Kanstensarbete är väl förekommande i anläggningsprojekt. Jag har tillsammans med NCC och projektet Östra Länken Luleå tagit fram en utredning om kantsten. En prisjämförelse mellan återanvänd och nyinköpt kantsten. Underlag i projekt angående hur mycket kantsten som skall återanvändas ligger i underkant. Denna utredning skall stå som grund i kommande projekt och etapper och hjälpa entreprenören att hitta den mest ekonomiskt lönsamma hanteringen av kantsten. Målet med utredningen är att hitta den lönsammaste metoden samt utreda om eller var break-even ligger mellan att köpa in eller återanvända kantstenen, mellan vilka mängder kantsten är det värt att använda någon av metoderna? Är det någonsin lönsamt att köpa in samtåteranvända? Rapporten bygger på två matematiska modeller. Den första modellen bygger på återanvändning av kantsten, där arbetstid, maskinkostnader, lastning, lagring och transport ärbetraktade som variabler och med dessa variabler skapas en formel. Den andra modellenbygger på nyinköp av kantsten där inköpspris och fraktkostnaden står i grund för ytterligareen formel. En total kostnad för 1–500 meter kantsten redovisas i diagram och tabeller för både nyinköpoch återanvändning av kantsten. Efter framtagen kostnad för olika mängder kantsten jämförsbåda metoder och ritas upp i en graf där linjerna jämförs. Grafen visar att det inte finns någon break-even inom intervallet 1–500 meter kantsten. Nyinköp visade sig alltid vara dyrare utifrån den uträkning som gjorts. Återanvändning av kantsten resulterade i att vara ca 140% billigare än nyinköp av kantsten för samma mängd. Resultatet jämför endast ekonomisk skillnad, ingen jämförelse görs angående vilket metod som är mest lämpat ur ett miljöperspektiv samt arbetsmiljöperspektiv.

Studiens syfte är att presentera en vision om en återbruksby i form av planskisser och illustrationer. Studien ska också förklara samhällsnyttan och syftet med en återbruksby. En återbruksby (även kallad kretsloppspark) är ett område för hantering av återbrukbara material och produkter. Dagsläget för hur avfall hanteras och framtida planer beskrivs också i rapporten. Enligt EU direktiv skall återanvändning och återbruk öka för att främja miljön.    Studien undersöker organisationen Mackens situation och hur deras verksamhet kan bli en återbruksby. Macken vill driva en återbruksby och ska presentera visionen för kommunen i hopp om fortsatt projektering. Visionen innehåller lokaler som alla har koppling till återbruk och förslag på utformning av dessa utifrån olika huskoncept. Som inspiration för områdesplanering används liknande parker.

Ett tydligt mönster visar att mängden avfall stiger med den ökande konsumtionen som finns i dagens samhälle. Konsumtionsmönstret leder till att fler produkter måste tillverkas och sedan hanteras som avfall. Förutom att förhindra avfallets uppkomst är återanvändning ett lämpligt alternativ till resthantering. Fritidbanken startade 2013 i Deje Värmland och verkar som ett organiserat utlånssystem av sportartiklar. Verksamhet bygger till stor del på att förespråka återanvändning. Återanvändningen sker via Fritidsbankens lokaler som fungerar likt ett bibliotek fast med sport- och fritidsprylar där alla får låna utrustning gratis. Genom att ge chansen att utöva aktiviteter och idrotter, skapar Fritidsbanken förutsättningar för allmänhetens spontanidrottande. Studien utgår från verksamhetens lokal i Deje, där tre olika sportartiklar undersöktes: slalomskidor, längdskidor samt skridskor. I studien undersöktes produkternas resursflöden, framställning- och resthanteringsprocesser med verksamheten som utgångspunkt. Artiklarna som lämnats in till lokalen jämfördes med motsvarande mängd artiklar som inlämnats, återbrukats och kasserats. Dessutom granskades dåvarande resthantering av produkterna samt alternativa förbättringar. Arbetet utgick ifrån en kartläggning om hur resthantering av produkterna genomfördes vid undersökningens start. Kartläggningen gjordes utifrån dåvarande avfallshantering i centrala Värmland. Det genomfördes också en känslighetsanalys, där materialets enskilda mängd ökades med 5, 10 eller 15 %. Metoden för studien utgjordes