I strävan efter att minska textilindustrins omfattande miljöpåverkan utvecklas nya metoder för textilåtervinning. Idag återvinns bomullstyg av Renewcell på deras anläggning i Kristinehamn. Den återvunna produkten, Circulose®, är en dissolvingmassa som kan användas för att spinna nya viskosfibrer som man i sin tur kan använda för att göra nya kläder. Föreliggande arbete är en förstudie om möjligheten att optimera Renewcellls återvinningsprocess. Arbetet inkluderar en optimering av massaprocessen vilket resulterar i en mer effektiv process som minskar förbrukningen av processkemikalier. / To reduce the extensive environmental impact of the textile industry, new methods for textile recycling are being developed. Today, cotton-based fabric is recycled by Renewcell at their facility in Kristinehamn. The recycled product, Circulose®, is a dissolving pulp that can be used to spin new viscose fibers, which in turn can be used to make new clothes. The present work is a feasibility study on the possibility of optimizing Renewcell's recycling process. The work includes an optimization of the pulp process, which results in a more efficient process with a reduced consumption of process chemicals.

Inledning: Återanvändningsgraden av schaktmassor är väldig låg i Sverige. Det har lett till ett ökat klimatutsläpp och överutnyttjande av naturresurser. Ökad återanvändning av schaktmassor skulle gynna miljön och ekonomin på många olika sätt. Syftet med studien är således att undersöka förutsättningarna för recirkulering av schaktmassor och att ta reda på varför schaktmassor inte återanvänds mer genom intervjuer med aktörer i värdekedjan. Syftet uppnås genom att ta reda på vilka hinder som har lett till att en cirkulär masshantering inte fungerar fullt ut inom anläggningsindustrin samt att ta reda på vilka incitament som krävs för att marknaden för återvunna schaktmassor ska förbättras. Metod: En litteratur- och intervjustudie användes som metod för att besvara studiens frågeställningar. Litteraturstudien bidrog till kunskapsuppbyggnaden i början av arbetet och fortgick löpande under hela arbetets gång. Intervjustudien bestod av semistrukturerade kvalitativa intervjuer som utgick ifrån en intervjumall. Intervjuerna möjliggjorde möten med verksamhetsutövare och myndighetspersoner som är verksamma i Västra Götaland, vilket bidrog till att aktuell information kunde erhållas. Resultat: Studien påvisar tydliga tecken på brister i hanteringen av schaktmassor inom anlägg-ningsindustrin. Avfallslagstiftningen anses vara komplicerad och resultatet visar på att det finns brister i samarbetet mellan myndighetspersoner och verksamhetsutövare. Dessa problem leder bland annat till att oseriösa aktörer lättare kan ta sig in i marknaden. Ett annat problem är de långa handläggningstiderna som leder till att användbart material körs till deponi, vilket i sin tur leder till ökad utvinning av jungfruligt (nyproducerat) material samt ökad belastning på kli-matet. Diskussion: Respondenternas syn på ovannämnda brister är snarlika men kan i vissa fall skilja sig åt beroende på om respondenten är en myndighetsperson eller en verksamhetsutövare. Vid intervju med en av myndighetspersonerna nämns ofullständig information från entreprenörer som en av anledningarna till de långa handläggningstiderna för recirkulering. Tvärtemot nämner verksamhetsutövarna att den svårtolkade avfallslagstiftningen försvårar myndighetspersonernas arbete, vilket leder till långa handläggningstider och att användningsbara schaktmassor följaktligen hamnar på deponi. Respondenterna uppfattas ändå vara positiva inför framtiden. Detta kan bland annat bero på de initiativ som har tagits inom branschen. Aktörer inom branschen har blivit mer medvetna och jobbar mot en omställning till cirkulär masshantering. Exempelvis sker samarbetsförsök i en större skala för att skapa en bättre marknad för schaktmassor i Göteborg. På Regeringsnivå har Naturvårdsverket fått i uppdrag att undersöka hanteringen av jord- och schaktmassor i syfte att underlätta tillsynsarbetet. Naturvårdsverket arbetar för tillfället med att uppdatera sin handbok för hantering av schaktmassor. / Introduction: Reuse of excavated soil is very low in Sweden. This has led to increased climate emissions and overexploitation of natural resources. Increased reuse of excavated masses would benefit the environment and economy in many ways. The purpose of the study is therefore to look over the conditions in the market for reused soil and find out why exca-vated soil is not more reused through an interview of the stakeholders in the value chain. The purpose of the study is achieved by finding out what obstacles have led to a circular mass management not working fully in the construction industry and to find out what incentives are needed to improve the market for recycled excavated masses. Method: A literature- and interview study were used as a method to answer the study's questions. The literature study contributed to the knowledge building at the beginning of the work and continued continuously throughout the work. The interview study consisted of semi-structured interviews based on an interview