Miljömålet God bebyggd miljö ingår i de 16 miljömål som Sveriges miljöarbete ska utgå ifrån för en ekologisk hållbar samhällsutveckling. Boverket är ansvarig myndighet för miljömålet God bebyggd miljö och menar att fysisk planering med fokus på översiktsplanen utgör det främsta medlet för att arbeta med miljömålet. Boverket bedömer även att målet inte kommer uppnås till år 2020 med befintliga styrmedel (Boverket 2018j). Med bakgrund i detta undersöker denna studie översiktsplaners hantering av miljömålet God bebyggd miljö samt problematik kopplat till implementering av mål.  Denna studie analyserar hur fyra stycken olika kommuner behandlar miljömålet God bebyggd miljögenom dess preciseringar i deras respektive översiktsplaner. Genom en kvalitativ innehållsanalys har översiktsplanerna undersökts för att utreda om kommunerna implementerar miljömålet genom visionära eller applicerbara ställningstaganden samt hur omfattande implementeringen är. Det kan utifrån detta resultat utläsas att de krav som implementeringsforskning ställer på målformulering inte tycks uppnås. Dessa krav är att ett mål måste förståssamt kunnaoch viljagenomföras för att leda till implementering. Utifrån studiens resultat ses framförallt en problematik kopplat till att förståmålet. Översiktsplanerna uppvisar en övervägande visionär utformning av ställningstaganden kopplat till de olika preciseringarna, vilka inte uppvisar den tydlighet som krävs för att de ska kunna implementeras. Detta antas kunna härledas från en svårighet att förstå miljömålet God bebyggd miljöoch dess preciseringar. Dessa visionära ställningstaganden fyller dock en funktion politiskt då de legitimerar planeringen och föreslagen utveckling. Undersökningen visar att kommunerna prioriterar fyra av de nio preciseringar som undersökt högre än övriga. En vilja att arbeta med miljömålets innehåll tycks finnas men utifrån denna studie kan det ifrågasättas i vilken utsträckning samt vad kommunernas motiv till detta är. Det finns en antydan till att miljömålet används som helhet i form av ett retoriskt begrepp för att dra nytta av den obestridliga positiva hållbara utveckling som det innebär trots att endast vissa delar ges faktisk styrning. Detta skulle innebära en möjlig förklaring till varför miljömålet inte uppnås.

Detta kandidatarbete undersöker hur kommuner med en krympande befolkning hanterar miljökvalitetsmålet god bebyggd miljö i deras översiktsplaner. Arbetet utfördes genom en kvalitativ textanalys på tre översiktsplaner från Arjeplog, Hofors och Jokkmokk, och försöker besvara tre frågor; Hur beskrivs befolkningsutvecklingen? vad anser kommunen är en god bebyggd miljö? Och vilka konsekvenser har dessa två delar? I till exempel Arjeplog kommun beskrivs befolkningsutvecklingen som en stor utmaning mot kommunens framtida utveckling, och att det är svårare att vända trenden på grund av de relativa höga priserna på villor. I Hofors kommun fokuserar arbetet med en god bebyggd miljö på kollektivtrafik och pendlingsmöjligheter. Jokkmokk kommun presenterar inga tydliga konsekvenser av sina ställningstaganden.  En slutsats som dras är att definitionen av god bebyggd miljö är olika i kommunerna eftersom de behöver utgå från sina egna förutsättningar och problem. En annan slutsats är att det behövs en kompetensutveckling inom social hållbarhet, med anledningen att både god bebyggd miljö och social hållbarhet inkluderar liknande koncept och idéer.