till största del av kontakt med producenter, återvinningsföretag, myndigheter samt återvinningscentraler. Databasen CES – Edu Pack samt information från Fritidsbankens lokal i Deje användes som grund för artiklarna och dess innehåll. Resultatet av studien visar att återanvändningen hos Fritidsbanken ger en positiv inverkan på materialframställning, resthantering och resursflöden. Totalt undviks 1480 kg material, 9.3 ton koldioxidutsläpp och 122 GJ energiomsättning vid materialframställning. Förslaget kring resthantering av artiklarna kan leda till: 34 GJ utvunnen energi vid förbränning samt 263 kg separerad och återvunnen stål. Studien utgick ifrån Fritidsbankens tre valda utbud av sportartiklar hösten 2015. Liknande produkter kan innehålla andra typer av material och bör därför undersökas därefter. Känslighetsanalysen visar att stål, nylon och epoxi-glasfiber var materialen som krävde mest energikonsumtion vid materialframställning. Det var även de material som alstrade mest koldioxid för samma process. Resultatet av känslighetsanalysen visar också att epoxi-glasfiber kan innehålla farliga ämnen. Därför borde inte mängden epoxi-glasfiber ökas eller utnyttjas i högre grad än i dagsläget. I och med detta kan eventuella förbättrade materialval övervägas ur artikelns livscykelperspektiv. / A clear pattern shows that the amount of waste increases with the increasing consumption. The consumption leads to more manufactured products which later on must be disposed as waste. Except trying to prevent the amount of waste, reusing products is a great option for waste managements. Fritidsbanken started 2013 in Deje Värmland and works like an organized lending system with sporting goods. The operation is largely based on advocating reuse. Fritidsbanken works like a library with sporting goods where anyone can borrow equipment for free. By giving the chance to practice activities and sports, Fritidsbanken creates conditions for spontaneous sporting. The study is based on the business premises in Deje, where three different sporting goods were examined: downhill skis, cross country skis and ice skates. The study examined the resource flows, production- and waste processes with the business as a base. The submitted articles were compared with the corresponding number of articles submitted, reused and discarded. Also the waste disposal of that time was reviewed and alternative improvements were presented.  The study was based on a separate survey of how waste management of products were carried out at the study’s start. The survey emanated from the central parts of Värmland in Sweden. Additional a sensivity analysis was performed and based on the materials found in the articles, presenting an increased mass of 5, 10 or 15 %.  The method for the study consisted largely of contacts with producers, recyclers, authorities and recycling centres. Information about the articles and its content were collected from CES – Edu Pack and Fritidbanken in Deje. The result of the study shows that the reuse gives a positive impact on the production of materials, waste management and resource flows. A total amount of 1480 kg material, 9.3 tonnes of carbon dioxide emissions and 122 GJ amount of energy, were avoided in material production. The proposal regarding the waste disposal of articles can lead to 34 GJ energy derived from combustion and a recycled amount of 263 kg steel. The study was based on three different sporting goods which were collected from Fritidsbanken in Deje during autumn 2015. Similar products may contain other types of materials and should be examined accordingly. The sensitivity analysis shows that steel, epoxy-fiberglass and nylon were the materials that required the most energy in material production. It was also the material that produced the most carbon dioxide for the same process. The result from the sensitivity analysis also shows that epoxy-fiberglass may contain dangerous substances. Because of this the amount of epoxy-fiberglass should not increase or be used with a higher consumption. With that said, improved material selection can be considered from the article’s life cycle perspective.

