AbstractStudiens övergripande syfte är att undersöka hur barn och pedagoger ser på Kamratskap och dess betydelse i förskolan. Med utgångspunkt i läroplanen för förskolan (1998, reviderad 2010), vilken lyfter vikten av att pedagoger har en god förmåga att se och förstå samspelet mellan barnen i gruppen, har studiens syfte formats. Det empiriska materialet består av barnens egna berättelser och upplevelser kring temat kamratrelationer, samt lyfter fram pedagogernas tankar och resonemang kring barnens utsagor.I mötet med 12 barn i åldern 3-6 har vi använt fokusgrupper. I fokusgrupperna använde vi oss av handdockorna Valpen och Snigeln som barnen pratade till och med om kamratskap. Genom fokusgrupperna har vi kunna besvara frågan om hur barnen resonerar kring kamratskap. Deras tankar har använts för att samtala med tio pedagoger med olika bakgrund både när det gäller utbildning och arbetslivserfarenhet i förskolans verksamhet.Den teoretiska ramen består av två olika teoretiska utgångspunkter, sociokulturellt- och barndomssociologiskt perspektiv. Dessa teoretiska perspektiv ger möjligheter till att förstå och senare analysera det empiriska materialet med hjälp av begreppen kamratkultur och kamratskap, ömsesidighet, inneslutning, och utanförskap.Pedagogerna i vår studie anser att de arbetar för en inkluderande miljö, medan barnen i studien anser att de upplever trygghet när pedagoger finns i närheten av leken. Däremot vill barnen inte att pedagogerna ska ta ledande roller i leken och styra den. Studien visar på att barn och pedagoger har likvärdig syn angående kamratskap i förskolan. Åsikterna går dock isär kring den inkluderande miljön. Barnen och pedagogerna menar att miljön är inkluderande men ser det på olika sätt. Pedagogerna anser att miljön är inkluderande när pedagogerna är delaktiga i leken medan barnen tycker att miljön är inkluderande bara pedagogen finns till hands utan att för den delen ta över deras lek.Nyckelord: Inneslutning, kamratkultur, utanförskap, ömsesidighet.

Vårt syfte med denna studie är att vi vill undersöka barns kamratkulturer. Genom våra observationer har vi fått en förståelse för hur barnen träder in i en redan pågående lek samt hur barnen skyddar sitt interaktiva utrymme (lekutrymmet och samspelet som barnen har tillsammans i leken). Vi har också upptäckt hur barnen positionerar sig beroende på vem/vilka de leker med. Barnen tolkar även vuxenvärlden och skapar därefter egna tolkningar som de använder i sina lekar. Teorin vi utgår ifrån är det barndomssociologiska perspektivet. Metoden som vi använder oss av för att samla in data är deltagande observationer och informella samtal med inspiration av en etnografisk studie. Resultatet visar att barnen använder olika tillträdes- och uteslutningsstrategier, samt att de skyddar sina interaktiva utrymmen då leken blir hotad av andra barn som försöker ta sig in i leken. I observationerna ser vi hur barnen är aktiva agenter i sin egen lek genom att barnen skapar kamratskap mellan varandra. Vår slutsats kan relateras till tidigare forskning som vi har tagit del av. Vi ser en tillträdesstrategi som enligt tidigare forskning sällan fungerar, den direkta verbala strategin, men i två av våra observationer visar det sig att denna strategi fungerar.

Denna studie fokuserar på att undersöka hur yngre barn interagerar med varandra. Detundersöks om yngre barn använder tillträdesstrategier samt vilka strategier som i så fallförekommer. Följdfrågan till detta är om valet av tillträdesstrategier skiljer sig beroende påålder. Vi har upptill detta reflekterat kring olika faktorer kopplat till forskning som kan ha enpåverkan på hur barn interagerar med varandra.Syftet till denna undersökning är att se hur barn interagerar med varandra under fri lek. Frågorsom arbetet ska besvara är:- Vilka tillträdesstrategier används?- Är det skillnad på tillträdesstrategier beroende på barns ålder?MetodUndersökningen använder en kvalitativ metod med observation som redskap. Som stöd tillobservationerna har vi använt analytiska fältanteckningar, vilket innebär att vi skrev stödord iett löpande protokoll. Fältanteckningar från observationerna skrevs sedan om från stödord tilldetaljerad text. Inför resultatet har vi kodat datainsamlingen för att finna mönster.ResultatResultatet av undersökningen visade ett annat resultat än teorin. Vi fann fem olikaåterkommande tillträdesstrategier. De tre strategier som förekom minst av dem viuppmärksammade var väntar på inbjudan, visar ett liknande beteende som lekande barn ochcirkulerande. Strategin väntar på inbjudan innebär att barnet som inträdde väntade på att självkunna acceptera eller neka en inbjudan. Visar ett liknande beteende som lekande barn innebäratt barnet som inträdde först iakttog en lek innan den närmade sig med en efterliknelse avlekens innehåll. Cirkulerande innebär att barnet höll sig i rörelse och iakttog leken på avstånden lång stund innan ett närmande av en lek skedde. Den näst mest förekommande strateginvar icke verbalt inträde till lek. Innebörden av strategin är att barnen lekte bredvid varandrautan att visa tecken på att vilja interagera med varandra. Den mest vanligt förekommandetillträdesstrategin hos yngre barn var lekstörande inträde. Det innebär att barnet som närmadesig leken antingen tog ett föremål eller förstörde någonting i leken. Vi kunde se att det skiljdesig i val av tillträdesstrategier beroende på ålder till viss del. Barn, oavsett ålder, valde olikaformer av tillträdesstrategier. Det framgick tydligt i undersökningen att barn drogs till vuxnaoch detta, precis som vi befarade, försvårade undersökningens syfte att observera under frilek.