Alla kommuner i Sverige måste ha en gällande översiktsplan, men hur den utformas är till stor del upp till kommunerna själva. Uppsatsen syftar att studera hur genus, jämställdhetsintegrering och intersektionalitet tar sig uttryck i landsbygdskommunerna Flens, Lessebos, Valdemarsviks och Östra Göinges översiktsplaner. Samt att undersöka hur verksamma planerare förhåller sig till begreppen. Genom innehållsanalys och diskursanalys analyseras plandokumenten och redovisas tillsammans med intervjuer som genomförts med tjänstepersoner som varit delaktiga i arbetet med samma översiktsplan. Av resultatet framgick det att social hållbarhet är en viktig del för att nå en hållbar utveckling i kommunen. Resultatet visar att det utrymme som genus och jämställdhetsintegrering ges i planen har att göra med intresse och kunskap hos planeraren att lyfta dessa frågor. Intersektionalitet är ett perspektiv som inte får något utrymme i planerna, men i framtiden kommer att behöva beaktas. / Municipalities in Sweden must have a comprehensive plan, but how these are constructed are up to themselves. The aim of this paper is to study how gender, gender mainstreaming and intersectionality is expressed in the rural municipalities comprehensive plans of Flen, Lessebo, Valdemarsvik and Östra Göinge. The aim is also to understand how professional planners relate to the concepts. The comprehensive plans were analysed with content- and discourse analysis and presented together with interviews with professional planners working in the rural municipalities.  It became clear that social sustainability is an important part of achieving sustainable development in the municipalities. The results show that the space given to gender and gender mainstreaming in the comprehensive plans has to do with the interest and knowledge of the planner to integrate these. Intersectionality is a perspective that is not given space in the plans, but will need to be considered in the future.

När det kommer till den kommunala planeringen anses staden vara det primära utvecklingsområdet. Att förbättra och utveckla staden ses oftast som det centrala i den kommunala planeringen. Vilket har med fört att landsbygden ofta blir placerad i periferin samt marginaliserad. Det urbana perspektivet som lyfts fram av media idag, kan påverka vissa prioriteringar i beslut som tas. Stadskärnan ses oftast somdet centrala medan landsbygden hamnar i skymundan. Landsbygden beskrivs oftast som en naturskön plats med möjlighet till närproducerad mat samt en arenaför rekreation och återhämtning. Det innebär att landsbygden inte enbart är en plats på karta. Den har under de senaste åren kommit att bli mer multifunktionell, vilket har medfört att landsbygden inte längreendast står för det traditionella användningsområdet, det vill säga som en arena för primärproduktion avråvaror. Syftet med denna studie är att förstå och bidra med fördjupande kunskaper om landsbygdens roll i kommunal planering. Studien är en jämförande dokumentstudie och genomförs med en kvalitativt riktad innehållsanalys och datainsamling. Det gör att detta arbete kan ses som ett bidrag till diskussionen förhur landsbygden inkluderas i den kommunala planeringen. Nio olika kommuners översiktsplanerkommer att bearbetas och tillsammans med teori och tidigare forskning besvara studiens syfte. För att besvara och uppnå studiens syfte har dessa två frågeställningar varit utgångspunkten:- Hur beskrivs landsbygdsutveckling i kommunernas olika översiktsplaner?- Vilken roll ges landsbygden i utvecklingen mellan att vara en produktions - eller konsumtionsarena i den kommunala planeringen? I analysen och slutsatsen framgår det hur kommunerna beskriver landsbygdsutveckling. Det genom attarbeta för att utveckla landsbygden inom vissa fokusområden som stärker landsbygdens roll. De mindre kommunerna hade ett större huvudfokus på landsbygden som en fortsatt produktionsarena, där arbete med skog-och jordbruk var det primära fokusområdet i deras planeringsstrategi för utveckling av landsbygden. De större kommunerna hade istället fokus på att nyttja landsbygden som en konsumtionsarena, med betoning på utvecklingen av turism och friluftsliv samt rekreationsområden. Att se landsbygdens roll som enbart en arena för produktion respektive konsumtion var inte så uppenbar. Det då kommuner främst arbetar för att implementera landsbygdsutveckling som bidrar till att selandsbygden som både en konsumtion- samt produktionsarena.