guide. The interviews enabled meetings with entrepreneurs and government authority employees active in Västra Götaland, which contributed to obtaining current information. Result: The study shows a clear sign of shortcomings in the handling of excavated masses in the construction industry. The waste legislation is considered to be complicated, and the results show that there are shortcomings in the cooperation between authority employees and entrepreneurs. These problems make it easier for illegal activities within the excavated masses market. Another problem is the long waiting period to get permission to recycle the excavated soil, this makes useful masses getting to the landfill, which in turn leads to increased extraction of virgin material and increased load on the climate. Discussion: The respondents' views on the above-mentioned shortcomings are similar but may in some cases differ depending on whether the respondent is an authority employee or an entrepreneur. In an interview with one of the authority employees, incomplete information from entrepreneurs is mentioned as one of the reasons for the long waiting periods to get per-mission to recycle. On the contrary, the entrepreneurs mention that the difficult waste legislation puts the authority employees in a difficult position, which leads to long waiting periods and that usable excavated masses consequently end up in landfills. Although there are major shortcomings in the handling of excavated masses in the construction industry, the respondents have a positive attitude towards the future. This may be due to the initiatives that have been taken in the industry. The entrepreneurs and authority employees have become more aware and are working towards a transition towards circular mass management. In many municipalities, such as in Gothenburg they have joined forces and tried to cooperate on a larger scale, to create a better market for excavated masses. On the governmental level the Swedish Environmental Protection Agency has been commissioned to investigate the handling of soil and excavated masses in order to facilitate the administration. The Swedish Environ-mental Protection Agency is currently working to update its handbook on excavated masses.

I skolämnet slöjd saknas “klassiska” läromedel som uppfyller kraven som finns i läroplanen. Därför tillverkar lärare ofta sitt eget material och samlar ihop filmer, texter, webbsidor som används i undervisningen. Enligt läroplanen ska slöjdlärarna undervisa om hållbar utveckling och enligt tidigare forskningar, tolkar och undervisar slöjdlärarna om hållbarhet på olika sätt. Det finns ett brett urval av läromedel som används i undervisningen och jag var speciellt intresserad av hur hållbar utveckling framkommer. Därav är syftet med min studie att undersöka inställning och fokus på hållbar utveckling i läromedel som slöjdlärarna använder i undervisningen. Frågeställningar i min studie är: vilka perspektiv på hållbar utveckling blir framträdande i läromedlen för slöjdämnet, i avseende på ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet?, vilka undervisningstraditioner inom slöjdämnet blir framträdande, i avseende på faktabaserad, normativ och pluralistisk undervisningstradition? och om återbruk beskrivs, på vilket sätt blir det framträdande i läromedlet? Utifrån teorier från tidigare forskningar om hållbarhetsdimensionerna, undervisningstraditioner och åtebruksundervisningen (Öhman, 2008; Hofverberg, 2021; Hofverberg & Westerlund, 2021; Hofverberg, 2022) granskades de insamlade läromedlen genom den riktade kvalitativa innehållsanalysen (Klingberg & Hallberg, 2021). All insamlad läromedel sorterades enligt kategorier och innehållsmässigt efter materiallära: läromedel som innehåller fakta om textilier, efter återbruk: läromedel enligt återbruksmodellen av Hofverberg (2022), efter arbetarnas förhållanden i textilindustrin samt efter läromedel som innehåller information om hållbar textilkonsumtion.För att få svar på frågeställningarna och begränsa studiens omfattning analyserades ett läromedel ifrån varje kategori. Boken Handbok i textilslöjd (Karhu m.fl., 2009) valdes från kategorin Materiallära eftersom den kan användas i undervisningen med grundskoleelever. Sedan valdes texter som kan användas i undervisningen med mellan- och högstadieelever. Från kategori återbruk valdes texten “Hållbar klädkonsumtion börjar med shopping i din egen garderob” (UR, 2022). Texten “De arbetar bland livsfarliga kemikalier” (SVT Nyheter, 2013) valdes från kategori återbruk och till sist valdes texten “Remake och återbruk för hållbar konsumtion och cirkulär garderobsglädje” (UR, 2022) från kategori Textilkonsumtion.Studiens resultat visar att hållbarhetsdimensionerna, den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga dimensionen samt undervisningstraditioner, den faktabaserade, det normativa och det pluralistiska perspektivet framträder i läromedlet (Öhman, 2008; Hofverberg, 2021;Hofverberg & Westerlund, 2021). Vidare visar studien att läromedel som används i textilslöjdens återbruks undervisning återkommer under de sju återbruksteman enligt tidigare forskningar (Hofverberg, 2022).

