In November 1953, the editor of the Manchester Guardian, AP Wadsworth, responded to Jodrell Bank Director Bernard Lovell regarding a complaint over an article that had appeared on the observatory's radio telescope project. Wadsworth understood there had been much collaboration between Lovell and his journalists in regard to the construction of the article and so the complaint suggested that there was 'far more to it (production) than appears on the surface'. Many scholars of science and the media point to the importance of uncovering the context of production from which popular science emerges in interactions between science and media actors. However, these and many other scholars also point to the difficulty of symmetrically unravelling the production context because of the complexities of such interactions and the diverse actors and agendas at play. To view and draw out these complexities, I employ the analytical flexibility and utility of space science as a lens because the production of popular space science was of interest, and valuable, to diverse scientific and media actors. I also use a broad and triangulated selection of primary sources, including from the often-elusive media context, to explore episodes of contingency where agendas and approaches are revealed. I hypothesise the notion of a 'common arena' to aid understandings of the context of production of science and the media. Within this common arena scientists, media professionals and science-mediating specialists met to negotiate the production of popular scientific representations. Scientific and media culture and science-mediating specialists sought authority over and identities within the arena through 'contributory expertise'. In such negotiations, popular scientific representations became a form of 'boundary object'. Across the middle of the twentieth century, and especially in the space age, popular space scientific representations were prestigious and high-profile and the subject of much negotiation. In many ways, the media gained much at the expense of science by redrawing the arena, exploiting science in the way that science sought to exploit the media. On reflection the arena is too simplistic a concept to support the rich narrative history and, in future, it is hoped, will be surpassed by a more constructivist encounter model that characterises interactions and developments at the science-media interface. Despite these limitations, two supplementary arguments emerge from the empirical application of the arena concept. Firstly, that the 'problem' of science and the media is historical and its origins long precede the political movement of the same name of the 1970s. In fact, the problem originated in the 1930s as soon as the traditional authority over the production arena enjoyed by scientific culture, and celebrity scientists such as cosmologist James Jeans, was challenged by media professionals. The Council of the British Interplanetary Society identified it, for example. Motivated by increased public demand for popular scientific material and intensifying competition among media industries, print and broadcasting media professionals extended their cultural authority over the common arena. This extension was facilitated because technological developments, such as satellite broadcasting, further restricted membership of the arena to those who understood the demands of media technique and were committed to serving the interests of audiences rather than science; in sociological terms arena and production authority was 'reduced' to media culture. Such developments reduced the ability of experts to directly address audiences and, thus, the influence of scientists over popular representations of science. In other words, mediation was a threat to the social authority of science. However, this problem was not mobilised into a movement because the relationship between scientific and media actors remained somewhat deferent and symbiotic. This fluidity allowed the likes of radio astronomer Lovell to continue to popularise, at least for a time. Another reason why the problem was not mobilised, and comprising the second supplementary argument, was the development of science-mediating specialists as 'boundary spanners'. Public eagerness for popular science, and the tensions between scientific and media culture for authority over its production, provided the opportunity for new social identities to emerge in the arena. Science writers such as JG Crowther, Ritchie Calder, and John Maddox, and science broadcasters such as Mary Adams, Aubrey Singer, and James McCloy, developed who mediated between, and were expert in and partisan to, both media and science; they were intercultural boundary spanners. However, the extension of the cultural authority of the media over the arena meant that membership of the arena became predicated on producing copy and programming that served the commercial interests of the media. Combined with, and reflecting, growing popular ambivalence with science, such pressures on science writers and broadcasters to actively challenge the social authority of science were the catalyst for the mobilisation of the problem movement by the scientific establishment. This movement sought to redraw production arena authority and re-establish the influence of scientists over popular scientific representations, as with Beagle 2.

My diploma thesis deals with one of the incomes of sports arenas and stadiums, which is known as naming rights. This term means the cooperation between the owner of sports facilities with private companies, which pay the fee for hiring the name of stadium or arena. In the first part I explain what the naming rights are and I refer also about other stadium's and arena's incomes. In further chapters I analyze the top football and hockey leagues in sports and economically developed countries all over the world. The survey follows. It covers the naming rights situation in the Czech Republic. Based on the results of the survey I compare naming rights in the Czech Republic and in the analyzed countries.

