I dagsläget har 3D-skrivning blivit en stor del av vårt samhälle. Vi använder 3D-skarvarna för att bygga allt från dekorationer till proteser. Det mest populära materialet för 3D-skrivning är PLA. Den är lätt att smälta och använda och den är enkel att producera. Med ökade popularitet av 3D-skrivning ökar också avfallet från dessa skrivare. Enlig statistik så kan upp till 40% av filamentsmassan som används omvandlas till avfall, som slängas bort. Under detta examensarbete kommer jag att beskriva olika metoder för hantering av PLA-avfall. Med stort fokus på metoder för materialåtervinning, som skulle ge oss förmågan att använda materialet igen. Huvudmetoden för att återvinn materialet ur PLA-avfall är att använda en extruder, för att smälta ner avfallet och pressa ut ny filamenttråd. För att få en extruder för hemmabruk så erbjuder marknaden några färdiga lösningar, eller så kan man köpa komponenter och bygga en egen modell. Fast marknaden för extruderkomponenter är mest orienterad för att samarbeta med producenter och inte med privatpersoner. Majoriteten av komponenter måste antingen anpassas med tunga maskiner för metallbearbetning eller ha begränsad funktionalitet. Som resultat får man ett högre pris jämfört med en färdig variant. Självklar materialåtervinning är inte den enda variant man kan också återvinna mineraler för att ge näring till växter och naturen eller återvinna energi genom att förbränna material. I rapporten jämför jag alla varianter som är tillgängliga för återvinning av PLA i dagsläget, med avseende på kostnader och miljöpåverkan. Och även med avseendet av behovet på campus KTH Södertälje, beskriver jag varför vissa lösningar är bättre än de andra. / Nowadays, 3D writing has become a large part of our society. We use the 3D joints to build everything from decorations to prostheses. The most popular material for 3D printing is PLA. It is easy to melt and use and it is easy to produce. With the increased popularity of 3D printing, waste from these printers is also increasing. According to statistics, up to 40% of the filament mass used can be converted into waste that must be thrown away. During the degree project, I describe various methods for handling PLA waste. With a strong focus on methods for material recycling that would give us the ability to use the material again. The main method to recycle the material from PLA waste is to use an extruder to melt down waste and squeeze out new filament wire. To get an extruder at home, the market offers some ready-made solutions, or you can buy components and build your own model. However, the market for extruder components is mostly oriented towards cooperating with producers and not with private individuals. The majority of components must either be adapted with heavy-duty metalworking machinery or have limited functionality. As a result, the price is higher than for a finished version. Of course, material recycling is not the only variant, you can also recycle minerals to nourish plants and nature or recycle energy by burning materials. In the report, I compare all variants that are available for the recycling of PLA in the current situation with regard to costs and environmental impact. With regard to the needs of the KTH Södertälje campus, I describe why some solutions are better than others.

Världen står inför en rad klimatförändringar, en befolkningsökning och en ökad urbanisering. För att kunnabehärska dessa utmaningar ställs det stora krav på samhällsplaneringen. Ett sätt för samhällsplaneringen attbidra till att fler människor kan minimera sitt ekologiska fotavtryck är att implementera ekologiskt hållbaraavfallsstrategier. Syftet med undersökningen är att ta reda på att hur samhällsplaneringen kan bidra till att skapaekologiskt hållbara avfallsstrategier. Med hjälp av Norra Djurgårdsstaden som fallstudie har intervjuer ochenkäter använts som metod för att skapa en större förståelse och insikt i det praktiska erfarenheterna avavfallsstrategierna i stadsdelen. Resultatet från empirin visar att det finns många aspekter som är bra medavfallshanteringen i Norra Djurgårdsstaden. Vidare finns det en del brister som skulle kunna undersökasnoggrannare. Slutsatserna visar på att det finns flera sätt för invånarna att tillgodose information kringavfallsstrategierna, däremot visar empirin att all denna information inte riktigt når ut till invånarna i NorraDjurgårdsstaden. En strategi som utifrån empirin visar på en god kännedom är Pop-up återbruket. Till sist kansamhällsplaneringen med fördel dra nytta av det praktiska erfarenheterna från empirin i samband med planeringen för ekologiskt hållbara städer.