Efterfrågan på litiumjonbatterier (LiB) har ökat genom åren i takt med att kortlivade elektriska apparater och elfordon har blivit alltmer populära. Det är av stort intresse att återvinna dessa batterier när de har blivit uttjänta, men återvinningskapaciteten för LiB är väldigt undermåttlig. Dessutom är de nuvarande återvinningsmetoderna som finns tillgängliga inte särskilt miljövänliga. Denna rapport undersöker en miljövänlig potentiell återvinningsprocess för litiumjonbatterier föreslagen av Dr. Kai Zhang och Dr. Xiong Xiao. Processen är en kontinuerlig, sluten, hydrometallurgisk process som använder ultraljudsassisterad lakning med organiska syror, tillsammans med en ny värmeväxlingsmetod för att förbättra processens energieffektivitet. Syftet med projektet är att ge en bakgrund till återvinning av litiumjonbatterier, samt att utvärdera den nuvarande marknaden för återvinning av litiumjonbatterier för att identifiera behovet av nya återvinningsprocesser. Vidare var syftet också att undersöka möjligheten att omvandla lågtempererad spillvärme som genereras från processen till energi med en reaktiv vätska. Den reaktiva vätskan bestod av N2O4 somdeltog i reversibla reaktioner. Ekonomin för processen utvärderades genom att uppskatta energiförbrukningen och förbrukningen av kemikalier samt svart massa. Återvinning av lågtempererad spillvärme uppnåddes med den reaktiva vätskan som presterade bättre än när den jämfördes med en identisk men icke-reaktiv vätska. Dock identifierades flera områden som behöver förbättras för ytterligare optimering. Det konstaterades att processen inte skulle vara lönsam om försäljning av återvunna metaller var den enda intäktskällan. En återvinningsavgift föreslogs för att göra vinst. Det finns flera osäkerheter kring processens genomförbarhet och ytterligare forskning och experimentell testning krävs. / The demand for lithium-ion batteries (LiB) have increased over the years, as short-lived electric devices and electric vehicles are becoming more popular. It is of great interest to recycle these batteries when they have reached their end of life, however the recycling capacity of LiB is seriously lacking. Also, the current recycling methods available are not particularly environmentally friendly. This report examines a potential environmentally friendly lithium-ion battery recycling process proposed by Dr. Kai Zhang and Dr. Xiong Xiao. The process is a continuous closed-loop hydrometallurgical process that utilizes ultrasonic assisted leaching with organic acids, along with a novel heat exchange method to improve the energy efficiency of the process. The aim of the project is to give a background to lithium-ion battery recycling, along with evaluating the current lithium-ion battery recycling market, to identify the need of new lithium-ion battery recycling processes. Furthermore, the aim was also to investigate the possibility in converting low-temperature waste heat generated from the process into power by utilizing a reactive fluid. The reactive fluid consisted of N2O4 involved in reversible reactions. The power consumption and consumption of chemicals and black mass of the process was estimated, and from this the economics of the process was evaluated. Low-temperature waste heat recovery was achieved with the reactive fluid, which performed better than when compared to an identical but frozen fluid. However, several areas in need of improvement were identified for further optimization. The process was concluded to not be profitable if only sales from recycled metals were to be the sole source of revenue. Charging a recycling fee was proposed to make profit. There are several uncertainties concerning the feasibility of the process and further research and experimental testing is required.

