Föräldrars förmåga att mentalisera kring sina barn har betydelse för barnens utveckling av affektreglering och trygg anknytning och därmed deras psykiska hälsa. Utifrån betydelsen av föräldramentalisering och att behandling i grupp understödjer mentalisering studerades mentaliseringsförmåga och eventuell förändring av denna under föräldragruppbehandlingen Perspektiv. Metoden som är nyutvecklad syftar till att stärka föräldramentalisering. Frågeställningar som utforskades var hur mentaliseringsprocesserna såg ut, om det fanns någon tendens till förändring hos föräldrarna med avseende på förmågan att reflektera kring barnets inre och se sitt eget bidrag till barnets mentala tillstånd och föräldra-barn-relationen. Datainsamlingsmetod var deltagande observation med ljudupptagning av 4 sessioner av 13. Behandlingen gavs inom barn- och ungdomspsykiatrin och informanterna bestod av 14 föräldrar till totalt 9 barn, i åldrarna 6 till 12 år, med stora svårigheter att hantera sina känslor. Session 3, 6, 9 och 12 transkriberades och en tematisk analys av materialet resulterade i fem teman; Om förälderns inre, Generationsperspektiv, Föräldrars inflytande, Barnet har ett inre ”… fast det liksom inte syns” och Att kunna dela inre upplevelser. Resultatet tyder på en tendens mot ett mer mentaliserande förhållningssätt hos föräldrarna i slutet av behandlingen och i session 9 och 12 ger föräldrar explicit uttryck för att det är viktigt att kunna dela inre upplevelser. Slutsatsen blir att behandling med fokus på föräldramentaliseringsförmåga bör erbjudas inom BUP till föräldrar vars barn har stora affektregleringssvårigheter.

Svårigheter med att förstå och hantera affekter och affektreglering kan uppstå utifrån otrygg anknytning och obearbetade livshändelser eller trauman. Självupplevelserna blir därmed inte integrerade i personen och kan istället yttra sig som somatoformt syndrom eller långvarig smärta. För långvarig smärta erbjuds idag multimodal rehabilitering (MMR) i åtta till tolv veckor. Aktuell studie är en utvärdering av ett smärtrehabiliteringsprogram där behandlingen sträcker sig över ett år och innehåller integrativa metoder. Deltagarna skattade graden av sina symtom inom olika områden. Dessa utvärderades och analyserades utifrån affektivt fokus. Skattningarna visade förbättringar efter behandlingen inom områdena ångest, smärta, rörlighet och för variabeln `livet i allmänhet´. Deltagarna delgav dock inga tydliga affektiva svårigheter eller depressivitet varken före eller efter behandling. Dock noterades en viss förbättring efteråt. En tolkning är att denna patientgrupp har svårt att själva identifiera sin affektiva förmåga och depressivitet och känslorna tar då vägen via kroppen med smärta. Vi antar att MMR med en längre behandlingstid och integrativa metoder ökar möjligheten till läkning av den grundläggande otryggheten i relation och att självbild och självkänsla byggs upp inifrån med hjälp av gruppens stöd där de smärtsamma känslorna får uttryckas och bekräftas. För att tydligare förstå deltagarnas affektiva förmåga tycker vi att intervju- och utförande/föreställningsbaserade instrument skulle vara ett bra tillägg till utvärderingen.

Inledning: Trauma påverkar drömmar och dess bearbetningsförmåga av innehåll. En viktig punkt är att etiologin av PTSD anses vara en traumatisk upplevelse som kan leda till återkommande mardrömmar. Idag finns det många personer i samhället som lider av trauma och traumarelaterade problem vilket gör att utveckling av traumateorin får en central betydelse för att erbjuda bra behandlingsmetoder. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur traumatiska upplevelser bearbetas i drömmarna med fokus på affekter och interaktioner med andra människor som kan leda till vidareutveckling av psykodynamisk traumateori. Frågeställningar:  Vad finns det för skillnader i drömmarna mellan grupperna i avseende på affekter?  Vilka centrala teman förekommer i båda gruppernas drömmar och hur ser det ut i jämförelse mellan grupperna? Metod: Den metod som använts är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ ansats där 60 drömmar från tidigare krigsveteraner studeras och jämförs i två grupper. Resultat: Studiens resultat visar traumats negativa effekter på affektregleringsförmåga och relationer. Det lyfter också fram drömmens betydelse som en ingång till det psykiska livet för att få inblick i hur traumatiska händelser och affekter hanteras, samt drömmandets funktion i affektreglering som är en viktig bearbetande faktor för trauma. Diskussion: Studiens resultat är i många avseenden i linje med tidigare forskning och teoribildning, men särskilt två aspekter av resultatet förtjänar att lyftas fram: Drömmen som en scen för det psykiska livet: 1. hur traumatiska händelser och affekter hanteras; 2. vilka faktorer kan tänkas vara bearbetande för trauma. / Introduction: Trauma affects dreams and its processing skills of content. An important point is that the etiology of PTSD is considered to be a traumatic experience that can lead to recurrent nightmares. Today there are many people in the community who suffer from trauma and trauma-related problems making the development of trauma theory be of central importance for providing good treatment. The aim of this study is to contribute knowledge about how traumatic experiences are processed in dreams with a focus on affects and interactions with other people that can lead to further development of psychodynamic trauma theory. Research questions:  What are the differencesindreamsbetween thegroupsin terms of emotions ?  What are thekey themespresent inboth groupsdreams andhowdoes it lookincomparisonbetween the groups? Method: The used method is a combined quantitative and qualitative approach where 60 dreams from former war veterans studied and compared in two groups. Results: Results of the study demonstrate traumas negative effects on affect regulation skills and relationships. It also highlights both the dream's meaning as an entrance to the psychic life to gain insight into how traumatic events and affects handled, and the function of dreaming in affect regulation as an important processing factor for trauma. Discussion: The study results are in many aspects in line with previous research and theory, but in particular, two aspects of the results deserve to be highlighted: The dream as an entrance for the psychic life: 1. how traumatic events and affects handled; 2. Which factors could be of importance in the processing of trauma.