The use of plastic materials has changed the packaging industry, the construction industry, the automotive industry, and many others drastically. Plastics are also abundant in our everyday life. However, its downsides in the society are undeniable and are starting to get attention from law makers, the general public and industries alike. Because of their reliance on fossil feedstock and persistence in nature, efforts are being made to make plastics biobased as well as improving recycling of the material. However, the recycling process is complicated, unoptimized and also differs depending on the product and the country. The differences include the techniques and technology used for sorting, the plastics which are prioritized, and where they end up. This project investigated the recyclability of Renol®, a biopolymer based on lignin, a residual product from the forest industry. To do this, first it was established the most interesting viable thermoplastic resin for the Renol was PP. This was because one of the uses for Renol is in plastic packaging, where PP is one of the most recycled materials. Different compositions of the PP/Renol blend were then produced, containing 5, 10, 20, 30 and 50wt% Renol. Density testing and infrared spectroscopy were then used to determine the highest percentage by weight of Renol that could be included for the material to still be detected as PP in a plastics recycling station. For density, the highest concentration was determined to be 46wt% and 27wt%, for sorting methods using 1.00g/cm3 and 0.95g/cm3 as their thresholds, respectively. Using near-infrared technology and computer algorithms by TOMRA (the European company leading the industry in sorting materials), this value decreased to 20wt%. The quality of recycled polypropylene with Renol (Ren25 and Ren50) and without (rPP) was then measured using the tests stated in the RecyClass protocol for PP containers. It was found that both Ren25 and Ren50 had an elongation at break which was too low compared to rPP. There was a woody smell in the materials Ren25 and Ren50. This was reflected in the measurement for volatiles, where the materials were inserted into a 180°C oven and Ren50 lost the most mass out of the three materials. If the material were to be sent to an official recyclability test, it would most likely fail with the elongation at break, the smell and the volatile substances. In a packaging context it would most likely be sorted and recycled as colored PP at a maximum of 20wt% Renol and for other products with PP, most likely at a maximum of 46wt% Renol. / Användandet av plaster har drastiskt förändrat, bland många andra, förpacknings-, bygg- och bilindustrin. Plaster är också oerhört vanliga i vårt vardagliga liv. Dock är deras negativa egenskaper uppmärksammade av allmänheten, industrier samt lagstiftare. På grund av att traditionellt ha varit beroende av icke-förnybara fossila råmaterial samt dess långsamma nedbrytning i naturen studeras möjligheter till att producera biobaserade plaster samt att förbättra återvinningsprocessen för plaster. I praktiken är återvinningen dock komplex och skiljer sig från land till land och produkt till produkt. Teknologier som fungerar på en typ av plast och produkt fungerar inte nödvändigtvis på en annan. Detta projekt undersökte återvinningsgraden av Renol®, en biopolymer baserad på lignin, en restprodukt från skogsindustrin, och en syntetisk polymer. För detta syfte var det polypropen (PP) som valdes som blandpolymer, då PP är en av de mest återvunna polymererna samt att ett av användningsområden av Renol är förpackningar. Olika blandningar av Renol/PP blandningen producerades, med 5, 10, 20, 30 och 50 viktprocent (wt%) Renol vardera. Tester av de olika blandningars densitet samt analys med hjälp av infraröd spektroskopi användes sedan för att bestämma högsta procenthalten Renol materialet kan innehålla och fortfarande detekteras som PP i en återvinningsstation. Genom densitetsproven fastställdes maxkoncentrationen Renol till 46wt% och 27wt%, för sorteringsmetoder som använder 1.00g/cm3 respektive 0.95g/cm3 som tröskelvärden för PP. Genom infraröd teknologi och datoralgoritmer från TOMRA (europeiska ledare i materialsortering) blev maxvärdet fastställt till 20wt%.  