Bakgrund. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård deltar i traumaomhändertagande på akutmottagningen. De utgör en viktig roll i traumateamet och ställs inför krävande utmaningar som kan framkalla känslor hos specialistsjuksköterskorna. Vilket påverkar deras upplevelser av att delta i traumaomhändertagandet. Syfte. Syftet var att beskriva upplevelser hos specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård av att arbeta med traumaomhändertagande vid nivå-1 traumalarm. Metod. Kvalitativ ansats med beskrivande design. Sju specialistsjuksköterskor inom intensivvård och fem specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård på tre mellanstora sjukhus i Mellansverige med erfarenhet av traumaomhändertagande inkluderades. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat. Det framkom ett övergripande tema: Traumaomhändertagandets innebörd, samt fyra huvudkategorier: Systematiskt omhändertagande, Att vara en del av traumateamet, Vårdmiljöns betydelse och Upplevda känslor och strategier genom traumaomhändertagandets förlopp. Specialistsjuksköterskorna beskrev att den givna strukturen och att de kände sig förtrogna med sin roll minskade osäkerheten. Tydlig kommunikation upplevdes förbättra samarbetet och patientsäkerheten. Begränsat utrymme och för mycket personal utöver traumateamet beskrevs komplicera traumaomhändertagandet. Traumaomhändertagandet beskrevs som en betydelsefull uppgift som skedde under positiv stress och med stort fokus. Det framfördes känslor av ovisshet inför vad de skulle mötas av. Erfarenhet, övning och utbildning ökade tryggheten. Debriefing underlättande bearbetningen. Slutsats. Specialistsjuksköterskorna har en betydelsefull roll i traumateamet och ställs inför utmanande och påfrestande situationer där vikten av övning, erfarenhet och utbildning är betydande. Att identifiera specialistsjuksköterskors upplevelser kring ämnet möjliggör uppkomsten av förbättringsområden inom traumaomhändertagande på akutmottagningen. / Background. Specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist take part in trauma life support care in the emergency service. They have an important role of the trauma team. Specialist nurses face challenges that may produce feelings which affect their experiences of participating in trauma life support care. Aim. The aim was to describe the experiences of specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist, in trauma life support care at first-level trauma. Method. A descriptive design with a qualitative approach was used. Seven specialist nurses in an intensive care unit and five nurse anesthetists worked with trauma life support care at mid-sized hospitals in middle of Sweden were included. Data were collected with semi-structured interviews and analysed with qualitative content analysis. Result. One theme emerged: The Significance of Trauma Life Support Care. Four main categories: Systematic Care, Being Part of the Trauma Team, Importance of Hospital Environment, and Feelings and Strategies Experienced in the Course of Trauma Life Support Care. Specialist nurses described that structures provided feeling of being secure. Communication improved cooperation and patient safety. Limited workspace, excessive personnel of trauma team complicated the trauma life support care. Trauma life support care was described meaningful under positive stress. Feelings of about what they would meet were experienced encounters. Experiences, clinical practice, and education increased feelings of safety. Debriefing made processing easier. Conclusion. Specialist nurses have an important role in the trauma team. The importance of clinical practice, experiences, and education are significant. Identifying experiences of specialist nurses enables to improve trauma life support care in emergency service.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor har ansvar att bedriva omsorgsfull omvårdnad av kritiskt sjuka patienter i en högteknologisk miljö samtidigt som vårdandet ska ske personcentrerat. Personcentrerad vård inom intensivvård problematiseras av patienternas sjukdomstillstånd, avancerad vård och faktorer inom organisation och miljö som påverkar. Höga krav ställs på intensivvårdssjuksköterskor samtidigt som utförandet av personcentrerad vård har stor betydelse för intensivvårdspatienter. Eftersom personcentrerad vård inom intensivvård inte är lika beforskat som andra kontexter är det ett viktigt område att belysa. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom intensivvård. Metod: Kvalitativ induktiv ansats, datainsamling med frågeformulär med öppna frågor och dataanalys utifrån manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier. Första kategorin Utmaningar i utförandet av personcentrerad vård beskrev otillräckliga resurser, patienternas tillstånd, att klimatet påverkar samt behov av mer kunskap. Andra kategorin Förutsättningar som främjar utförandet av personcentrerad vård beskrev organisatoriska förutsättningar, att alla arbetar mot samma mål, betydelsen av anhöriga och holistiskt synsätt. I tredje kategorin framkom Positiva upplevelser av personcentrerad vård inom intensivvård. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom intensivvård visar att det är komplext men samtidigt betydelsefullt och att det finns behov av utveckling inom området. / Background: Intensive care nurses have responsibility to provide high-quality care to critically ill patients within high technological environment based on a person-centered approach. The complex of patients' critical conditions, advanced care, environment and organizational factors makes patient-centered nursing challenging. Due to challenges, intensive care nurses require high skills whilst provision of person-centered care is of great importance to patients. Person-centered care within intensive care is important to highlight as it's not as researched as other contexts. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of person-centered care in intensive care. Method: Qualitative inductive design, data collection with open ended questionnaires and analysis according to manifest content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and eight subcategories. First category Challenges in performing person-centered care described insufficient resources, patients conditions, the impact of climate and need for more knowledge. Second category Conditions that promote provision of person-centered care described organizational conditions, working towards the same goal, the significance of relatives and holistic perspective. Third category emerged Positive experiences of person-centered care within intensive care. Conclusion: Intensive care nurses' experiences of person-centered care within intensive care is complex however of great importance and in need for development.

Bakgrund Medicinska gaser är kalla och torra, därav behövs de befuktas och värmas för att inte åsamka skador på lungorna hos patienter som behandlas i respirator. De vanligaste metoderna är aktiv och passiv befuktning, så kallad heated humidification (HH) och heat and moisture exchanger (HME filter). Syfte Att sammanfatta befintlig forskning om för- och nackdelar samt skillnader som framkommit med aktiv respektive passiv befuktning i respirationsvård på intensivvårdsavdelning. Metod En systematiskt genomförd litteraturstudie med narrativ summering. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed samt Cochrane. Nio vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats mellan tidsintervallet 2012–2022 inkluderades utifrån PICO. Kvalitetsgranskning utfördes med validerade granskningsmallar från Joanna Briggs Institute. Huvudresultat HH tillförde mindre mekaniskt dead space för intuberade som gav bättre PaCO2 värden, vilket är specifikt fördelaktigt för patienter med acidos. Den metoden är dock mer kostsam och fungerar ej lika effektivt vid stigande rumstemperatur och direkt solljus på apparaturen. Den kräver därav mer kontroller samt tillsyn vid dessa förhållanden. Vid non-invasiv behandling och tracheostomi i respirator ger HME filter inte sämre PaCO2 värden eftersom det större mekaniska dead space den tillför inte har samma negativa effekt vid dessa behandlingar och tillstånd. Den inkrementella kostnaden är bättre för HME filter, men huruvida den ger upphov till fler incidenser av tubocklusion är ej klarlagt. Slutsats Båda befuktningsmetoderna har klara fördelar och nackdelar, därav är det fördelaktigt att ha tillgång till båda metoderna på intensivvårdsavdelningar tillsammans med en tydlig rutin om när metoderna skall användas till patienten. / Background Medical gases are cold and dry, therefore the need for adding humid and heat is highly important, otherwise they can cause damage at the lungs in patients undergoing mechanical ventilation. The most common methods are active and passive humidification so called heated humidification (HH) and heat and moisture exchanger (HME). Aim Summarize existing research on advantages, drawbacks and differences that have emerged with active and passive humidification in respiratory care in the intensive care unit. Method A systematic conducted literature review with a narrative summary to compile the results. Searches were made on the databases CINAHL, PubMed and Cochrane. Nine scientific articles with a quantitative approach between 2012-2022 were included based on PICO. Quality review was performed with validated review templates from Joanna Briggs Institute. Results HH provided less mechanical dead space for intubated patients which provided better PaCO2 values, specifically beneficial for patients with acidosis. However, this method is more expensive and does not work as effectively with increasing room temperature and direct sunlight on the equipment. It therefore requires more controls and supervision in presence of these conditions. In patients undergoing non-invasive mechanical ventilation and in patients with tracheostomy who are mechanically ventilated, HME filters do not give higher PaCO2 values. ​​The increased mechanical dead space it adds does not have the same negative effect in these treatments and conditions. The incremental cost is better for HME filters, but whether it gives rise to more incidences of tube occlusion is not clear. Conclusion Both humidification methods have clear advantages and drawbacks, hence it is advantageous to have access to both methods at intensive care units together with a clear routine about when the methods should be used.