Mobila förskolan finns idag i ett dussintal kommuner i Sverige. Utbyggnaden av verksamheten har motiverats av platsbrist, lokalbrist och en pedagogik som är bra för barnen. Inga större studier har gjorts av mobila förskolan och vi vet därför inte hur denna verksamhetsform påverkar barnen. Därför var syftet med denna uppsats är att med hjälp av observation analysera förutsättningarna för barns lek och interaktion på en mobil förskoleavdelning i Uppsala kommun. Studien genomfördes under sex dagar på en mobil avdelning. Under denna tid filmades barnens lek i och utanför bussen. Analysen av materialet utgick ifrån Corsaros (2003, 2015) begrepp kamratkulturer, tolkande reproduktion och interaktionsutrymme. Resultatet visar att barnens val av lekar styrs av hur rörliga de är. Utanför bussen väljer de framförallt att leka rollekar i olika former medan de på bussen väljer rimlekar eller anpassade former av närmade/undvikandelek. Barnen i den lokala kamratkulturen har väl utvecklade strategier för att ta sig in i lek och barnen delar oftast med sig av lekar och interaktionsutrymmen som skapas

Bakgrund: Måltiden är en central del i förskolans verksamhet och är en aktivitet som alla barn på förskolan deltar i. Tidigare forskning har visat att barn bör få vara delaktiga och självständiga i sin vardag och måltiden är en stor del av förskolans vardag som barnen bör inkluderas i. Syfte: Syftet är att bidra med kunskap om hur barn agerar självständigt under måltiden och hur pedagogerna påverkar barns möjlighet att vara självständiga och delaktiga under måltiden. Metod: Den metod som har använts i denna studie är icke-deltagande observation för att på ett så opåverkat sätt som möjligt kunna urskilja hur pedagoger arbetar för att främja självständighet och delaktighet för barnen under måltiden. Resultat: Studiens resultat framhäver hur ansvarstagande barnen är under måltiden och hur de inte alltid är beroende av pedagogerna för att äta sina måltider. Resultatet framhäver också hur pedagogerna i vissa fall kan ge en hjälpande eller en stjälpande hand till barnen under måltiden.

<p>Delaktighet anser vi är ett viktigt begrepp för att kunna skapa bra förutsättningar för jämlikhet</p><p>och inflytande för elever med funktionshinder inom skolan. Hur delaktighet kan skapas för</p><p>dessa elever påverkas av samspelet med andra och av miljön i omgivningen. Att vara delaktig</p><p>är att vara respekterad i sin omgivning och detta kan höja självkänslan. Detta kan i sin tur</p><p>skapa en positiv utveckling för dessa elever, som gör att det är de som individer och inte</p><p>funktionshindret i sig som är det huvudsakliga.</p><p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger i skolans verksamhet uppfattar att de</p><p>kan skapa förutsättningar för delaktighet för elever med funktionshinder utifrån vad</p><p>Läroplanen 94 skriver om delaktighet och hur delaktigheten fungerar för dessa elever i</p><p>jämförelse med elever utan funktionshinder. De metoder vi har använt är intervju och</p><p>observation, där observationerna ska ses som ett komplement till intervjuerna. Vårt resultat är</p><p>att pedagogerna upplever att de har möjlighet att skapa förutsättningar för delaktighet i</p><p>skolans verksamhet för elever med funktionshinder. Verktyg för dem till detta är vilja till</p><p>samarbete i arbetslaget, egen erfarenhet och utbildning och att anpassa undervisningen. De</p><p>tror dock att förutsättningarna skulle kunna vara bättre med rätt stöd i verksamheten som till</p><p>exempel mindre elevgrupper och fler pedagoger. I jämförelse med elever utan funktionshinder</p><p>anser de att elever med funktionshinder har samma möjlighet till inflytande i verksamheten.</p><p>Funktionshindret i sig kan dock göra att de syns och uppmärksammas mer av pedagogerna. I</p><p>våra observationer upplevde vi att elever med funktionshinder var mer delaktiga i sitt samspel</p><p>i vuxenstyrda aktiviteter än i fri lek och vi tror därför att det i fri lek kan behövas mer stöd av</p><p>pedagogerna.</p>