Kvaliteten av återvunnen PP (rPP) jämfördes sedan med den av blandningar av rPP och Renol för att se hur deras egenskaper skiljer sig. Materialtester gjordes med hänvisning till de tester RecyClass-protokollet föreslog för PP-förpackningar. Många tester låg inom toleransen, dock var töjningen vid brott lägre hos Renolblandningen. Renol har också en speciell lukt som inte hittas hos ren rPP samt att den ger av mer volatila ämnen än rPP. Skulle materialet alltså skickas till ett officiellt återvinningstest hos RecyClass, skulle det troligen misslyckas på grund av en lägre töjning vid brott, dess lukt samt dess volatila substanser. Skulle materialet användas i en förpackning skulle den med stor sannolikhet sorteras som färgad PP vid en maxhalt av 20wt% Renol och för andra PP-produkter vid ett max av 46wt% Renol. / El uso de materiales plásticos ha cambiado drásticamente la industria de los envases, la de la construcción, la del automóvil y muchas otras. Los plásticos también abundan en nuestra vida cotidiana. Sin embargo, sus desventajas en la sociedad son innegables y están empezando a llamar la atención de los legisladores, el público en general y las industrias por igual. El proceso de reciclaje de plásticos no es sencillo, ya que requiere limpieza, clasificación y compradores dispuestos. También varía según el producto y el país. En este proyecto se investigó la reciclabilidad del Renol®, un biopolímero a base de lignina, un producto residual de la industria forestal. Para ello, primero se estableció que la resina termoplástica viable más interesante para el Renol era el polypropyleno (PP). Esto se debió a que uno de los usos del Renol es en los envases de plástico, donde el PP es uno de los materiales más reciclados. A continuación, se produjeron diferentes composiciones de la mezcla Renol/PP, que contenían 5, 10, 20, 30 y 50wt% de Renol. A continuación, se utilizaron las pruebas de densidad y la espectroscopia de infrarrojos para determinar el mayor porcentaje en peso de Renol que podía incluirse para que el material siguiera detectándose como PP en una estación de reciclaje de plásticos. En cuanto a la densidad, se determinó que la concentración más alta era del 46wt% y del 27wt%, para los métodos de clasificación que utilizan 1,00g/cm3 y 0,95g/cm3 como umbrales, respectivamente. Utilizando la tecnología de infrarrojo cercano y los algoritmos informáticos de TOMRA (la empresa europea líder en el sector de la clasificación de materiales), este valor se redujo al 20wt%. A continuación, se comparó la calidad del PP reciclado (rPP) con mezclas con rPP y Renol para comprobar que el Renol no empeora la calidad de material reciclado. Los ensayos se decidieron en base al protocol RecyClass para envases de PP. Varias propiedades estuvieron dentro de la tolerancia del protocolo, sin embargo el alargamiento de rotura fue menor en la mezcla Renol. El Renol también tenía un olor particular que no se encuentra en el rPP puro y al final libera más sustancias volátiles que el rPP. Por lo tanto, si el material se enviara a una prueba oficial de reciclaje en RecyClass, probablemente fallaría debido a una menor elongación a la rotura, su olor y sus sustancias volátiles. En caso de que el material se utilice en envases, lo más probable es que se clasifique como PP de color con un contenido máximo de 20wt% de Renol y para otros productos de PP con un máximo de 46wt% de Renol.

