Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur förskollärare tänker kring delaktighet, lek och samspel för barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Vad innebär det att vara delaktig i förskolans lek- och kamratkultur och hur säger sig förskollärarna kunna avgöra om ett barn är delaktigt eller inte på någorlunda jämlika villkor. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där samspelet och mötet mellan individer och miljön står i fokus. Jag har genomfört en kvalitativ studie och använt kvalitativ forskningsintervju för att få svar på mina frågeställningar. Jag har intervjuat åtta förskollärare för att få ta del av deras uppfattning och tankar om delaktighet för barn i behov av särskilt stöd i förskolans lek- och kamratkultur. Jag har funnit att delaktighet är ett mycket komplext begrepp och inte alltid så lätt att vare sig definiera eller förklara. Begreppen delaktighet och inflytande används ofta synonymt och förskollärarna upplevde att det var svårt att avgöra om ett barn är delaktig eller inte. Min slutsats är att delaktighet är ett begrepps som behöver förtydligas och då framförallt vad det innebär att vara socialt delaktig i förskolans lek-och kamratkultur.

Syfte med denna studie har varit att få en förståelse om barns interaktioner, i den fria leken, för att utveckla kompetensen kring kamratkulturer och därigenom kunna stötta barnens samspel. Därtill vill vi belysa hur barn använder makt, inom den existerande kamratkulturen, samt hur inkludering och exkludering påverkar barns välmående. För att synliggöra barns interaktionsprocess blev vårt metodval en mediaetnografisk studie, en icke-deltagande observation med stöttning av ett semistrukturerat observationsschema. Empirin hämtades från TV-programmet “Våra barns hemliga liv” (2020). I vår analys, utifrån symbolisk interaktionism och Corsaro, har vi kommit fram till hur barn inkluderar, exkluderar samt använder makt inom kamratkulturen. I både analysen och diskussion visualiseras olika strategier samt hur barn skyddar interaktionsutrymmet. Slutsatsen visar att det är viktigt att professionen har kompetens om hur barnen konstruerar relationer och vikten av hur dessa konstruktioner skall stöttas för att stimulera barnens välbefinnande.

Förskolan är en plats där barnet tillbringar en del av sitt liv som ska vara positiv. Ett av pedagogens viktigaste uppdrag som är formulerat av Skolverket är att individerna ska lära och utveckla som individ och gruppmedlem. Lek har en central roll i barns liv och är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande. En annan del i barns liv är konflikter, de händer dagligen i barngruppen och de uppstår i alla situationer där finns mänskliga relationer. Många gånger uppstår konflikterna i leksituationer. Syftet med detta arbete har varit att undersöka vilket synsätt pedagogerna har i förskolan angående lek, konflikter och konflikthanteringsstrategier i förskolans verksamhet. I arbetet använder jag teorier som behandlar begreppen lek, fri lek, konflikt för att analysera pedagogernas syn på konflikt i leksituationer samt vilka strategier som pedagogerna använder sig för att hantera konflikter. För att kunna svara på mina frågeställningar har jag genomfört en kvalitativ undersökning med fyra förskollärare från olika förskolor. Resultatet av uppsatsens analys visar att pedagogerna ser att lek, fri lek och konflikter är en del av barns liv i förskolans verksamhet. De menar att konflikter är nyttiga och lärorika och med de utvecklar barn sin sociala kompetens. Pedagogerna upplever att “fri lek” lägger grunden för barn att lära sig hantera konflikter. Dessutom vill pedagogerna, trots att de menar att konflikter är lärorika och naturliga inte ha konflikter och har därför olika strategier för att konflikter inte ska uppstår. Pedagogerna använder arbete med förskolans fysiska miljö som en strategi för att ge en så bra miljö som möjligt för att undvika konflikter i barnens lek. Uppsatsen visar att pedagogerna har ett komplext och ibland motsägelsefullt förhållningssätt till konflikter i lek. Konflikter i lek ses som ett naturligt lärtillfälle men också något som man vill undvika, vilket görs genom planering av gruppsammansättning och miljöns utformning. / Preschool is a place where the child spends a part of his life that should be positive. One of the pedagogue's most important tasks formulated by the National Agency for Education is for individuals to learn and develop as an individual and group member. Play has a central role in children's lives and is the basis for development, learning and well-being. Another part of children's lives are conflicts, they happen daily in the group of children and they occur in all situations where there are human relationships. Conflicts often arise in play situations. The purpose of this work has been to investigate the views of the pedagogue in the preschool regarding play, conflicts and conflict management strategies in the preschool's activities. In my work, I use theories that deal with the concepts of play, free play, conflict to analyze the pedagogue's view of conflict in play situations and the strategies that the pedagogue uses to handle conflicts. To be able to answer my questions, I have conducted a qualitative survey with four preschool teachers from different preschools. The results of the thesis analysis show that the pedagogue sees that play, free play and conflicts are part of children's lives in preschool activities. They believe that conflicts are useful and instructive and with them children develop their social skills. The pedagogue feels that "free play" lays the foundation for children to learn to handle conflicts. In addition, pedagogues, even though they believe that conflicts are instructive and natural, do not want conflicts and therefore have different strategies for conflicts not to arise. The pedagogues use work with the preschool's physical environment as a strategy to provide as good an environment as possible to avoid conflicts in the children's play. The essay shows that the pedagogues have a complex and sometimes contradictory approach to conflicts in play. Conflicts in play are seen as a natural learning opportunity but also something you want to avoid, which is done by planning group composition and the design of the environment.