Marknaden och efterfrågan för begagnade varor ökar för varje år.  Däremot har detta inte lett till ett minskat uttag av planetens resurser. Många produkter har potential att tas omhand på ett mer resurseffektivt sätt än i dagsläget. Textilier och elektronikprodukter är produkter som har hög klimatbelastning. Dessa produkter saknar idag ett lättillgängligt system för återanvändning som skulle bidra till minskad nyproduktion. I takt med befolkningsökning och förtätning av Stockholm krävs nya koncept för återvinning. För en positiv utveckling är det avgörande med lättillgängliga och allmänt kända insamlingssystem.     Detta examensarbete har utgångspunkt från FN:s tre hållbarhetsmål: ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet och ska resultera i en konceptidé och en byggnad där konceptet tillämpas. Konceptet ska ge förslag utifrån Naturvårdsverkets och Stockholm stads rapporter och visa på hur återvinning kan integreras i bebyggda miljöer och svara mot dagens behov och samtidigt skapa en social och ekonomisk vinst.   Arbetet resulterade i förslagshandlingar genom litteraturstudier och projektering för en byggnad belägen i Rinkeby, en stadsdel i nordvästra Stockholm. Byggnaden projekteras bland annat utifrån verksamhetens ytbehov, Rinkebys behov och förutsättningar. Byggnadens estetik har formats utifrån idéen om en tydlig uppdelning mellan verksamheter som förstärks med fasadens utformning. Utöver detta ska byggnaden tillföra någonting positivt till sin omgivning, med till exempel växtväggar och cykelstation med lånecyklar.    Projektet visar på goda kvalitéer att en konceptbyggnad kan berika ett område med ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. / The market and demand for used products is increasing year on year. However, this has not decreased our usage of the planet’s resources. Many products have the potential to be recycled more effectively. The production of textiles and electronics has a significant negative effect on the climate. Such products lack an easy and intuitive system for reuse, which would reduce such negative effects. There is a demand for new concepts regarding reuse brought about by the increasing population and density of Stockholm. Demands for easy access and public knowledge about recycling are crucial for progress.   This report will focus on the sustainable goals established by the UN: ecological, social and economic sustainability and will propose a conceptual idea and a building where the concept will be applied. The concept will propose suggestions based on reports by Naturvårdsverket (Swedish Environmental Protection Agency) and the City of Stockholm, to show how recycling can be integrated into urban areas. This will provide a solution to today’s needs and also facilitate social and economic growth in the area.   The project has resulted in draft documents through literature studies and planning for a building situated in Rinkeby, a suburb northwest outside of Stockholm. The building will be planned in line with the building’s operational area requirements and pre-requisites. The building’s aesthetics are drawn from the idea of a pronounced separation between the operations, which will be amplified by the design of the facades. Additionally, it will contribute to the quality of its environment with the use of green walls and a bicycle station.   The project shows of positive qualities that a conceptual building can enrich a neighborhood through ecological, social and economical sustainability.

Chemical recycling can improve the plastic recycling rates and reduce the level of CO2 from fossil plasticsproduction. Thus, it is seen as an attractive technology in the action towards meeting the emission, circulareconomy and recycling targets. In the Swedish context, it could help reach the carbon neutrality goal by2045. This thesis aims to investigate the potential of chemical recycling in the Swedish plastic recyclingsystem with Brista waste-to-energy plant in Stockholm as a case study. The thesis describes different stagesof current Swedish plastic recycling system and quantifies material losses at every stage. The recycling rateof plastic packaging in the household waste stream in Stockholm was found to be lower than 7%.Remaining 93% is sent for