Att hantera och etablera en säker luftväg för patienten ingår i anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning. Videolaryngoskop har utvecklats för att enklare ska kunna etablera en säker luftväg via intubation. Korrekt handhavande och användande av videolaryngoskop minskar riskerna för patienten och ökar patientsäkerheten.Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av att intubera med videolaryngoskop. Detta är en kvalitativ studie där datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med nio anestesisjuksköterskor. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes vilket resulterade i fyra kategorier: Är en trygghet vid svår intubation och underlättar handledning, Gammal vana och upplevda svårigheter att handha videolaryngoskop, Kan minska skador och vara skonsammare för patienten, och Begränsatantal och avsaknad av rutiner minskar användandet. Denna studie visar att anestesisjuksköterskor upplevde att videolaryngoskop är ett bra hjälpmedel vid intubation men även vid handledning och utbildning. För att stärka patientsäkerheten behöver videolaryngoskop användas mer, vilket kan tydliggöras med uppdaterade rutiner. Författarna till denna studie menar att mer forskning inom området behövs varför anestesisjuksköterskor väljer att inte använda videolaryngoskop. / To manage and establish a patient's airway is included in the competence description for anesthesia nurses. Videolaryngoscope have been developed to make it easier to establish a safe airway by intubation. A proper handling and use of videolaryngoscopes reduces patientrisks and increases patient safety. The aim of this study was to investigate anesthesia nurses experiences of intubating with videolaryngoscope. This is a qualitative study where the data collection consisted of semi-structured interviews with nine anesthesia nurses. A qualitative content analysis was made, which resulted in four categories: Is a security in case of difficultintubation and facilitates guidance, Old habits and perceived difficulties to handle, Can reduce injuries and be gentler for the patient, and Limited number and lack of routines reduces usage. This study shows that anesthesia nurses experienced that videolaryngoscopes are a good helping instrument for intubation but also for tuition and training. To strengthen patient safety, videolaryngoscopes need to be used more often, which can be clarified with updated routines. The authors of this study believe that more research in the field is needed, which is why anesthesia nurses choose not to use videolaryngoscopes.

