Antalet patienter som vårdas på sjukhus i Sverige på grund av en avsiktlig självdestruktiv handling, har ökat under de senaste tio åren. Patienternas behov av vård kan variera och deras problem kan vara svåra att definiera i form sjukdomsdiagnoser. Förutsättningar för sjuksköterskan att upprätthålla en god vårdrelation kan påverkas och svårigheten att bedöma patienternas behov kan ge upphov till vårdlidande. Uppsatsens syfte är att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att möta och vårda patienter som avsiktligt skadar sig själva. Materialet för studien utgörs av sju kvalitativa artiklar som bygger på intervjuer av sjuksköterskor, där upplevelser av att vårda den här patientgruppen beskrivs. Artiklarna har bearbetats genom en innehållsanalys av studiernas resultat. Det framgår här att sjuksköterskorna upplever många motstridiga känslor i vårdandet av patienter som avsiktligt skadar sig själva. Återkommande beskrivningar är upplevelser av frustration, osäkerhet, rädsla och även ilska. Utifrån vald analysmodell har de beskrivna känslorna analyserats utifrån likheter och skillnader och sammanförts genom tre nya teman med syftet att beskriva sjuksköterskans upplevelser; ”Otillräcklighet i yrkesrollen”, ”Svårigheter med ansvarstagande” och ”Frustration över att inte förstå”. I diskussionen sammankopplas studiens resultat med vårdvetenskaplig teori och författarnas egna tankar. Ett resonemang förs kring hur brist på förståelse för patienternas situation och problem kan påverka vårdrelationen. Sjuksköterskors upplevelse av osäkerhet gällande yrkeskunskaper och färdigheter, påverkar förutsättningarna för att se och bedöma patienternas behov. Osäkerheten kan leda till utebliven vård och på så sätt ge upphov till ett vårdlidande. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Självskadebeteende hos unga personer har ökat i Sverige. I familjer där ett barn drabbas av ohälsa med ett självskadebeteende påverkas hela familjen och väcker känslor av skuld, skam och lidande hos föräldrarna. Syftet med studien är att beskriva föräldrarnas upplevelser av att leva med sitt självskadebeteende. Denna kunskap avser hjälpa sjuksköterskan att bättre kunna stödja och lindra lidande hos föräldrarna. Analysmetoden som användes är Evans analysmetod beskriven i Friberg (2006). Analysen grundar sig i sju artiklar som berör unga med självskadebeteende utifrån föräldrars perspektiv. Resultatet utgörs av fyra huvudteman och nio subteman. Det första huvudtemat, Hjälplöshet, innefattar två subteman som beskriver föräldrars upplevelser av att inte kunna hantera sin situation där de känner sig ensamma i sitt lidande på grund av svårigheter att kommunicera med sitt barn och brist på stöd från vårdare och samhället. Det andra huvudtemat, Misslyckande, inbegriper tre subteman som beskriver känslor av skuld och skam av att inte vara en bra förälder och misslyckande i att tillgodose sina egna och andra familjemedlemmars behov. Deras egna behov kom i skymundan vilket slutligen ledde till en fysisk och psykisk utmattning. Att misslyckas i att förebygga barnets självskadebeteende ledde till känslor av sorg och ilska hos föräldrarna. I det tredje huvudtemat, Osäkerhet, förklarar två subteman hur föräldrarna känner att de förlorat kontrollen över sitt barn vilket uttryckte sig i en rädsla hos föräldrarna. Det fjärde huvudtemat, Att vilja hjälpa, innefattar två subteman som beskriver en vilja hos föräldrarna att hjälpa sitt barn uttryckt i ett sökande av förståelse för självskadebeteendet som fenomen och ett sökande av information och råd angående sitt barns självskadebeteende. I diskussionen behandlas föräldrarnas upplevelser av hjälplöshet kopplat till sjukvårdens attityder och okunskap om självskadebeteende. Hur sjuksköterskan genom att lindra lidande kan hjälpa föräldrarna att hantera sina känslor av skuld, skam och sorg. Att föräldrarna genom egenvård kan återfå kontrollen över sin osäkerhet gentemot sitt barn och föräldrarnas behov att, i viljan att hjälpa sitt barn, förstå sitt barns lidande. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Självskadebeteende innebär ett upprepat och ett impulsivt beteende där individen skadar sig själv. Handlingens syfte är inte att dö utan att lindra psykisk smärta. Människor uttrycker sitt lidande på olika sätt, ofta räcker orden inte till utan vi blir tvungna att omvandla vårt lidande till en annan observerbar uttrycksform. Den vanligaste typen av självskada utförs oftast i syfte att dämpa ångest och befria sig från svåra känslor. Vårt syfte med studien är att belysa upplevelsen av att vårda patienter som självskadar utifrån ett sjuksköterskeperspektiv. Vi har utfört en kvalitativ litteraturöversikt där nio stycken artiklar valdes ut och granskades, ur dessa framträdde fyra stycken nya teman. Temat Brister i vårdmiljön innefattar sjuksköterskans upplevelse av en stressig avdelning och en icke terapeutisk vårdmiljö för patienter som självskadar. Hinder i vårdandet, belyser sjuksköterskans upplevelse av ett personligtansvar för patienten. De patienter som självskadat upplevdes av sjuksköterskorna ha ett manipulativt beteende vilket hindrade vårdflödet på avdelningen. Temat Svårigheter i att vårda patienter som självskadar sig, berör sjuksköterskans upplevelse av etiska svårigheter i vårdrelationen. I temat Sjuksköterskans upplevelse av vårdrelationen, uttrycks negativa känslor hos sjuksköterskan i relationen till patienten. Sjuksköterskans upplevelse av osäkerhet i vårdrelationen beskrivs och vårdrelationen ansåg formas av sjusköterskornas personliga attityder. I resultatdiskussionen diskuteras sjuksköterskans upplevelse av bristande tid som hindrande för en god vårdrelation. Diskussionen belyser även vårdmiljön som bristande och olämplig för patienter som självskadar. Upplevelsen av osäkerhet och brist på kunskap om självskadebeteende framträder som ett vanligt förekommande problem. Diskussion förs även kring etiska svårigheter och sjuksköterskans professionella ansvar.

Självskadebeteende innebär att skada sig själv på något sätt. Avsikten är inte att ta livet av sig utan att dämpa sin ångest och inre smärta. Majoriteten av personer med självskadebeteende är flickor i tonåren. Socialstyrelsen (2004) rapporterar att cirka en procent av alla flickor mellan 13-18 år någon gång skadat sig själva på något sätt. Syftet med studien är att få en uppfattning av hur självskadande tonårsflickor upplever bemötandet i vården. Studien är en kvalitativ innehållsanalys som gjorts med hjälp av tre självbiografier där flickorna berättar om sina upplevelser av bemötandet i vården. Resultatet presenteras i kategorierna: Känslan av hopplöshet vid bemötande, där vi belyser flickornas upplevelser av förtvivlan när löften inte hålls och när de inte blir tagna på allvar av vårdpersonal. Upplevelsen av utsatthet vid bemötandet, belyser flickornas upplevelser av personalens maktövertag och känslan av att bli behandlad som ett objekt. Möjlighet till stöd vid bemötandet, belyser betydelsen av vårdpersonal som lyssnar och vilket stöd det är för flickorna. I resultatdiskussionen diskuterar vi flickornas upplevelse av bemötande. Genom att komma fram till begreppen vårdlidande och trygghet, som vi anser speglar de bemötande flickorna upplevt i vården kan vi se hur dessa två områden tydligt har framträtt ur biografierna. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Background: Deliberate self-harm is when an individual deliberately exposes themselves to an act that directly damage the individual's body. Many of those who intentionally injure themselves do so to deal with anxiety and the behavior is thus used as a kind of distraction from their feelings. Today's social outlook on self-injurious behavior is in general judgmental. To have an attitude is to be emotionally preset to a situation, person or an object. Patients who self-harm currently perceive care as negative, despite existing recommendations on how to care for the group of patients. The general nurse encounters this group of patients in many places, such as the emergency room and in health centers.   Aim: The aim of the study was to examine the nurse’s attitude towards patients who self-harm.   Method: General literature review based on ten articles where six were of quantitative design, one was qualitative and three were mixed method. Through critical review and selection criteria, the articles that responded to the purpose of the literature review were selected for further analysis.   