Studien vill belysa hur informella samtal kan uppmuntra barns delaktighet, genom en förståelse för tillträdesstrategier och uteslutningar inom diskursen kring matbordet. Samtalets roll för barns inflytande och måltiden som en del av det pedagogiska arbetet samt den maktbalans som finns mellan barn och vuxna belyses. Utifrån videoobservationer av lunchmåltiden på två förskolor analyseras det sociala samspelet inom kamratkulturen och den vuxnes roll för barns deltagande, delaktighet och inflytande utifrån en socialkonstruktionistisk hållning. Positioneringsteori och kamratkultursteori används som analytiska verktyg. Studien visar att positioneringar mellan barnen har en betydande påverkan på det enskilda barnets delaktighet och inflytande i samtalet. Även den vuxnes agerande som samtalsstöd och upprätthållare av normer och regler spelar stor roll.

Examensarbetet syftar huvudsakligen till att undersöka vad de yngsta barnen på förskolan upplever och erfar genom att befinna sig i läshörnan utan vuxenstöd, samt vad bilderboken skapar och bidrar till i barns vardagsliv. För att uppnå mina syften tillämpade jag en kvalitativ metod i form av en etnografisk fältstudie, där jag med hjälp av deltagarobservationer och korta tematiskt inriktade intervjuer samlade in mitt empiriska material. Materialet samlades in på en mindre förskola i södra Sverige, och jag fokuserade på en given miljö på förskolan, nämligen på läshörnan. Totalt deltog 11 barn i studien, vilka samtliga befinner sig i åldern 1–3 år. I analysarbetet av empirin hade jag två perspektiv som utgångspunkt: literacy och barndomsgeografi. Jag fokuserade på teoretiska modeller utvecklade av Chambers (2014), Halldén (2001 & 2007) och Corsaro (2015), samt på väsentliga teoretiska begrepp som behandlas inom ämnesområdet för min studie. Resultatet av undersökningen visar att de yngsta barnen på den här förskolan ständigt involveras i literacyaktiviteter, då de befinner sig i läshörnan. De är samtidigt ytterst kunniga läsare i den bemärkelsen att de tolkar och förstår bilder, under tiden som de interagerar med bilderboken. Ett utmärkande resultat i min studie är dessutom att literacy tydligt kommer till uttryck i barnens samspelssituationer på många vis, då barnen ägnar sig åt bilderboken utan vuxenstöd. Under olika läsaktiviteter kunde jag bland annat se att de samspelar med varandra genom gemenskap, bekräftelse och respons. Barnen synliggör även utmärkande delar av rådande kamratkultur, då de befinner sig på den här specifika platsen. Detta sker i form av exempelvis delandet av materiella ting inom vänskapskretsen, aktivt socialt deltagande och lek.

The purpose of our work has been to deepen the understanding of conflicts and their implications at preschools. Our interest in conflict has grown during our education and work as substitute teachers. Since there has been no standalone course in conflicts management we decided to further deepen our knowledge by problematizing conflicts among children at preschools. This paper will explore how conflicts arise and get resolved.The theoretical starting point for our studies is Corsaro's childhood sociology theory and ideas. We conducted an ethnographic study with a qualitative method where we observed and took field notes at a small city preschool in the south of Sweden. Our central concepts are peer cultures, access strategies, interactive space and core groups. We chose two different age spans among the children we observed to be able to make a comparison as to how conflicts differ with age and to broaden our views of the conflict origin. The result of our study showed the importance of letting children solve conflicts independently and how educators can support children finding a resolution to their conflicts. The result have increased our insights as to how children's surroundings, identity and current state of mind are circumstances that affect the rise of conflicts.