Växthuseffekten leder till att jordens medeltemperatur ökar för varje år. Den största orsaken är mängden utsläpp av växthusgaser. Sektorn för bostäder och service står för 40 % av Sveriges totala energiförbrukning. Energieffektivisering skulle minska mängden utsläpp och ett sätt att minska på mängden energi som används är att återanvända material istället för att återvinna, förbränna eller deponera. Stål är ett material som går att återvinna oändligt antal gånger utan att det får försämrade egenskaper. Nästan 100 % av allt stål i Sverige återvinns. Ståltillverkning är energikrävande och ger utsläpp av växthusgaser. Det går åt fem gånger mer energi att tillverka stål från järnmalm jämfört med tillverkning från skrot. Stål har en lång teknisk livslängd om det inte utsätts för korrosion eller utmattning. Stål tillverkas i standardiserade profiler och lämpar sig därför väl för återanvändning. Innan återanvändning av stålelement är aktuellt måste de tillståndsbedömas genom oförstörande provning. Korrosionsutbredning, deformationer och större sprickor går att upptäcka genom visuell kontroll, mindre sprickor kan detekteras med hjälp av exempelvis penetrantprovning eller magnetpulverprovning. Att projektera för demontering (eng. Design for Disassembly) innebär att redan vid projekteringen av en byggnad fokusera på hur den ska demonteras. Detta underlättar möjligheten till återvinning och återanvändning av byggnadens olika delar. Det medför även att byggnaden är lättare att underhålla och bygga om under byggnadens livstid. Projektera för demontering är vanligt inom produktdesign men inte lika väl integrerat inom byggbranschen. Det finns riktlinjer för hur projektera för demontering ska genomföras för att utöka möjligheterna till återanvändning av byggnadsdelar. Dessa riktlinjer studerades i en fallstudie av en hallbyggnad i stålstomme. En granskning gjordes över hur väl riktlinjerna uppfylls och åtgärder föreslogs för vilka ändringar som hade krävts för att byggnaden skulle ha varit projekterad för demontering. Resultatet visar att byggnaden redan är relativt väl förberedd för demontering. En stor fördel hade varit om byggnaden endast hade använt skruvade sammanfogningar istället för svetsade och gjutna. Studien visade att det saknas ett utvecklat modulsystem med standarddimensioner för stålstommar. Ett modulsystem skulle medföra att stålelementen skulle bli enklare att återanvända. Trots att stål lämpar sig väl för återanvändning är det endast en liten andel stål som återanvänds. En av anledningarna till det är osäkerheten på kvaliteten och den generellt negativa inställningen till återanvända material. Det kräver mer tid och kostar mer att projektera för demontering samt att riva byggnader selektivt och sortera upp materialet. Incitamenten för att projektera för demontering är otillräckliga och det saknas en välutvecklad marknad för återanvända stålstommar. Sedan 1 juli 2014 finns ett krav på CE-märkning av stålprodukter. Kravet medför en bättre dokumentation av ingående element i stålstommar och därmed en bättre förutsättning för återanvändning av stålstommar i framtiden. I och med att byggnader kan ha lång livslängd krävs ett större fokus på att projektera för demontering redan idag för att kunna återanvända stålstommar i framtiden.