This study aims to explore how Swedish comprehensive planning discusses different claims to power and also which claims are able to impact the public space. The study also seeks to examine how underlying power structures are affected by municipal comprehensive planning and how modern-day planning manages inequalities between different demographic groups. The concept of territoriality is used in this research in order to explore different kinds of planning approaches and notions of power. Empirical analysis is used as a tool in order to analyse and dissect two comprehensive plans made by municipalities in the Stockholm area. This is done from a standpoint that favours social sustainability. The results show that although municipal planning has implemented numerous aspects of social sustainability, and many of the planning approaches can be justified by environmental sustainability, both plans have been found lacking in regards to consideration for building structures already in place, many of these established during the post-war period and affected by social alienation. The study concludes that there are other types of power notions that modern day planning does not consider on a comprehensive level, thereby ignoring individual needs of citizens and potentially strengthening present power structures.

Syftet med arbetet har varit att titta på hur kommunerna genom sin översiktliga planering arbetar med klimatanpassning utifrån översvämningar, höga havsnivåer, skyfall, erosion, ras och skred, biologisk mångfald, restriktioner för nybyggnation samt skydd av befintlig bebyggelse. Avgränsningarna inom arbetet, både gällande material och analys av översiktsplanerna, baseras på teorin ekologisk hållbarhet. Teorin syftar till att öka medvetenheten kring att klimatförändringar har en negativ påverkan på samhällets ekonomi, det vill säga den ekonomiska hållbarheten vilket i sin tur har en påverkan på människors hälsa och välmående, den så kallade sociala hållbarheten. Materialet som granskats i arbetet är avgränsat till internationella lagar och riktlinjer, svenska lagar, två förordningar, relevanta publikationer från SMHI, Boverket, Naturvårdsverket samt tre kommunala översiktliga plandokument. Detta gör att arbetet är tydligt avgränsat och analyserat utifrån den information som har framkommit från materialet, dock har relevanta delar varit tvungna att väljas ut från dokumenten för att arbetet har varit tidsbegränsat. Fallstudien har även den avgränsats och baseras på tre specifika fall. Valet av fallstudier har baserats på det geografiska läget samt kommunernas storlek. Fallstudien avslutas i en analys för att se hur de förhåller sig till varandra. Vidare kommer diskussionen där materialet diskuteras gentemot varandra och mynnar ut i en slutsats där forskningsfrågorna besvaras

Ett planprogram är enkelt uttryckt ett planeringsmässigt verktyg som kan utgöras av ett dokument som blir en tidig utredning kring ambitioner, förutsättningar och hinder inför arbetet med att upprätta en eller flera detaljplaner. Planprogram kan ses som ett relativt okänt verktyg inom den fysiska planeringen, inte minst eftersom mängden information om det är liten men framförallt eftersom forskning kring planprogram är i princip obefintlig. Denna studie blickar tillbaka och beskriver hur planprogram framförts av Boverket och dess föregångare med betoning på huruvida det i lagstiftningen framförts som ett krav eller ej vilket har förändrats. Sedan 2010 är det i princip obligatoriska kravet på planprogram inför upprättandet av detaljplaner avskaffat utifrån propositionen En enklare plan- och bygglag. Mot bakgrund av lagändringen och den borgerliga regeringen som drev igenom den används teorin neoliberalism som ramverk för att tolka och förklara resultatet. För att få en fördjupad förståelse kring planprogram fokuserar studien också på hur tre svenska kommuner använder sig av verktyget i planeringen som en länk mellan översiktsplanering och detaljplanering. Genom att betrakta hur kommunerna använder sig av verktyget kan bland annat särskilda planeringsfrågor åskådliggöras och visa på att planprogram kan vara användningsbara och vad framtida planprogram kan ha för inriktningar. Studien presenterar även aspekter av vad ett bra respektive mindre bra planprogram utifrån bland annat vilka brister som gick att finna i kommunernas planprogram och framtagandet av de. Den springande punkten i denna studie handlar om huruvida avskaffandet av det generella kravet på planprogram var en bra reform eller ej. I slutsatsen på detta ämne ses reformen vara bra men att kommunerna behöver bli bättre på att upprätta planprogram. Detta kan ske genom att exempelvis Boverket upprättar en handbok inriktad på planprogram för att stävja de brister i planprogrammen som studien men även Boverket själva presenterar. I slutet lyfts även möjligheter till vidare forskning med flera ämnen och forskningsfrågor rör planprogrammets historia, samtid och framtid.