Waste is common in Swedish urban environments, most of this waste consists of cigarette butts and snus but some of it is packaging waste. The degradation of packaging waste leads to the spread of microplastics, chemicals, sharp metals, and glass. It also contributes to disorder which can lead to increased crime. Swedish municipalities pay billions (SEK) annually to clean up and the environmental and social effects has an unknown cost on society. This report’s purpose was to investigate how the amount of packaging waste in three different socioeconomic areas and the people living there would be affected by a deposit on all packaging. To achieve this, a field study in Örebro was performed where packaging waste was counted. The results showed that the area with the largest socioeconomic challenges had the most packaging and that plastic and paper packaging were the most common in all areas. The report concludes that less populated areas with socioeconomically beneficial conditions generate more packaging waste than areas with larger populations and less beneficial conditions. As a measure against packaging waste this report proposes introducing a deposit on all packaging. The recycling statistics for packaging with a deposit on indicate that it would be anefficient measure. It might cause a change in behavior which would reduce the presence of packaging waste. This would lead to a reduced spread of microplastics, chemicals, sharp metals and glass, a reduction in disorderand crime while also reducing the costs these problems bring. / Skräp förekommer i svenska urbana miljöer, främst cigarettfimpar och portionssnus men även förpackningar. Förekomsten av skräp som förpackningar orsakar en spridning av mikroplaster, kemikalier, vassa metaller och glas vid nedbrytning. Det leder dessutom till oro och ökad brottsförekomst. Sverige betalar årligen miljarder för uppstädning och ytterligare kostnader tillkommer i och med dess påverkan på samhället och miljön. Bland detta skräp finns förpackningsskräp och rapportens syfte var att undersöka förekomsten av förpackningsskräp i tre socioekonomisktskilda områden för att se hur mängden förpackningsskräp och lokalbefolkningen påverkas om pant på alla förpackningar införs. För att uppnå detta syfte genomfördes en fältundersökning i tre olika socioekonomiska områden i Örebro där mängden förpackningsskräp räknades längs en specifik sträcka. Resultaten visade att förpackningar av plast och cellulosabaserade material var vanligast i alla områden, att majoriteten av förpackningsskräp var från livsmedel och att fler förpackningar med pant förekom i området med mycket goda socioekonomiska förutsättningar. Rapportens slutsatser visar att oavsett områdestyp är förpackningsskräp gjort av plast och cellulosabaserad ematerial vanligast. Dessutom verkar de ekonomiska förutsättningarna i ett område ha en större påverkan på förekomsten av förpackningsskräp än antalet människor som finns i området. Som åtgärd mot förekomsten av förpackningsskräp föreslås pant. Återvinningsstatistiken för förpackningar med pant visar att det skulle vara en effektiv åtgärd som kan leda till en beteendeförändring som minskar förekomsten av förpackningsskräp.Detta leder till en minskad spridning av mikroplaster, kemikalier, vassa metaller och glas. Samtidigt som oron, brottsförekomsten och kostnaderna för landet minskar som en följd av minskad nedskräpning / <p>2023-06-02</p>

Insamlingen av använda plastförpackningar varierar mellan de svenska kommunerna. Tidigare studier har undersökt de regionala skillnaderna utifrån antagandet att faktorerna bakom insamlingen av återvinningsbara material har samma inverkan på graden av insamling oberoende av storleken på kommunerna. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som kan bidra till att förklara insamlingen av plastförpackningar bland svenska kommuner, samt att analysera om betydelsen av dessa faktorer skiljer sig åt mellan större och mindre kommuner. Med hjälp av data från 242 kommuner för åren 2011–2015 delades Sveriges kommuner upp i större respektive mindre kommuner (enligt SKR:s klassificering). Genom regressionsanalys (OLS) av ovan nämnda paneldataset går det att jämföra och identifiera skillnader. Resultaten visar att det finns skillnader i bakomliggande faktorer till insamlingen av plastförpackningar. Specifikt framkommer att i båda fallen är insamlingen av plastförpackningar (i kilogram per invånare) högre i kommuner med relativt sett lägre ekonomisk standard samt högre medelålder. Det finns dock även viktiga skillnader mellan större och mindre kommuner, inte minst i form av att policyvariabler tenderar att ha mer framträdande effekter på källsorteringen i mindre kommuner jämfört med större. Mindre kommuner som infört viktbaserade avgifter samt har ett högt antal återvinningsstationer per invånare har en statistiskt signifikant högre källsortering. Motsvarande policyeffekter kunde inte uppvisas för de större kommunerna.