<p>Den här studien har som syfte att undersöka de yngsta barnens samspel för de barn som ännu inte har ett verbalt språk. Studien har genomförts med videoobservationer och löpande protokoll för att få syn på vad som händer i samspelet mellan barnen. Det som väckte intresset för denna studie var att de yngsta barnen i en grupp på förskolan oftast inte ser ut att leka med någon eller vara i en aktivitet med andra utan att de mestadels ”flyter” omkring i gruppen. Det har i den här studien visats motsatsen av det som till en början ses som en ostrukturerad lek snarare är samspel och lek mellan barnen.</p><p>I tidigare småbarnsforskning anses att det inte förekom något samspel för barn före tre års ålder utan det har hävdats att härmandet är det beteende som var det mest framträdande hos barn i den åldern. Resultatet i den här undersökningen visar på det motsatta förhållandet nämligen att de centrala uttrycken i barns samspel är att de härmar och imiterar varandra när de leker och samspelar med andra barn. Resultatet visar även att samspelen varierar i tid men även olika faser under samspelets gång. Samspel uppkommer oftast av en anledning som t.ex. en leksak eller ett aktivt barn. Det som kan hålla samspelet vid liv kan vara skratt, blickar och ord. För att ett samspel ska avbrytas behövs det oftast inte mycket, det kan vara att samspelet inte bekräftas av en kamrat eller en pedagog kommer och bryter eller att någon ramlar i en springlek.</p><p>De yngsta barnen som även kallas <em>toddlare </em>samspelar med varandra och detta sociala samspel består av olika rutiner och strukturer som bildar deras egen så kallade <em>toddlarkultur. </em>Den mest framträdande i toddlarkulturen är de yngsta barnens umgänge med kamrater och deras kroppsrörelser. Barnen som vistas tillsammans under många år i t.ex. en grupp på förskolan deltar i en så kallad <em>kamratkultur</em>. Med det menas att barnen är en del av den kulturen som skapas på förskolan och att de lär sig att tolka andras men även sina egna sociala positioner. Genom att barnen vistas på förskolan tillsammans med jämnåriga kamrater lär de sig i leken att fungera tillsammans med andra. Därför anses leken vara en viktig del i barnens verksamhet. Även pedagogens roll i barnens vistelse i förskolan är av stor betydelse och även pedagogernas medvetenhet om samspelets betydelse för barnets sociala utveckling.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p>Nyckelord: <em>Förskola, Härma/Imitera, Kamratkultur, Lek, Samspel, Toddlare .</em></p>

<p>Det här examensarbetet handlar om hur yngre förskolebarn i två och tre årsålder gör för att vinna tillträde till lekar som redan påbörjats och initierats av andra barn.  Examensarbetets teoretiska utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där forskningsintresset riktas mot hur barns vardagsliv ter sig, och i detta fall med sökarljuset styrt mot förskolebarnens gemensamma lekar. William Corsaros teori om kamratkultur och tillträdesstrategier gör det möjligt att förstå hur barn tillsammans med andra barn konstruerar tillträden när de vill bli delaktiga i lek i förskolan.</p><p>I undersökningen ingår elva barn mellan två och tre år och dessa barn observeras i sin naturliga förskolemiljö, där ett etnografiskt inspirerat tillvägagångssätt nyttjas. Datamaterialet analyseras således utifrån ett etnografiskt tolkningsförfarande med Corsaros tillträdesstrategier som grund. De insamlade observationerna bearbetas och analyseras i tre olika steg – dessa tre faser integreras under hela forskningsproceduren.</p><p>Resultatet visar att barn i två och tre-årsåldern, i likhet med äldre förskolebarn, använder sig av strategier för att vinna tillträde till pågående lekar. Resultatet visar också att några barn använder strategier mycket medvetet och de barnen nyttjar också flera följande strategier eftervarandra. Medan andra barn inte nyttjar strategier reflekterande, de barnen använder oftast samma strategi gång på gång även om de gång efter annan blir avvisad och inte lyckas med tillträdet. Resultat visar på både varaktighet men också på vandringar med korta samspelssekvenser i lekarna, vilket innebär att vissa barn får förhandla med strategier om och om igen för att vinna tillträde till lekar. Resultatet visar även att barn i två och tre års ålder skyddar leken från andra barns önskan om deltagande och i första hand är det rolleken barnen skyddar.</p>

