Perioperativ överrapportering associeras allt mer till säker vård, kvalitet och effektivitet. Bristande överrapportering medför en ökad risk för fördröjd- och felaktiga åtgärder, komplikationer och förlängd vårdtid för patienten. Fundamentals of Care används som teoretiskt stöd för att förstå och förklara vårdkontexten och dess påverkan på överrapporteringen samt belysa den enskilde anestesisjuksköterskans ansvar.  Syfte Syftet är att belysa anestesisjuksköterskans uppfattning om faktorer som påverkar överrapporteringen under den perioperativa vården.   Metodbeskrivning Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats. Metoden valdes då den ansågs lämplig för att på ett systematiskt sätt skapa en överblick över publicerad forskning inom området. PEO-modellen användes som stöd vid skapandet av studiens sökstrategier och guidade vilka nyckelord från syftet som var centrala i sökprocessen. Inkluderade artiklar analyserades med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).    Resultat De faktorer som påverkar överrapportering enligt anestesisjuksköterskors uppfattning utformade tre kategorier med tillhörande subkategorier. Faktorer relaterade till arbetsmiljö, faktorer relaterade till arbetskultur och faktorer relaterade till överrapporteringens innehåll. De faktorer som påverkar överrapporteringsprocessen härleds främst till organisationen och dennes ansvar att skapa en miljö och kultur som främjar utförlig överrapportering och somliga faktorer härleds till den enskilde anestesisjuksköterskan och dennes ansvar.   Slutsats Överrapporteringen är en komplex process där fler faktorer påverkar överrapporteringens kvalitet. Kunskap gällande vilka faktorer som påverkar överrapportering skapar medvetenhet, belyser förbättringsområden inom perioperativ överrapportering vilket bidrar till säker vård. / Background  Handover in perioperative care is increasingly associated with safe care, quality and efficiency.  Lack of handover entails an increased risk of delayed and incorrect measures, complications and extended care time for the patient. Fundamentals of care is used as theoretical support to understand and explain the care context and its impact on the handover as well as highlight the responsibility of the individual nurse anesthetist.    Aim   The purpose is to investigate the anesthesia nurse's perception of factors that influence handovers during perioperative care.     Methods  The study is a systematic review. The method was chosen as it was considered suitable for overview of published research in the field. The PEO model was used to design the study's search strategies and guided keywords was also central to the search process. 18 articles were analyzed using manifest qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004).     Results  The factors that influence the handover process according to the perception of anesthesia nurses formed three categories with associated subcategories. Factors related to work environment, factors related to work culture and factors related to the content of the handover. Factors that affect the handover process are mainly derived from the organization and its ability to create an environment that promotes detailed handover. Further some factors are derived from the individual nurse anesthetists and their responsibilities.    Conclusion  Handover is a complex process where several factors might affect the quality of the process. Knowledge regarding which factors that influence the handover process creates awareness, highlights areas for improvement within peri-operative handover and thereby contributes to safe care.