Results: Three themes were extracted: The nurse’s preunderstanding, individual factors affecting the attitude and working conditions and its impact on the attitude.    Discussion: The results discussion the authors discusses education, stigma in the healthcare sector and the importance of reflecting attitudes. The authors themselves reflects on how the quality of the nurse and patient’s relationship could be more nursing in the future. Discussions are supported partly by Katie Eriksson's concept of "care suffering" as well as relevant studies and literature. / Bakgrund: Självskadebeteende är när en individ avsiktligt utsätter sig för handlingar som gör direkt skada på individens kropp. Många av de som avsiktligt skadar sig själva gör det för att hantera ångest. Dagens samhällssyn på självskadebeteende är överlag dömande. Att ha en attityd är att vara känslomässigt förinställd till en situation, person eller ett ting. Patienter med självskadebeteende uppfattar i dagsläget vården negativt, trots befintliga rekommendationer för bemötande. Allmänsjuksköterskan kommer i kontakt med denna patientgrupp på bland annat på akuten och vårdcentraler.   Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans attityd gentemot patienter med självskadebeteende.   Metod: En litteraturöversikt grundad på tio artiklar där sex var av kvantitativ design, en var kvalitativ och tre var mixed-method. Genom kritisk granskning samt urvalskriterier valdes de artiklar som svarade på litteraturöversiktens syfte ut för att analyseras vidare.   Resultat: Resultatet synliggjordes i tre huvudteman: Sjuksköterskans förförståelse, individuella faktorer som påverkar attityden samt arbetsförhållanden och dess påverkan på attityden.   Diskussion: I resultatdiskussionen diskuteras utbildning, stigmatisering i vårdsektorn samt vikten av att reflektera kring attityder. Författarna reflekterar över hur kvaliteten i sjuksköterske- och patientrelationen ska kunna bli mer vårdande i framtiden. Diskussionen stödjs delvis av Katie Erikssons teoribegrepp ”vårdlidande” samt relevanta studier och litteratur.

The purpose of this study was to examine the effects social media can have on people who self-harm. Based on ten research articles published between 2009-20019, which we selected through a systematic search in six databases. An interactive literature review was made and thematic analysis used. Four themes were identified, the social media-based community for self-harming, the reasons individuals publish material of self-harm, the negative and positive aspects of self-harm content. Our findings show that these individuals experience a sense of community, understanding, support, and companionship on social media. In turn, support on social media can trigger further self-harm, complicate recovery, and encourage individuals not to seek professional help. The reason they contribute to the self-harm community is, among other things, to be a part of the community, maintain a self-harm ritual, to increase understanding in society, or as an artistic expression. / Syftet med denna uppsats var att skapa en överblick av forskning, mellan 2009 och 2019, kring sociala mediers påverkan på personer med sjävskadebeteende. Metod: Integrativ litteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar selekterades genom en systematisk sökning på sex databaser. Artiklarna granskades och analyserades tematiskt. Resultatet redovisades under fyra teman, gemenskapen på de sociala medier som riktar sig till personer med självskadebeteende, orsaker till att publicera material på sociala medier, negativa aspekter och positiva aspekter av självskadebeteende på sociala medier. Slutsats: Dessa individer upplever gemenskap på sociala medier, känner sig förstådda, samt får stöd och kamratskap. Material av självskadebeteende kan fungera triggande, försvåra tillfrisknande, stödet på sociala medier kan bidra till att individerna inte söker professionell hjälp. Orsaken till inlägg på sociala medier är bland annat för att känna sig som fullvärdiga medlemmar, som en del av en självskaderitual, öka förståelsen i samhället eller som konstnärligt uttryck.

