Antibiotic resistance is a rapidly increasing and serious global problem, with infectious diseases currently being the second leading cause of death worldwide. The World Health Organization (WHO) has estimated that 700,000 people worldwide die each year as a result of antibiotic resistance, and this number is projected to rise to 10 million per year by 2050 if no action is taken. This makes it vital to find new antibacterial agents to treat infectious diseases. Staphylococcus aureus (S. aureus) is a commonly occurring gram-positive bacterium from the genus Staphylococcus. The bacterium can cause several diverse types of infectious diseases, ranging from mild to life-threatening. Hypericum perforatum L. (H. perforatum) is a plant that has been used as a medicine in various preparations for thousands of years to treat different conditions, such as e.g., wound healing. Recent investigations have shown an antibacterial effect of the plant against the bacterium S. aureus, this suggested that H. perforatum may have a possible antimicrobial effect and could potentially be used in the treatment of certain infections. The purpose of this literature review was to investigate the in vitro antibacterial effect of H. perforatum against S. aureus. For this work, database searches were conducted in PubMed and SciFinder, and four studies were finally selected that examined the in vitro effect of H. perforatum against S. aureus. Common for all the studies was that they used the broth dilution method in their analyses to obtain MIC values. The results of the literature reviews showed that H. perforatum inhibited non-resistant isolates of S. aureus with MIC values between 0.01 – 950 µg/ml. For the resistant isolates evaluated, MIC values were between 0.01 – 0.02 µg/ml. The MIC-value against the multidrug resistant strain MDR-BAA 44 was 0.01 µg/ml. The other studies had higher MIC values and less activity compared to the results reported in the first study. The first study also showed that H. perforatum had better activity against all isolates than the positive controls tetracycline and penicillin. Further studies are needed to ensure and validate the results shown in study one. Also, research should focus on further studying the effect in vivo in larger studies than previously conducted. In addition, evaluation whether a synergistic effect against resistant S. aureus can be achieved through the combination of H. perforatum together with another plant species or with an antibiotic that could provide an alternative treatment of serious infections. / Infektionssjukdomar är idag den näst vanligaste dödsorsaken i världen och Världshälsoorganisationen (WHO) har beräknat att 700 000 personer i världen dör varje år till följd av antibiotikaresistens. Denna siffra kommer att stiga snabbt till 10 miljoner per år till år 2050 om inte åtgärder tas för att förhindra fortsatt spridning. Antibiotikaresistens är ett snabbt ökande och allvarligt globalt problem. Detta gör det livsnödvändigt att hitta nya antibakteriella medel för att kunna behandla infektionssjukdomar. Hypericum perforatum L. (H. perforatum) är en växt som i tusentals år använts som läkemedel iolika beredningar och för olika åkommor, som till exempel sårläkning. Antibakteriell effekt av växten har kunnat identifierats mot bakterien Staphylococcus aureus (S. aureus). S. aureus är en vanligt förekommande gram-positiv bakterie. Bakterien orsakar flera olika typer av infektionssjukdomar som kan vara allt från milda till livshotande. H. perforatum innehåller substanser med antibakteriell effekt som kan användas vid behandling av vissa infektionssjukdomar.  Syftet med denna studie var att undersöka den antibakteriella effekten in vitro av H. perforatum mot S. aureus. För detta litteraturarbete gjordes databassökningar i PubMed och SciFinder av tidigare publicerade studier. Fyra studier valdes slutligen ut som uppfyllde inklusionskriterierna. Samtliga studerade in vitro effekten av H. perforatum mot S. aureus. Samtliga studier använde sig av buljongspädningsmetoden i sina analyser där MIC-värden erhölls.  Resultaten från studierna visade att H. perforatum inhiberade icke-resistenta isolat av S. aureus med MIC-värden mellan 0,01 – 950 µg/ml. För de resistenta isolat som testades blev MIC-värden 0,01 – 0,02 µg/ml. MIC-värdet mot den multi-resistenta bakterien MDR-BAA 44 var 0.01 µg/ml. De andra studierna rapporterade högre MIC-värden jämfört med studie 1. Denna studie visade även att H. perforatum hade bättre aktivitet mot samtliga isolat än de positiva kontrollerna, tetracyklin samt penicillin. Vidare behöver fler studier genomföras för att säkerställa de resultat som studie 1 visade. Nya studier behöver också utvärdera om synergistisk effekt mot resistenta S. aureus kan uppnås vid kombination av H. perforatum och en annan växtart eller antibiotikum som kan leda till nya behandlingsalternativ av svåra infektioner.