ABSTRACT  Background: ICU diaries are initiated by critical care nurses to document events that take place during patients’ ICU stays with the aim to help patients recall memories of what happened. The relationship dimension in the Fundamentals of Care (FoC) framework begins with the ability of nurses to connect with patients, and through this connection, nurses try to meet and help the patient to meet his/her fundamental needs. The role of ICU diaries in establishing a nurse-patient relationship is unknown. Aim: The aim of the study was to examine the use of the ICU diary as a tool to strengthen nurse-patient relationships.  Method: A literature review with inductive content analysis of 20 primary articles. The results were interpreted and discussed using the establishing relationship dimension of the FoC framework. Findings: The statements of patients and nurses about the use of diaries reflect a strong nurse-patient relationship dimension. When combined with ICU follow-up sessions, the relationship is further strengthened, as there is more understanding and knowledge of the bond retrospectively. Conclusion: All elements of the FoC establishing relationship dimension, namely focus, knowing, trusting, anticipating and evaluating are visible in the diaries, and several statements by nurses suggest that using the diaries may have a positive effect on the nurse-patient relationship. However, to what extent the nurse-patient relationship is strengthened by the use of the diaries is less clear and remains an open question. To answer this question, controlled comparative studies would be required. / SAMMANFATTNING Bakgrund: IVA-dagböcker initieras av intensivvårdssjuksköterskor för att dokumentera vad som händer under en patients IVA-vistelse, med syftet att hjälpa patienter att senare komma ihåg vad de varit med om. Dimensionen etablera vårdrelation i ramverket Fundamentals of Care (FoC) börjar med sjuksköterskors förmåga att anknyta till patienter, och genom denna anknytning försöker sjuksköterskorna att möta och hjälpa patienten för att tillfredsställa dennes fundamentala behov. Det är inte känt vilken roll IVA-dagbok spelar i att etablera en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Syfte: Studiens syfte var att undersöka användning av IVA-dagbok som ett verktyg för att stärka vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Metod: Litteraturöversikt med induktiv innehållsanalys av 20 originalartiklar. Resultaten tolkades och diskuterades inom ramen för FoC-dimensionen etablera vårdrelation. Resultat: Det patienter och sjuksköterskor säger om användning av IVA-dagbok ger uttryck för en stark vårdrelation. När dagboken efter att patienten skrivits ut används vid uppföljning på IVA stärks denna relation ytterligare, eftersom uppföljningen leder till att patienten får en fördjupad förståelse och kunskap om den vårdrelation som etablerats under vistelsen på IVA. Slutsats: Alla element i FoC-dimensionen etablera vårdrelation (vara närvarande, vara påläst, skapa förtroende, förutse behov, reflektera och utvärdera) är synliga i det patienter och sjuksköterskor säger om dagbok. Utsagor från flera sjuksköterskor tyder på att användning av IVA-dagbok kan ha en positiv effekt på vårdrelationen, men i vilken utsträckning dagboken stärker relationen är mindre klart och fortsätter att vara en öppen fråga. För att besvara denna fråga skulle kontrollerade jämförande studier behövas.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskan i en prehospital miljö ställs inför utmaningar när en svår luftväg inte längre kan hanteras genom basal luftvägshantering. Denna situation kräver spetskompetens inom avancerad luftvägshantering och anestesi, samt särskilda hjälpmedel. Inom vissa regioner finns en prehospital förstärkningsenhet som har som uppgift att komplettera ordinarie verksamhet med spetskompetens när det finns behov av avancerad luftvägshantering. Syfte: Syftet med studien var att studera anestesisjuksköterskors strategier vid hantering av svår luftväg i en prehospital förstärkningsenhet. Metod: En kvalitativ studie med datainsamling via enkät tillämpades och analyserades med kritisk incident teknik (CIT). Sexton anestesisjuksköterskor i en prehospital förstärkningsenhet i Sverige besvarade enkäten. Resultat: Analysen ledde fram till fyra betydelsefulla strategier för att hantera en svår luftvägprehospitalt. Förberedelse i att ställas inför en svår luftväg, mental förberedelse på väg ut på larm, möjligheten att lägga upp en primär samt en sekundär plan tillsammans med kollegan och att våga agera direkt var strategier som identifierades för att hantera en svår luftvägprehospitalt. Detsamma gällde att ta beslut i tid, att flytta patienten så att omhändertagandet inte behövde anpassas i onödan av omständigheter som kanske gick att undvika, att skapa åtkomst och insyn till patientens luftväg och ha närhet till egen utrustning vid hantering av en svår luftväg. Kollegan, teamkänsla, kommunikation, igenkännande, förståelse för varandras uppdrag och kännedom om varandras arbetssätt och utrustning var framgångsfaktorer för att få ett bra och effektivt teamarbete runt den svårt sjuka patienten. Utrustning som normalt inte fanns i en akutambulans som videolaryngoskop, endotrakealtub förberedd med ledare, kapnograf och en bra sug var framgångsfaktorer för att hantera en svår luftväg prehospitalt. Slutsats: Resultatet kan komplettera specialistutbildningar och introduktionsutbildningar för att göra specialistsjuksköterskan bättre förberedd på luftvägshantering i en prehospital miljö. Kunskapen kan bidra till en större förståelse för hur den svåra luftvägen på olika sätt kan undvikas eller hanteras. Basal luftvägshantering skall ambulanssjuksköterskan behärska i sin akutambulans men för hantering av den svåra luftvägen behövs särskild spetskompetens, hjälpmedel och förmåga.