Uppsatsen undersöker hur vardagligt musiklyssnande kan fungera som verktyg för motivationför fyra studenter i Sverige. Arbetet utgår från tidigare forskning om hur vi lyssnar på musik,affektreglering och vilken påverkan ny musikteknologi haft på vårt vardagligamusiklyssnande. Arbetet lägger även stor vikt på Tia DeNoras förståelse av ”affordance”(2000, 2003). Detta begrepp används för att förstå hur musikens klingande egenskaper, isamband med lyssnaren, kan möjliggöra för känslor av motivation. Uppsatsen utgår från dessa frågeställningar: När och hur lyssnar människor på musik ivardagslivet? Vilken musik lyssnar de på? Hur använder människor musik i olika kontextersom verktyg för motivation? Arbetet baseras på fyra semistrukturerade intervjuer då jag meddetta sätt får ta del av individernas personliga erfarenheter, tolkningar och upplevelser. Dettahar sedan analyserats och tolkats för att se likheter och/eller skillnader jämfört med tidigareforskning. Undersökningen visar på tydliga mönster i informanternas svar och dessa stämmeröverens med tidigare forskning. Deltagarna lyssnade ofta på musik, under olika sammanhangoch för olika anledningar. Musik användes flitigt av dem som reglering av känslor för attuppnå motivation. De var medvetna om vilken musik som fungerade bäst för att uppnåmotivation och beroende på kontext så varierade musiksmak samt lyssnarutrustning.Affordance begreppet belyste även hur det klingande gav möjlighet till motivation, på så viskunde jag ta hänsyn till lyssnaren men även musiken för att bilda mig kunskap kring minafrågeställningar.

Traumatiska upplevelser som inte bearbetas kan ge somatiska symtom, i en del fall som uttryck för dissociation, så kallade somatoforma dissociationer. Patienter med dessa symtom söker sig till sjukvården där bristande kunskap om symtom på trauma kan fördröja adekvat behandling. Studiens syfte är undersöka traumainriktade terapeuters erfarenheter av arbete med patienter som har somatoforma dissociationer. Frågeställningarna är: Vilka upplevelser har psykoterapeuter av affektreglering och allians med traumatiserade patienter? Vilka symtom i form av somatoforma dissociationer ses hos patienterna? Hur kan man fånga upp traumarelaterad problematik inom sjukvården? Metoden är en kvalitativ undersökning i form av intervjuer med fem legitimerade psykoterapeuter som arbetar på traumamottagningar. Resultatet visar att somatiska symtom är vanliga hos traumatiserade patienter och att en del av symtomen kan betraktas vara somatoforma dissociationer. De somatiska symtomen kan ses som ett uttryck för obearbetade affekter och affektreglering är en väg till minskning av symtomen. I psykoterapin är tilliten en viktig del i alliansen. Slutsatser som kan dras är att somatoforma dissociationer kan behöva lyftas fram för att tydliggöra de somatiska uttryckens koppling till trauma. Inom sjukvården är det av vikt med ökad kunskap kring trauma så att patienten även får hjälp till affektreglering genom terapi och inte endast t ex fortsatt medicinsk behandling för somatiska och psykiska symtom. / Experiences of trauma that not are taken care of may give somatic symptoms, in some cases as signs of dissociation, so called somatoform dissociations. Patients with these symptoms search for help in the medical care where insufficient knowledge of trauma symptoms can delay adequate treatment. The aim of this study is to investigate therapists’ experiences of therapy with traumatized patients that have somatoform dissociations. The questions to be asked are: Which experiences do psychotherapists have of affect regulation and alliance with traumatized patients? Which symptoms do patients have that can be seen as somatoform dissociations? How can you be aware of trauma related problems in the medical care? The method is a qualitative approach based on interviews of five legitimated psychotherapists working with traumatized patients. The result shows that somatic symptoms are common in traumatized patients and that some symptoms can be seen as somatoform dissociations. The somatic symptoms can be seen as signs of unprocessed affects and affect regulation is a way to reduce the symptoms. In psychotherapy faith is an important part of the alliance. Derived conclusions are that somatoform dissociations need to be highlighted so that the link between somatic symptoms and dissociation can be clarified. In the medical care the knowledge of trauma is essential so that the patient also gets help with affect regulation and not only further medical treatment of somatic and psychological symptoms.

