No description available.

I flera forskningssammanhang framkommer det att övergångar från en verksamhet till en annan verksamhet innebär en mängd svårigheter för många barn och ungdomar, särskilt för de som har eller haft en negativ utbildningsspiral. Elever som inte blir behöriga efter grundskolan hamnar på något av gymnasieskolans fyra introduktionsprogram, vilket innebär att dessa ungdomar får vara med om ytterligare en övergång där de förväntas att så småningom komma in på ett program. Syfte med föreliggande studie är att bidra med kunskap, och då främst till det specialpedagogiska fältet, om hur övergångar, från introduktionsprogram till ett nationellt program, eller annat program inom gymnasieskolan fungerar organisatoriskt för elever med en tidigare eller pågående negativ utbildningsspiral. Detta för att finna faktorer på organisations, grupp- och individnivå som gynnar trivsel och motverkar skolavhopp. Studiens teoretiska utgångspunkt för arbetet är systemteori och Bronfenbrenners (1994) ekologiska utvecklingsmodell, samt metoden för arbetet är semistrukturerade intervjuer, vilka utförts med åtta informanter från fyra olika gymnasieskolor i fyra olika kommuner. I resultatet efterfrågas fungerade rutiner kring överlämningar, att de individuella studieplanerna är för eleven, rätt ifylld samt att den har medvetandegjorts och tydliggjorts för eleven, samarbete mellan programmen, att anpassningar och stöd ska dokumentera framgångsfaktorer inför överlämningen, att inneha goda relationer och att förbereda eleven inför övergången. I arbetets diskussionsdel diskuteras bakgrund och tidigare forskning tillsammans med studiens resultat. Studiens resultat stämmer mestadels överens med tidigare forskning, dock inte vad det gäller de individuella studieplanerna, här ställer sig studiens resultat sig ensam gentemot vad forskning visar.

Övergången mellan förskola och förskoleklass är ett stort steg för barnen. För att övergången ska bli så bra som möjligt för barnen bör en bra samverkan mellan förskola och förskoleklass finnas. I läroplanen för skolan och förskolan (Lgr 11, s. 9 & Lpfö 98, s. 17) står det att verksamheterna ska samverka med varandra för att stödja barnen i deras utveckling och lärande. Syftet med min studie är att undersöka hur lärare i förskola respektive förskoleklass uppger att deras samverkan vid övergången mellan förskola och förskoleklass fungerar. Föratt uppnå syftet intervjuade jag förskollärare både i förskolan och i förskoleklass. De frågeställningar som har väglett mig genom mitt arbete är: Vilket är syftet med samarbetet, vilken information om barnen ska utbytas och hur ser överlämningen ut organisatoriskt? Den teoretiska utgångspunkten jag valt till mitt arbete är den utvecklingsekologiska teorin. Teorin innefattar olika system och dessa system kan påverka barnen både indirekt och direkt. Den utvecklingsekologiska teorin innebär att det finns en ömsesidig påverkan mellan miljön ochindividerna. Resultatet av studien visar att förskollärarna i förskolan och förskoleklassen ser ganska lika på samverkan mellan verksamheterna. De tycker att den är viktig för barnens fortsatta utveckling. De skiljde sig en del i vad de ansåg om hur övergången organiseras. Förskollärarna i förskoleklassen ansåg att det fungerade bra medan förskollärarna i förskolan ansåg att de inte hade mycket att säga till om. De slutsatser jag kom fram till är att synen förskollärare i förskolan och förskollärare i förskoleklass har skiljer sig på vissa punkter,medan de på andra punkter är eniga. Alla informanter är ense att det är för barnen samverkan ska ske. Åsikterna skiljer mycket när det gäller vilken information om barnen som ska utbytas.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares beskrivningar av strategier vid övergångar mellan aktiviteter i förskolans verksamhet. I denna kvalitativa studie har vi valt att använda oss av semi-strukturerade intervjuer. Studiens resultat har analyserats utifrån teoretiska begreppen pedagogisk takt och pedagogisk eftertänksamhet. I resultatet framkommer det att förskollärares främsta strategi för övergångar är deras egna förmågor samt att det förekommer viss avsaknad av reflektioner kring övergångar. Förskollärare beskriver övergångar som ett avbrott i barnens vardag och som någonting som bara sker. Studiens slutsats är att förskollärare använder sig av olika strategier för att underlätta övergångarna för barn och vuxna i förskolans verksamhet.