Bakgrund: Vid ett kirurgiskt ingrepp uppstår smärta till följd av en vävnadsskada. Smärta är en subjektiv upplevelse där sjuksköterskan har ett stort ansvar i patientens smärtbehandling. Den postoperativa smärtbehandlingen består av både farmakologisk och komplementär behandling, där den multimodala smärtlindringen med fördel används för dess goda effekterna på både individ och samhällsnivå. Musik är en del av den komplementära smärtbehandlingen och ses skapa en positiv postoperativ vårdmiljö. Syfte: Syftet var att belysa musikens effekt på postoperativ smärta. Metod: Studien var en allmän litteraturstudie och innefattade 14 vetenskapliga artiklar av kvantitativ metod. Resultat: Resultatet presenterades i fyra kategorier: musikens effekt beroende på kirurgiskt ingrepp, musikens effekt beroende på typ av musik, musikens effekt beroende på interventionens tidpunkt och musikens effekt beroende på interventionens duration. Musikintervention som tillämpades pre-, intra- eller postoperativt eller i kombination gav en signifikant minskad smärtintensitet för flera olika typer av kirurgiska ingrepp. Enbart preoperativ interventionstillämning gav ingen signifikant smärtreducering. Konklusion: Musik är en biverkningsfri och kostnadseffektiv smärtlindringsmetod som minskar patienters smärta och som reducerar behovet av farmakologisk smärtlindring. / Background: During a surgical procedure, pain occurs as a result of tissue damage. Pain is a subjective experience where the nurse has a large responsibility in the patient's pain management. Postoperative pain management consists of both pharmacological and complementary treatment, with multimodal pain relief being used to advantage for its beneficial effects at both the individual and community level. Music is part of complementary pain management and is seen to create a positive postoperative care environment. Aim: The aim was to illustrate the effect of music on postoperative pain. Methods: The study was a general literature review and included 14 scientific articles of quantitative method. Results: The results were presented in four categories: effect of music according to surgical procedure, effect of music according to type of music, effect of music according to time of intervention and effect of music according to duration of intervention. Music intervention applied pre-, intra- or postoperatively or in combination provided a significant reduction in pain intensity for several types of surgical procedures. Preoperative intervention alone did not provide significant pain reduction. Conclusion: Music is a side-effect-free and cost-effective pain relief method that reduces patients' pain and reduces the need for pharmacological pain relief.

Bakgrund Delirium är ett tillstånd som drabbar många patienter inom intensivvården.Patienters upplevelse och beskrivning av tillståndet kan ge ökad förståelse hur man ska bemöta patienter med delirium. Syftet Syftet med denna studie är att beskriva patienternas upplevelse av delirium under intensivvård. Metod En litteraturstudie med hjälp av en systematisk ansats. Artiklar söktes i databaser PubMed och Cinahl, där begränsades sökande till år 2011-2021, artiklar skrivna på engelska, tillgång till abstrakt och fulltext. Artiklarna söktes under perioden januari 2021 till april 2021. Kvaliteten på artiklarna granskades med hjälp av Evans. Resultat Sex artiklar som inkluderas i studien analyserades. Artiklarna beskriver hur patienten upplever deliriet under intensivvården, både positiva och negativa upplevelser. Sällsynt att deliriet som en skräckupplevelse, utan mer som en verklighet utan förankringpunkt och att patienten befinner sig i en situation med lösryckta händelser. Slutsats Delirium är en unik personlig upplevelse. Alla intensivvårdspatienter kan drabbas av delirium. Medvetenheten av delirium hos intensivvårdspatienter ger tryggare patientvård och ökad patientsäkerhet. Ökad svårighetsgraden av delirium ger ökad riskt för mortaliteten under intensivvårdstiden. Studien ger en inblick om hur patienter upplever och uppfattar delirium. Uppfattningen om hur patienterna upplever delirium, kan hos sjuksköterskor och annan vårdpersonal ge en ökad förståelse för deliriumsyndromet.

