Cities and regions carry with them a baggage of problems stemming from their locality or history, impacting their psychology and development. In Umeå’s case, it is not a problem of geography but a historical event. The fire of 1888 still casts its soot-shadows on the facades of buildings, scaring the extant buildings into retreating from each other, killing densification and turning expansion plans into far-off enclaves on the city outskirts. The project is a targeted intervention confined to the block of Stora Björnen aiming to boldly yet sensibly densify a neglected part of the neighborhood Öst på Stan. The Intervention acts as a benevolent academic enclave to the growing Arts Campus, stemming from an infill development and flowing into the courtyard of the block. Great care is used in fusing the new with the old stylistically. Adhering to local rules in a culturally protected environment while still breaking rules when they can be broken and bringing something new to the neighborhood. The existing barriers and haphazard collection of spaces in the courtyard is rearranged and from it emerges a new block within the block. New paths and relations between buildings emerge, strengthening and inviting more people into the collage that is Öst på Stan. The structure makes room for itself in the block, taking and giving back.

The share of cars being powered by electricity is rising in Sweden. So far, this has seldom been causing queues at charging stations but if the rise continues as expected, it might potentially be a problem in the future. This thesis aims to shed light on when this might become a problem in a certain area and give example of a potential solution for that case. Three scenarios with different shares of cars being electric is analyzed with a simple model of a system with fast chargers for an area with a highly variable traffic flow. The arrival times to the system is derived from measured traffic flow and extrapolated up until 2030 and a charging time is set based on assumed travel behavior. A comparison is made between the expected electricity consumption using this approach and actual data from a fast charging station. The comparison indicates that electric cars are not being used for the winter time cross-country trips analyzed here in the same extent as conventional cars. The potential to keep the number of stationary fast chargers down using a portable solution with Li-ion battery storage with and without attached production of electricity for situations with a higher than normal charging demand is then investigated. A containerized Li-ion battery solution of 760 kWh has the potential to replace two 50 kW fast chargers in the studied case.

