gymnasieskolans undervisning hur och varför detta åstadkommits skillnader mot tidigare läroplan och kursmål samt vad man önskar uppnå med gymnasiereformen

No description available.

Det här examensarbetet syftade till att undersöka hur danslärare tolkar två skrivningar utifrån ämnesplanen i Dansteknik 1 i Gy11 för den svenska gymnasieskolan. Skrivningarna behandlar relationen mellan dans och musik. Teorin som studien bygger på har varit läroplansteori med centrala begrepp som paradigmatiska och icke-paradigmatiska ämnen, determinanter och kvalitetsuppfattningar. Insamlad data gjordes via kvalitativa halvstrukturerade forskningsintervjuer med danslärare som varit eller är verksamma vid gymnasieskolors dansestetiska program i Sverige. Som analysmetod användes den hermeneutiska cirkeln och via den kunde tre huvudresultat urskiljas. Det första huvudresultatet visade att tolkningen av skrivningarna berodde på hur danslärarna uppfattade relationen mellan dans och musik kopplat till dansgenre. Det andra huvudresultatet visade hur tolkning av skrivningarna påverkades i samtal med andra yrkesverksamma. Det tredje huvudresultatet behandlade hur tolkningar av skrivningarna i ämnesplanen förstods och hur danslärarna reflekterade över dem utifrån kvalitetsuppfattningar, koder och konventioner.

Syftet med denna studie är att undersöka fem gymnasielärares tankar om och arbete med sin litteraturundervisning. Genom en kvalitativ intervjuundersökning av min urvalsgrupp har jag försökt ta reda på hur lärarnas mål med litteraturundervisningen förhåller sig jämfört med nu gällande ämnesplaner i svenska, hur de arbetar för att nå sina mål med litteraturundervisningen, hur de upplever elevernas inställning till och delaktighet i litteraturundervisningen och vad positiv eller negativ inställning och delaktighet kan bero på samt om det finns en medveten koppling mellan forskning om litteraturundervisning och lärarnas arbetssätt. Undersökningens resultat visar att lärarnas mål med litteraturundervisningen är präglade av gällande styrdokument och att den läsarorienterade forskningen påverkar lärarnas arbetssätt. Elevernas inställning till och delaktighet i litteraturundervisningen upplevs som mycket blandad och positiv eller negativ inställning och delaktighet beror enligt lärarna till största del på vilka läserfarenheter eleverna bär med sig sedan tidigare skolår samt hur läskulturen ser ut i hemmet. Den mer medvetna kopplingen mellan forskning om litteraturundervisning och lärarnas arbetssätt var dock inte så tydlig. Den mesta kompetensutvecklingen berodde enligt lärarna på individens eget engagemang och vilja. Anledningen till glappet mellan forskning och praktik kan vara att det saknas ett aktivt samarbete mellan universitet/högskola och gymnasiet och som därmed skulle kunna ge lärarna en möjlighet att utveckla sin undervisning i ljuset av ny ämnesdidaktisk forskning.

Med bakgrund i forskning kring lärares professionalisering, om de styrdokument som studeras och ämnena som de gäller för genomförs en jämförande kritisk interdiskursiv analys av kursplaner (Lpf94 reviderade år 2000) och ämnesplaner (Gy11). Utifrån en design som nyttjar förändrings- och referenspunktsstrategierna används en metod baserad på kritisk diskursanalys och kritisk realistisk ontologi samt den begreppsapparat som därmed följer. Nio diskursiva strategier med underkategorier identifieras och kopplas till lärares professionalisering och deprofessionalisering. En professionaliserings- och en deprofessionaliseringsdiskurs identifieras även och dessas interdiskursiva relation beskrivs i termer av artikulering, produktion och reproduktion av skiljaktigheter och olikheter samt diskursiv kamp. Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att deprofessionaliseringsdiskursen i form av deprofessionaliserande diskursiva strategier har större utrymme i de studerade ämnesplanerna än i de studerade kursplanerna och därmed att utrymmet för lärares professionalisering minskat i ämnesplanerna jämfört med i kursplanerna.

