Den svenska förskolan har en väl etablerad skapandetradition. Mot bakgrunden av att skapande tycks ske på förskolor i stort sätt varje dag anser vi att det är av intresse att studera fenomenet. Syftet med denna studie är att studera yngre barns tillblivelser vid skapandeaktiviteter och på vilket sätt vuxnas förhållningssätt ingår i dessa processer. Studien har genomförts med deltagande-strukturerade observationer och med agentiell realism som teoretiskt perspektiv. Ett ändamål för studien har varit att pröva posthumanistiska teorier på förskolepedagogiska situationer. Studien har landat i en slutsats där materialiteter och vuxnas förhållningssätt har betydelse för yngre barns tillblivelse och att det materiella och det ontologiska ofrånkomligt är sammanflätade.

Det råder väldigt olika åsikter när det kommer till den berömda Mozart-effekten, som kortfattat har sin basis i att du blir smartare av att lyssna på hans musik. Vissa studier vill hävda ett samband mellan Mozart och inlärning medan andra avvisar det helt. Genom att utgå från en egen studie, samt teorierna Agentiell Realism och Situerad Kunskap, så introduceras alternativa syn- och förhållningssätt, som möjliggör en inblick i den komplexa natur vi befinner oss i - som i sin tur kan försvåra ställningstagandet i att värdera information som absolut sanning. De upptäckter som gjorts i denna studie tyder på att oändliga mängder av faktorer ligger till grund för att de erhållna resultaten ser ut som den gör - vilket också belyser de möjliga utfall som hade kunnat inträffa, än de som just inträffat. Vi belyser även vikten av subjektiva upplevelser, då dessa har en stor vikt i hur resultaten färgas - då samma resultat kan utläsas annorlunda, beroende på hur man som individ och grupp väljer att tolka dessa. Datan tyder då på att vi inte kan uppnå hela sanningen - bara en del av den. / There are a lot of different opinions regarding the Mozart Effect; which is based on you getting smarter by listening to his music. Some studies claim there is a connection between Mozart and learning, while some studies claim the opposite. By conducting our own study, incoperated with the theories Agential Realism and Situated Knowledge, a new approach emerges enabling a glimpse of the complex nature we are a part of - a glimpse which can aggrevate the standpoint on determine information as an absolute truth. Our findings suggest that infinite amounts of factors are involved regarding the evaluation of your results and findings - which also illustrates the possible outcomes that could have occurred, in addition to the current one. We also illustrate the importance of subjective experiences, as they are crucial to how the results are processed - the same results can be perceived differently, depending on how you as an individual or a group choose to interpret the data. Our findings suggest that we can not achieve the complete truth - only a part of it.

Syftet med denna studie är att utifrån ett posthumanistiskt perspektiv observera och belysa materialet och hur det liksom människan har likvärdig betydelse för vad som sker i lek i en naturmiljö. Detta gjorde vi genom att observera de meningar som uppstår i intra-aktion mellan och inom de performativa agenterna. Studiens empiriska material är producerad genom partiellt deltagande videoobservationer och är analyserad genom Karen Barads agentiella realism. De begrepp som användes i bearbetningen av analysen är: intra-aktion, transformation, mening och performativ agent. Studiens resultat visar på hur agenterna samhandlar och att leken tar olika vägar beroende på vilket material, vilken miljö och vilka barn som för stunden sammanflätas. Det framgår att platsen och dess naturmaterial står i ständig transformation med de andra performativa agenterna som de intra-agerar med och bör på så sätt ses som medskapare av leken. Resultatet visar även på vikten av en närvarande pedagog som hjälper barnen att materiellt artikulera de nya meningar som uppstår.