Background: In 2019, a new coronavirus broke out worldwide and caused a pandemic. It has been shown that this patient group requires more time for supervision and nursing than other patient groups who are cared for in intensive care units. Nurses who have cared for patients with coronavirus have shown psychological and physical strain.Purpose: to shed light on nurses' experiences of caring for patients with Covid-19 in intensive care unitsMethod: Qualitative inductive approach based on unprocessed material in the form of descriptive blogs from the internet. Data were analyzed according to a manifest content analysis.Results: The results revealed an overall theme: "Being nurses in the front line". Furthermore, three categories and seven subcategories emerged. The categories that emerged were: "The virus causes changes in work and private life", " To care for seriously ill patients where many die " and " To experience an unreasonable workload ".Conclusion: The degree project can be seen as a contribution to creating an understanding of the complex work environment that prevailed during today's first pandemic outbreak in the world and nurses' experiences of caring in this situation. Through its foundation in analysis of qualitative research, this can be made possible and contribute to creating tools for nurses in the future to handle similar situations and reduce the risk of ill health. / Bakgrund: År 2019 bröt ett nytt coronavirus ut världen över och orsakade en pandemi. Det har påvisats att denna patientgrupp kräver mer tid till övervakning och omvårdnad än andra patientgrupper som vårdas på intensivvårdsavdelningar. Sjuksköterskor som vårdat patienter med coronavirus har påvisat psykologiska- och fysiska påfrestningar. Syfte: att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med Covid-19 på intensivvårdsavdelningar Metod: Kvalitativ induktiv ansats utifrån obearbetat material i form av beskrivande bloggar ifrån internet. Data analyserades utefter en manifest innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom ett övergripande tema: ”Att vara sjuksköterskor i frontlinjen”. Vidare framkom tre kategorier och sju subkategorier. Kategorierna som framkom var: ”Viruset orsakar förändringar i arbete och privatliv”, ”Att vårda svårt sjuka patienter där många dör” samt ”Att uppleva orimlig arbetsbelastning”.Slutsats: Examensarbetet kan ses som ett bidrag till att skapa en förståelse för den komplexa arbetsmiljö som var rådande under nutidens första pandemiutbrott i världen och sjuksköterskors upplevelser av att vårda i denna situation. Genom sin grund i analys av kvalitativ forskning kan detta möjliggöras och bidra till att i framtiden skapa verktyg för sjuksköterskor att hantera liknade situationer och reducera risken för ohälsa.

Introduktion: Under Covid-19-pandemin var det besöksförbud på de flesta intensivvårdsavdelningar (IVA) och ett stort flöde av smittade patienter. Närståendes fysiska besök ersattes med videosamtal och andra digitala kommunikationslösningar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva IVA-sjuksköterskors erfarenheter av digital kommunikation med närstående och patienter under Covid-19 pandemin i samband med besöksförbud. Metod: En induktiv kvalitativ intervjustudie med åtta IVA-sjuksköterskor genomfördes och materialet transkriberades ordagrant. Det transkriberade materialet analyserades med en konventionell innehållsanalys. Resultat: När pandemin uppkom såg IVA-sjuksköterskor att det fanns ett behov av kommunikationsvägar med närstående vid införande av besöksförbud, vilket gjorde att videosamtal ersatte närståendes tidigare fysiska avdelningsbesök. Närståendes virtuella kontakt med patienten och IVA-sjuksköterskor ökade delaktigheten och förståelsen för patientens vård och situation på IVA. IVA-sjuksköterskors erfarenheter påvisade att digital kommunikation fungerade tillfredsställande med närstående och patienter under pandemin. Slutsats: Närståendes delaktighet, förtroende och förståelse till patientens IVA-vistelse förbättrades ju mer de tilläts att deltaga i patientens vård genom digital kommunikation då det var besöksförbud. / Introduction: During the Covid-19-pandemic, most intensive care units (ICU) were prohibited from visiting and there was a large flow of infected patients. Relatives’ physical visits were replaced by digital communication solutions, for example video calls. Aim: This study aimed to describe ICU nurses' digital communication experiences with relatives and patients during the Covid-19 pandemic during prohibited from visiting. Method: An inductive qualitative interview study of eight ICU-Nurses' was conducted, and the material was transcribed verbatim. The content analysis performed on the transcribed material had a conventional approach. Results: When the pandemic arose the ICU-Nurses' saw that there was a need for communication channels with relatives' when the prohibitions from visiting was introduced, which meant that video calls replaced relatives' previous physical ward visits. Relatives' virtual contact with the patient and ICU-nurses increased their participation and understanding of the patient's care and situation in the ICU. The experiences from ICU-Nurses' showed that digital communication worked satisfactorily with relatives and patients during the pandemic. Conclusion: Relatives' participation, trust and understanding of the patient's ICU stay improved the more they were allowed to participate in the patient's care through digital communication when there is a restraining order.