Sedan Plan- och bygglagen infördes år 1987 så har samtliga svenska kommuner haft översiktsplaner som fungerar som vägledande dokument för detaljplaneringen inom kommunen. Stockholms stad är vid skrivandet av detta arbete inne på sin tredje översiktsplan, men någon djupare utvärdering av de två tidigare översiktsplanerna har aldrig gjorts. Denna rapport är därför en fallstudie av Översiktsplan 99, och valet av denna plan grundar sig på att den ligger nära i tiden, men den är sedan ganska nyligen ersatt av en ny plan och är därför enkel att avgränsa tidsmässigt under åren 1999 till och med 2010. Syftet med arbetet är att kvantitativt granska den bostadsbebyggelse som har skett i Stockholms stad under planens aktualitetsperiod och de av staden uppsatta stadsbyggnadsmålen sedda från ett bostadsperspektiv. De exakta frågeställningarna i arbetet lyder: Hur pass väl har bostadsbebyggelsens utveckling följt Översiktsplan 99? Till vilken grad har de uppsatta stadsbyggnadsmålen uppnåtts? Arbetet grundar sig på ett teoretiskt underlag som hanterar olika kunskaper inom planeringens steg från idé till slutligt resultat, de processer som påverkar planeringen samt demokrati inom planeringsvärlden. En historisk bakgrund till dagens planering ges genom en tillbakablick på hur Sveriges översiktliga planering har växt fram under århundradena, därefter presenteras Översiktsplan 99 mer detaljerat med fokus på de stadsbyggnadsmål som staden satt upp. Den empiriska studien i arbetet grundar sig på data rörande nyproducerade bostäder i Stockholms stad, där en GIS-analys gett kvantitativa resultat i form av kartor och tabeller som beskriver det bostadsbyggande som skett i staden under Översiktsplan 99. Resultaten av analysen diskuteras med utgångspunkt i de teoretiska grunder som presenterats tidigare i arbetet och jämförs ur bostadsperspektiv utifrån översiktsplanens uppsatta stadsbyggnadsmål. Baserat på analysen och den efterföljande diskussionen dras sedan de slutsatser som svarar på arbetets frågeställningar. / Since the Swedish Planning and Building Act was introduced in 1987, all Swedish municipalities have had comprehensive plans which work as guiding documents for the detailed planning within the municipalities. The City of Stockholm has currently reached its third comprehensive plan, but no deeper evaluations of the two previous comprehensive plans have been conducted. This report is a case study of Översiktsplan 99 (Comprehensive Plan 99), and the choice of this plan is based on its proximity in time and the fact that it was recently replaced by a new comprehensive plan, and it is therefore easy to define it time-wise between the years of 1999 and 2010. The aim of this work is to quantitatively examine the residential development that has taken place in the municipality during the period, as well as the urban planning aims that have been defined by the municipality. The objectives of the work are defined as How well has the residential development in Stockholm followed Översiktsplan 99? To what extent have the defined aims of the plan been achieved? The work stands on a theoretical basis which handles various planning skills within the stages from concept to final result, the processes that influence planning and also democracy within the field. A historical background to the current planning system is provided by a look back at how Sweden's comprehensive planning has evolved over the centuries. Thereafter Översiktsplan 99 is presented in more detail, with focus on the urban planning aims defined by the municipality. The empirical study of the work is based on data about new residential development in the municipality, where a GIS analysis has given quantitative results in the form of maps and tables which describe the residential development that has taken place in Stockholm. Based on the theoretical framework that was presented earlier in the work, the results of the analysis are discussed from a housing perspective and compared to the aims of the comprehensive plan. Finally, the conclusions of the report are based on the previous analysis and discussion.

