Bakgrund: Anestesi skapar oro hos patienter oavsett tillvägagångssätt. Patienter upplever att anestesisjuksköterskor är avgörande för hur deras upplevelse kommer bli. Dock känner patienter sig inte alltid sedda i en tidspressad miljö. Problem: Anestesisjuksköterskor har ett ansvar att stödja patienter utifrån individuella behov och skapa trygghet under en begränsad tidsram.  Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors strategier för ett gott möte med patienter i det perioperativa vårdandet. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes där 20 vårdvetenskapliga artiklar analyserats i resultatet. Resultat: Två teman kunde urskiljas. Dessa benämndes att axla ansvar för säkerhet och trygghet och att värna om den unika patienten. Utifrån dessa skapades 5 subteman vilka benämndes; Att ha ett professionellt förhållningssätt, att vårda i dialogen, att lotsa i en komplex miljö, att individanpassa vårdandet och att värna om patientens integritet och värdighet. Resultatet visade att anestesisjuksköterskor använder olika strategier i mötet med patienter som är komplext med flera aspekter att beakta. Utmaningen för mötet med patienter i den perioperativa vården ligger i det korta vårdmötet inför operationen. Slutsats: Anestesisjuksköterskor försöker anpassa vården efter individen men organisatoriska faktorer kan hindra det.

Bakgrund: Patienter som skrivs ut från intensivvårdsavdelningar står inför en stor psykisk påfrestning, där fragmenterade minnen, minnesluckor och mardrömmar gör det svårt att urskilja vad som verkligen hänt och inte. Dagböcker är en billig intervention och har visat på potentiellt terapeutiska fördelar, för en population som annars löper signifikant risk för psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva patienters upplevelser av en dagbok skriven under deras vårdtid på en intensivvårdsavdelning. Metod: En beskrivande litteraturöversikt med systematisk ansats. Resultat: Fem huvudkategorier identifierades: Att läsa om sig själv i en kritisk situation, Att pussla ihop sin egen berättelse, Vikten av kontinuitet, Skapa insikt för att gå vidare, & Tacksamhet till vården och närstående. Det var påfrestande att läsa dagboken i början, och många uttryckte en overklighetskänsla över innehållet. Dagboken hjälpte deltagarna att koppla ihop minnesfragment med verkliga händelser, och den var ett viktigt verktyg i att rekonstruera sin egen berättelse, däremot kunde brister i kontinuiteten sätta hinder för detta och vikten av kontinuerliga anteckningar betonades. Dagboken gav insikt i hur sjuk deltagarna varit, och gjorde det lättare att förstå varför återhämtningen var långsam. Genom att läsa sjuksköterskans och närståendes anteckningar fick deltagarna en ny förståelse och tacksamhet gentemot det stöd de haft under vårdtiden, och dagboken stod som bevis för att de alltid haft någon vid sin sida, även om de inte kommer ihåg det själva.  Slutsats: Dagboken upplevdes hjälpa den psykologiska återhämtningen och gjorde tiden på intensivvårdsavdelningen mer hanterbar, vilket gjorde det möjligt att gå vidare. / Background: Discharge from the intensive care unit comes with significant psychological strain, with fragmented memories, memory gaps, and nightmares makes it hard differentiating between actual and false memories. Diaries is a cheep intervention with potential therapeutic advantages, for a population which otherwise is at great risk of mental illness. Aim: The aim of this study was to describe patients’ experience of a diary written during their stay at the intensive care unit. Method: A descriptive literature review with a systematic approach. Results: Five main categories emerged: To read about oneself in a critical situation, To piece together ones own story, The importance of continuity, Creating insight to move on, & Gratitude towards care giver and relatives. It was hard reading the diary at first, and many described a feeling of unreality. The diary aided participants in connecting fragmented memories to events, and it was seen as a crucial tool in reconstructing ones story. Lack of continuity was a hindrance, and the importance of continuous notes was stressed. The diary gave insight into how ill the participants had been, which made it easier to understand why the recovery was slow. By reading notes by nurses and relatives, the participants gained understanding and gratitude towards the support they hade received, and the diary was evidence that they always hade someone bedside, even if they can’t remember it. Conclusion: The diary was perceived to aid the psychological recovery and made the intensive care experience more manageable, which made it possible to move on.