Bakgrund: Intensivvårdspatienter riskerar att drabbas av ögonkomplikationer tidigt i vårdförloppet till följd av medicinska behandlingar och uteblivna omvårdnadsåtgärder. Ögonkomplikationerna riskerar att orsaka ett onödigt vårdlidande.   Syfte: Att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som specialistsjuksköterskan kan utföra för att reducera risken för utvecklandet av ögonkomplikationer inom intensivvården.   Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på elva kvantitativa studier. För litteraturstudiens dataanalys tillämpades en kvantitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En kvalitetsgranskning av det samlade materialet genomfördes enligt GRADE.   Resultat: I resultatet framkom fyra huvudteman av interventioner som var protokoll, fuktkammare (MC), vitamin A (VAEO) samt artificiella tårsubstitut. Artificiella tårsubstitut delades upp i tre subteman som var koksaltlösning, ögondroppar samt ögongel. Majoriteten av åtgärderna som studerades var effektiva i jämförelse med befintlig rutinvård. Protokoll och MC visade sig ha bäst effektivitet följt av artificiella tårsubstitut.   Slutsats: Patienter inom intensivvården riskerar att utveckla ögonkomplikationer vilka kan minimeras med individanpassade omvårdnadsåtgärder. Avsaknad av rutiner för ögonvård riskerar att skapa ett onödigt vårdlidande för intensivvårdspatienter. För att minska den risken kan evidensbaserade protokoll implementeras. Dessa kan bistå specialistsjuksköterskor att initiera preventiva omvårdnadsåtgärder och identifiera ögonkomplikationer samt bidra med bestående följsamhet. Vilka omvårdnadsåtgärder som är mest effektiva är ännu oklart och ett framtida forskningsområde. / Background: Intensive care patients are early post-admission susceptible to developing eye complications due to medical treatments and missed care measures. These eye complications may lead to unnecessary suffering.   Purpose: To investigate which nursing interventions the specialist nurse can perform to reduce the risk of developing eye complications in the intensive care unit.   Method: A descriptive literature study based on eleven quantitative studies. For the literature study data analysis, a quantitative content analysis with inductive approach was used. For quality assessment the GRADE system was used.   Results: The result showed four main themes of interventions which were protocol, moisture chamber (MC), vitamin A (VAEO) and artificial tear substitutes. Artificial tear substitutes were divided into the three subthemes: saline solution, eye drops and eye gel. The majority of nursing interventions in the study were effective in comparison with pre-existing routine care strategies. Protocolized care and the use of MC proved to be the most effective interventions, followed by the use of artificial tear substitutes.   Conclusion: Intensive care patients are at risk of developing eye complications that can be minimized with individually tailored nursing interventions. A lack of routine eye care can lead to unnecessary suffering for these patients. To reduce this risk, evidence-based protocols can be implemented. These can aid nurses to initiate preventive interventions and to identify eye complications and also contribute to higher compliance. Which interventions that are the most effective and when they should be implemented is still unclear and a subject for further research.