<p>Syftet är att undersöka de teorier och behandlingsmetoder som Nyckelns behandlingshem använder sig av, samt att belysa själva begreppet självskadebeteende och dess orsaker. Vi har gjort en litteraturgenomgång om orsaker och behandling och en kvalitativ intervju med personal på behandlingshemmet Nyckeln, vars målgrupp är unga flickor i åldern 15 till 25 år. Dessa behandlas för självskador enligt vår definition: att skära, rispa eller bränna sig i huden. De metoder vi utgår från är kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi, vilka Nyckeln grundar sin behandling på. Dessa teorier går ut på att förändra negativa tankesätt och att därmed få till en förändring i beteendet. De resultat vi har fått fram är att orsakerna till självskador i huvudsak är ett sätt att hantera svåra känslor på och att det är ett sätt för flickorna att uttrycka sig. Den kognitiva behandlingen är en fungerande metod just för att den lägger fokus dessa bitar och Nyckeln hjälper därmed flickorna att identifiera sina känslor och att hitta andra sätt att hantera dem på. Efter de resultat vi har fått fram i analysen kan vi dra slutsatsen att Nyckelns arbete fungerar. De lyckas behandla en hel del flickor utifrån de kognitiva modeller de använder sig av.</p>

<p>The purpose of the study was to describe how women with deliberate self-harm behaviour experience they have been treated when conducting health care. The study has a qualitative and descriptive approach and data was collected with snowball sampling. Data was analysed with content analysis and ended up in three theme “Feeling of violation of integrity and autonomy”, “health care staff don´t have the courage to step in and take responsibility” and “ Personal confirmation and validation of feelings”. The results showed that many women with deliberate self-harm behavior feel that they have been badly treated when they conducting health care. Furthermore, the women in this study have experienced that their integrity and autonomy have been violated. In their opinion it was difficult to get adequate treatment. The women also felt that the health care staff had difficulties taking responsibility. On the occasions the women with deliberate self-harm felt that they have been treated satisfactorily, they experienced personal confirmation and a validation of feelings. In other words they felt respectfully treated and in their opinion the health care staff took time to listen. The women in this study consider adequate treatment of proffesionell personell of importance. The conclusion is that many of the women who cut themselves, get unsatisfactorily treated when they conduct health care and that the health care staff need knowledge concerning how to treat women with deliberate self-harm. In addition this study showed that more research is needed regarding how women with deliberate self-harm experience they are treated when conducting health care.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Studien var kvalitativ med deskriptiv design. Materialet till studien samlades in via nominerat urval. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De teman som framkom vid innehållsanalysen var ”Känsla av kränkning av integritet och autonomi”, ” Personal vågar ej kliva in och ta ansvar”, och ” Personlig bekräftelse samt validering av känslor”. Resultatet visade att många kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Kvinnorna hade en upplevelse av kränkning av integritet och autonomi. De ansåg att det var svårt att få adekvat vård. Kvinnorna upplevde att hälso- och sjukvårdens personal inte vågade kliva in och ta ansvar. Vid de tillfällen som kvinnorna med självskadebeteende upplevde att de blev bra bemötta, upplevde de en personlig bekräftelse samt validering av sina känslor. Att de blev respektfullt bemötta och att hälso- och sjukvårdens personal tog sig tid att lyssna. Att få adekvat hjälp av professionell personal ansågs viktigt. Slutsatser från föreliggande studie är att många av de kvinnor som skär sig själva, blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Att hälso- och sjukvårdens personal behöver kunskaper i bemötande av kvinnor med självskadebeteende, samt att mer forskning på hur självskadande kvinnor upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal behövs.