Dagens upplevelsesamhälle är baserat på upplevelser där konsumtion och njutnings besitter en central plats i offentligheten, där människor ger mening åt sina liv genom nya spännande upplevelser. Turismen kan därför anses ha en speciell betydelse och central roll i samhället. I och med turismbranschens komplexitet så inkluderar den många delar av samhällets näringar. Enligt vissa uppfattningar finns det ingen start för turismen, utan alla delar går in och förlitar sig på varandra. Trots den fragmenterade värld turismen skapat finns det fyra simpla begrepp som beskriver turismens grundläggande faktorer åka, bo, äta, göra.  Inom turismen fungerar evenemang som en av de viktigaste motivationerna för människors vilja att resa. I Karlstad utgör Löfbergs Arenas evenemang och attraktionskraft en viktig reseanledning som smittar av sig på stadens övriga näringsliv. Planeringsprocesser skapas i syfte att förebygga troliga kriser, samtidigt förblir vissa kriser oförutsägbara. Utifrån vår studie kan avläsa att restriktionerna som kommit till följd av Covid-19 pandemin har inneburit att Löfbergs Arena omöjligt kunnat förhålla sig till någon fast planeringsprocess. Detta eftersom restriktionerna hela tiden ändrats och att det inte funnits någon fast grund att utgå ifrån. Istället har verksamheten flexibelt fått spekulera i potentiella utvecklingsmönster, för att sedan snabbt kunna anpassa sitt arbetssätt i samma stund som nya restriktioner förmedlas från den svenska staten.  Covid-19 pandemins restriktioner har samtidigt även hindrat näringsidkarens möjligheter för att verka optimalt och fått evenemangen att försvinna. Detta gör att reseanledningen i många avseenden försvunnit, något som bidragit till minskat besökarantal. Studiens intervjuer har påvisat att de olika verksamheterna gynnas av de evenemang som arrangeras i Löfbergs Arena. I och med evenemangens bortfall som kommit till följd av Covid-19 pandemins restriktioner, har flera av de intervjuade verksamheterna fått erfara negativa effekter. Varsling av personal, ett reducerat gästantal, ekonomisk förlust och i ett avseende en hel verksamhet på paus är några av Covid-19 pandemins förödande konsekvenser. Utifrån dessa aspekter kan vi slutligen avläsa att evenemangens avsaknad har haft en ytterst negativ effekt på Karlstads näringsliv.

Chronic sensitization of dopamine D2/D3 receptors by agonist quinpirole (QNP) induces compulsive checking behaviour in rats, which is considered an animal model of obsessive-compulsive disorder (OCD). Previous study revealed deficit in cognitive flexibility in QNP sensitized rats. This thesis focused on determining if this cognitive flexibility deficit is ameliorated by co-administration of clomipramine (CMI), risperidone (RIS) or combination of both (CMI+RIS) to QNP treatment. Aversively motivated active place avoidance task on a Carousel maze with reversal was used. The number of entrances into a to-be-avoided shock sector was evaluated as measure of performance. Six treatment groups were used: control group, QNP group, CMI group, QNP/CMI combination, QNP/RIS combination and QNP/CMI/RIS combination. Surprisingly, when compared alone, significantly worse acquisition was observed for QNP group compared to control group. However, similarly to previous study, QNP group had a worse performance in a first reversal session compared to control group. When all groups were compared, only QNP/CMI group had worse initial learning compared to control group. In reversal learning, only QNP treated group had a significantly more entrances than control group in first reversal session. Results suggest that co-treatment...

In this auto-ethnography, I use my experience of volunteering during the 'European refugee crisis' to pose a critique of how humanitarian aid is negotiated in its everyday practice. I identify four main groups of actors involved in the negotiation, namely the aid-workers, the volunteers, the locals and the refugees themselves. The goal of this work is to explore the mechanisms and causes of the marginalisation of the locals, and most importantly, of the refugees in this negotiation. Following De Genova's theory of migrant "illegalisation" I argue that the marginalisation of refugees is a result of the way the European border regime operates and I explore both the complicity of humanitarians in this regime and also how they challenged it. Following Agier's theory of the "humanitarian government", I argue that there is very little space for agency of people designated as refugees in humanitarian aid, and I analyse the power of aid-workers over the refugees. Last but not least, I use Pandolfi's concept of the humanitarian apparatus as a form of "migrant sovereignty" to show how humanitarians partly took over the local political practices in a setting of a humanitarian crisis on one of the Greek islands, and I describe the effects of this take-over on the local population.