energy recovery through incineration. The feasibility of implementing differentchemical recycling technologies is analysed together with the Technology Readiness Level (TRL). Theresults showed that there are three technologies with the highest TRL of 9: thermal cracking (pyrolysis),catalytic cracking and conventional gasification. The important parameters when implementing chemicalrecycling in an existing facility are discussed and used for the feasibility analysis of implementing thesethree technologies in Brista facility. It is not obvious which technology is the best one for this application.Gasification is proven for the production of intermediates (oil or syngas) which can be used for newplastic production, however, the scale of Brista facility is not large enough for a gasification plant to befeasible. Pyrolysis and catalytic cracking could be used at a smaller scale, but they have not contributed tothe production of new plastics so far, thus, both technologies would require further research and tests ona pilot scale before moving to commercial operation. The findings from this study have to be followed byan in-depth analysis of real data, from pilot or commercial projects, which is currently unavailable.The major challenges to implement chemical recycling of waste plastics in Sweden are of economic andpolitical nature. The key point in successful deployment of chemical recycling is the development ofa business model which would ensure that all actors along the plastic recycling chain benefit economicallyfrom the solution. For the Brista 2 plant case, the challenges include Stockholm Exergi’s insufficientexpertise to perform chemical recycling independently, uncertain feedstock purity requirements andchallenging market situation. / Kemisk återvinning har potentialen att öka återvinningsgraden av plastförpackningar och minska därmedminska klimatpåverkan från fossila plastprodukter. Således ses den som en möjlig teknik för att mötautsläpps- och återvinningsmål samt införandet av en cirkulär ekonomi. I ett svenskt sammanhang kan detbidra till att nå målet om netto noll utsläpp 2045. Denna uppsats syftar till att undersöka potentialen förkemisk återvinning i det svenska återvinningssystemet för plast, med det avfallseldade Bristaverket somfallstudie. Avhandlingen beskriver ingående led i den nuvarande svenska plaståtervinningssystem ochkvantifierar materialförluster i alla steg. Återvinningsgraden för plastförpackningar i hushållsavfalleti Stockholm visar sig vara lägre än 7%. Återstående 93% skickas för energiåtervinning genom förbränning.Analysen av olika teknologier för kemisk återvinnings genomförs med hjälp av Technology ReadinessLevel (TRL). Resultatet visar att det fanns tre teknologier med högsta TRL på 9: termisk krackning(pyrolys), katalytisk krackning och konventionell förgasning. Viktiga parametrar för kemisk återvinningkopplat till en befintlig anläggning diskuteras och används för genomförbarhetsanalys av de tre valdateknologierna genom en fallstudie vid Bristaanläggningen. Det är inte uppenbart vilken teknik som är denbästa för denna applikation. Förgasning är bevisat framgångsrik för produktion av intermediära produkter(olja eller syngas) som kan användas för ny plastproduktion, men Bristaanläggningens storlek är för litenför att en förgasningsanläggning ska varamotiverad. Pyrolys och katalytisk krackning kan användasi mindre applikationer, men de har hittills inte lyckats bidra till framställning av ny plast. Därför skullebåda teknikerna kräva ytterligare forskning och test på pilotskala innan de skalas upp till kommersiell drift.Resultaten från denna studie måste följas av en djupgående analys av verklig data, från pilotprojekt ellerkommersiella projekt, som för närvarande inte är tillgänglig.De stora utmaningarna för att genomföra kemisk återvinning av plastavfall i Sverige är av ekonomisk ochpolitisk karaktär. Nyckeln till framgångsrik spridning av kemisk återvinning är utvecklingen av enaffärsmodell som säkerställer att alla aktörer längs plaståtervinningskedjan kan dra ekonomiskt fördel avlösningen. För en anläggning i Brista finns utmaningar i form av Stockholm Exergis otillräckliga expertisinom området kemisk återvinning, osäkra råvarukrav och en utmanande marknadssituation.