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Att skada sig själv är ingen ny företeelse utan tvärtom ett gammalt fenomen. I Sverige är det svårt att uppskatta antalet personer som skadar sig eftersom det finns få studier gjorda och för att det finns ett stort mörkertal som aldrig uppmärksammas. Att skära sig i huden är förmodligen det vanligaste sättet att skada sig på och orsakerna till självskadebeteendet varierar. <strong>Syfte</strong>: Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnad av patienter med självskadebeteende. <strong>Metod</strong>: Studien är baserad på 10 vetenskapliga artiklar. <strong>Resultat</strong>: Resultatet presenteras ur två olika perspektiv, omvårdnad ur patientperspektiv och omvårdnad ur personalperspektiv. Patienterna ville bli behandlade med värdighet, och att någon fanns till hands upplevdes betydelsefullt. Personalen försökte se människan bakom skadan och menade att grunden till en god omvårdnad byggde på empati där förförståelsen skulle läggas åt sidan. <strong>Diskussion</strong>: Det mest betydelsefulla var att se patienten som en människa och inte bara som en person med problem. Om personalen var empatisk uppnåddes tillit och förtroende.</p><p> </p> / <p> </p><p><strong>Background: </strong>Self-harm is not a new problem, it´s rather an old phenomenon. In Sweden, it is difficult to estimate the number of people who harm themselves. There are few studies done and there is a large dark figure that is difficult to estimate. To cut the skin is probably the most common way to inflict self-harm and the causes varies. <strong>Purpose: </strong>The purpose of the literature study was to describe nursing care of patients with self-injury behaviour. <strong>Method: </strong>The study is based on 10 scientific articles. <strong>Result</strong><strong>: </strong>The result is presented from two perspectives; nursing care from the patient perspective and from the nursing staff perspective. Patients wishes to be treated with dignity, and that someone being available was important. The staff tried to see the person behind the injury, and the caring was based on empathy, where the understanding of the behaviour should be set aside. <strong>Discussion</strong>: The most important objective was to see the patient as a person and not just as a person with problems. If the staff were empathetic, trust and confidence was achieved.</p><p> </p>

<p>Den här uppsatsen är en litteraturstudie som behandlar problemet självdestruktivitet ur ett sociologiskt perspektiv. Jag har valt detta för att det är ett aktuellt problem och det är intressant att se det ur en sociologisk synvinkel istället för en psykologisk som kanske är vanligare att inta. Vilka sociologiska faktorer kan spela in gällande detta problem? Den litteratur som har legat till bakgrund för studien behandlar vilka som skadar sig, varför de gör det och olika definitioner samt vilka avgränsningar som bör göras för att ringa in fenomenets innebörd. Att skära, bränna och slå sig själv visar på ett självdestruktivt beteende och en orsak kan vara depression eller ångest.</p><p>Problemställningen som jag sökte ett svar på löd: Vilka ungdomar är det som skadar sig och varför? I den teoretiska genomgången så ligger fokus på kategorierna modernitet, kropp och ungdom. Utifrån detta tas olika sociologiska begrepp upp och analyseras i diskussionsfasen. I undersökningen så har jag bl.a. kommit fram till att dagens konsumtionssamhälle samt individualiseringen är en sannolikt bidragande faktor till att vissa unga människor utvecklar ett självdestruktivt handlande.</p> / <p>This study is an attempt to adress the problem of self-destructive behaviour from a sociological point of view. I feel that this is an important isssue in contemporary society, and that a sociological perspecitve may have something to offer that the more common psychological perspective may miss out on. The literature upon which the study is based deals with questions such as: What definition of the problem is most suitable? What are the characteristics of self-destructive behaviour and why do people hurt themself deliberately?</p><p>The specific question I approached was: Who are the young people that hurt themselves and why? The theoretical framework focuses on modernity, body and youth, and I make use of sociological concepts in the discussion. Some of my conclusions were that the consumeristic society of today and the individualization could be relevant factors in developing a self-destructive pattern.</p>