Denna studie syftar till att skapa en förståelse för hur förskolebarn gör genus med ​svagt kodat material och hur det kan bidra till jämställdhetsarbete på förskolans verksamhet. Utifrån vårt material i form av rådata och transkriberingar av videofilmer, blev det tydligt att materialet förskolebarnen lekte med var svagt kodat och förde med sig för-och nackdelar för förskolans jämställdhetsarbete. Dessa fördelar har visat sig överväga nackdelarna, för att ett svagt kodat material gjorde genusskapandet mindre framträdande på grund av att materialet inte hade ett förbestämt användningsområde eller var något som kunde kopplas till en specifik könsnorm. Detta medförde att förskolebarnen fick använda sin fantasi på ett djupgående sätt och barnen blev uppmanade till att samarbeta för att driva leken framåt. Medans tidigare forskning fokuserade i större utsträckning på starkt kodat material med ett tydligt användningsområde och även fokus på pedagogers attityder och hur det i sin tur påverkade förskolebarnens genusskapande, så medför denna studie till ett fokus på ett barnperspektiv ochettsvagtkodat material. Vi har på så sätt lyft fram barnet som en aktiv deltagareiskapandetavgenusutifrån ett posthumanistiskt perspektiv där allt ses vara sammanflätat och allt påverkas av varandra, vare sig det är material som förskolebarn leker med eller hur förskolebarn själva påverkar och blir påverkade av sin omgivning. Därav har vi bidragit med en ökad förståelse för hur barn skapar genus i förhållande till sin omgivning där både människor, material och miljö bär på agens till att påverka i hur genus görs. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med föreliggande studie är att studera samhandlingar mellan barn, plats och material i förskolans utomhusmiljö i förhållande till lärande och kunskap. Studien tar avstamp i posthumanistisk teori med inriktning mot Karen Barads agentiell realism. Forskningsresultatet framkom med hjälp av videoobservationer från två olika förskolor i södra Sverige. Genom en intra-aktiv analysmetod kunde relationen och förhållandet mellan barn, plats och material analyseras. Resultatet visar på att barn, plats och material ständigt samhandlar med varandra i ett flöde av händelser där olika performativa agenter ges en agens beroende på barnens förflyttningar. Genom att komma nära och vara en del av den samhandling som sker, inte bara ser vi detaljer så som blickar utan kan även uppfatta ljud som på ett längre avstånd hade försvunnit ut i bruset. Vidare visar resultatet på att barn aldrig befinner sig ensamma på en plats då omgivningen är full av agentiska krafter vilka alltid är delaktiga i de transformationer som uppstår i samhandlingarna. Barn, plats och material lär genom att ömsesidigt konstruera varandra.

I denna undersökning tar vi upp hur en designprocess kan ses ur ett agentiellt perspektiv. Detagentiella perspektivet är framtaget av Karen Barad som i sin forskning i kvantfysik börjadeundersöka hur olika fenomen kunde ta olika former, som till exempel hur ljus kunde ta bådepartikel- och vågform (2003). Genom att applicera detta perspektiv på hur man uppfattar verklighet och situationer utifrån olika håll ges möjlighet till en bredare bild av hur verklighets-skapande blir till. Vi ville därmed undersöka detta i relation till designprocess och hur verkligheten formas om man ser designprocessen ur dess eget perspektiv istället för designerns,samt hur designern blir formad av processen. Vi har valt att analysera faktorerna tid,informationshantering, process, designperspektiv, Psykofysiologi och medietekniskinstallationskonst. Vi har även valt att studera Chions (1994) begrepp audiovisuella kontraktet,som har varit en grund till vår valda design, genom agentiell realism.Vår design är byggd på intra-aktion, som förklarar mötet mellan olika faktorer som påverkar ensituation (agenser), och audiovisuella kontraktet, som förklarar samspelet mellan ljud, bild ochåskådare, där vi valt att utgå ifrån medieteknisk installationskonst. Med dessa somutgångspunkt skapades en design av en interaktiv Projection mapping, som kan förklaras somen projektion i flera lager, som samspelar med en ljudbild. Vi har under processens gång funnit fler exempel på hur vi som designers och individer harformats och förändrat olika ställningstaganden till både processen och vår verklighet, som viresonerat och diskuterat kring. Valet av vår undersökning är grundat på att ge ännu enkunskapsbas för vad som händer under en designprocess och för att medvetandegöra perspektivsom kan underlätta arbetsflödet. Vad händer egentligen med oss i en designprocess, och hurpåverkas designen?