Before the autumn term 2011 the Swedish compulsory school adopted new syllabuses in relation to, inter alia, religion. Changes within the religion topic have historically been a heavily debated issue among decision-makers, interest groups and the church, where the role of the Christianity has been particularly controversial. The main purpose of this study is therefore to investigate how the Swedish compulsory school’s teaching of Christianity has changed over the years. I have in order to conduct this study applied a descriptive method as well as a content analysis. The Swedish compulsory school’s current and historical syllabuses in religion have served as basis for this study. The outcome of this study clearly shows that the Christianity has received less influence to the benefit of other topics. At the same time the content of the Swedish school’s teaching has to a large extent changed and put currently more focus on the religion’s impact on the society as well as the society’s impact on the religion. However, from a globalization and secularization perspective the changes are to a large extent self-evident and not very surprising, due to the fact that the Christian influence over the Swedish society no longer is of same importance and that modern society allows different religions within the same national boundary.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka i vilken utsträckning gymnasielärare i filosofi anser att de nya ämnesplanerna utgör ett stöd i deras undervisning och bedömning av elever och om de anser att ämnesplanerna möjliggör en likvärdig bedömning. För att undersöka detta genomfördes tre semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare i filosofi. Intervjuerna följde en intervjuguide om 12 frågor som intervjupersonerna hade fått ta del av före intervjuerna. Intervjuerna transkriberades sedan och resultaten av dem presenteras i resultatdelen. I litteraturgenomgången presenteras forskning ur lärarperspektiv om ämnesplanerna med kvalitativa betygskriterier. Det nya betygssystemet som infördes 1994 visade sig leda till en olikvärdig bedömning. Lärare uppfattade vidare betygskriterierna som vaga. En reformering av ämnesplaner och betygssystem skedde år 2011. Tidigare examensarbeten visar att lärare även uppfattar de nya kunskapskraven som otydliga, och att de betvivlar möjligheten av en likvärdig bedömning med de aktuella kunskapskraven. I teoridelen presenteras också två filosofididaktiska teorier om att ämnet kan delas upp i en faktadel och en färdighetsdel och att förmågan till metaanalys av filosofiska frågor är för filosofiämnet särskiljande. Resultaten av intervjuundersökningen visar att lärarna anser att läroplanerna är användbara för att utforma undervisning, men deras tolkningar av de olika värdeorden flyter in i varandra till den grad att de blir svåra att åtskilja. Ingen av intervjupersonerna tror att ämnesplanerna utgör en grund för en likvärdig bedömning. Slutligen föreslås att det centrala innehållet och kunskapskraven tydligare struktureras efter filosofiämnets fakta och färdighetsdelar, vilket kunde underlätta förståelsen av dem för både lärare och elever.

Syftet med den här studien har varit att undersöka och tolka hälsa inom ämnet idrott och hälsa. Detta har möjliggjorts genom granskningar av ämnesplaner från åren 1960, 1965, 1970, 1994, 2011 och 2025. Metoden som har använts vid undersökningen är diskursanalys, där begreppen hälsa och välbefinnande eftersökts i ämnesplanerna. Detta har genomförts både explicit och implicit för att identifiera diskurser i relation till hälsobegreppen hälsa och välbefinnande. Tre hälsodiskurser påträffades i samtliga ämnesplaner, fysisk, psykisk och social hälsodiskurs. Diskurserna som identifierades tolkades genom Antonovskys hälsoperspektiv salutogent och patogent för att kategorisera hur hälsa och välbefinnande framställs i ämnesplanerna. Ytterligare tolkning och undersökning implementerades på ämnesplanerna genom Antonovskys teori om känsla av sammanhang för att klarlägga om hälsa kan ses ur ett salutogent perspektiv inom ämnesplanerna. Resultatet visar att en majoritet av ämnesplanerna ses ur en fysisk hälsodiskurs, där fysiologiska och anatomiska faktorer ses som det mest väsentliga. I de ämnesplanerna ett helhetsperspektiv på hälsa påvisas ses de ur ett hälsofrämjande perspektiv där verktygen för ett salutogent perspektiv på hälsa finns, förutsatt att läraren intar ett reflektivt förhållningssätt. Slutsatsen visar att ämnesplanerna gått från ett riskförebyggande patogent perspektiv på hälsa till ett mer hälsofrämjande salutogent perspektiv. I slutsatsen synlig- och tydliggörs även att begreppen hälsa och välbefinnande kan tolkas antingen explicit eller implicit beroende på analytikern och dennes tidigare erfarenhet och förhållningssätt till hälsa. Avslutningsvis poängteras att vidare forskning ständigt behövs om ämnesplaner, i takt med ett föränderligt samhälle.