<p>Då man arbetar objektorienterat inom systemutvecklingen sägs det att återanvändning är en av fördelarna med detta arbetssätt. Mitt syfte i denna uppsats var att undersöka hur systemutvecklingsföretag som arbetar objektorienterat ser på fenomenet objektorientering och återanvändning. Studien skall även ge svar på hur de arbetar med återanvändning och vad de återanvänder, eller vad som ligger bakom då de inte arbetar mer för återanvändning. </p><p>För att besvara mina frågeställningar har jag intervjuat sju informanter på sju olika företag. Jag har haft ett hermeneutiskt förhållningssätt i min studie, vid intervjuerna har jag använt mig av en kvalitativ ansats och vid analysen har jag använt mig analytisk induktion. Resultaten i min studie visar att objektorientering banar väg för återanvändning och ger effektivare systemutveckling. </p><p>Resultaten visar också att då hjulet inte behöver uppfinnas på nytt, så leder det till tidsbesparingar och lägre kostnader för företagen. Alla företag arbetar med återanvändning, antingen mer eller mindre, men för att arbeta mer med det behövs en organisation som tar hand om det merarbete som tillkommer vid återanvändning. </p><p>Slutsatser i denna studie är att objektorientering ger enklare system till skillnad från de traditionella systemutvecklingsmetoderna, det ger även säkrare system och snabbare systemutveckling, vilket även återanvändning leder till. För att bedriva återanvändning i större skala behövs det en organisation inom företaget som driver detta. </p> / <p>When you work object-oriented in system-development it is said that reuse is one of the benefits with this way of working. My purpose in this study was to examine how system development-companies, which work object-oriented, look at the object-orientation and reuse- phenomena. With this study I also want answers that say if they work with reuse and if they do what they reuse. </p><p>To answer my questions at issue I have interviewed seven informants from seven different companies. I have had a hermeneutical attitude in my study, I have used a qualitative projection and in the analysis I have used an analytic induction. </p><p>The results in my study shows that object-orientation pave the way for reuse and give more effective system-development. The results also show that if the wheel doesn’t have to be invented again, over and over, it leads to timesaving and lower costs for the companies. All companies work with reuse, more or less, but to be able to work even more with the reuse-issue the company needs an organization witch is able to take care of the extra work witch arise with reuse. </p><p>The conclusion of this study is that object-orientation gives easier system in contrast to the traditional method of system-developments, it also gives more secure system and faster system-developing, witch also reuse leads to. There is a need for an organization within the company that is able to drive the reuse- issue, if they are going to be able to reuse in larger scale.</p>

<p>An information system is something that evolves over time to enhance the company that is using it. The technology for building an information system is also evolving. New methods and new programming languages make system development easier. As new technology breaks ground and the demands of a company’s information system grow, the company will sooner or later get to a point where a change in the base of the system is necessary. Today a component-based framework is a common choice among companies. Our survey aims to find out what factors a company considers when they choose a new framework. Some of the factors we consider are how they affect the choice in the company, and if these same factors will influence the same choice in all companies. </p><p>The results are based on a survey that we have done for six major companies. The results show that several factors affect the choice - independent or in combination with other factors. One of the most important factors is whether deeper knowledge about the framework can be acquired within the company or in the open market. It is also important that the supplier of the framework is reliable and well respected on the market. For guidance in these matters most companies turn to market forecasts from major IT research and advisory firms. We can also establish that the answers we got from the separate companies show large similarities concerning which factors they thought affected their choice the most.</p>