Det här examensarbetet handlar om hur yngre förskolebarn i två och tre årsålder gör för att vinna tillträde till lekar som redan påbörjats och initierats av andra barn.  Examensarbetets teoretiska utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där forskningsintresset riktas mot hur barns vardagsliv ter sig, och i detta fall med sökarljuset styrt mot förskolebarnens gemensamma lekar. William Corsaros teori om kamratkultur och tillträdesstrategier gör det möjligt att förstå hur barn tillsammans med andra barn konstruerar tillträden när de vill bli delaktiga i lek i förskolan. I undersökningen ingår elva barn mellan två och tre år och dessa barn observeras i sin naturliga förskolemiljö, där ett etnografiskt inspirerat tillvägagångssätt nyttjas. Datamaterialet analyseras således utifrån ett etnografiskt tolkningsförfarande med Corsaros tillträdesstrategier som grund. De insamlade observationerna bearbetas och analyseras i tre olika steg – dessa tre faser integreras under hela forskningsproceduren. Resultatet visar att barn i två och tre-årsåldern, i likhet med äldre förskolebarn, använder sig av strategier för att vinna tillträde till pågående lekar. Resultatet visar också att några barn använder strategier mycket medvetet och de barnen nyttjar också flera följande strategier eftervarandra. Medan andra barn inte nyttjar strategier reflekterande, de barnen använder oftast samma strategi gång på gång även om de gång efter annan blir avvisad och inte lyckas med tillträdet. Resultat visar på både varaktighet men också på vandringar med korta samspelssekvenser i lekarna, vilket innebär att vissa barn får förhandla med strategier om och om igen för att vinna tillträde till lekar. Resultatet visar även att barn i två och tre års ålder skyddar leken från andra barns önskan om deltagande och i första hand är det rolleken barnen skyddar.

Den här studien har som syfte att undersöka de yngsta barnens samspel för de barn som ännu inte har ett verbalt språk. Studien har genomförts med videoobservationer och löpande protokoll för att få syn på vad som händer i samspelet mellan barnen. Det som väckte intresset för denna studie var att de yngsta barnen i en grupp på förskolan oftast inte ser ut att leka med någon eller vara i en aktivitet med andra utan att de mestadels ”flyter” omkring i gruppen. Det har i den här studien visats motsatsen av det som till en början ses som en ostrukturerad lek snarare är samspel och lek mellan barnen. I tidigare småbarnsforskning anses att det inte förekom något samspel för barn före tre års ålder utan det har hävdats att härmandet är det beteende som var det mest framträdande hos barn i den åldern. Resultatet i den här undersökningen visar på det motsatta förhållandet nämligen att de centrala uttrycken i barns samspel är att de härmar och imiterar varandra när de leker och samspelar med andra barn. Resultatet visar även att samspelen varierar i tid men även olika faser under samspelets gång. Samspel uppkommer oftast av en anledning som t.ex. en leksak eller ett aktivt barn. Det som kan hålla samspelet vid liv kan vara skratt, blickar och ord. För att ett samspel ska avbrytas behövs det oftast inte mycket, det kan vara att samspelet inte bekräftas av en kamrat eller en pedagog kommer och bryter eller att någon ramlar i en springlek. De yngsta barnen som även kallas toddlare samspelar med varandra och detta sociala samspel består av olika rutiner och strukturer som bildar deras egen så kallade toddlarkultur. Den mest framträdande i toddlarkulturen är de yngsta barnens umgänge med kamrater och deras kroppsrörelser. Barnen som vistas tillsammans under många år i t.ex. en grupp på förskolan deltar i en så kallad kamratkultur. Med det menas att barnen är en del av den kulturen som skapas på förskolan och att de lär sig att tolka andras men även sina egna sociala positioner. Genom att barnen vistas på förskolan tillsammans med jämnåriga kamrater lär de sig i leken att fungera tillsammans med andra. Därför anses leken vara en viktig del i barnens verksamhet. Även pedagogens roll i barnens vistelse i förskolan är av stor betydelse och även pedagogernas medvetenhet om samspelets betydelse för barnets sociala utveckling.           Nyckelord: Förskola, Härma/Imitera, Kamratkultur, Lek, Samspel, Toddlare .