Syftet i denna kvalitativa studie är att undersöka hur elever med läs- och skrivsvårigheter beskrivs i samband med överlämningen till årskurs 7. Vi valde en tematisk metod för att analysera intervjudata. En teoriansats utifrån Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell har använts för att titta på hela den sociala interaktionen som äger rum runt ett barn. Sex ämneslärare i svenska, tre speciallärare och två specialpedagoger intervjuades. Resultatet visar att det är viktigt att det finns rutiner i samband med elevers övergångar och att samarbetet mellan överlämnande och mottagande skola är välfungerande. Tidiga stödinsatser är en förutsättning för att elever med läs- och skrivsvårigheter ska lyckas. Informanterna lyfter även fram att det finns ett behov av informativa ämnesbeskrivningar, det vill säga information om elevernas kunskapsutveckling. Ämneslärare i svenska föredrar att inte få förhandsinformation om elever medan speciallärare och specialpedagoger anser att förhandsinformationen är mycket viktig för att kunna ge stöd till elever med behov. Slutsatsen som dras från denna studie är baserad på våra egna tolkningar utifrån insamlat material.

Detta är en kvalitativ studie om hur bildämnet förändras i övergången mellan årskurs 6 och 7 i grundskolan. Genom semistrukturerade intervjuer med bildlärare som undervisar elever i årskurs 6 och 7 har jag samlat in data för att öka kunskapen kring hur bildämnet förändras, hur relationen till eleverna förändras samt hur läraren ska bemöta motstånd mot undervisningen. Den ökade kunskapen har som syfte att stötta andra bildlärare i sin profession – framför allt nyutbildade lärare som mig själv. Studien gav värdefull insikt i hur lärare-elev-relationen bör se ut, att bildämnet blir mer avancerat på högstadiet och att bildämnet bör bedrivas med tydliga ramar för att maximera elevernas kreativitet.

Föreliggande studie syftade till att bidra med kunskap till det pedagogiska fältet om barns övergångar från Reggio Emilia- och Montessoriförskolor till förskoleklass som bedriver traditionell pedagogisk undervisning. Detta genom att undersöka vad förskoleklasslärare har för uppfattningar dels om arbetet med barn från dessa pedagogiker och dels vilka spår från pedagogikerna som går att se hos barnen. Undersökningen gjordes utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där utgångspunkten är att barnet formas av sina tidigare erfarenheter och lär utifrån de sociala sammanhang det ingår i. Studien byggde på kvalitativa intervjuer med sju förskoleklasslärare från olika skolor i varierande miljöer och socioekonomiska förutsättningar. Med en fenomenografisk ansats låg fokus på de variationer av uppfattningar som fanns bland respondenterna, och utifrån dessa varierande uppfattningar kategoriserades materialet och bearbetades med tematisk analys. Resultaten tydde på skilda uppfattningar mellan förskoleklasslärarna om de upplever skillnad att ta emot och arbeta med barn från Reggio Emilia- och Montessoriförskolor, på vilket sätt de uppfattar att det är skillnad samt huruvida problematiskt eller oproblematiskt det är. Det skilde sig också huruvida intervjupersonerna uppfattar spår av pedagogikerna hos barnen, och de som uppfattade spår kunde se det i följande tre områden: 1. Kunskap, färdigheter och vanor av lärande, 2. Fostran och vanor av verksamhetsform, 3. Personlighet och tänkande. I diskussionen lyftes de viktigaste resultaten som framkommit i studien och ställdes i relation till tidigare forskning, allt utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med slutsatser om pedagogiska implikationer.