Syftet med denna studie är att utifrån barns berättelser få en ökad förståelse kring inkludering och exkludering i den fria leken på förskolan samt hur pedagogers och barns normer förhåller sig till varandra. Vi vill synliggöra barnens berättelser kring inkludering och exkludering i deras kamratkultur då vi upplever att det saknas kunskap inom ämnet för att pedagogerna ska kunna förhålla sig till barns handlande i olika leksituationer.Studien utgår från Corsaros (2015) teori inom den nya barndomssociologin där barn betraktas som aktörer och skapare av sin sociala värld. Studien har en kvalitativ ansats där empirin består av två olika typer av intervjuer med barn och pedagoger.Studiens resultat visar att barnen har olika strategier både för att komma med i en pågående lek och för att exkludera andra barn från sin pågående lek. Av barnens berättelser framkommer det att de använder sig främst av verbala strategier både vid tillträde och vid exkludering. I resultatet framgår några av barnens normer som finns i deras kamratkultur till exempel att den som bestämt leken är den som avgör vem som får vara med. Slutligen visas även en konflikt mellan barnens normer och pedagogernas förhållningssätt då det uppstår en krock mellan att ta hänsyn till barnens normer och pedagogernas ansvar att ingen ska vara utanför. För att pedagoger ska kunna förstå kamratkulturen i verksamheten på förskolan behövs kunskap om barnens normer och lekstrategier.

Studier som undersöker barns literacy sker ofta i kliniska miljöer, och till följd av detta tappas en av grundpelarna i literacy, nämligen samspel. Med detta som bakgrund har vi valt att i denna kvalitativa mikroetnografiska studie undersöka barns uttryck av literacy i samspel och kamratkulturer. Vi har valt att titta på literacy ur ett så kallat multiliteracy-perspektiv. Under fyra veckors tid samlades material in från två olika förskolor. Materialet bestod av 37 observationer och en gruppintervju med fyra barn. Vi har utgått från barndomssociologi i allmänhet och Corsaros tankar om kamratkulturer i synnerhet. Resultatet visar att literacy kommer till uttryck i barns samspel och kamratkulturer genom att literacy skapar en gemensam utgångspunkt för bland annat lek och kreativt skapande. Literacy fungerar som en brygga mellan olika kärngrupper och tjänstgör som ett hjälpmedel i tillträdesstrategier för att komma åt andra barns interaktiva rum. Vidare kan literacy utgöra grunden för tolkande reproduktion. I vissa sammanhang kan literacy även utgöra en gemensam angelägenhet i barngruppen.

Barns rätt till delaktighet och inflytande lyfts fram i både barnkonventionen, FNs konvention om barnets rättigheter (2009) och i Läroplan för förskolan Lpfö18 (2018) och är samtidigt ett ämne som intresserar oss mycket. Under våra verksamma år inom förskolans värld har vi blivit bekanta med begreppens komplexitet och ställt oss frågan om hur barns delaktighet och inflytande kommer till uttryck men även hur detta kan förstås. Det finns en mängd studier inom ämnet men hittills har ingen påträffats som undersöker barns delaktighet och inflytande i den fria leken utomhus. Därmed är vårt syfte att undersöka möjligheter och hinder i den fria utomhusleken för att skapa kunskap om hur barns delaktighet och inflytande kommer till uttryck i den aktivitet som anses vara barnens ”egna”, nämligen leken, och då specifikt den lek som sker utomhus. Studiens syfte besvaras utifrån tre frågeställningar gällande barnens sociala initiativ i leken, pedagogernas roll samt vilka förutsättningar som finns för barnens delaktighet och inflytande och hur detta kommer till uttryck.  Studien genomförs med en kvalitativ metod i form av observationer och intervjuer med barnen. Resultatet analyseras utifrån Foucaults maktteori, Corsaros teori om barndomssociologi samt de centrala begreppen delaktighet och inflytande.  Resultatet av studien visar att barnen är aktiva aktörer som både anpassar sig efter och förhandlar om utomhuslekens möjligheter. De använder sig av olika metoder för att få vara med i leken likväl som för att exkludera och inkludera andra barn. Därmed både skapar och begränsar barnen förutsättningarna för delaktighet och inflytande. Maktutövande och styrning blir på så vis synligt barnen sinsemellan men även mellan pedagoger och barn. Pedagogernas förhållningssätt har visat sig utgöra en betydelsefull faktor för utomhuslekens möjligheter. Deras sätt att agera i de situationer som uppstår skapar på olika sätt både möjligheter och hinder för leken likväl som de skapar eller begränsar förutsättningarna för barnens delaktighet och inflytande i utomhusleken.

Syftet med denna studie är att undersöka barns inkludering i lek och de pedagogiska strategierna som används. Studiens metod som används är kvalitativa metoder, som i detta fall är e-post intervjuer med frågeformulär. I dessa intervjuer har 9 förskollärare blivit intervjuade som är verksamma inom förskolans verksamhet. Vi har använt oss utav kategorisering och koncentrering i vår analysmetod. Resultatet och slutsatsen av denna studie är att barns inkludering i leken påverkas av barnen själva samt hur pedagogerna hanterar och arbetar kring barns inkludering i leken.