I takt med att städer växer ökar även avfallsmängderna. För att uppnå en hållbar stadsutveckling är det därför nödvändigt att tillgängliggöra avfallshanteringen så att även hushåll som saknar tillgång till bil har möjlighet att på ett enkelt och smidigt sätt hantera sitt avfall. I detta syfte har konceptet kvartersnära återvinningscentraler utvecklats. Kvartersnära återvinningscentraler ämnar integreras i den tätbebyggda miljön för att på så vis tillgängliggöra avfallshanteringen i form av återanvändning och återbruk, men vad som är speciellt med kvartersnära återvinningscentraler är att de även syftar till att främja socialt utbyte genom att fungera som en mötesplats.Detta arbete baseras på VA SYDs projekt Kvartersnära återvinningscentral i Kroksbäck. Syftet är att identifiera vilka effekter en kvartersnära återvinningscentral kan ha på de sociala dimensionerna av hållbarhet i Kroksbäck, ge förslag på sociala mål och indikatorer samt föreslå ett projekt för hur dessa kan utvecklas, implementeras och utvärderas. Vi undersöker hur arbete kan bedrivas för att utveckla sociala mål för en kvartersnära återvinningscentral i Kroksbäck och använder oss i det avseendet av en social konsekvensanalys för att identifiera möjliga sociala effekter som den kvartersnära återvinningscentralen kan föra med sig.De sociala effekter som identifieras utgör sedan grunden för de mål och indikatorer som formuleras i vår projektidé och som är tänkta att implementeras under den kvartersnära återvinningscentralens pilotfas.Resultatet visar på att sociala konsekvensbeskrivningar fungerar väl för att identifiera sociala effekter till följd av förändringar i den fysiska miljön. Den sociala konsekvensbeskrivningen har i vår studie bidragit till att vi lyckat identifiera sju sociala effekter som ett möjligt utfall av den kvartersnära återvinningscentralen i Kroksbäck: ökad trygghet, socialt kapital, samspelsintegration, delaktighet, tillgänglighet, jämställdhet och perspektivförändringar kopplade till hållbar utveckling. Kvartersnära återvinningscentraler har även visat sig vara ett bra exempel på ett projekt där de sociala värdena har en betydande roll för den ekologiska dimensionens utfall.Då den sociala dimensionen av hållbarhet ofta underkommuniceras när fysiska förändringar ska genomföras vill vi med detta arbete betona vikten av att den sociala dimensionen tas i beaktande under hela arbetsprocessen, då fysiska förändringar kan påverka det sociala livet på flera nivåer och under en lång tidsperiod. / As cities grow the amount of waste increases. In order to achieve a sustainable urban development it is necessary to make waste disposal accessible to households without access to a car. For this purpose, neighborhood recycling centers has been developed. Neighborhood recycling centers are intended to be integrated into the urban environment and thereby make waste management accessible for everyone, but they also intend to encourage social exchange by functioning as a meeting place.This study is based on VA SYDs project Neighborhood recycling in Kroksbäck. The aim of the study is to identify what impact a neighborhood recycling center might have on the social dimensions of sustainability in Kroksbäck, and to create a project proposal describing how these effects can be implemented and evaluated in three stages during the pilot phase of the project.We examine how work can be conducted to develop the social objectives of a neighborhood recycling center in Kroksbäck. For this purpose we have chosen to use social impact assessment to identify potential social effects the neighborhood recycling center might have. The social effects that we identify form the basis for the social objectives and indicators we phrase in our project proposal.The results show that social impact assessments work well to identify the social effects of alterations in the physical environment. The social impact assessment has contributed to our success in identifying seven social effects as a possible outcome of the neighborhood recycling center in Kroksbäck: increased security, social equity, interplay integration, inclusion, accessibility, equality and perspective changes linked to sustainable development. Neighborhood recycling centers has also proved to be a good example of a project where social values pay a significant role in the outcomes of the ecological dimension of sustainability.Since the social dimension of sustainability often seem to be sidelined when physical changes are implemented, we want to emphasize the importance of taking the social dimension into account throughout the planning process, seeing that physical changes can affect the social life on many levels and for a long period of time.