Ett minskat publiksnitt i arenor är ett aktuellt problem som påverkar flera av världens största sporter. För den Svenska Hockeyligan (SHL) är detta inget undantag. Trots ett minskat publiksnitt i arenorna har den svenska befolkningen ett växande hockeyintresse. Skellefteå AIK är en av de sportorganisationer i SHL som de senaste fem åren upplevt ett minskat publiksnitt i arenan trots flera framgångsrika år med bra sportsliga resultat. Arenan har länge varit den självklara platsen för att se en match och flertalet tidigare studier har undersökt vilka faktorer som påverkar och bidrar till att en åskådare väljer att se en match i en arena. Nu har dock arenan fått konkurrens och fler åskådare väljer nu en annan kanal för att se en hockeymatch, nämligen streamingtjänsten C More. C More och SHL har tillsammans tecknat ett avtal där C More har rättigheter att sända samtliga av SHL:s matcher fram tills 2024. Åskådare har nu möjlighet att följa sitt favoritlag från valfri plats samt hur som helst då allt som krävs är en digital enhet. Tidigare studier har undersökt hur andra industrier, som exempelvis film-och musikindustrin, har påverkats av det ökade användandet och utvecklingen av streamingtjänster. De tidigare studier som utförts har även visat på flera fördelar som konsumenter får genom användandet av streamingtjänster. Syftet med denna studie är därför att undersöka och analysera åskådarens beslut av val av plats för att se en match i SHL. Syftet är även att få en fördjupad kunskap om vilka huvudsakliga faktorer som påverkar och leder fram till beslut av plats för att se en hemmamatch i SHL via streamingtjänster kontra att se en hemmamatch i en arena. Studiens syfte mynnade därför ut i följande frågeställning: Vilka är de huvudsakliga faktorerna som påverkar en åskådares beslut att se en hemmamatch för ett lag i SHL på plats i en arena kontra att se en hemmamatch via streamingtjänster? För att kunna besvara frågeställningen avgränsades studien till att enbart undersöka vilka huvudsakliga faktorer som påverkar åskådare till Skellefteå AIK:s val av plats för att se en match. Sju hypoteser formulerades för att kunna testa om respondenternas ålder, kön samt besöksfrekvens på de olika platserna påverkade vilka huvudsakliga faktorer som främst påverkar beslutet. En kvantitativ enkät skickades ut och besvarades av 278 respondenter. Studiens resultat visar att de huvudsakliga faktorerna som påverkar valet att se en hemmamatch i Skellefteå Kraft Arena är; Atmosfären i arenan, Det är en möjlighet att ha trevligt med familjen samt Det är en möjlighet att ha trevligt med arbetskamrater/kompisar. För valet av att se en hemmamatch på en annan plats via C More är de huvudsakliga faktorerna som påverkar; Bidrar till att jag kan se matchen var jag vill, ökar flexibiliteten, Bekvämlighet, Kostnadsbesparing samt Det är en möjlighet att ha trevligt med familjen. Studien har kunnat identifiera vilka huvudsakliga faktorer som påverkar respektive plats där en hemmamatch kan ses. Studiens resultat bidrar till ny kunskap om vilka faktorer som påverkar beslutet av att se en hemmamatch via streamingtjänster, men även vilka faktorer som påverkar beslutet att se en hemmamatch i arenan. Studiens resultat kan därför hjälpa Skellefteå AIK att förstärka upplevelsen för sina åskådare i arenan och öka publiksnittet.