Patienter som genomgår laparoskopiska ingrepp sövs med anestesiläkemedel och behöver administration av intravenösa vätskor och inblåsning av koldioxidgas i bukhålan under operationen. Ju längre anestesitid och ju längre tid det laparoskopiska ingreppet tar desto större är risken att patienter drabbas av perioperativ hypotermi. Icke-invasiva och invasiva uppvärmningsmetoder visar kunna förebygga perioperativ hypotermin och de postoperativa komplikationer som associeras med hypotermiuppkomst vid laparoskopiska ingrepp.Syfte: Syftet är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga uppkomsten av perioperativ hypotermi och dess postoperativa komplikationer hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Metod: En integrativ litteraturöversikt. Resultat: Studien visar att icke-invasiva och invasiva uppvärmningsåtgärder kan förebygga perioperativ hypotermi och minska de postoperativa komplikationerna associerade med hypotermi vid laparoskopisk kirurgi. Forcerad varmluftsbehandling visar sig vara den mest effektiva metoden för att förebygga perioperativ hypotermi. Andra icke-invasiva och invasiva värmebehandlingar är effektiva när de kombineras med varandra men inte när de administreras enskilt.Uppvärmningsmetoder visar sig förebygga uppkomst av hypotermi, bibehålla intraoperativ normotermi, öka komfort, minska postoperativa komplikationer vilket även leder till bättre återhämtning hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Slutsats: Denna studie belyser att uppvärmnings åtgärder med invasiva och icke-invasiva uppvärmningsmetoder kan behandla och förebygga hypotermiuppkomst under den perioperativa perioden hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Studien även visar att dessa uppvärmningsmetoder förebygger även de postoperativa komplikationer som associeras med perioperativ hypotermin vid laparoskopisk kirurgiuppkomst. / Patients undergoing laparoscopic procedures need anesthetics, intravenous fluids and insufflation of carbon dioxide gas during laparoscopic surgery. The larger the time of the anesthesia and the laparoscopic procedure is, the greater is the risk of the patients being affected by perioperative hypothermia. Non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. Purpose: The aim of the study is to describe the nursing interventions that can prevent the onset of perioperative hypothermia and its postoperative complications during laparoscopic surgery. Method: An integrative review. Result: The study indicates that non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia and complications during laparoscopic surgery. Forced air warming turns out to be the most effective treatment to prevent perioperative hypothermia. Invasive and non-invasive warming treatments seem to be more effective in combination with each other to prevent perioperative hypothermia than when administered alone. These treatments prevent intraoperative hypothermia, maintain intraoperative normothermia, increase comfort, decrease postoperative complications and improve patient recovery after laparoscopic surgery. Conclusions: This study illustrates that non-invasive and invasive warming methods can treat and prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. The study even illustrates that these warming methods prevent the postoperative complications associated with perioperative hypothermia during laparoscopic surgery.

