No description available.

I vårt digitaliserade samhälle finns 1,1 miljoner svenskar som inte använder sig av internet dagligen, däribland 500 000 som aldrig använder sig av det. Den största gemensamma nämnaren för digitalt utanförskap har visat sig vara ålder. Studiens syfte har varit att undersöka hur seniorer upplever digitaliseringen. Detta har gjorts genom nio kvalitativa intervjuer med seniorer i Stockholm. Resultatetet redovisas i två teman, konsekvenser för samhället och konsekvenser för individen för att sedan analyseras med hjälp av Anthony Giddens teori om det senmoderna samhället. Ett av studiens mest utmärkande resultat har visat sig vara upplevelsen av att samhällsförändringarna kring digitaliseringen går för snabbt vilket har negativa konsekvenser för respondenterna. Vår förhoppning med denna uppsats är att lyfta frågan och uppmuntra till bredare diskussion i ämnet samt till vidare forskning.

Denna studie undersöker ungdomars upplevelse av astrologi och annan spiritualitet i dagens senmoderna samhälle. Syftet har varit att komma åt ungdomarnas livsvärldar och undersöka på djupet hur de upplever astrologi och om det används för att hantera svåra livskriser, där fokuset främst har legat på covid-19-pandemin. Grunden till vårt syfte kommer från ett intresse för att undersöka hanteringen av coronapandemin på individnivå, där vi är särskilt intresserade av att undersöka om spiritualiteten har någon plats i ungdomars sätt att hantera svåra livskriser i det senmoderna samhället. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i Giddens teorier om det senmoderna samhället, ontologisk trygghet och självets reflexiva projekt. Vidare har den tagit stöd i sekulärt existentiellt meningsskapande coping. Utifrån en hermeneutisk metodansats har tio semistrukturerade intervjuer hållits med ungdomar mellan åldrarna 18 till 25. Studiens resultat presenterar en huvudtolkning som belyser att dagens ungdomar tenderar att ta det som det kommer och lita på att situationer löser sig. Deras tillvägagångssätt för att klara av att finna sig i det varierar, men vi menar att astrologin och spiritualiteten ändå har en märkbar närvaro på ett eller annat sätt.

Levels of loneliness are high in young adults, meanwhile they are the most connected generations ever through social media. Potential links between loneliness and the increased use of social media is of sociological interest to study. Potential gender differences are also of interest as previous research has mixed views on whether there are differences or not. The purpose of this study is to explore whether age is a factor in loneliness for young adults (18-35 year olds), and whether there are gender differences. Furthermore, the connection between perceived negative experience of social media usage and loneliness levels is studied. Potential gender differences in this connection are also studied as a variable. The theoretical frames used are Giddens (1996) ontological security and Connell and Pearse (2015) gender socialization framework. The approach used is a quantitative method. The data was collected through a digital survey spread through personal networks, workplaces, and the Facebook group “Dom kallar oss studenter”. The data was then analyzed through multivariate regressions. The results show that the majority of observations did not show a prominent level of loneliness, and that gender does not have an impact. However, these results were not significant. There seems to be a link between perceived negative impact of social media usage and levels of loneliness. Gender does however not seem to have an impact on this connection. / Ensamheten är hög bland unga, trots att de, via sociala medier, är den mest uppkopplade generationen någonsin. Därmed är det potentiella sambandet mellan ensamhet och sociala medier av sociologiskt intresse att undersöka. Potentiella könsskillnader är även av intresse att inkludera eftersom tidigare forskning har lett till delade uppfattningar om skillnader i upplevd ensamhet på grund av kön. Syftet med denna studie är att undersöka om huruvida ålder är en determinant för unga vuxna i åldern 18-35 år. Genom att särskilt fokusera på genusskillnader och utforska möjliga samband mellan ensamhet och sociala medier ämnar studien att bidra till en djupare förståelse av de faktorer som kan påverka graden av ensamhet i denna åldersgrupp. Den teoretiska referensramen som har använts för studien är Giddens (1996) begrepp ontologisk trygghet och Connell och Pearse (2015) genus- och kön socialiseringsteori. Studien genomfördes genom kvantitativ metod och datainsamling genom en digital enkät. Datainsamlingen skedde genom personliga nätverk, arbetsplatser, och Facebook Gruppen “Dom kallar oss studenter”. Datan analyserades genom multivariate regressionsanalyse. Studiens resultat visar att majoriteten av observationerna inte upplevde en hög nivå av ensamhet, och att det inte fanns några betydande könsskillnader. Dessa resultat var dock inte signifikant. Däremot verkar det finnas ett samband mellan den negativa upplevelsen av användningen av sociala medier och ensamhet nivå. Kön verkar inte ha någon påverkan på detta samband.