Syftet med denna studie är att analysera hur Orienten framställs i Disneys Aladdin. Syftet är att titta på både en konnotativ och denotativ analysnivå och på så sätt se både en övergripande icke-västerländsk stereotyp samt en mer nyanserad bild av olika sorters framställningar som förekommer. Huvudfrågeställningen i denna studie är: Hur porträtteras Mellanösterns kultur i Aladdin 1992 och Aladdin 2019? För att besvara frågeställningen används kvalitativ innehållsanalytisk metod samt semiotik. Tillsammans med detta används teori kring stereotyper både som begrepp och i samband med populärkultur samt orientalismteorin och representationsteorin samt teori kring fenomenet den andre. Det material som studien kretsar kring är Disneys Aladdin (1992) och Aladdin (2019) då dessa filmer utspelar sig i en icke västerländsk miljö. De slutsatser som kan dras av analysen är att den generella bilden av kulturen i filmen är generaliserande vilket stämmer överens med Saids (2002) orientalismen. I scener och sekvenser , framförallt där vakter, handelsmän eller Jafar är inblandad, bekräftas den negativa stereotyp som Väst ger Öst även de i enighet med den orientalistiska teorin. De flesta karaktärer i filmen har samma symboliska och faktiska tillhörighet, med undantag från Aladdin, Jasmine och sultanen som detta enligt Halls representationsteorin om den andre framkommer tydligt. Huruvida karaktärens roll påverkar framställandet av karaktärens etnicitet går inte att svara på vilket enligt orientalismen är en del av neutraliseringen av den orientaliska kulturen. däremot finns ett tydligt samband mellan de egenskaper som ges till österländska och onda karaktärer samt symboliskt vita och goda karaktärer. Detta stämmer överens med representationsteorins principer. Studien kommer fram till att exotifiering, våld och sexualisering är de övergripande teman som är problematiska i filmerna fast på olika sätt. Aladdin från 1992 överdriver sin tolkning av Orienten på ett generaliserande sätt med klassiska symboliska objekt som är kopplade till Orienten och dess folk. Detta kan vara turbaner, svärd, kläder och utseende. Aladdin från 2019 har reducerat den tolkningen men istället komprimerat orienten till en exotisk, magisk plats där alla ser likadana ut. Båda versionerna speglar en osann bild av orienten baserat på föreställningar om den, men på två skilda sätt. Detta indikerar att en rörelse i hur Orienten och stereotypa bilder rör sig framåt men att det inte behöver betyda att stereotypa föreställningar försvinner utan snarare att de förändras. / The purpose of this study is to analyze how the Orient is portrayed in Disney's Aladdin. The purpose is to look at both a connotative and denotative level of analysis and thus see both an overall non-Western stereotype and a more nuanced picture of different kinds of representations that occur. The main question in this study is: How is the culture of the Middle East portrayed in Aladdin 1992 and Aladdin 2019? To answer the question, a qualitative content analysis method and semiotics are used. Along with the theory about stereotypes is used both as a concept and in connection with popular culture as well as orientalism theory and representation theory as well as a theory about the phenomenon of the other. The material that the study revolves around is Disney's Aladdin (1992) and Aladdin (2019) as these films take place in a non-Western environment. The conclusions that can be drawn from the analysis are that the general picture of the culture in the film is generalizing, which is consistent with Said’s (2002) Orientalism. In scenes and sequences, especially where guards, merchants, or Jafar are involved, the negative stereotype that the West gives to the East is also confirmed in agreement with the Orientalist theory. Most of the characters in the film have the same symbolic and actual affiliation, with the exception of Aladdin, Jasmine, and the Sultan as this according to Hall's theory of representation about the other is clear. Whether the role of the character influences the presentation of the character's ethnicity cannot be answered, which according to Orientalism is part of the neutralization of the Oriental culture. On the other hand, there is a clear connection between the characteristics given to oriental and evil characters as well as symbolically white and good characters, this is in accordance with the principles of the theory of representation. The study concludes that exotification, violence, and sexualization are the overarching themes that are problematic in the films but in different ways. Aladdin from 1992 exaggerates his interpretation of the Orient in a generalizing way with classical symbolic objects connected to the Orient and its people. These can be turbans, swords, clothes, and looks. Aladdin from 2019 has reduced that interpretation but instead compressed the oriental into an exotic, magical place where everyone looks the same. Both versions reflect a false image of the Orient based on notions of it, but in two different ways. This indicates that a movement in how the oriental and stereotypical images move forward, but that it does not have to mean that stereotypical perceptions disappear but rather that they change.

Det är nu 55 år sedan byggnationen av Berlinmuren påbörjades. I en värld där miljoner människor är på flykt från krig, orättvisor och elände är händelserna kring då Berlin delades upp av en mur högaktuella. Den 13 juli 2015 skrev Dagens Nyheter om den rådande flyktingströmmen till Europa från Syrien och kringliggande länder. Rubriken löd då: ”Ungern har påbörjat stängsel för att hindra immigranter”. Berlinmuren byggdes för att försöka få bukt på en okontrollerad massflykt från öst till väst. En sådan massflykt upplever vi även idag. Hur beskrevs 1961 beslutet i media om att uppföra en mur som skulle hindra människor från att ta sig till friheten och vilken information fick egentligen samtidens människor när de läste dagstidningen till morgonkaffet?