<p>Nyutveckling och förvaltning av ett informationssystem står ständigt inför nya krav och förutsättningar. Utvecklingen skall ske på kortare tid och med ökad produktivitet. Ur förvaltningssynpunkt skall IT-systemen snabbt kunna anpassas till förändringar i verksamhet och teknik, samtidigt som dessa IT-system även skall ha en hög kvalitet och säkerhet. Allt detta kräver nya sätt att arbeta och att organisera IT-verksamheten på. Ett av dessa nya arbetssätt gäller hantering av mjukvarukomponenter. Den grundläggande idén med detta arbetssätt är att utveckling och förvaltning av IT-system inte skall basera sig på nyutveckling av mjukvara, utan på återanvändning av befintliga mjukvarukomponenter.</p><p>Forskningsprocessen har haft en kvalitativ ansats med induktiva och deduktiva inslag. Datainsamlingen har skett via källstudier och intervjuer. Hanteringen av mjukvarukomponenter har studerats på två interna IT-avdelningar hos två myndigheter. Syftet har varit att kartlägga vad komponenthantering innebär och på vilket sätt arbetet på IT-avdelningarna har förändrats. Komponenthanteringen beskrivs ur ett praktikperspektiv, vilket innebär att IT-verksamhetens förutsättningar, handlingar, resultat och klienter analyseras.</p><p>Avhandlingens resultat utgörs av en praktikteori för komponenthantering. Praktiken ”Komponenthantering” består av fyra subpraktiker: komponentanskaffning, komponentförvaltning, komponentbaserad systemutveckling och komponentbaserad systemförvaltning. Produkten av denna praktik är användbara IT-system. I avhandlingen diskuteras olika sätt att organisera denna praktik, samt vilka grundläggande förutsättningar som behövs för att bedriva denna praktik. Syftet med den praktikteori som presenteras är att den skall visa på hur intern IT-verksamhet kan bedrivas för att kunna möta de nya krav på effektivitet, förändringsbarhet, kvalitet och säkerhet som ställs på verksamheten.</p>

I den här uppsatsen redovisar jag min designpedagogiska undersökning som behandlar frågeställning Vilken form och funktion ska ett Lekotek ha för att motsvara barnens behov enligt dem själva? Syftet är att förstå och förändra situationen för barns behov och möjligheter till lek och leksaker samt åskådliggöra hur design på ett aktivt sätt kan påverka uppbyggnaden av en ny kultur och samhälle som rör sig mot en mer hållbar social, ekonomiskt och ekologiskt utveckling. Jag vänder jag mig till barn som leker och använder leksaker för att se och undersöka hur de förhåller sig till möjligheten att låna hem leksakerna istället för att köpa och äga dessa. Hur ser deras intresse ut för en plats som Lekotek? Vad vill de att Lekoteket ska erbjuda? Mitt undersökningsmaterial består av de iakttagelser, berättelser, bilder och leksaker som har kommit till genom användarnas(barnens) och föräldrars aktivt deltagande och samarbete. Deltagarnas roll och medverkan samt deras intryck och uttryck kring ämnet är det som gett mig möjlighet till att observera och analysera för att förstå det ur barnens perspektiv. Jag har genom observationer, fältanteckningar och fotodokumentationer samlat in det empiriska materialet. Jag valde transformationsdesign som teori och metod främst för dess fokus på användarperspektivet som passade väl min frågeställning. Lekolab fungerade som ett designlaboratorium och ett designpedagogiskt rum där insamlingen av leksaker och workshop hölls. Workshopen formulerades utifrån de tre grundläggande stegen i hållbar utvecklingsarbete: Recycle(återvinna), Reduce(reducera) och Reuse(återanvända). Resultatet tolkade jag därefter utifrån de tre centrala stegen i arbete med ”användarperspektivet” observera, synligöra och testa. Mina resultatet visar på att det finns ett stort intresse för ett lekotek dvs en plats som kan öka tillgången av leksaker för barn att leka med, låna hem och även möjligheten till att köpa leksaker. Resultaten visade även att leksakerna kan transformeras/omvandlas från gamla till nya, från ointressanta till intressanta och därmed användas och återanvändas. Jag fick även se och uppleva att nya idéer, möjligheter och former kan etableras och accepteras som självklara och givna på väldigt kort tid. Undersökningen redovisas dels i skriftlig form och dels genom en gestaltning. Gestaltningen bestod av en installation som byggdes upp av hundratals leksaker som donerades till Lekoteket.