Vid kallt väder behöver flygplan avisas innan start, för att säkerställa att kontamination i form av snö eller is inte förekommer på flygplanet. Syftet med avisning är att säkerställa flygplanets flygförmåga, då kontamination försämrar aerodynamiken. Statens flygplatsverksamhet drivs av Swedavia AB som förvaltar bland annat Stockholm Arlanda Airport. I nuläget sker avisning av flygplan på Arlanda främst vid gate. Swedavia önskar dock implementera en bannära avisningsramp för att effektivisera avisningsmomentet på flygplatsen. Målet med detta arbete är att undersöka hur många parallella avisningsspår som krävs vid en bannära avisningsramp vid rullbana 3 på Arlanda. Syftet med detta är att effektivisera avisningsprocessen. För att uppnå målet med arbetet har en simuleringsmodell över avisningsprocessen skapats i Arena Simulation Software. Modellen simulerar ett prognostiserat trafikprogram som avser en godtycklig dag motsvarande framtidens trafikvolymer. Indata till simuleringsmodellen inkluderar bland annat avisningstid per flygplanskod, taxningshastighet per flygplanskod och antal tillgängliga avisningsfordon. Därtill har trafikprogrammet simulerats i tre olika typer av väder motsvarande kyligt väder, sämre väder med snö samt ett ännu sämre väder som kan antas vara extremfall. Antalet avisningsspår utgår ifrån de förstnämnda vädertyperna. Det är dock av intresse för Swedavia att se hur antalet avisningsspår klarar att hantera trafik under en dag med riktigt dåligt väder. Ett krav från Swedavia är att 98 % av alla flygplan ska hinna igenom simuleringsmodellen på mindre än 17 min i det lättare vädret, samt att 95 % av alla flygplan ska hinna igenom simuleringsmodellen på mindre än 20 min i det sämre vädret. Det resultat som erhållits är att 9 avisningsspår krävs för att ovan nämnda krav ska uppnås för lättare vädret. För att kravet för det sämre vädret ska uppnås krävs även där 9 avisningsspår. I det lättare vädret är det i snitt 1,8 flygplan som spenderar mer än 17 minuter i systemet vid 9 spår. I det sämre vädret är det i snitt 7,9 flygplan som spenderar mer än 20 minuter i systemet. En känslighetsanalys har genomförts för att analysera hur robust modellen är. Resultatet var att antalet spår inte är robust för förändringar i trafiken, åtminstone inte en dubblering samt tredubblering av trafiken. Vid en kraftig ökning av trafiken räcker inte 9 avisningsspår för att uppnå ovan nämnda krav, utan det kräver ökade resurser både i form av avisningsspår och avisningsfordon. Vid en tredubbling av trafiken kan det också konstateras att resurserna inte längre är flaskhalsen, utan antalet rullbanor. Intervjuer har genomförts med respondenter från bland annat Oslo Gardermoen och HelsingforsVanda. Båda dessa flygplatser har en bannära avisning sedan tidigare, och vi har därför kunnat använda dessa flygplatser som inspiration. Den slutsats som arbetet mynnat ut i är att 9 kod C-avisningsspår krävs vid rullbana 3. 9 avisningsspår behövs för att avisningsrampen ska kunna hantera framtida trafikvolymer vid både lättare och sämre väder. Detta resultat gäller dock endast vid givna förhållanden, dvs när trafikprogrammet är precis så som prognostiserat. / In the event of cold weather, aircraft must be de-iced before take-off. This is to ensure all contamination, such as snow and ice, is removed. The purpose of de-icing is to assure the aircrafts ability to fly, as contamination worsens the aircrafts aerodynamics. In Sweden, airport operations are managed by Swedavia AB, who operates Stockholm Arlanda Airport. Today, the de-icing procedure is located at the gate area. However, Swedavia wishes to implement remote de-icing areas near the runways to make the de-icing procedure more effective. The goal of this work is to investigate how many parallel de-icing tracks are needed to reach specific requirements at a remote de-icing area near runway 3 at Arlanda. The requirements are to ensure all aircraft are served within certain time limits. To reach the goal, a simulation model has been made using Arena Simulation Software. The model simulates a prognosticated traffic program of an arbitrary