Delaktighet och förmågan att kommunicera är grunden för att kunna påverka sin framtid. För personer med intellektuell funktionsnedsättning handlar det ofta om att få möjlighet att använda AKK, Alternativ Kompletterande Kommunikation. I möten som rör en person med intellektuell funktionsnedsättning måste alla deltagare skapa villkor för allas delaktighet. I denna studie var syftet att undersöka några tjänstemäns, föräldrars och elevers olika uppfattningar av vad i handläggningsprocessen som avgör valet av sysselsättning inom Daglig verksamhet för elever efter avslutad skolgång i gymnasiesärskolans individuella program. Studiens teoretiska utgångspunkt fanns inom det relationella perspektivet samt Foucaults maktperspektiv. Med perspektivens hjälp kunde relationerna och maktförhållandena mellan aktörerna i handläggningsprocessen beskrivas och analyseras. Maktperspektivet visade även att dokument som läkarutlåtande och resultat av ADL-status, Aktiviteter i det Dagliga Livet, hade betydelse för beslutet i handläggningsprocessen. Studien hade en kvalitativ ansats som byggde på 16 intervjuer med tjänstemän, föräldrar och tidigare elever. Resultatet i studien visade att samverkan, kommunikation och makt var bärande begrepp när tjänstemännen och föräldrarna som intervjuats i studien beskrev handläggningsprocessen, elevens möjlighet att göra sin röst hörd och maktrelationerna i processens många möten. Både intervjuerna och forskning visade att god samverkan krävs, och gärna över lång tid, för att få en bra övergång mellan skola och arbetsliv. Samverkan bygger på relationer, och i relationer finns makten med som en kraft i ett givande och tagande. Ett av de stora maktförhållandena fanns enligt många av informanterna i förmågan att kommunicera. Användningen av anpassad kommunikation var därför värdefull så att eleven fick möjlighet att uttrycka sin önskan och vara delaktig i beslutet. Trots det visade studien att den faktiska makten för vad i handläggningsprocessen som avgjorde valet av sysselsättning inom Daglig verksamhet för eleven fanns i elevens läkarutlåtande, ADL-status och funktionsnivåbedömning. Häri fanns hela förutsättningen för att bli berättigad till LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387), och grunden för vilken Daglig verksamhet som kan väljas.

Syftet med studien är att utforska internrekryterade förstagångs­ledares uppfattningar om vilka kompetenser som krävs för att hantera ledarrollen, samt hur organisationer kan stötta internrekryterade förstagångsledare i att utveckla dessa kompetenser. Studien är avgränsad till de internrekryterade förstagångs­­ledare, som gått från medarbetare till ledare inom samma organisation. Designen av undersökningen är en kvalitativ intervjustudie och det empiriska materialet bygger på intervjuer med sex stycken ledare, som blev internrekryterade som förstagångsledare. Resultat, analys och diskussion följer den teoretiska utgångspunkten utifrån Lundmarks (1998) kompetensblomma som är indelad i fem stycken under­­­kompetenser som innefattar yrkesteknisk, strategisk, social, personlig och funktionell kompetens (Lundmark, 1998). Resultatet visar att de kompetenser som förstagångsledare anser vara viktigast för att hantera ledarrollen är den sociala, personliga och funktionella kompetensen. Intervjupersonerna uppfattar att organisa­tionen via formell utbildning, feedback från medarbetare och ledare, samt introduktion kan stötta internrekryterade första­gångs­­ledare att utveckla dessa kompetenser.

Denna studie är aktuell och intressant för verksamma lärare i fritidshem, då övergångar är något som genomförs flera gånger dagligen i samtliga fritidshem. Syftet med studien är att undersöka samt bidra med kunskap kring horisontella övergångar på fritidshemmet. Mer specifikt övergången mellan skoltid och fritidstid samt övergången mellan inomhus och utomhusaktivitet. Genom observationer och intervjuer har vi med stöd av gränsteorier och genom ett sociokulturellt perspektiv, fördjupat oss i vilka specifika moment iövergångar som blir kritiska, varför och hur lärare i fritidshem hanterar dessa. Genom sex stycken observationstillfällen och sex stycken intervjuer fick vi fram resultatet. Studien visar att genom bristande tydlighet och rutiner blir övergångar kritiska. Detta innebär att lärare i fritidshem behöver ha rutin, tydlighet och flexibilitet för att lösa situationen när den uppstår. Ämnet är relativt outforskat och inget man talar om eller belyser särskilt ofta på fritidshemmet. Våra tankar och förhoppningar efter genomförd studie är att lärare i fritidshem ser och genomför övergångar med mer eftertanke, att det inte är något man bara gör på ren rutin. Samt att forskningen inom området ska fortsätta framåt