BakgrundPostoperativt illamående (PONV) och smärta är vanligt förekommande efter operation igenerell anestesi. Sedan en lång tid tillbaka används opioider i samband med anestesi och kirurgiska ingrepp som smärtlindring. Detta trots att opioider har många biverkningar, som kan orsaka lidande för patienten samt medföra längre sjukhusvistelse.Opioidfri anestesi är en framväxande metod baserad på idén att undvika opioider för bättre postoperativ återhämtning.Syfte Syftet med systematiska litteraturstudien var att beskriva vilken effekt opioidfri anestesi har på PONV och postoperativ smärta hos patienter som genomgår operation undergenerell anestesi.Metod En systematisk litteraturstudie med deskriptiv design valdes för att systematiskt sammanställa publicerade forskningsresultat från tidigare studier inom området. Sökningarna av artiklar gjordes i Medline via PubMed. Nio artiklar inkluderades i studiens resultat och kvalitetsgranskades utifrån Joanna Briggs Checklist for Randomized Control Trials.ResultatFlera av de inkluderade artiklarna visade att opioidfri anestesi hade signifikanta effekter på både PONV och postoperativ smärta. I de opioidfria grupperna var både PONV och postoperativ smärta mindre förekommande, och de krävde mindre mängd analgetika och antiemetika.SlutsatserResultatet i denna studie visar att opiodfri anestesi har positiva effekter på PONV och postoperativ smärta. Artikelsökningen för denna studie visar på begränsad forskning inom området, men ett flertal större studier pågår vilket visar på ett intresse för att utvärdera och utveckla opioidfri anestesi. Med ökad kunskap och medvetenhet kan onödigt lidande undvikas, speciellt där en ökad risk för PONV och smärta föreligger.

Bakgrund: Vården som helhet fick ändras om under våren 2020 när COVID-19 pandemin drabbade hela världen. Intensivvårdssjuksköterskor runt om i världen fick ändrade arbetsförhållanden och de ställdes inför stora utmaningar. Många patienter blev svårt sjuka och krävde intensivvård. Det nya viruset gick inte att behandla vilket ledde till stora dödssiffror.  Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med COVID-19 under pandemins första våg. Metod: Kvalitativ systematisk metod med induktiv ansats utifrån Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016). Resultat: Analysen resulterade i en huvudkategori och fem kategorier. Den övergripande huvudkategorin som framkom var “Att som IVA-sjuksköterska stå öga mot öga med COVID-19” där varierande erfarenheter hos IVA-sjuksköterskorna tydliggjordes. Under huvudkategorin framkom i sin tur fem kategorier “Rädsla för hotet mot den egna hälsan”, “Känslomässigt kaos när det okända blir verklighet”, “Att hantera en främmande situation”, “Hinder i vårdandet under första vågen” och “Att kunna upprätthålla god vård trots svåra omständigheter”. Slutsats:  Genom att beskriva Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter under första vågen av COVID-19 kan det bidra till en ökad förståelse och fördjupa kunskapen kring den komplexa situation som pandemin innebar.