Polyetentereftalat, PET, är den vanligaste polymeren i den grupp av syntetiska polymerer som går under det generiska namnet polyester, PES, i textilindustrin. År 2015 producerades cirka 53 miljoner ton PET-fibrer, vilket är 58,6% av alla fibrer som producerades i världen samma år. Användningen av syntetiska fibrer som tillexempel PET förväntas öka eftersom platån för bomullsproduktion är uppnådd. Det är en stor utmaning för samhället att ta tillvara på dessa resurser även när en textil anses vara förbrukad på andra sätt än downcycling, energiutvinning eller deponi. Det kommer att krävas flera olika metoder för att effektivt ta tillvara på förbrukad textil från konsument för att föra in textilen i en cirkulär livscykel. En metod för att minska mängden jungfruligt material som används är återvinning. PET-flaskor återvinns mekaniskt genom att granulera och smälta om till ny spinnmassa och PET-fibrer återvinns genom kemisk återvinning. Vad gäller mekanisk återvinning är ett problem tillsatser som finns i produkten. Detta arbete beskriver olika tillsatser som tillsätts i polyester från garnspinning till slutberedning. Det har inte framkommit hur dessa tillsatser påverkar en mekanisk återvinning. Tillsatser som är kända att skapa problem vid återvinning av PET-flaskor är lim, pappersetiketter och färg. Färg i ingående material resulterar i en missfärgning i återvunnet material. Därför undersöktes möjligheten i detta arbete att ta bort dispersionsfärg från polyesterfibrer för att även kunna återvinna dessa genom omsmältning. Det finns flera patent som har som gemensam metod att avfärga polyester genom att lägga ned materialet i mindre bitar i upphettat lösningsmedel under konstant omrörning. I patenten bryts sedan polyestern ned genom kemisk återvinning och därför är det inte tydligt beskrivet hur resultatet av avfärgningen blir. Ett nyligen publicerat patent från 2016 har studerats närmare då patentet syftar till att avfärga och återvinna polyesterfibrer från använda kläder. I detta arbete har försök utförts genom att modifiera en del av ett exempel som beskrivs i patentet. Syftet var att undersöka och optimera återanvändningen av lösningsmedel samt definiera en optimal avfärgningstid. Resultatet har betydelse eftersom det ger kvantitativ data med avseende på avfärgning inför en återvinningsprocess och skulle kunna bidra till att mekanisk återvinning av textil utvecklas, vilket gynnar ett hållbart samhälle. I studien har en kontrollerad färgning av ett trikåtyg i 100% polyester utförts med dispersionsfärg som enbart innehåller en kromofor grupp, Disperse Blue 56. Tyget har sedan skurits i mindre bitar, 2*2 cm, för att avfärgas i lösningsmedel, 93-95 ℃, under konstant omrörning med badförhållandet 1:20. Lösningsmedlet som används i denna studie är 1,3 dimethyl-2-imidazolidione 98%, vilket har förkortats genomgående till DMI. Det har undersökts om avfärgningstiden kan förkortas till 10 minuter vilket sedan jämfördes med textil som avfärgats under 15 minuter. En förkortning av processtiden kan innebära en mer resurssnål avfärgningsprocess. Vidare har det även undersökts om det går att återanvända samma lösningsmedel till flera omgångar avfärgning, vilket definierats som användningsgrad 1 till 3. Textilen har efter avfärgning tvättats i rumstempererad DMI och rumstempererad etanol innan torkning i 12 timmar. Tygbitar som avfärgats i användningsgrad 1 av DMI under 15 minuter ger lägst värden på kulörthet vilket har säkerställts genom statistiska beräkningar. Det har även visats att optiskt vitmedel, av okänd typ, delvis avlägsnats i samtliga försök. Vikt- och volymförändring har analyserats men det går inte att fastslå att någon förändring sker.

De senaste decennierna har visat på en stor ökning av den textila konsumtionen som följd av efterfrågan, samtidigt som den textila återvinningen idag är nästintill obefintlig. Detta leder till att mycket av det textila materialet deponeras istället för att återvinnas, vilket innebär ett stort slöseri av redan befintlig råvara som skulle kunna användas till att skapa nytt textilt material. Genom att undersöka olika återvinningsmetoder och -processer skulle denna råvara kunna användas på nytt. Examensarbetet är en del av forskningsprojektet ”Från spill till guld” som leds av forskningsinstitutet Swerea IVF. Forskningsprojektets utgångspunkt är att minimera produktionsspill och att höja dess värde inom bland annat textilindustrin. Examensarbetet syftar till att undersöka termomekanisk återvinning av plagg gjorda av polyamid 6.6 (PA6.6) och elastan, smältspinna filament samt formspruta provstavar från denna nya polymerblandning utan att separera fibrerna. Andra syftet är att även hitta en lösning för produkterna som undersöks i detta examensarbete kan återvinnas i sin helhet, så att ingen demontering av produkterna ska behövas. Fyra olika plagg undersöktes i examensarbetet bestående av materialblandningen PA6.6 och elastan. Analyser av de fyra olika plaggen genomfördes för att fastställa materialen. Hela plagg tillverkade i de olika materialen klipptes eller maldes ned och smältes sedan om genom kompoundering, därefter tillverkades