future day. Inputs to the simulation model include, among other things, de-icing times per aircraft code, aircraft taxiing speed, and number of available de-icing vehicles. The simulation model has also been conducted within three different weather categories. These correspond to frosty weather, snowy weather, and more severe weather, which represents the extreme case. The number of de-icing tracks is based on the first two weather categories. However, Swedavia wishes to know how the model performs under the extreme case of the latter weather category as well. Swedavia has a requirement that 98 % of all aircraft must leave the de-icing service within 17 minutes after their arrival in the frosty weather category. For the snowy weather category, 95 % of all aircraft must leave the simulation model within 20 minutes of their arrival. The result is that 9 de-icing tracks are needed to fulfil the requirements. With 9 de-icing tracks, an average of 1,8 aircraft spend more than 17 minutes in the system for the frosty weather. For the snowy weather, 7,9 aircraft spend more than 20 minutes in the system. A sensitivity analysis has been conducted to evaluate the robustness of the model. In this analysis, the traffic was heavily increased to see how the number of de-icing tracks managed higher demand. The result was that the number of de-icing tracks is not robust enough to handle changes in traffic, at least not double- or three-times higher traffic. With a heavy increase in traffic, 9 de-icing tracks are not enough to fulfil the requirements. More resources are needed, not only de-icing tracks but de-icing vehicles as well. When multiplying the traffic by three, it is also clear that the de-icing process no longer is the bottleneck. Instead, the congestion appears by the runway. Interviews have been conducted with, amongst others, respondents at Oslo Airport and Helsinki Airport. Both airports have remote de-icing areas adjoining their runways, and we have therefore been able to use them as inspiration. The conclusion is that Arlanda should implement a remote de-icing area with 9 code C de-icing tracks adjoining runway 3. This is needed to meet future demand in both frosty and snowy weather. However, this result is only valid under the exact input of the prognosticated traffic program.

bachelor thesis aims to analyze Arenastaden’s impact on existing and new office property values, as well as future property values. The evidence suggests that Arenastaden, with its 30 000 jobs, 3 000 homes, hotels with 400 rooms, Friends Arena and Mall of Scandinavia will, in 2020, have office rents in the range from 2 700 to 3 250 kr/m 2/year, rental rates only seen in the inner-city. Property values have increased by almost 50% over the past three years to 25,000 kr/m2, and if future rents is set to be approximately 3000 kr/m2/year in 2020, the property values are estimated to 40 000 kr/m2. The overall assessment argues that modernity, Mall of Scandinavia and the cluster of office workers has and will be among the most important factors in the development of Arenastaden into a neighborhood with high office rents and property values. / Detta kandidatarbete syftar till att analysera Arenastadens påverkan på befintliga och nya kontorsfastighetsvärden, och hur potentiell värdeförändring i framtiden kan se ut. Mycket tyder på att Arenastaden med sina 30 000 arbetsplatser, 3 000 bostäder, hotell med 400 rum, Friends Arena och Mall of Scandinavia kommer ha mycket höga kontorshyresnivåer runt år 2020 på uppskattningsvis 2 700 – 3 250 kr/m 2/år, som skulle innebära de högsta hyrorna i ytterstaden och kraftigt närma sig de hyror man i övrigt bara ser i innerstaden. Fastighetsvärdena har ökat med nästan 50% de senaste tre åren till 25 000 kr/m2, och om framtida hyresnivåer ökar till en nivå runt 3000 kr/m2/år år 2020, kan fastighetsvärdena bedömas till ca 40 000 kr/m2. Den sammanlagda bedömningen gör gällande att modernitet, Mall of Scandinavia och kluster av kontor har och kommer vara bland de viktigaste faktorerna i utvecklingen av Arenastaden till en stadsdel med höga kontorshyror och fastighetsvärden.