Uppsatsen behandlar den svenska medierapporteringen kring Turkiet och EU. Syftet var att undersöka om det fanns några imperialistiska och- eller kolonialistiska tankestrukturer i artiklarna kring Turkiets EU-anslutning i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Frågeställningen ämnade till att undersöka två frågor. Den första frågan syftade till att redogöra för hur rapporteringen kring Turkiet och EU sett ut i DN och SvD från och med 1999-då Turkiet officiellt accepterades som kandidatland till EU–fram till 2008. Den andra frågan syftade till att undersöka och belysa om det fanns drag av imperialistiska och- eller orientaliska tankemönster i dessa artiklar. Materialet till undersökningen består av tio artiklar av olika slag, fem stycken från Dagens Nyheter och fem stycken från Svenska Dagbladet, vilka hittades i mediearkivet.se. Teorin som användes i undersökningen är Edward Said's teori om Orientalism. Orientalism redogör för hur framställningarna ”Orienten” i bland annat Europeiska romaner och reseskildringar bidrog till att upprätta en dikotomi mellan européerna och ”de Andra”. Denna dikotomi var central för skapandet av den europeiska kulturen och för att hålla kvar och utveckla makten över Orienten. Kunskapen om Orienten är således långt ifrån objektiv eftersom den producerades av Västerlandet, som ett sätt att förhålla sig till- och kontrollera Orienten. Orientalism ifrågasätter objektiviteten och oskulden inom den västerländska forskningen. I studien har jag även använt mig av Richard Dyer's teori om ”den vita normen” där han menar att ”ras” är något man endast applicerar på icke-vita människor, och beskriver samt diskuterar den vita normens egenskaper. Metoden som tillämpades för att analysera artiklarna var kritisk diskursanalys. Kritisk diskursanalys används för textstudier som syftar till att undersöka texten som en social handling och inte enbart se på dem som informationsbärare. Metoden kam användas till att utforska dolda tankemönster eller ideologier bakom texternas utformning. Jag använde mig av Peter Berglez analysverktyg tematisk struktur, schematisk struktur, frånvarande information och närvarande implikationer, lexikal stil samt politisk/historiska kontextualiseringar. Resultatet av min analys påvisade att det- i de undersökta artiklarna- fanns drag av orientaliska och imperialistiska tankestrukturer i diskursen kring Turkiet och den EU. Turkiet tillskrevs två olika roller som bär typiska mönster för ett imperialistiskt och orientaliskt tankemönster. Antingen så beskrevs Turkiet som den ”underlägsna” Orientalen som ständigt försöker efterlikna europén, genom EU, för kontroll över Turkiet och chansen att påverka resten av mellanöstern, genom Turkiet som ett verktyg, eller som den historiskt rotade västerländska tanken om ”turkfaran”, som ständigt utgör ett hot för Europa.

No description available.

No description available.