Utbildning i medborgarfostran utformas på många olika sätt runt om i världen beroende på länders politiska, sociala och kulturella kontext. Denna uppsats syftar till att jämföra hur Frankrikes och Sveriges ämnesplaner inom medborgarfostran skildras utifrån Europarådets (2016) beskrivning av demokratiska kompetenser. De två ämnena som undersöks är medborgerlig och moralisk utbildning i Frankrike och samhällskunskap i Sverige och studien jämför hur ländernas ämnesplaner framställer aspekterna: värderingar, attityder, färdigheter samt kunskaper och kritisk förståelse. Genom en kvalitativ innehållsanalys och via tillämpningen av Europarådets (2016) ramverk analyseras och jämförs ämnesplanerna med varandra. Studiens resultat visar fler skillnader än likheter i ländernas ämnesplaner. Den främsta likheten gäller ändock den stora omfattningen av textinnehåll som går att relatera till aspekten kunskaper och kritisk förståelse. Därtill har båda länderna framställt innehåll angående kommunikativa förmågor, kritiskt synsätt, demokratiska begrepp och processer, mänskliga rättigheter, medias påverkansroll och gruppmekanismer. Den tydligaste skillnaden länderna emellan upptäcks dock vara att de franska ämnesplanerna i mycket större utsträckning betonar värderingar och attityder som ska förmedlas. Dessutom fokuserar man mer i medborgerlig och moralisk utbildning på nya deltagarformer, medborgarplikt, hot mot demokratin och miljöansvar. Å andra sidan observeras det att man i samhällskunskap i större omfattning beskriver innehåll som behandlar globalisering, samhällsfrågor och historiska förutsättningar för nutidens problem. Ländernas ämnesplaner och deras skildring av demokratiska kompetenser verkar således skilja sig åt mer än vad de överensstämmer.

Sustainable development is arguably a core element and a desirable objective for the institutions of a society to reach for. Upper secondary schools of Sweden are not an exception. Among the many subjects that the upper secondary school provides, civics education is arguably the most relevant one in relation to the matter of sustainable development. How does civic education portray the matter of sustainability, both regarding quantity and quality? What can the production of the subjects' purpose, key content and grades affiliation with sustainable development tell us about the society it´s been framed in? This essay attempts to provide some answers to those questions, by scrutinizing the three different subjects and courses of civics education from 1994 to the upcoming subject of 2025. The democratic, patriarchal and scientifically rational perspectives of society and education, formed by Tomas Englund, constitute the theoretical framework of the essay. The method used is qualitative text analysis, where categorization will help to identify content related to sustainable development in the subjects and courses. The study's result shows that all subjects could be classified as democratic, and that the subjects of 2011 and 2025 provide more and diversified content related to sustainable development than 1994, which indicates a progression. Also, the subjects of 2011 and 2025 could be classified, beyond democratic, as patriarch and scientific rationale, which makes a notable difference between the subjects.