Volumetric CO2 data from patients in anaesthesia delivery systems are sought after by physicians. The CO2 data obtained with the commonly used sidestream sampling technique are not considered adequate for volumetric CO2 estimation due to distortion and desynchrony with patient flow. The purpose of this thesis was to explore the possibility of using signal enhancing methods to the sidestream data to accurately estimate CO2 flow using a Flow-i anaesthesia delivery system. To evaluate sidestream performance, experimental data was acquired using a mainstream and a sidestream capnograph connected in series to a FRC test lung with known CO2 content, ventilated by a Flow-i anaesthesia machine. The data was then enhanced and analysed using signal processing methods including sigmoid modelling and neural networks. A Feed Forward Neural Network achieved results closest resembling the mainstream capnogram of the evaluated signal processing methods. The mainstream capnogram, considered the benchmark, produced large internal scattering and approximately 25 % offset from actual CO2 flow while using the inherent patient flow data produced by the Flow-i anaesthesia system. When using patient flow data from a Servo-i ventilator, the resulting CO2 flow estimates were drastically improved, producing estimates within 10 % error. This thesis concludes that there are several potential processing methods of the sidestream data to approximate the mainstream signal, however the patient flow of the Flow-i system are a suspected source of error in the CO2 flow estimation.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans huvudområde är luftvägen och för att kunna hantera luftvägen tryggt och säkert behöver preoperativa bedömningar utföras inför varje generell anestesi. Patienten kan känna ångest och oro inför en operation. Om patienten är välinformerad inför anestesin kan de känna sig förberedda och trygga i situationen. En svår luftväg kan inte elimineras, vilket gör att anestesisjuksköterskan har ett ansvar att vara förberedd för att kunna hantera den genom att använda luftvägsalgoritmen och olika hjälpmedel.  Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv innehållsanalys genomfördes.  Totalt tolv anestesisjuksköterskor från fyra olika sjukhus i Region Stockholm intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier. Den första huvudkategorien var Att vara i ett känslohav med subkategorierna Svårigheter vid en svår luftväg, Trygghet vid en svår luftväg samt Känslor kopplat till sin prestation. Den andra huvudkategorien var Copingstrategier med subkategorierna Reflektion över situation, Stöd samt Fysisk/psykisk återhämtning. Resultatet visade att upplevelser vid en svår luftväg kan orsaka positiva eller negativa känslor beroende på olika faktorer. Dessa faktorer kunde vara samarbete i teamet, anestesisjuksköterskans kompetens och förberedelser för att hantera en svår luftväg. För att kunna hantera dessa känslor använde anestesisjuksköterskan olika strategier, såsom reflektion, stöd och individuell återhämtning. Slutsats: Studien visar att det vilar ett stort ansvar på anestesisjuksköterskan att vara väl förberedd vid luftvägshantering. Även arbetsplatsen har ett stort ansvar att utbilda sina anestesisjuksköterskor för att upprätthålla färdigheter. / Background: Nurse anesthetist's main area is the airway and in order to manage theairway safely and securely preoperative assessments need to be carried out beforeeach general anesthesia. The patient can feel anxiety and worry before surgery. Ifthe patient is well informed before the anesthesia, they can feel prepared and securein the situation. A difficult airway cannot be eliminated, which means that the nurseanesthetist has a responsibility to be prepared to manage it by using the airwayalgorithm and various aids. Aim: To describe a nurse anesthetist's experience of managing a difficult airwayduring general anesthesia. Method: A qualitative interview study with inductive content analysis wasconducted. A total of twelve nurse anesthetists from four different hospitals inRegion Stockholm were interviewed using a semi-structured interview guide. Results: The content analysis participates in two main categories and sixsubcategories. The first main category was To be in a sea of emotions withsubcategories Difficulties with a difficult airway, Safety with a difficult airway andEmotions connected to their performance. The second main category was Copingstrategies with subcategories Reflection on situation, Support andPhysically/mentally recovery. The results showed that the experience of a difficultairway can cause positive or negative feelings depending on various factors. These factors could be collaboration with the team, the competence of the nurse anesthetistand preparation for managing a difficult airway. In order to manage these feelings,the nurse anesthetist used different strategies, such as reflection, support andindividual recovery. Conclusion: This study shows that there is a huge responsibility on the nurseanesthetist to be well prepared for airway management. The workplace also has abig responsibility to train all the nurse anesthetists to maintain skills.