Bakgrund: Forskning har visat att det finns ett samband mellan psykisk och fysisk hälsa och affekter och att affektmedvetenhet och affektreglering har betydelse för upplevelsen av negativa affekter och psykiska symtom. Få som söker vård för psykisk ohälsa erbjuds psykoterapi och det är intressant att undersöka andra psykologiska behandlingsmodeller för affektintegrering. Känsloskola är en något modifierad variant av Affektskola, som är en manualbaserad pedagogisk gruppbehandlingsmetod för affektintegrering. Mycket lite är känt hur den metoden fungerar i ett psykiatriskt sammanhang.   Syfte: Att undersöka om psykiatriska öppenvårdspatienters deltagande i Känsloskola hade en positiv effekt på psykiska symtom (SCL-90), alexityma drag (TAS-20) och funktionsförmåga (GAF-självskattning), direkt efter avslutad Känsloskola och sex månader senare, samt om den subjektiva upplevelsen av Känsloskola var ökad affektmedvetenhet och förmåga att uppfatta och uttrycka affekter och förbättrad affektreglering.   Metod: 37 psykiatriska öppenvårdspatienter inkluderades för deltagande i Känsloskola. Patienterna fyllde i självskattningsformulär SCL-90, TAS-20 och GAF-självskattning före, direkt efter och sex månader efter avslut. En kompletterande intervju där deltagarnas egna röster kom fram gjordes vid avslut. Data bearbetades kvantitativt och kvalitativt.   Resultat: Kvantitativa data visade en signifikant minskning av psykiska symtom och alexityma drag direkt efter avslutad Känsloskola och en fortsatt förbättring efter sex månader som dock inte blev så stor att signifikans uppnåddes samt en ökad funktionsförmåga efter sex månader. Kvalitativa data visade ökad affektmedvetenhet och förmåga att uppfatta och uttrycka affekter och förbättrad affektreglering.   Slutsatser: Resultatet pekar mot att en affektintegrerande psykologisk behandlingsmodell, Känsloskola, kan bidra till utveckling och vidmakthållande av psykisk hälsa och att metoden passar väl i psykiatrisk verksamhet.

Inledning: Ett psykiskt trauma kan ibland medföra utveckling av dissociativa symtom. Syfte: Studien undersökte vad som varit betydelsefullt för psykoterapeuten i det psykoterapeutiska arbetet med patienter med trauma och dissociation. Metod: En kvalitativ studie valdes. Fem legitimerade psykoterapeuter intervjuades, alla med lång erfarenhet av traumaterapi och psykodynamisk terapi. Resultat: I denna studie menar informanterna att trauma och dissociation är ett underskattat forskningsområde och betonar vikten av diagnosen, enkel PTSD och dissociativa störningar. Informanterna beskriver sina erfarenheter och svårigheter av att arbeta med traumatiserade och dissocierade patienter.  Den terapeutiska ramen står för trygghet och stabilitet men också gränssättning i det terapeutiska kontraktet. Informanterna indelar det psykoterapeutiska arbetet i 3 faser: Stabilisering, bearbetning och integrering. I terapeutrollen belyser Informanterna att det är särskilt viktigt med egenvård, kompetensutveckling, handledning och andra stödfunktioner vid arbete med patienter med trauma och dissociation.  Informanterna beskriver hur de påverkas starkt känslomässigt och kroppsligt i sitt terapeutiska arbete. Traumatisk överföring och motöverföring betonas som en viktig del som informationskälla för att kunna föra processen framåt vid traumabehandling. Slutsatser: Framgångfaktorer vid traumabehandling är att blanda olika teorier och tekniker som anknytningsteori och terapier som i, EMDR, hypnos och symboldrama men även kroppsterapi som integreras med psykoterapi. Psykoterapeutens roll har stor betydelse för att föra fram arbetsprocessen. Kroppsliga och starka överföringar och motöverföringar sker i mötet med dessa patienter, de tar ofta med sig skräckupplevelser in i terapirummet som måste härbärgeras av psykoterapeuten.

Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar i Sverige har ökat under 2000-talet. Socialstyrelsen rekommenderar psykologisk behandling för de flesta psykiatriska tillstånd hos barn och unga samtidigt som utskrivning av läkemedel ökar. Förändrade strukturer och synsätt inom vården riskerar att viktig kunskap och kompetens går förlorad och att behandlingsutbudet inom vården minskar. Forskning kring hjärnan och barns utveckling kan bidra med värdefulla aspekter att ta hänsyn till i beslut kring det psykoterapeutiska arbetet och utbudet inom BUP. Studiens syfte var därför att belysa och undersöka hur modern neurovetenskap och mer specifikt teorin kring interpersonell neurobiologi kan användas i psykoterapi med barn, unga och familjer. Genom en litteraturstudie har tre centrala aspekter lyfts fram som viktiga när man försöker integrera denna kunskap med den kliniska tillämpningen: Hjärnutvecklande interventioner, Psykoedukation och Relationsfokus. Även om studiens avgränsning medför vissa svagheter, bedöms dock resultaten kunna vara intressanta för både kliniskt verksamma och andra individer och grupper i samhället. / The mental ill health among children and adolescents has increased in Sweden during the last two decades. The National Board of Health and Welfare recommends psychological treatment as a primary intervention for most of the psychiatric conditions seen in children and adolescents, at the same time as medical prescriptions continue to increase. Changes in organizational structure and perspectives within mental health care applies risk of losing important knowledge, experience and narrowing the range of treatment methods. Modern neuroscience has an opportunity to provide valuable aspects in decisions regarding the content and variety of treatment methods provided in child and adolescent psychiatry. The aim of this study was to illustrate and investigate how modern neuroscience and specifically the theory of interpersonal neurobiology can be applied in the clinical practice of psychotherapy with children, adolescents, and families. A literature review was carried out where three central themes emerged as important aspects of integrating this perspective in the clinical practice: Interventions for positive brain development, Focus on relationships and Psychoeducation. The selection of literature is relatively narrow and a limitation of the study, but the results could nonetheless be useful for both clinicians and other individuals and groups in the larger community.

Syftet med studien var att undersöka om det fanns skillnader mellan skambenägenhet, självbild samt generell symtomnivå hos en patientgrupp inför behandling i Känsloskola jämfört med en normgrupp. Ett ytterligare syfte var att hos patientgruppen studera sambandet mellan dessa tre faktorer. Mätinstrumenten bestod av TOSCA, SASB Introject och SCL-90 GSI. I studien medverkade 18 vuxna patienter, varav 4 män och 14 kvinnor. Patienterna rekryterades från olika öppenvårdsmottagningar vid en vuxenpsykiatrisk klinik i Umeå där studien genomfördes. Resultaten visade på en tydlig signifikant skillnad mellan patientgruppen och normgrupperna. Patientgruppen uppvisade högre nivåer av skambenägenhet, självkontroll, självkritik, självhat, självförsummelse och symtom samt lägre nivåer av självacceptans, självkärlek, självvård än normalgruppen. Studien fann även ett tydligt signifikant positivt samband mellan skambenägenhet, självbildsaspekterna självkritik och självhat samt symtomnivå hos patientgruppen. Studien bidrar med ny kunskap om känsloskolans patientgrupp. Ett lågt deltagarantal och ojämn könsfördelning uppmanar till försiktighet vad gäller tolkning och generalisering av resultatet. En initial bedömning av patienternas tillstånd kan tillvaratas i utformningen av psykologisk behandling av olika psykiatriska tillstånd. Inte minst kunskapen om skambenägenhet och självhat. / The purpose of the study was to investigate whether there were differences between shameproneness, self-image and general symptom level in a patient group before treatment in Känsloskola (Emotion school) compared with a norm group. An additional purpose was to study the relationship between these three factors in the patient group. The measuring instruments consisted of TOSCA, SASB Introject and SCL-90 GSI. The study involved 18 adult patients, of whom 4 were men and 14 women. The patients were recruited from various outpatient clinics at an adult psychiatric clinic in Umeå where the study was conducted. The result showed a clear significant difference between the patient group and the norm groups. The patient group showed a higher level of shame proneness, self-control, self-critisism, self-hatred, self-neglect and symptom and lower levels of self-acceptace, selflove, selfcare than the normal group. The study also found a clear significant positive relationship between shameproneness, self-image aspects self-criticism and self-hatred and symptom level in the patient group. The study contributes with new knowledge about Känsloskolans patient group. A low number of participants and an uneven gender distribution call for caution with regard to the interpretation and generalization of the results. An initial assessment of the patients condition can be used in the design of psychological treatment of various psychiatric conditions. Not least the knowledge of shame and self-hatred.