För att kunna nå de nationella miljömålen och generationsmålet krävs en minskning av avfallsmängderna. Genom att återbruka/återanvända en del av det grovavfall som kommer in till återvinningscentralerna kan mängden avfall som går till förbränning minska. Vid undersökningen svarade fraktionen för ca 1,3% av den totala mängden insamlat grovavfall, men det fanns potential att utöka mängderna då ett ökat intresse för återbruk ses både hos allmänheten och av avfallssektorn. Intervjuer genomfördes med tio olika kommuner/organisationer, med syfte att undersöka hur deras arbete med återbruk sker. Det konstaterades att utförandet av återbruksarbetet skiljde beroende på olika förutsättningar, så som kommunstorlek, invånarantal, storlek på städer, politisk vilja och kultur i kommunerna. Grunderna i arbetet var ett engagemang att skapa nätverk och utveckla fungerande samarbeten med aktörer och förvaltningar i kommunen, och att sprida information om avfall och återbruksmöjligheter till allmänheten. Det finns möjligheter att utveckla arbetet hos flera av de undersökta kommunerna, då samarbeten med ytterligare aktörer kan bidra till att större mängder eller fler fraktioner omhändertas. Ekonomiska styrmedel kan användas för att främja återbruksverksamheter, detta skulle exempelvis kunna ske genom att låta dessa befrias från de avfallsavgifter som uppstår då inte allt som omhändertas går att sälja. Förhoppningen med undersökningen är att inspirera kommuner till ett utökat arbete med återbruk, och på så vis lyckas minska avfallsmängderna i Sverige. / In order to achieve the national environmental objectives and the generational goal, a reduction of waste volumes is required. By recycling or reusing a part of the bulky waste entering the recycling centres, the amount of waste that is combusted can decrease. Approximately 1.3% of the total amount of collected bulky waste was being reused at the time of the survey. There was a growing interest from the public and the municipalities in the reuse of products. The purpose of this survey was to investigate how municipalities/organizations carry out their work with reuse of waste. The investigation has been conducted by interviews with ten different municipalities or similar organizations. It is noted that the performance of the work with reuse differ dependent on different conditions, such as size of municipalities, population, size of cities, political will and culture in the municipalities. The fundamentals of the work where a commitment to networking and developing effective collaborations with actors and administrations in the municipality, and to disseminate information about waste and reuse opportunities to the public. There is a potential for developing the work of several of the municipalities investigated, as cooperation with additional actors can help to deal with larger volumes or more fractions. Economic incentives can be used to promote reuse activities, for example, by waste charge exemptions when not all potential reuse items are offered for sale can be sold. The expectation of the survey is to inspire municipalities to expand their reuse efforts, thus reducing waste volumes in Sweden.

Då man arbetar objektorienterat inom systemutvecklingen sägs det att återanvändning är en av fördelarna med detta arbetssätt. Mitt syfte i denna uppsats var att undersöka hur systemutvecklingsföretag som arbetar objektorienterat ser på fenomenet objektorientering och återanvändning. Studien skall även ge svar på hur de arbetar med återanvändning och vad de återanvänder, eller vad som ligger bakom då de inte arbetar mer för återanvändning. För att besvara mina frågeställningar har jag intervjuat sju informanter på sju olika företag. Jag har haft ett hermeneutiskt förhållningssätt i min studie, vid intervjuerna har jag använt mig av en kvalitativ ansats och vid analysen har jag använt mig analytisk induktion. Resultaten i min studie visar att objektorientering banar väg för återanvändning och ger effektivare systemutveckling. Resultaten visar också att då hjulet inte behöver uppfinnas på nytt, så leder det till tidsbesparingar och lägre kostnader för företagen. Alla företag arbetar med återanvändning, antingen mer eller mindre, men för att arbeta mer med det behövs en organisation som tar hand om det merarbete som tillkommer vid återanvändning. Slutsatser i denna studie är att objektorientering ger enklare system till skillnad från de traditionella systemutvecklingsmetoderna, det ger även säkrare system och snabbare systemutveckling, vilket även återanvändning leder till. För att bedriva återanvändning i större skala behövs det en organisation inom företaget som driver detta. / When you work object-oriented in system-development it is said that reuse is one of the benefits with this way of working. My purpose in this study was to examine how system development-companies, which work object-oriented, look at the object-orientation and reuse- phenomena. With this study I also want answers that say if they work with reuse and if they do what they reuse. To answer my questions at issue I have interviewed seven informants from seven different companies. I have had a hermeneutical attitude in my study, I have used a qualitative projection and in the analysis I have used an analytic induction. The results in my study shows that object-orientation pave the way for reuse and give more effective system-development. The results also show that if the wheel doesn’t have to be invented again, over and over, it leads to timesaving and lower costs for the companies. All companies work with reuse, more or less, but to be able to work even more with the reuse-issue the company needs an organization witch is able to take care of the extra work witch arise with reuse. The conclusion of this study is that object-orientation gives easier system in contrast to the traditional method of system-developments, it also gives more secure system and faster system-developing, witch also reuse leads to. There is a need for an organization within the company that is able to drive the reuse- issue, if they are going to be able to reuse in larger scale.