Bakgrund: Som specialistsjuksköterska i anestesi och intensivvård ingår det i arbetsuppgifterna att bistå larmverksamheten inom sjukhuset. Att delta vid akutlarm innebär för specialistsjuksköterskorna, att i en akut situation behöva förflytta sig från den trygga sfären på ordinarie arbetsplats. Detta betyder att de ställs inför nya utmaningar som kan påverka upplevelsen av att delta i larmteamet. Internationellt var forskning inom området knapphändig och det hittades inga studier med inriktning på intrahospitala akutlarm i Sverige. Syfte: Studiens syfte var att beskriva specialistsjuksköterskans upplevda utmaningar att delta innan, under och efter intrahospitala akutlarm. Metod: I denna studie användes kvalitativ ansats med deskriptiv design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor. Analysen genomfördes med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Fyra kategorier framkom i analysprocessen; Organisatoriska utmaningar; Utmaningar i arbetsmiljön; Utmaningar i teamet samt Känslomässiga och mentala utmaningar. Specialistsjuksköterskorna upplevde utmaningar med anestesiologens jourrutiner, vilket kunde riskera att intubation fördröjdes när behov uppstod. Det beskrevs praktiska utmaningar med mycket utrustning som fraktades till akutlarmet. På plats vid akutlarmet upplevdes samarbetet mellan larmteam och avdelningspersonal som en utmaning och det fanns en känsla av höga förväntningar hos specialistsjuksköterskorna. Slutsats: Specialistsjuksköterskorna upplevde akutlarmen som en arbetsuppgift med många utmaningar. Höga förväntningar, stort ansvar för patientsäkerhet och samarbete beskrevs i deltagarnas upplevda utmaningar. Tillsammans med fortsatt forskning skulle studiens resultat kunna leda till förbättringsåtgärder och verksamhetsutveckling för vårdpersonalen som deltar vid intrahospitala akutlarm. / Background: As a nurse specialist in anesthesia and intensive care, a part of the work is to assist the emergency alarms within the hospital. Participating in an emergency alarm team means for the nurse specialist, having to move from the safe sphere of the regular workplace This means that they are faced with new challenges that can affect the experience of participating in the emergency team. Internationally, research in the field was scarce and no studies focusing on intra-hospital emergency alarms were found in Sweden. Aim: The purpose of the study was to describe the specialist nurse's perceived challenges in participating before, during and after intra-hospital emergency alarms. Method: In this study, a qualitative approach with a descriptive design was used. Semi-structured interviews were conducted with five anesthesia nurses and five intensive care nurses. The analysis was carried out with inductive qualitative content analysis. Findings: Four categories emerged in the analysis process; Organizational challenges; Challenges in the work environment; Challenges in the team as well as Emotional and mental challenges. The nurse specialists experienced challenges with the anesthesiologist's on-call routines, which meant delayed intubation on occasions where there was a need. Practical challenges with a lot of equipment to be transported to the emergency call were described by the participants. On site at the emergency call, the cooperation between the emergency alarm team and department staff was perceived as a challenge. There was a feeling of high expectations among the nurse specialists. Conclusion: The nurse specialists experienced the emergency alarm as a work task with many challenges. High expectations, great responsibility for patient safety and cooperation were described in the participants' perceived challenges. Together with continued research, the results of the study could lead to improvement measures and business development for the healthcare staff who participate in intra-hospital emergency alarms.

Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.

The Swedish Red Cross (SRK) plays an important humanitarian role by selling donated clothes in order to collect more money to help people in need. An extended network of 251 second-hand stores is built nationwide, where donors leave their clothes and buyers can buy them at competitive prices. However, an amount of these clothes remain unsold and ends up being shipped to textile recycling centers. The organization plans to build some Regional Sorting Facilities, where a careful sorting will take place and the clothes will be stored, until they will be redistributed to other stores within thecountry.This project aims to find the optimal number and location of these facilities in a way that the transportation cost from stores to facilities is minimized. SRKs Logistics Department operationalizes this aim to the following objective: place a minimum number of facilities such that at least 50% of the stores or 50% of the produced revenues are reached in less than 90 minutes of driving time. Thus, modern GIS software is used in a Location-Allocation analysis to solve the p-median problem. The core of the methodology in this thesis is the well known Vertex Substitution heuristic algorithm (Teitz & Bart).Empirical evaluations of seven (7) scenarios comprised of optimally placing an increasing number of facilities from one (1) to seven (7) reveal that five (5) facilities is sufficient to meet the operational objective with the minimal number of resources/facilities. The solutions for all scenarios are analyzed in terms of statistics (Key Performance Indicators) and are illustrated on maps.