Sandvikens stadsdel i Vasa är under utveckling. Stadsdelen präglas av stora kontraster mellan det natursköna havsnära läget och den genomklyvande motorvägen. Strukturen är storskalig, dels på grund av trafiklösningarna, dels till följd av att det är här som stadens idrottsanläggningar samlats. Bostadsbebyggelsen är begränsad. Nu smider flera aktörer planer för omvandling och exploatering. Hästfolket vill flytta ut travbanan ur staden, vilket skulle frigöra 0,15kvm mark för bostadsbyggande och nästintill fördubbla stadsdelens bostadsyta. Vasa stad bygger t Sandvikens fotbollsstadion för att leva upp till de krav som via UEFA ställs på prestationsplatser inom den nationella ligafotbollen. För att Vasa stolthet VPS skall kunna behålla sina ligalicenser krävs täckta sittplatser för en publik som till sin storlek motsvarar 1:10 av stadens befolkning, det vill säga 6000 platser. Motorvägen från 1968 som klyver rakt in i stadens hjärta genomkorsar Sandvikens stadsdel och delar den aggressivt i två delar: stranden med badmöjligheter, gammal parkmiljö och trivsamma rekreationsplatser på ena sidan, på andra sidan idrottsanläggningarna och bostadsområdet. Tvärkopplingarna sidorna emellan är svaga och bullerproblemen höga. Längs med motorvägen har det skapats stora svårutnyttjade och otrivsamma ytor. I detta förslag till utbyggnad av Sandvikens fotbollsstadion har jag försökt svara på denna situation. Ett stadionbygge är en stor kommunal investering och bör ge maximal social återbäring till betalarna. Genom att angripa stadion som en kollektiv möjlighet för den växande stadsdelen kan man skapa en anläggning som bjuder in till aktivitet bortom fotbollens intresseområde. / How do you expand a listed football-stadium so that it supports social activity and generates life in the street? In this project, an expansion of the Sandviken football-stadium in Vasa, I have tried to respond to a complex situation. Building a stadium is a large municipal investment and should give back maximal social refund to its payers. Defining the stadium as a collective possibility for the growing town district may lead to a sports facility that invites to activity beyond the domain of football. My proposal for a football-stadium builds upon the idea of an urban generator. The stadium should not be introvert and closed towards the street, as traditionally is the case with the typology. It should contribute in different ways to the cultural context and the life in the block and in the street. It should feel activated and alive also outside those few hours of match per week. By placing the football-related functions, like dressing rooms, on level one, I have freed the street level for complementing program. The old stadium is from 1937 and has seats only on the south long side of the pitch and it includes also a so called marathon-tower by the original entrance. It is listed and preserved due to its strong heritage values. The antiquarian aspects of the project have been a part of my task. How do you design an infill project within a historic context? How should contributions to this environment be made so that its values are preserved or even strengthened?

Currently 341 ice rinks are in operation in Sweden with an estimated total energy consumption of 384 GWh/year. As it has been revealed in previous studies, most of the ice arenas are constructed and/or not operated efficiently. Thus it is considerable energy saving potential, which could be achieved in this area. The potential is even more significant if one can consider the savings in the ice rinks all over the world. This report is an in-depth study, which aims at analysing the Swedish ice rinks energy consumption and estimation of the corresponding energy saving potential. The report analyses the energy statistics obtained through the Stoppsladd study, which includes the ice rinks inventory, data collection and compilation of energy relevant data for 100 ice rinks located in Sweden. The inventory has revealed a number of important statistical figures, such as total energy consumption average in total (estimated to be 1,137 MWh/year) and for different ice arenas categories in particular. Relevant specific energy consumption values as well as a number of other important figures are also provided in the paper, thus giving an idea on the way to minimise energy consumption at each specific ice rink. The results are additionally supported by statistical multifactor regression analysis, which resulted in a relation between the ice rink’s total energy consumption and some known factors values affecting it. Two in-depth studies fulfil the Stoppsladd project by analysing water quality and ice quality effect on the ice rink’s energy consumption and investigation of the static and dynamic heat flow distribution in ice rink slab. A static heat flow distribution model of an ice rink evaluated the effect of concrete  with different properties on temperature and heat flow distribution within an ice rink floor slab. The study proves that the ice rink refrigeration system COP2 could be increased with 3.5 % just implementing new high thermal conductivity concrete layer into the conventional concrete ice rink floor. The static analysis results were further completed with dynamic analysis, which adequately reflects the thermodynamic response of the concrete ice rink floor to a varying heat load. As a result, the thesis represents a holistic approach to the ice rink energy efficiency increase problem and provides a good basis for further studies in relevant areas. It is proved that modified concrete allowing higher (efficient) secondary refrigerant tempera­tures and also provides better response to change in heat load to the system. / Stoppslad