BakgrundVentilatorbehandling är nödvändig för stabilisera patienter som exempelvis har akut hypoxi eller hyperkapni. För att tåla ventilatorbehandling med endotrakealtub behöver patienter ibland vara sederade. På en intensivvårdsavdelning är patienten uppkopplad till en monitor som ständigt visar patientens vitala parametrar. SyfteVar att beskriva patienters upplevelser av invasiv mekanisk ventilatorbehandling. MetodEn litteraturöversikt genomfördes med induktiv ansats, 10 artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna analyserades utifrån en integrerad analysmetod.  ResultatUr analysen skapades fem kategorier till resultatet. Dessa var (1) kommunikation och information, (2) kontroll, (3) delaktighet och förtvivlan, (4) Psykiska och fysiska upplevelser samt (5) minnen och drömmar.  SlutsatPatienter upplevde kommunikationssvårigheter, bristande kontroll, fysiska och psykologiska besvär och drömmar samt andra vanföreställningar. Stöd och hjälp från anhöriga var av stor vikt. Det blir därför viktigt för sjukvårdspersonal att involvera familj mer för att kunna hjälpa patienterna att finna begriplighet i sin situation och underlätta vården avseende ömsesidig förståelse, informationsutbyte och kommunikation. Om sjukvårdspersonal försöker arbeta mer personcentrerat kan det bidra till att patienterna känner sig mer delaktiga i sin vård vilket också bidrar till snabbare återhämtning.

Bakgrund: Forskning visar att oro inför anestesi skapar ett stort vårdlidande och ger sämre utfall efter operation. Oro inför anestesi drabbar nästan hälften av alla patienter som genomgår ett kirurgiskt ingrepp. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift att minska patienters oro inför anestesi genom olika omvårdnadsstrategier. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva olika omvårdnadsstrategier för att lindra patienters oro inför anestesi. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats Resultat: Visar sju övergripande omvårdnadsstrategier som kan lindra oro inför anestesi. Muntlig information där patienten informerades av sjukvårdspersonal om vad som skulle hända innan anestesin. Videoinformation där patienten fick se informationsvideo om vad som ska hända. Preoperativt psykologiskt stöd. Musik där musik spelades innan anestesi. Avslappningsmetod som oroslindring. Beröring där patienter fick massage innan anestesi.  Slutsats: Studiens resultat visar sex omvårdnadsstrategier som kan implanteras inom anestesiologisk omvårdnad för att minska patienters oro inför anestesi. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan kan lindra oro inför anestesi för att motverka det kortvariga lidandet som oron orsakar. Tidigare forskning visar att oroliga patienter har sämre postanestesiologiskt utfall. Framtida forskning bör fokusera på hur effektiva dessa omvårdnadsstrategier är. / Background: Studies show that anxiety associated with anesthesia creates a great deal of suffering and worsen surgical outcomes. Anxiety before anesthesia affects about half of all surgical patients. The anesthesiological nurse plays an important role in lessening patients anxiety before anesthesia using nursing care. Aim: The aim of this study was to describe nursing care strategies to lessen the patients anxiety before anesthesia. Metod: This study used a quantitative literature analysis with a systematic approach. Results: This study found six nursing strategies to reduce anxiety before anesthesia. Verbal information to patients about the procedure from health care personnel. Video information where patients watched a video detailing the procedure. Preoperative psychological support. Music which entailed that the patient listened to music before anesthesia. Relaxation exercises to mitigate anxiety. Physical contact where patients received massage before anesthesia.  Conclusion: This study shows that six different nursing strategies that can be implemented in anestesiological nursing to reduce patients anxiety before anesthesia. It is important that the anestesiological nurse is able to reduce patients anxiety before anesthesia to lessen the patients suffering. Previous studies also show that patients with anxiety have worse post-anesthesiological outcomes. Future research should aim to measure the effectiveness of the nursing strategies presented in this study.

Bakgrund: Hypotermi innebär en kroppstemperatur under 36°C och är vanligt förekommande vid kirurgi under generell anestesi. Hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer perioperativt och orsaka onödigt vårdlidande för patienter. Anestesisjuksköterskan ska ha kompetens om hur hypotermi hos vuxna vid kirurgi under generell anestesi kan förebyggas och undvikas med aktuella evidensbaserade omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva förebyggande omvårdnadsåtgärder för att undvika vårdlidande som orsakas av hypotermi hos vuxna patienter som genomgår kirurgi under generell anestesi.Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som inkluderade 18 artiklar. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Resultatet utfördes med induktiv analys samt en narrativ syntes. Resultat: I litteraturstudien framkom omvårdnadsåtgärder som kategorier mot att minska vårdlidande genom förebyggande av hypotermi, dessa var passiva och aktiva värmemetoder. Den aktiva värmemetoden, såsom värmetäcke, i kombination med andra aktiva värmemetoder minskade förekomsten av hypotermi jämfört med passiva värmemetoder. Patienter upplevde även ökad subjektiv känsla av värme och hade mindre förekomst av frossa med aktiv värmemetod jämfört med passiv värmemetod. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver använda aktiva värmemetoder perioperativt då värmemetoden signifikant minskar och förebygger hypotermi och vårdlidande för patienten. Genom att ge god vård och tillgodose patientens grundläggande behov i upprätthållande av normal kroppstemperatur, kan vårdlidande i form av frossa och obehagskänsla av kyla postoperativt lindras och undvikas.