Sverige är ett av de länder med högst återvinnings- och skräphanteringsratio. Mängden deponi har minskat mer och mer under de senaste åren och ersatts med fler återvinningsmetoder samt energiåtervinning. Dock så är en hög andel av det material som förbränns och hamnar på deponi fortfarande användingsbart vid återvinning. Därför finns det ett behov att hitta en mer effektiv lösning för materialåtervinning. Rapporten täcker arbetet med att utveckla och visualisera ett koncept för en single-stream återvinningsanläggning som skall kunna appliceras i Sverige. Material och skräptyper har studerats och evaluerats. Detta gav sju olika fraktioner: blandat papper, PE, PP, HDPE, järnhaltiga metaller, icke järnhaltiga metaller samt trä. För dessa fraktioner har sedan maskiner valts ut och sedan 3D-modellerats. Omgivande komponenter som t.ex. trappor och ställningar har även modellerats för att ge ett verkligt intryck av återvinningsanläggningen. För exteriören av anläggningen har fotogrammetri använts för att återskapa en topografi för att sedan integrara byggnaden i topografin. Animationer har gjorts för både exteriören och interiören för att visa hur skräpet kommer till anläggningen, behandlas, och sedan transporteras iväg. Eftersom arbetet har varit på ett konceptuell nivå ges rekommendationer och tips på fortsatt arbete för att kunna verkställa en sådan anläggning i Sverige. / Sweden is one of the countries with the highest recycling and waste processes rates. Over the years the landfill has been reduced and replaced by better recycling and waste-to-energy through combustion. However, a large amount of the waste that goes to to combustion and landfill are still useable if recycled. Therefore there is a demand of finding a more efficient solution for recycling material. The report covers development and visualisation of a concept for a single stream recycling plant that could be applied on waste in Sweden. Materials and waste has been studied and evaluated to find seven fractions to recycle from a mixed waste stream: mixed paper, PE, PP, HDPE, ferrous metals, non ferrous metals, and wood. Machines were selected and 3D modelled. Photogrammetry was used to recreate a topography of the surroundings to put the plant in. Animations were made of the exterior and interior demonstrating how the waste arrives to the plant, gets sorted, and finally transported away. Since the work is on a conceptual level the report provides recommendations and future work for how to further develop the plant, and finally build it in Sweden.

Studien baseras på en målkonflikt mellan att vilja ha en giftfri miljö och samtidigt sträva mot ett mer cirkulärt samhälle. Polyvinylklorid (fortsättningsvis PVC-plast) kan innehålla farliga ftalater som i för stor mängd kan vara skadliga för hälsa och miljö både under användning och återvinning. REACH-förordningen reglerade ftalaterna DEHP, DBP, BBP och DIBP i PVC-plast år 2015 genom att kräva tillstånd för att få använda dessa ftalater vid tillverkning av produkter inom EU. Den förändrade material-kompositionen leder till att den nytillverkade PVC-plasten skiljs från den äldre som producerades innan lagförändringen 2015. Målet att sträva mot ett mer cirkulärt samhälle genom att återvinna mer PVC-plast hindras av målet att skapa en giftfri miljö eftersom den äldre PVC-plasten innehåller förbjudna ämnen. Studiens syfte är att undersöka hur denna målkonflikt påverkar återvinningen av PVC-plast inom byggsektorn.  För att besvara syftet har kvalitativ metod använts och sex intervjuer har genomförts med personer från Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (fortsättningsvis IKEM), Tarkett, Byggföretagen, Bolon, Naturvårdsverket, IVL Svenska Miljöinstitutet och BASTA.  Resultatet av studien är att ingen av de intervjuade anser att plasten varken måste ersättas eller förbjudas. De anser snarare att politiken och de vetenskapliga belägg som finns måste diskuteras mer samtidigt som kraven på miljömärkt PVC-plast måste öka för att kunna säkerställa en hållbar hantering. För att kunna öka den cirkulära ekonomin är ett förslag att implementera loggböcker där byggföretagen kan redogöra för det material som används under byggskedet, detta skulle då öka spårbarheten och därmed möjligheterna för återvinning. / The study focuses on the emerging policy conflict between a non-toxic or a toxic-free environment and a circular economy. Polyvinyl chloride (PVC plastic) contains phthalates which in excessive amounts can be dangerous to the health and the environment. Problems arise when PVC plastic is to be recycled and these phthalates spread into nature. The REACH regulation has controlled the phthalates DEHP, DBP, BBP and DIBP in PVC plastic since 2015. REACH regulates the phthalates by requiring a permit to use them for the manufacture of products within the EU. The changed material composition leads to the newly manufactured PVC plastic being separated from the older plastics that were produced within the law change in 2015. The goal of striving for a more circular economy by recycling more PVC plastic interferes with the goal of creating a toxic-free environment, since the older PVC plastic contains the now regulated substances. The purpose of the study is to investigate how this goal conflict affects the recycling of PVC plastic in the construction sector.  