Bakgrund: Oro är ett känslomässigt svar på stimuli som kan ge fysiologiska effekter. Att befinna sig i en operationssal är för många patienter en ny upplevelse där de överlämnar sin kropp till vårdpersonalen. Anestesisjuksköterskan kan hantera en patient i regional anestesi med olika omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som finns mot oro, pre och intraoperativt hos patienter som genomgår operationer i regional anestesi. Metod: Deskriptiv litteraturstudie där 17 artiklar granskades med SBU samt GRADE och analyserades deduktivt med Fundamentals of Care som teoretisk utgångspunkt. Resultat: Olika omvårdnadsåtgärder finns för att lindra oro icke-farmakologisk under regional anestesi. Majoriteten av resultaten visade tekniska åtgärder som video, musik, VR samt en minoritet om samtal och aromaterapi. Slutsats: Fler tekniska omvårdnadsåtgärder framkom vilket var oväntat. De hade effekt mot oro men på bekostnad av anestesisjuksköterskans relationella kontakt med patienten. Nyckelord: Regional anestesi, oro, icke farmakologisk, omvårdnadsåtgärder, Fundamentals of Care / Background: Anxiety is an emotional response to stimuli which can give physiological effects. To be in an operating theater is a new experience for many patients where they hand over their bodies to the healthcare staff. The nurse anesthetist can manage the patient during regional anesthesia with different nursing interventions.  Purpose: The aim of the study was to describe non-pharmacological nursing interventions that exist towards anxiety, pre and intraoperative in patients undergoing surgery under regional anesthesia.  Method: A descriptive literature review where 17 articles were reviewed with SBU and GRADE and analyzed deductively with Fundamentals of Care as a theoretical outset. Results: Various nursing interventions exist to alleviate anxiety non-pharmacologicaly under regional anesthesia. The majority of the results showed technical measures such as video, music, VR and a minority of conversation and aromatherapy.  Conclusion: Several technical nursing interventions emerged, which was unexpected. They had an effect on anxiety but at the expense of the nurse anesthetist´s relational contact with the patient.  Keywords: Regional anesthesia, anxiety, non pharmacological, nursing interventions, Fundamentals of Car

Bakgrund: Bristande kommunikation leder till vårdskador och oönskade händelser hos patienter som genomgår anestesi. För att säkerställa patientsäkerheten behöver det råda balans mellan noggrannhet och effektivitet. Strukturerad kommunikation minimerar risken för missad information samt ökar säkerheten och effektiviteten i samband med överrapportering. Det förekommer idag brister hos specialistsjuksköterskor inom anestesi avseende användning av verktyg för överrapportering och få studier har tidigare sammanställt effekten av olika kommunikationsverktyg. Denna litteraturstudie kan bidra med kunskap om strukturerade kommunikationsverktyg och dess effekter avseende patientsäkerheten som kan tillämpas av specialistsjuksköterskor inom anestesi.  Syftet: Syftet var att sammanställa olika verktyg för strukturerad kommunikation vid överlämning av patienter och dess effekter på patientsäkerheten. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats. ETTO-principen användes som teoretisk utgångspunkt och artikelgranskning utfördes med SBU:s granskningsmallar.  Resultat: Kategorier utformades från verktygens namn; I-PASS, SBAR, MIST och Övriga verktyg. Övervägande var resultaten samstämmiga. Kommunikationsverktygen hade god effekt på patientsäkerheten vid överlämning av patienter. Majoriteten av studierna påvisade att oönskade händelser för patienten minskade, mängden viktig information som överrapporteras ökade och missad information minskade efter att ha implementerat ett verktyg för strukturerad överrapportering. Slutsats: Litteraturöversikten resulterade i positiva resultat efter implementering av ett kommunikationsverktyg. Balans mellan effektivitet och noggrannhet resulterar i hög kvalitet av informationsöverföring samt säker vård. Detta stärker slutsatsen att ett kommunikationsverktyg bör användas av specialistsjuksköterskor inom anestesi vid överrapporteringar. / Background: Lack of communication leads to adverse events in patients undergoing anesthesia. To ensure patient safety, there needs to be a balance between thoroughness and efficiency. Structured communication minimizes the risk of missed information and increases safety and efficiency during handoffs. Today, there are shortcomings among Certified Registered Nurse Anesthetists (CRNA) regarding the use of tools during handoffs, and few studies have previously compiled the effect of different communication tools. This literature study can contribute with knowledge about structured communication tools and their effects regarding patient safety that can be applied by CRNAs.  Objective: The objective of this study was to compile various tools for structured communication during handoffs and its effects on patient safety.   Design: Quantitative literature study with a systematic approach. The ETTO principle was used as a theoretical starting point and article review was carried out using SBU's review templates.   Results: Categories were devised from the names of the tools; I-PASS, SBAR, MIST and other tools. The results were mostly consistent. The communication tools had a positive effect on patient safety when handing over patients. The majority of studies demonstrated that patient adverse events decreased, the amount of important information reported increased, and missed information decreased after implementing a tool for structured communication.  Conclusion: The literature review resulted in positive results after implementing a communication tool. Balance between efficiency and thoroughness results in high quality information transfer and safe care. This strengthens the conclusion that a communication tool should be used by CRNAs during handoffs.