Syftet med studien är att utifrån kvalitativa intervjuer undersöka hur socialarbetare på skyddadeboenden med barnperspektiv, via rutiner och arbetssätt, tar hänsyn till medföljande barnssociala uppbrott från skola, familj och vänner. Syftet är även att undersöka om rutinerna ocharbetssätten upplevs vara tillräckliga för att bidra till upprätthållning av kontinuitet i demedföljande barnens vardag. Studien baserades på en kvalitativ metod där sju semistruktureradeintervjuer genomfördes med socialarbetare på skyddade boenden. Empirin haranalyserats utifrån teorier och teoretiska begrepp som Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater, Giddens teori om modernitet, självidentitet och ontologisk trygghet samt barndomssociologi.Resultatet visar att socialarbetare försöker upprätthålla de medföljande barnens vardagsrutinergenom att skapa rutiner som inkluderar skola, aktiviteter och samtalsstöd. Det föreliggerdäremot svårigheter att upprätthålla barnens vardagliga rutiner på grund av de skyddadeboendenas säkerhetsaspekter. Socialarbetare har en medvetenhet om att deras arbetssätt medbarn bör utföras med ett barnperspektiv medan deras mål är att familjerna ska flytta till ett nyttsjälvständigt hem för att skapa en ny tillhörighet och vardag. / The aim of this study is to investigate, based on qualitative interviews, how social workers inshelters for victims of domestic violence with a child's perspective via routines and ways ofworking take into account children’s break-up from school, family and friends. The aim of thisstudy is also to investigate whether or not social workers routines and ways of working areperceived to be sufficient to contribute to maintaining continuity in everyday routines of theaccompanying children. The study was based on a qualitative method where sevensemistructured interviews were conducted with social workers in shelters for victims ofdomestic violence. The empirical data has been analyzed based on theories and theoreticalconstructs such as Lipskys theory about street level bureaucrats, Giddens theory aboutmodernity, self-identity and ontological security and also childhood studies. The resultsindicate that social workers try to maintain the children’s everyday routines by creating routinesthat include school, activities and counseling. However there are difficulties to maintain thechildren’s everyday routines because of the safety strategies in the shelters. Social workershave an awareness that their ways of working with children are supposed to be performed byhaving a child’s perspective whereas their achievement is for the families to transfer to a newindependent home to create a new belonging and everyday life.

Unpredictable situations are a common phenomena in detention centres. This is because employees work in daily contact with inmates. Correctional officers must therefore manage their own emotions as well as the emotions of their inmates. The aim of the study is to highlight the correctional officers’ experiences of insecurity in detention, when working with the inmates. Furthermore, the study examines the security measures taken by the leadership of detention centres as an authority to achieve greater security among its employees. Research shows that correctional officers are one of the most insecure professionals in the workplace. There are also various emotional rules that correctional officers must follow in their work with inmates, to maintain their legitimacy. The theoretical frame of reference of the study is based on Giddens structuration theory, his concept of ontological security and trust, and Hochschild's theory of emotional work. The present study uses qualitative interviews with individuals working on the detention centres, in close contact with the inmates. The results of the study show that strong collegial relationships as well as a strong individual self-confidence of the individual contribute to an increased sense of security at work. The feeling of security also depends on how long an individual has worked in the detention centres. There are informal emotional rules that employees need to follow in their professional role, and through emotion management this can influence prisoners' perceptions of insecurity. In terms of security measures, the detention centres have introduced alarms, meetings, and education to ensure a good working environment. The interviews indicated that the correct officers regarded the education for new staff is unsuccessful in various aspects by employees, and that the safety alarm was seen as the key element when it came to security measures. The sociological perspective, including several theories from Giddens and Hochschild, is relevant to the study as it aims to study subjective experiences and emotions in unpredictable situations that arise when working with inmates. / Oförutsägbara situationer är ett vanligt förekommande fenomen inom kriminalvården. Detta då de anställda arbetar i daglig kontakt med de intagna. Kriminalvårdare måste därför hantera både sina egna och de intagnas känslor. Syftet med studien är att belysa kriminalvårdares upplevelse av otrygghet på häktet, i arbetet med de intagna. Vidare undersöks vilka säkerhetsåtgärder som vidtas från kriminalvården som myndighet, för att uppnå en ökad trygghet hos de anställda. Forskning visar att kriminalvårdare är en av de yrkesgrupper som utsätts för mest otrygghet i arbetet. Det finns även olika känsloregler kriminalvårdare måste förhålla sig till i sitt arbete med de intagna, för att behålla sin legitimitet. Studiens teoretiska referensram utgår från Giddens teori om struktureringsteori, ontologisk trygghet samt tillit. Vidare utgår studien från Hochschilds teori om känsloarbete. I den föreliggande studien används kvalitativa intervjuer med individer som arbetar inom kriminalvården, i nära kontakt med de intagna. Studiens resultat visar att starka kollegiala relationer och självförtroende hos den enskilde individen bidrar till ökad trygghet i arbetet. Känslan av trygghet beror även på hur länge en individ arbetat på kriminalvården. På kriminalvården finns det informella känsloregler som de anställda behöver följa inom sin yrkesroll och genom känslohantering kan detta påverka kriminalvårdares uppfattning av otrygghet. Vidare till säkerhetsåtgärder har kriminalvården infört säkerhetslarm, möten samt utbildning för att säkerställa en god arbetsmiljö. Det framkommer genom intervjuerna att utbildningen för nyanställda uppfattas av de anställda som bristfällig i olika aspekter, och att säkerhetslarmet betraktas som en central del gällande säkerhetsåtgärderna på kriminalvården. Det sociologiska perspektivet, innefattande teorier från Giddens och Hochschild, är relevant för studien då den avser att studera subjektiva upplevelser och känslor i oförutsägbara situationer som uppstår i arbetet med de intagna.