Introduktion: Anestesi på barn ställer anestesisjuksköterskan inför en komplex situation. Barn är oroliga inför det okända som ska hända. För att minska oron behöver anestesisjuksköterskan reducera deras nivå av oro. Föräldrarna tryggar barnen och tillsammans med dem ska anestesisjuksköterskan delge barnen trygghet. Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter i att bemöta och lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. Metod: En kvalitativ intervjustudie, innehåll analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 8 anestesisjuksköterskor med varierande ålder och yrkeserfarenhet. Resultat: Anestesisjuksköterskornas erfarenheter visade att skapa trygghet, ha ett avledande tillvägagångsätt och att utgå ifrån den egna professionen var viktigt för att bemöta och lindra oro. Att samarbeta med föräldrarna, skapa en relation till barnet och ha bra preoperativa förberedelser tycktes skapa trygghet hos både barnet och föräldern. De använde sig av avledande strategier för att flytta den negativa oron till något positivt. Den erfarenhet som anestesisjuksköterskorna hade gav dem en trygg grund i de situationer som inte var fullt så optimala. Då det inte fanns några färdiga mallar i hur de ska bemöta och lindra oro hos barn ansåg de flesta att ”fingertoppskänslan” har stor betydelse. Det viktiga var att hela tiden anpassa sig till barnet och ta den tid som behövdes. Slutsats: Studien belyste anestesisjuksköterskans erfarenhet av att bemöta och lindra oro hos barn. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskan upplevde svårighet att bemöta oroliga barn samt att det var en svår situation de ställdes inför. Emellanåt kunde samarbetet med oroliga föräldrar vara svårt, dock kunde samarbetet förbättras om anestesisjuksköterskan och föräldern hade samma målbild. Det ställdes höga krav på kompetens och ödmjukhet samtidigt som anestesisjuksköterskan hade en viktig roll i att skapa trygghet hos barnen. / Introduction To prepare a child for anesthesia put the nurses in a complex situation. The child is worried about the unknow that is going to happen and therefore the nurse needs to reduce the child’s level of anxiety and worry. The parents are supposed to comfort the child and together with the nurse they should help the child to manage the difficult situation. Aim: Describe the anesthesia nurses experience in addressing and reducing anxiety in children who are about to undergo anesthesia. Method:A qualitative interview study of 8 nurses with different age and work experience where included and interviewed. Result: Based on the experience of the nurses it showed that the most important thing where to create comfort, use distractions and the ability to use their previous professional experience. To be able to cooperate with the parents, create a relationship with the child as well as excellent preoperative preparation seemed to create comfort in both the child and the parents. The nurses used distracting strategies to transfer the negative anxiety to something more positive.  Since there are no written guidelines of how to comfort children about to undergo anesthesia the nurses had to use and incorporate their previous experience as an anesthesia nurse. The nurses mentioned that it is crucial to be able to sense and evaluate the situation and then act based on the conclusion. The most important thing was to adapt and conform to the need of the child and not rush the process. Conclusion: The study highlighted the experience of the nurse’s preoperative care. The result showed that the nurses experienced difficulty to care for worried children as well as the complex situation they were presented with. Sometimes worried parents made the situation more complex for the anesthesia nurse since they were not able to cooperate and work together. However, the corporation could be improved if the anesthesia nurse and the parent had the same goal and a joint way of handling the situation. The anesthesia nurse were required to have high professional competence, advanced humility as well the ability to make sure that the child  is comfortable and relaxed.