granulat. Materialen testades i spinnbarhet genom smältspinningsförsök, sedan smältspanns eller formsprutades materialen. Resultaten från smältspinningsförsöken analyserades i ljusmikroskop för att avgöra om elastanen är termoplastiskt eller inte då detta är en avgörande faktor vid smältspinning. Olika tester gjordes på materialen för att undersöka deras eventuella kemiska nedbrytning som resultat av kompoundering. Resultatet visade att smältspinning och formsprutning inte är möjligt från denna polymerblandning. Ett antagande kan göras att återvinningen inte fungerade på grund av PA6.6:s höga smälttemperatur, då elastanen antagligen bryts ned vid denna höga temperatur, vilket förstör materialet. Slutsatsen blir då att smältspinning och formsprutning inte är möjligt utifrån denna polymerblandning, men återvinning till plastdetaljer kan produceras vid kompounderingsstadiet och återanvändas i annan industri än textilindustrin. Potential finns för återvinning av plagg till plagg om ändringar görs under processens gång och om elastanen identifieras som termoplastisk eller inte. / The latest decades have shown a large increase in textile consumption as a result of demand, at the same time the textile recycling today is almost non-existent. This means that much of the textiles are used for landfill rather than being recycled, which generates a large waste of raw material that could be used to create new textiles. By exploring various recycling methods and processes this raw material could be used again. This thesis is part of a research project, “From Waste To Gold”, which is led by the research institute Swerea IVF. The research projects foundation is to minimize production waste and to increase its value in areas such as textile industries. This thesis’ foundation is to examine the mechanical recycling of garments made by polyamide 6.6 (PA6.6) and spandex, melt spin filaments and produce injection moulded samples from this new polymer blend, without separating the fibres. The other foundation is to find a solution for the products that are examined in this thesis so they could be recycled as a unit, no disassembly of the products would be necessary Four different garments was examined in this thesis, the materials were a combination of PA6.6 and spandex. Different analyses were made on the four different garments. Whole garments from the different materials were cut or milled and then re melted through compounding, after compounding granulates was made. The materials spin ability was tested through melt spinning trials, then the materials were either melt spun or injection moulded. The results from the spinning trials was analysed in a light microscope to examine if the spandex were thermoplastic or not, as this is a crucial factor when melt spinning. Various tests were conducted to analyse their chemical degradation after the compounding. The results from the melt spinning and injection moulding showed that it was not possible to recycle this polymer combination this way. An assumption can be made that the recycling methods did not work because of the high melt temperature of PA6.6, the spandex assumes to decompose at this high temperature and therefore destroys the material. The conclusion is that melt spinning and injection moulding is not possible to conduct with this polymer combination, but recycling to plastic details could be done at the compound stage and then be used in some other industry, not in the textile industry. There are potential for garment-to-garment recycling if changes are made during the recycling processes and if the spandex could be identified as a thermoplastic or a non-thermoplastic.

Vintage fashion och secondhandkläder har fått ett nytt ljus i dagens samhälle. Det har alltid funnits en andrahandsmarknad för kläder, men nu när det kallas vintage har det blivit högsta mode. Fler och fler söker sig till butiker eller platser som kan förse sina kunder med det annorlunda plagget som ingen annan har. Men ändå finns det ett berg av kläder som skräpar ner vårt samhälle. Vad som orsakar detta är våra gigantiska klädimperier som manipulerar konsumenterna med det ”trendiga” då det är följd av shoppande och exklusivitet. Hur vi konsumenter bär oss åt efter konsumering av våra kläder är oklart för de flesta av oss. Orsaken kan vara att man inte begrundar det som något viktigt då det bara är kläder. Även kläder kan innehålla kemikalier som kan vara skadliga för miljön. Varje dag ökar mängden avfall i samhället och att deponera avfallet på soptippen är ingen långsiktig lösning. Upplösning av avfall kan både leda till föroreningar och till starkt koncentrerade och förorenande restprodukter. Vi måste bli bättre på att hantera vårt klädesavfall så att det på sikt gynnar både den enskilda människan och vår miljö. Vi har försökt beskriva vad som ger upphov till uppkomsten av alla dessa klädesavfall och även kunna upplysa om hur man kan hantera situationen på ett bättre sätt. Det finns många olika alternativ för att på ett bättre sätt hantera våra konsumerade kläder. Berget av klädesavfall bara växer så varför inte byta kläder med varandra, låna kläder från