Den polska forskningspolitiken har efter statssocialismens fall 1989 stått inför omfattande förändringar. Transformationen från den sovjetiska modellen för forskningspolitiskt styre, till formuleringen och implementeringen av en ny forskningspolitisk modell, innebar att KBN (Komitet Badan Naukowych, ”Forskningskommittén”) blev huvudansvarig för utformningen av den nya forskningspolitiken och organiseringen av forskningssystemet. Kommittén skulle fungera som en mer eller mindre autonom instans i förhållande till den polska regeringen, och hade inte bara hand om ansökningsprocesser om forskningsanslag, utan även forskningspolitiken på makronivå för att försäkra vetenskapens ”frihet” i förhållande till den politiska styrningen. Politikens relation till den vetenskapliga kunskapsproduktionen gick därmed på kort tid från att vila på ideal och värden som handlade om hur vetenskapen i första hand skulle bidra till samhällsnyttan, till ideal som snarare erkände dess egenvärde, allt formulerat och utarbetat i just det forskningspolitiska sammanhanget. Detta ideal hade dessutom stark förankring i den politiska historien, och de strukturer och kultur den ”gamla” forskningssystemen, forskningspolitiken och intelligentian i Polen präglades av. Snart började dock omfattande reformer av den polska forskningspolitiken ta form. Det tidiga nittiotalets sönderfallande ekonomi, där behovet av mobilisering av offentliga resurser för uppbyggnaden av marknadsekonomin upplevdes som angeläget, och efter det, förberedelserna inför EU-inträdet 2004, bidrog till omfattande omförhandlingar och omtolkningar av den anti-politiskt orienterade forskningspolitiska modellen med akademisk självorganisering som grundval. Dessa omfattande omförhandlingar och omtolkningar är också utgångspunkten för den här studien. Fokus i analysen ligger på hur förändringsdynamiken tog sig uttryck i omtolkningarna och omförhandlingarna av idéer om och förväntningar och krav på, vetenskapens roll i den polska forskningspolitiken mellan 1989-2011. Det empiriska material som ligger till grund för studien består av dels den tidskrift som KBN utgav månatligen och som kom att bli arenan för forskningspolitisk diskussion i landet, dels styrningsdokument från hela den studerade perioden. Med hjälp av en socialkonstruktionistisk ansats visar studien att idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll omförhandlats och omtolkats dramatiskt under den studerade perioden, men också hur omförhandlingarna och omtolkningarna gått till. / In 1989, Polish research policy underwent transformation in the context of a broader societal transition from state socialism to democracy. KBN, Komitet Badan Naukowych (”The State Committee for Scientific Research”) was primarily responsible for the design of a new research policy and organization of the research system. In order to allay concerns about lingering state control, the Committee was to operate as a more or less autonomous body in relation to the workings of the Polish government. The Committee not only had responsibility for administering research grants, but also for research policy at the macro level to ensure academic freedom from political control. As a result the ambition of science policy was rather abruptly transformed from an instrumental view of science tied closely to societal progress under the Soviet regime to one recognising the intrinsic value of scientific knowledge. This transformed view of the role of science was not entirely new. It had strong roots in the political history and the structures and culture of the "old" research system, and more broadly among the Polish intelligentsia. However, several contextual factors acted to undermine the heralded ambition of autonomous scientific governance.  In the 1990s, economic conditions in Poland worsened.  In response mobilisation of public resources for the development of the market economy became an urgent imperative as did planning and preparation for the Poland’s accession to EU in 2004. These factors contributed to a yet another comprehensive reinterpretation and renegotiation of the role of science in Poland.  The empirical material that forms the basis for the study consists of both KBN’s periodical journal Sprawy Nauki that became the arena of science policy debate in the country and various governance documents from the study period. Using a social constructionist approach, this study analyses these transformational moments by focusing on how the dynamics of change found expression in the reinterpretations and renegotiations of the role of science in Polish research policy between 1989 and 2011.