A qualitative method has been used for the study and six interviews have been conducted with people from the Innovation and Chemical Industries in Sweden (IKEM), Tarkett, Byggföretagen, Bolon, Naturvårdsverket, IVL Swedish Environmental Institute and BASTA.  The result of the study is that none of the interviewed is of the opinion that the PVC plastic must be replaced or banned. Although they do believe that the policy and scientific evidence that exists must be discussed more, while requirements for eco-labeled PVC plastic must be required to be able to establish a more sustainable management. In order to increase the circular economy, one proposal is to implement logbooks where construction companies can account for the material used during the construction phase, which would then increase traceability and thus the possibilities for recycling.

PET har under lång tid använts för flasktillverkning eftersom den är lätt, har goda barriäregenskaper och kan enkelt bearbetas industriellt. På senare tid har miljömedvetenheten ökat i samhället och därmed efterfrågan på återvunnet material, däribland PET-flaskor. Redan idag tillverkas flaskor med helt återvunnen PET.  Återvunnen PET har dock kvalitetsproblem. Därför uppstår frågan hur materialegenskaperna hos 100% återvunna PET-flaskor påverkas av upprepade återvinningscykler.  I den här rapporten undersöks hur den kemiska strukturen och egenskaperna förändras hos materialen allt eftersom fler återvinningscykler genomförs. Tre olika återvunna PET-material används för att ge ett bredare undersökningsunderlag och dessa tre material jämförs sedan sinsemellan samt med jungfrulig PET (icke-återvunnen PET) som referens.  Egenskaperna analyseras med DSC för att ge information om termiska egenskaper, ATR-FTIR utförs för att detektera nedbrytning och förändring i den kemiska strukturen, dragprovning görs för att se hur återvinningen påverkar de mekaniska egenskaperna hos materialen och slutligen analyseras även den inneboende viskositeten hos de återvunna materialen.  Examensarbetet visar på en markant minskning av inneboende viskositet med antalet återvinningscykler. Dessutom kan viss nedbrytning hos den kemiska strukturen ses via ATR-FTIR fastän inte så tydligt. Även en tendens till minskad kristallinitet med återvinning kan ses med DSC. En minskning i kristallinitet möjliggör produktion av mer transparenta flaskor, vilket ofta är eftertraktat. Emellertid får materialet försämrade barriäregenskaper. Dock krävs mer forskning för att kunna dra några slutsatser gällande materialegenskaper i industriell skala. / PET has been used in bottle production for a long time since it is lightweight, easily processable and has good barrier properties. In recent years, the awareness of environmental issues has increased and thereby the demand for recycled materials, including PET bottles. Already today PET bottles with 100% recycled PET are produced. However, recycled PET bottles have quality problems. Thereby, the question arises how the material properties of 100% recycled PET bottles are affected when subjected to multiple recycling loops.  In this report the changes in chemical structure and material properties of the materials are investigated as more recycling loops are performed. Three different recycled PET materials are used to give a broader base of information. These materials are compared to each other and to virgin PET (not recycled PET) as a reference.  The materials are analysed with DSC to give information about the thermal properties, ATR-FTIR to detect changes in the chemical structure, tensile testing to see how the recycling affects the mechanical properties of the material and finally the intrinsic viscosity is analysed for the recycled materials.  In this master thesis a clear decrease in intrinsic viscosity with increasing number of recycling loops can be observed. In addition, some degradation of the chemical structure can be seen through ATR-FTIR, although not very clearly. Also, a decrease in crystallinity with the number of recycling loops can be seen from DSC. A decrease in crystallinity enables production of more transparent bottles, which is often desired, although the material will have reduced barrier properties. However, more research is required to draw any conclusions regarding the material properties on an industrial scale.