Jordens klimat håller på att förändras i takt med att den globala temperaturen ökar som en följd av de stora mängder växthusgaser som har släppts ut, och fortfarande släpps ut, av mänskligheten. Dessa klimatförändringar får stora konsekvenser för mänskligt liv, bland annat i form av både ökade och minskade regnmängder, havsnivåhöjningar samt fler och mer intensiva värmeböljor och andra extremväder. Fysisk planering förs ofta fram som en viktig del i arbetet med både klimatanpassning och minskning av växthusgasutsläpp, men de två aspekterna hanteras ofta som en dikotomi inom den fysiska planeringen, något som kan anses vara olämpligt med tanke på vikten av de båda för att hantera klimatförändringarna. Uppsatsen syftar till att undersöka hur svenska kommuner arbetar med klimatanpassning och minskning av växthusgasutsläpp genom fysisk planering på strategisk nivå. I uppsatsen genomförs en komparativ flerfallsstudie där det undersökta materialet består av fyra kommunala översiktsplaner. Kvalitativ innehållsanalys har använts för att identifiera de mål, strategier och åtgärder som framgår i översiktsplanerna. Resultatet av innehållsanalysen har sedan analyserats utifrån forskningsfrågorna, kunskapsöversikten och klimatresiliens som teori. Utifrån denna komparativa flerfallsstudie dras slutsatsen att det kommunala arbetet med klimatanpassning och minskning av växthusgasutsläpp genom fysisk planering på strategisk nivå varierar och att det finns både skillnader och likheter mellan de undersökta kommunerna. Studien visar också att samtliga undersökta kommunerna arbetar med både klimatanpassning och utsläppsminskning genom olika typer av mål och strategier, samtidigt är det endast ett fåtal åtgärder som redovisas.

Under 2010 antogs en ny regionplan för stockholms län, RUFS 2010. Planens mål är att “Stockholm ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion”. Dialog och samverkan har varit viktiga utgångspunkter både för planprocessen och det framtida arbetet med att genomföra planen. Regionen har arbetat med att involvera kommunerna i regionplaneprocessen, bland annat som ett sätt att förankra regionplaneringens innehåll även i kommunernas egna strategiska planering. I den här studien har jag undersökt relationerna mellan medborgarna, kommunerna och regionen i planeringen, för att söka svar på frågor om makten över den strategiska planeringen, vem som har tillträde till arenorna där beslut fattas samt medborgarnas möjligheter till inflytande i den regionala planeringen. För att svara på mina frågeställningar har jag gjort en fallstudie i stockholmsregionen, där jag studerat den nya regionplanen och ett antal stockholmskommuners översiktsplaner. Målet med min fallstudie har varit att undersöka relationerna mellan RUFS 2010 och kommunernas översiktsplaner för att se hur de olika planprocesserna har hanterat frågor om makt och deltagande. För att få en större inblick i hur planprocesserna gått till har intervjuer med tjänstemän som arbetat med plandokumenten varit en viktig del av min fallstudie. I min analys har jag använt mig av teorier om deltagande, berättande och makt över planeringen. Mina slutsatser är att även om den regionala planeringen inte har någon formell makt, så har regionen makten att agera som agendasättare och skapare av en arena för dialog och samarbete. Frågan är bara vem som har tillgång till den arenan? / In 2010, the Stockholm County passed a new regional plan called RUFS 2010. The aim of the plan is to turn Stockholm into the most attractive urban city-region of Europe. Dialogue and collaboration have been essential starting points for the planning process and the processes of implementing the plan. The regional government has put a lot of effort into involving the municipalities in the regional planning process, to establish the contents of the county plan in the municipalities own strategic planning. In this paper I’ve investigated the relationships between the region, the municipalities and the public, in search for answers to questions concerning power over the strategic planning, accessibility to the arenas where decisions are made and citizens’ opportunities to influence the regional planning To answer my questions, I’ve done a case study of the Stockholm region, where I studied the new regional plan and a number of municipal master plans. The aim of my case study was to examine the relationships between RUFS 2010 and the municipal plans, to see how issues of power and participation were handled in the planning processes. To get insight into the planning processes I’ve also conducted interviews with municipal planners. I’ve used theories of participation, storytelling and power to analyse my case. My conclusions are that even if the region has no formal power over the planning, they have the power to act as an enabler and creator of an arena for dialogue and collaboration. But, who has access to the arena?