I denna undersökning tar vi upp hur retorik och agensell realism har en påverkan när det gäller postproduktion, specifikt inom dokumentärarbete. Vi diskuterar ethos, logos och pathos, dess betydelse samt hur vi förhåller oss till retorik inom postproduktion.  I denna undersökningen tar vi även upp begreppet agentiell realism. Karen Barad är en forskare som pratar om vad agentiell realism är för något och vad de har för betydelse. I undersökningen pratar vi även om begreppet interaktioner som även de begreppet kommer från forskaren Barad (2003). De interaktioner som tillhör denna undersökning skedde till största del under den andra designfasen där vi intervjuade personer till dokumentären. Där vi interagera med den teknik vi valde att använda under projektets gång.  Designprocessen delas in i tre delar där vi går från idé till färdig gestaltning. Vi redogör för val som fattats, tekniker som använts, specifika delar tagna från relevant forskning samt de förändringar som vi tvingats åta. Resultatet presenterar i sin tur punkter vi anser vi åstadkommit och vad som framkommit utifrån undersökningen samt relationen till frågeställningen. I resultatet pratar vi även om hur vi anser att vi hållit den röda tråden från frågeställning till resultatet.    I diskussionsdelen pratar vi om de relevanta källorna och vad som kunnat gjorts annorlunda i denna undersökning. Vi diskuterar även de val vi valt att göra under de olika design faserna. Hur vi under undersökningens gång träffat på olika hinder som vi behövt arbetat rund oss för att få ett arbete vi kan känna oss nöjda med. / This thesis brings up how rhetoric and agency realism has an impact on documentary post production. We discuss ethos, logos and pathos, its importance and how we relate to the rhetoric of post production.  In this text we will also bring up notion agency realism. Karen Barad is a scientist that talks about agency realism and what meaning it brings. We will also talk about interactions and that notion is also from Barad (2003). The interactions that happened were mostly in the design phase when we interviewed some people for the documentary. We also had interaction with the technique that we used through the projekt.  The design process is divided into three parts where we go from idea to finished design. We describe our choices that we made, techniques we used, specific parts taken from relevant research and the changes we were forced to commit. The results, in turn, present points we feel we have achieved and what has emerged from the survey as well as the relation to the framing of a question. In the result we also talk about how we think we kept the red thread from question to result.   In the discussion section we talk about the relevant sources and what could have been done differently in this study. We also discuss the choices we chose to make during the various design phases. How during the course of the investigation we encountered various obstacles that we needed to work around to get a job we can feel satisfied with.

Med detta kandidatarbete vill jag synliggöra datorns roll i digitalt skapande. Detta genom att se till den kod som utgör digitala objekt som ett materia, och utifrån Karen Barads teorier om agentiell realism samt forskning i digital materialitet bjuda in denna digitala materia som en aktör i skapandeprocessen. Jag har strävat efter en inblick i hur digital materia framträder när den tillåts verka som en aktör, hur den tar ett uttryck och yttrar sig. Jag har engagerat mig i digital materia med diffraktion och remix som metod, vilket tillåtit mig en djupare inblick i det samt en inkluderande process där jag och materiat verkar tillsammans; i intra-aktion. I slutändan ser jag hur digital materia inte framträder ensamt, både jag och dator finns sammantrasslade i dess framträdande som ett resultat av den intra-aktion vi mötts i. Mitt ingripande i digital materia blir synligt i form av glitches, spår av digitalt förfall som ger det annars flyktiga digitala materiat mer materiella och konkreta egenskaper. Det blir även tydligt hur digital materia innebär en svårförstådd komplexitet, som framträder visuellt när det tillåts påverka denna skapandeprocess. Men jag även erhållit en medvetenhet om hur digital materia inte har ett absolut framträdande, och mitt arbete kan ses som en undersökning i hur digital materia kan framträda. / With this bachelor thesis I aim to bring to light the role of the computer in digital creative work. This is accomplished by treating the code that make up digital objects as a form of matter, and with Karen Barad’s agential realism and other research into digital materiality as a point of reference this matter is invited to the creative process as an actor. I’ve been striving for a glimpse of how digital matter comes to life when it’s allowed an active part in the creative process, to see how it expresses itself. By engaging with the digital matter through diffraction and remix as methods I’ve been given an insight into the core of it, and through the process I’ve been working alongside digital matter in intra action. Ultimately I can see how digital matter won’t appear alone, I myself and the computer are both entangled together with the digital matter as a result of the intra actions we’ve been engaging in. My intervention in digital matter becomes visible as glitches, traces of decay that give the digital matter, which can be so fleeting, more concrete and material characteristics. The unintelligible complexity of digital matter also comes to light when it’s allowed influence, as it appears visually. With this knowledge I’ve gained the awareness that digital matter does not have an absolute appearance, and this thesis can be seen as an investigation into how digital matter can appear.