klädbiblioteket, lämna in kläderna till respektive klädkedjor, skänka det till någon secondhandbutik eller varför inte göra om kläderna på egen hand. / <p>Vintage fashion and secondhandclothing has gained new light in today's society. There has always been a secondary market for clothes, but now that it is called vintage, it has become very fashionable. More and more people are looking for the stores or locations that can provide their customers with the different garment that no one else has. But still, there is a mountain of clothes that litter our society. What’s causing this is our gigantic clothing empires that manipulate consumers with the "trendy" when it is due to excitement and exclusivity. How we as consumers behave after the consumption of our clothing is unclear for most of us. The reason may be that you do not ponder it as something impor¬tant because it is only clothing. Even clothing may contain chemicals that can pollute the environment. Every day the amount of waste in society increases and to deposit the waste at the landfill is no long-term solution. Dissolution of waste can lead both to pollution and highly concentrated and polluting wastes. We must become better at dealing with our garment waste so that it ultimately benefits both the individual and our environment. We have tried to describe what gives rise to the emergence of all these garment waste and also to provide information on how to handle the situation better.There are many different options to better manage our clothing consumption. The mountain of garment waste only grows so why not change clothes with each other, to borrow clothes from the clothes library, provide clothes for each clothing stores, donate it to a secondhand store or why not remake the clothes on your own.</p><p>Program: Kandidat inom Magisterutbildning i fashion management med inriktning modemarknadsföring</p>

I takt med att textilindustrin växer och konsumtionen ökar är det viktigt att belysa problemet kring hur man ska avyttra kläder man inte längre använder. Bara i Sverige slängs det varje år 7,5 kg textilier per person i hushållssoporna. Idag finns en mängd olika alternativ på marknaden som verkar för att ta hand om detta problem, såsom att lämna textilier i klädbutik i utbyte mot en rabattcheck eller liknande ersättning. Denna studie syftar till att undersöka drivkrafterna bakom textilåtervinning i butik samt huruvida initiativ som rabatterbjudanden vid återvinning kan stimulera konsumtion snarare än verka för hållbarhet. Undersökningen baseras på tio semistrukturerade intervjuer som genomfördes på kvinnor i åldrarna 20-26. I intervjuerna framkommer deltagarnas vanor när det kommer till konsumtion och återvinning men även attityder och inställning till butikers återvinningstjänster som innehåller rabatterbjudanden. Det empiriska resultatet har kategoriserats under tre olika teman; Medvetenhet gällande miljö och återvinning, Konsumtion samt Attityder och drivkrafter bakom återvinning i butik. Utifrån dessa teman har vi analyserat vårt resultat med hjälp av tidigare forskning och litteratur inom området. Resultatet av vår studie tyder på hög miljömedvetenhet hos samtliga deltagare samt att dessa försöker agera medvetet i viss utsträckning, men inte alltid prioriterar hållbarhet och miljö. Anledningen till varför man väljer att lämna in kläder i butik är främst av bekvämlighetsskäl, ekonomiska motiv i form av rabatt samt att man upplever att butikerna besitter kunskap om hur kläderna ska hanteras när de väl samlats in. / As the textile industry grows larger and overall consumption increases, it is important to highlight the issue regarding disposal method of clothes no longer in use. In Sweden, the yearly disposal of textile in household waste amounts to 7.5 kg per capita. There are currently several different disposal options available, such as handing in apparel in-store in exchange for discounts or similar compensation. This study aims to investigate the drivers behind in-store textile recycling and whether initiatives such as discounts can stimulate further consumption rather than promote sustainability. The study is based on ten semi-structured interviews conducted on women aged 20-26. The interview show the participants' habits related to consumption and recycling, but also their attitudes and thoughts about recycling services including discounts, offered by stores. The empirical result has been categorized under four different themes; Sustainability and recycling awareness, Consumption, Attitudes and drivers behind in-store recycling and The importance of discounts. Based on these themes, we have analyzed our results using previous research and relevant literature within the approached field. The result of our study indicates high environmental awareness for all participants and that these are acting conscious to some extent, however not always prioritizing sustainability and environmental objectives. The main reasons for handing in apparel in-store are convenience, economic motives in terms of discounts and the sentiment that stores possess the knowledge of processing the apparel once they have been collected.