Den polska forskningspolitiken har efter statssocialismens fall 1989 stått inför omfattande förändringar. Transformationen från den sovjetiska modellen för forskningspolitiskt styre, till formuleringen och implementeringen av en ny forskningspolitisk modell, innebar att KBN (Komitet Badan Naukowych, ”Forskningskommittén”) blev huvudansvarig för utformningen av den nya forskningspolitiken och organiseringen av forskningssystemet. Kommittén skulle fungera som en mer eller mindre autonom instans i förhållande till den polska regeringen, och hade inte bara hand om ansökningsprocesser om forskningsanslag, utan även forskningspolitiken på makronivå för att försäkra vetenskapens ”frihet” i förhållande till den politiska styrningen. Politikens relation till den vetenskapliga kunskapsproduktionen gick därmed på kort tid från att vila på ideal och värden som handlade om hur vetenskapen i första hand skulle bidra till samhällsnyttan, till ideal som snarare erkände dess egenvärde, allt formulerat och utarbetat i just det forskningspolitiska sammanhanget. Detta ideal hade dessutom stark förankring i den politiska historien, och de strukturer och kultur den ”gamla” forskningssystemen, forskningspolitiken och intelligentian i Polen präglades av. Snart började dock omfattande reformer av den polska forskningspolitiken ta form. Det tidiga nittiotalets sönderfallande ekonomi, där behovet av mobilisering av offentliga resurser för uppbyggnaden av marknadsekonomin upplevdes som angeläget, och efter det, förberedelserna inför EU-inträdet 2004, bidrog till omfattande omförhandlingar och omtolkningar av den anti-politiskt orienterade forskningspolitiska modellen med akademisk självorganisering som grundval. Dessa omfattande omförhandlingar och omtolkningar är också utgångspunkten för den här studien. Fokus i analysen ligger på hur förändringsdynamiken tog sig uttryck i omtolkningarna och omförhandlingarna av idéer om och förväntningar och krav på, vetenskapens roll i den polska forskningspolitiken mellan 1989-2011. Det empiriska material som ligger till grund för studien består av dels den tidskrift som KBN utgav månatligen och som kom att bli arenan för forskningspolitisk diskussion i landet, dels styrningsdokument från hela den studerade perioden. Med hjälp av en socialkonstruktionistisk ansats visar studien att idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll omförhandlats och omtolkats dramatiskt under den studerade perioden, men också hur omförhandlingarna och omtolkningarna gått till. / In 1989, Polish research policy underwent transformation in the context of a broader societal transition from state socialism to democracy. KBN, Komitet Badan Naukowych (”The State Committee for Scientific Research”) was primarily responsible for the design of a new research policy and organization of the research system. In order to allay concerns about lingering state control, the Committee was to operate as a more or less autonomous body in relation to the workings of the Polish government. The Committee not only had responsibility for administering research grants, but also for research policy at the macro level to ensure academic freedom from political control. As a result the ambition of science policy was rather abruptly transformed from an instrumental view of science tied closely to societal progress under the Soviet regime to one recognising the intrinsic value of scientific knowledge. This transformed view of the role of science was not entirely new. It had strong roots in the political history and the structures and culture of the "old" research system, and more broadly among the Polish intelligentsia. However, several contextual factors acted to undermine the heralded ambition of autonomous scientific governance.  In the 1990s, economic conditions in Poland worsened.  In response mobilisation of public resources for the development of the market economy became an urgent imperative as did planning and preparation for the Poland’s accession to EU in 2004. These factors contributed to a yet another comprehensive reinterpretation and renegotiation of the role of science in Poland.  The empirical material that forms the basis for the study consists of both KBN’s periodical journal Sprawy Nauki that became the arena of science policy debate in the country and various governance documents from the study period. Using a social constructionist approach, this study analyses these transformational moments by focusing on how the dynamics of change found expression in the reinterpretations and renegotiations of the role of science in Polish research policy between 1989 and 2011.

In the German Democratic Republic (GDR) the overthrow of the socialist regime did not only bring about both an economic and political shift, it resulted also in the inclusion of the GDR into the Federal Republic of Germany. The fall of the Wall brought with it transformations in everyday life as well as changes in social identities. This study examines how people who grew up in the GDR define the East and the West in unified Germany, as well as identifying which concepts play a role in the self-interpretations given by former GDR citizens. Through applying discourse theory, I investigate how identities are partially fixed and change over time, relating this always to historically situated discourses. In the analysis, East and West are considered as floating signifiers, which, through articulations made with other categories such as class, nation, place and gender, come to be filled with meaning. The study is based on twenty-five life story interviews conducted in Eastern Germany. The group of interviewees consisted of fifteen women and ten men born in the GDR between the years of 1970 and 1979, all of whom had different levels of education. The demise of the socialist state and the transition to a capitalist society is central in the interviewees’ life stories. Their narratives about the past are formed in a discursive order other than the one in which the events themselves took place. Conversely, the past is used as a foil against which the present is compared. With the dislocation, the interviewees have developed a reflexive stance to both themselves and the world. The study reveals both how East and West are still used to make the world intelligible in a number of fields and, at the same time, how these same concepts are transcended. It shows in what ways the interviewees employ different strategies to adapt to the new circumstances and to handle a potentially marked position in unified Germany.