Under flera generationer har människan försökt tolka relationen mellan bild och ljud. Finns det en vetenskaplig koppling mellan ljusets frekvens och ljudets frekvens? Kan man uppleva båda modaliteter samtidigt? En liten procent av jordens befolkning kan uppleva denna symbios av modaliteter, en sinnenas union där hjärnan korskopplar två eller flera sinnen, denna funktionsvariation kallas för synestesi. Den digitala utvecklingen har möjliggjort denna korskoppling där man med nummer som material kan gestalta synestesi och skapa och uppleva flera modaliteter i symbios. Detta kandidatarbete syftar på att med hjälp av kinesonisk interaktion undersöka relationen mellan kropp, bild och ljud, hur man med kroppen som verktyg kan sammanväva och skapa bild och ljud samtidigt på ett naturligt och organiskt sätt. Genom etnografiska observationer, fokusgrupper och frågeformulär har vi undersökt olika funktioner som kan bidra till känslan av att ljudet känns naturligt till kroppsliga rörelser och visuell stimuli. Genom agentiell realism har vi sedan förankrat vår kunskap och de beslut vi tagit som designers för att presentera det ramverk vi föreslår för att skapa en multimodal upplevelse där kropp, ljud och bild möts. / For generations humans have strived to interpret the relationships between picture and sound. Is there a scientific connection between the lightwave-spectrum and the sound-frequency domain? Is it possible to experience both modalities at once? A fraction of the population can experience a symbiosis of these modalities, a union of the senses where the brain cross connects two or more, seemingly unrelated senses. This variation of sensory function is known as synesthesia. The rapid development in digital media has enabled this cross connection through numbers, creating a form of art where sound triggers or generates visual elements or vice versa. This bachelor thesis is aimed towards examining the relationship between picture, sound, bodily interaction and how we can weave these modalities together to create visual and sonic elements in real time in a natural and organic fashion through the concept of kinesonic interaction. We have through ethnographic observation, focus groups and questionnaires examined various functions which contributes to the sensation of embodied sound, retaining a natural feeling towards the body movements and visual cues. We’ve anchored our research, knowledge and decisions as designers in agential realism to present a framework which we suggest creates an intertwining multimodal experience where body, sound and picture meet.

Vi vill med det här kandidatarbetet inleda en konversation med havet. Tillsammans med Karen Barads posthumanistiska performativitet, agentiell realism, vill vi utmana och ifrågasätta den antropocentriska designerrollen där materialiteten ses som passiv och designern som ensam härskare över meningsskapandet i designprocessen. Med Barads onto-epistemologiska utgångspunkt undersöker vi hur design-processen uppstår i arrangemang av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer, där mening framförhandlas genom relationer inom fenomen. Genom att tillämpa detta posthumanistiska förhållningssätt i lekfulla experiment tillsammans-med-havet kan vi se hur mening är situerad och skapas inom de materiell-diskursiva fenomen och apparater som utgör designprocessen.  Vi förstår designprocessen som ett ingripande i världens tillblivelse. Ett ingripande där ett kollektiv av aktörer står som medskapare, där mening, kroppar, subjekt och objekt uppförs och samformas genom intra-aktion. Detta förhållningssätt föder en medvetenhet om vårt ansvar i att ingripa i världens tillblivelse och vårt ansvar för de kroppar som skapas, en etik i handling. / In this Bachelor thesis we aim to establish a conversation with the sea. With Karen Barads posthumanist performativity, agential realism, as our companion we aim to challenge the anthropocentric role of the designer. In doing this we question the view of materiality as passive and the designer as the sole creator of meaning in the design process.  With Barads onto-epistemological standpoint we explore how the process of design is enacted in a performance of human and non-human actors, where meaning is negotiated through relations within phenomena. By putting this posthumanist notion into practice through playful experiments together-with-the-sea, we can understand how meaning is situated and shaped within the material-discursive phenomenas and apparatuses that is, and is part of, the design process.  We understand the design process as an intervening in the world’s becoming. An intervening where an assemblage of actors stands as co-creators and where meaning, bodies, subject and object is enacted and co-shaped through intra-action. This perspective gives us an awareness of our responsibility to intervene in the world’s becoming and our accountability for the bodies produced, an ethics in action.