Early administration of broad-spectrum antibiotics is the first goal in sepsis treatment. Besides from bacteriostatic/bactericidal effects, some antibiotics may also modify the host´s response to infection. The novel antibiotic tigecycline may exert such properties; however, this property has not been evaluated in large-animal trials. We compared tigecycline with doxycycline and placebo in relation to anti-inflammatory, circulatory and organ dysfunction effects in a sterile pig model of sepsis. Doxycycline, but not tigecycline, reduced the inflammatory response as manifested by tumor necrosis factor alpha levels in plasma. Tigecycline, however, had a stabilizing effect on the circulation not exerted by doxycycline or placebo. To achieve rapid restoration of the circulating blood volume - another major goal in sepsis treatment - fluid bolus administration of is some-times practiced. In addition to crystalloids, albumin-containing solutions are suggested. Yet, some animal-experimental data suggests that rapid bolus administration of albumin reduces albumin’s plasma-expanding effect. We compared a rapid intravenous bolus of radiolabeled albumin with a slow infusion in a sterile pig model of sepsis. Rapid bolus of administration did not reduce plasma levels of albumin following administration and did not increase the amount of albumin that left the circulation. Inadequate oxygen delivery (DO2) by the circulation to the tissues may cause increased plasma lactate, which is the most striking effect of sepsis on the metabolism. However, experimental data and clinical trials refute this link, instead, suggesting other mechanisms, including impaired oxygen extraction, mitochondrial dysfunction and accelerated aerobic glycolysis. We investigated the impact of DO2, oxygen consumption (VO2), hemodynamic parameters and inflammatory response on plasma lactate and organ dysfunction in two experimental sepsis models. In the most severe cases of shock, with DO2, there was an increase in plasma lactate, but without a decrease in VO2, invalidating the assumption that the increase in lactate is due to anaerobic metabolism. To identify critical steps in the sepsis-induced increase in lactate, we inhibited the major energy-producing step in the electron transport chain (ETC). The combination of sepsis and ETC inhibition led to a cellular energy crisis. This finding suggests that early sepsis induces a partial mitochondrial dysfunction.

Critical care has undergone several developments in the recent years leading to improved survival. However, acquired muscle weakness in the intensive care unit (ICU) is an important complication that affects severely ill patients and can prolong their ICU stay. Critical illness myopathy (CIM) is the progressive decline in the function and mass of the limb muscles in response to exposure to the ICU condition, while ventilator-induced diaphragm dysfunction (VIDD) is the time dependent decrease in the diaphragm function after the initiation of mechanical ventilation. Since the complete underlying mechanisms for CIM and VIDD are not completely understood, there is a compelling need for research on the mechanisms of CIM and VIDD to develop intervention strategies targeting these mechanisms. The aim of this thesis was to investigate the effects of several intervention strategies and rehabilitation programs on muscle wasting associated with ICU condition. Moreover, muscle specific differences in response to exposure to the ICU condition and different interventions was investigated. Hence, a rodent ICU model was used to address the mechanistic and therapeutic aspects of CIM and VIDD. The effects of heat shock protein 72 co-inducer (HSP72), BGP-15, on diaphragm and soleus for rats exposed to different durations of ICU condition was investigated. We showed that 5 and 10 days treatment with BGP-15 improved diaphragm fiber and myosin function, protected myosin from posttranslational modification, induced HSP72 and improved mitochondrial function. Moreover, BGP-15 treatment for 5 days improved soleus muscle fibers function, improved mitochondrial structure and reduced the levels of some ubiquitin ligases. In addition to BGP-15 treatment, passive mechanical loading of the limb muscles was investigated during exposure to the ICU condition. We showed that mitochondrial dynamics and mitophagy gene expression was affected by Mechanical silencing while mechanical loading counteracted these effects. Our investigation for other pathways that can be involved in muscle wasting associated with ICU condition showed that the Janus kinase 2/ Signal transducer and activator of transcription 3 (JAK2/STAT3) pathway is differentially activated in plantaris, intercostals and diaphragm. However, further studies are required with JAK2/STAT3 inhibitors to fully examine the role of this pathway in the pathogenesis of CIM and VIDD prior to translation to clinical research.