Återvinning och insamling av PET-flaskor startade redan 1994 i Sverige och är en av de grundläggande återvinningsindustrierna.Teknologin har ständigt utvecklas sedan dess och vi har nu nya återvinningsmetoder som kan säkerställa PET-material som uppnår livsmedelskvalitet. Dessutom produktionsmetoder så som Solid-State polymerisation, vilket möjliggör flaska-till-flaska mantrat som genomsyrar Returpack.Med den globala klimatutmaningen vi har framför oss så är intresset i återvinning minskning i användning av fossila bränslen väldigt intressant i många industrier.PET-industrin är en av dessa, där både dryck företag och flasktillverkare vill tillverka flaskor med högre andel återvunnet PET-material. Detta kan redan noteras ute på marknaden, där det finns flaskor tillverkade från 100% återvunnen PET. I denna avhandling har vi undersökt effekten av halten återvunnet material har på både mekaniska och kemiska egenskaper. Effekten av antalet återvinnings-cykler har också blivit undersökt.En labb-version av den återvinningsprocess som används kommersiellt i Sverige av Veolia PET utfördes. Fyra cykler av återvinningsprocessen genomfördes på Virgin PET, vilket resulterade i satserna, krPET-1 till krPET-4. Från varje sats tillverkades hundbens-replikat via formsprutning med olika fraktioner: 25, 50 och 100% återvunnen PET. Alla replikat karakteriserades med instrument och metoder så som dragprovning, FT-IR, DSC och inre viskositet.Från en miljösynpunkt finns det definitiva och redan konstaterade fördelar med en ökning av rPET fraktionen i PET-flaskor. Problem under tillverkningen av replikat ledde till små samplingsstorlekar. Som ett resultat gick det ej att dra några slutsatser från de potentiella nackdelarna som en högre rPET fraktion skulle kunna innebära. / The recycling and collection of PET bottles has a long tradition in Sweden dating back to 1994 and is one of the staple recycling industries.Technology has advanced since then, with new recycling processes to assure food grade certified recycled PET and manufacturing processes such as Solid-State polymerization to enable the bottle-to-bottle mantra. Amidst global warming and climate crisis, the interest in recycling and reducing the use of fossil fuel to manufacture new bottles is ever-growing. As a result, manufacturers and breweries want bottles manufactured with higher fractions of recycled PET, and there are already bottles out on the market made from 100% recycled PET. In this thesis, the effect that the fraction of recycled PET may have on the mechanical and chemical properties of the final product was tested. Also, the effect that several recycling cycles may have on the product was tested.A lab-scale version of the recycling process used commercially in Sweden by Veolia PET were carried out. Four cycles of the process were carried out on virgin PET material, resulting in material batches krPET-1 to krPET-4. Dog bone samples from each recycled batch were manufactured via injection moulding with 25, 50 and 100% rPET fractions. All samples were characterized with various instruments and methods such as FT-IR, Tensile testing, DSC, and intrinsic viscosity testing.From an environmental standpoint, there are clear advantages to an increase in rPET fraction in PET-bottles. Due to issues with manufacturing and the production of samples, only a small sample size was acquired. All the analyses suffered, as a result, making it hard to draw any definite conclusions regarding potential disadvantages with a higher rPET fraction.