Bakgrund: Antibiotikaresistens är ett globalt folkhälsoproblem vars ökning kan leda till att antibiotikabehandlingens verkan uteblir. Att förebygga antibiotikaresistens kan göras på många olika sätt, där utgångspunkten är att minska dagens antibiotikaanvändning för att i sin tur minska förekomsten av resistenta bakterier så framtida generationer kan behandla svåra infektioner. Sjuksköterskan är central i detta arbete till följd av omvårdnadsarbetets täta patientkontakt.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans kunskaper om förebyggande arbete gällande antibiotikaresistens.  Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar.  Resultat: Tre teman identifierades: Sjuksköterskans kunskap om antibiotika och antibiotikaresistens, där sjuksköterskans kunskap om antibiotika generellt visades god medan kunskapen om antibiotikaresistens var något mer varierande. Sjuksköterskans förmåga och kunskap att arbeta enligt förebyggande praxis, vilket visade att sjuksköterskan till stor del hade god följsamhet att förebygga infektioner och därmed antibiotikaresistens. Desto högre utbildning och erfarenhet, desto bättre kunskap och följsamhet, vilket visade olika orsaker som ledde till bättre kunskap och följsamhet.  Slutsats: Litteraturöversikten visade att kunskap om antibiotikaresistens är nödvändigt för sjuksköterskor att ha för att de ska kunna arbeta förebyggande. Att öka kunskapen hos sjuksköterskor gällande antibiotikaresistens och hur det förebyggs i kliniskt arbete kan leda till en framtid där vi fortfarande kan behandla patienter med antibiotika. / Background: Antibiotic resistance is a global public health problem whose increase can cause antibiotic treatment to fail. Preventing antibiotic resistance can be done in many ways, where the basis is to reduce today’s antibiotic use in order to reduce the occurrence of resistant bacteria so that future generations can treat severe infections. The nurse is central in this work because of the frequent patient contact in nursing care.  Aim: The aim was to describe nurse’s knowledge of preventative work regarding antibiotic resistance.  Method: The method used was a general literature review based on ten research articles.  Results: Three themes were identified: Nurse’s knowledge regarding antibiotics and antibiotic resistance, where the nurse’s knowledge of antibiotics was generally shown to be good, while the knowledge of antibiotic resistance was somewhat more variable. Nurse’s ability and knowledge to work preventative, which showed that the nurse largely had good compliance to prevent infections and thus antibiotic resistance. The higher the education and experience, the better the knowledge and compliance, which showed different reasons that led to better knowledge and compliance.   Conclusions: This literature review showed that knowledge about antibiotic resistance is necessary for nurses to possess in order to prevent it in their profession. Increased nursing knowledge regarding antibiotic resistance and how to prevent it in clinical work results in a future where we are still able to treat patients with antibiotics.

About 10 % of the adult women population in Sweden are treated annually for urinary tract infections. The increasing bacterial resistance towards antibiotics is classified by WHO (World Health Organization) and ECDC (European Centre for Disease Prevention and Control) as one of the greatest treats for human health in a global perspective. To find alternatives scientists are studying the possibility to use probiotics to reduce the frequency of recurring urinary tract infections. This literature study examines five randomized double blinded placebo controlled studies where different strains of Lactobacillus have been used as a prophylactic to women suffering from recurrent urinary tract infections and bacterial vaginosis. Overall the studies do not display enough promising results to recommend the use of probiotics as a prophylax or cure.

Sepsis är ett livshotande tillstånd som orsakas av bakterier i blodbanan. Tidig och korrekt antibiotikabehandling är viktig, antibiotikaresistens är ett ökande problem och resistensbestämning är därför essentiell. Vid sepsisdiagnostik med blododling krävs ofta minst två dygn innan resistensbesked kan ges. Antibiotikabehandling måste därför påbörjas innan odlingssvar. Rutinmetod för resistensbestämning vid svenska mikrobiologiska laboratorier är diskdiffusionsmetoden som är standardiserad av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST). Vid diskdiffusion odlas bakterier på agarplattor och hämningszoner kring pappersdiskar med antibiotika används som mått på antibiotikaeffekt. Metoden kräver framväxta bakteriekolonier på agarplattor som ursprungsmaterial och utförandet tar 16-20 timmar. EUCAST har vidareutvecklat diskdiffusionsmetoden för snabb resistensbestämning (Rapid Antimicrobial Susceptibility Testing, (RAST)). Resistensbestämning med diskdiffusion utförs då direkt från positiv blododlingsflaska och hämningszoner mäts redan efter 4, 6 och 8 timmar. I metoden används olika brytpunkter för känslighetskategorisering vid de olika tidpunkterna. Syftet med studien var att undersöka hur väl RAST fungerade för Staphylococcus aureus och Streptococcus pneumoniae genom att undersöka bakterieisolat inokulerade i blododlingsflaskor. Totalt 31 isolat; 23 S.aureus och 8 S.pneumoniae undersöktes varav en hög andel med betalaktamresistens. Till båda bakteriearterna användes 5 sorters antibiotika. Zondiametrar mättes av två personer oberoende av varandra och resultaten jämfördes med de från standardiserad diskdiffusion. För S.aureus var vid 4 timmar 102/184 (55 %) avläsningar kategoriseringsbara, vid 6 timmar 164/184 (89 %) och vid 8 timmar 174/184 (95 %). Sammanlagt inträffade 7 felkategoriseringar varav 5 gällde underskattning av klindamycinresistens vid 4 timmar. S.pneumoniae hade sämre tillväxt och metoden var därför svårare att tillämpa. För S.pneumoniae var vid 4 timmar 74/80 (92 %) avläsningar kategoriseringsbara, vid 6 timmar 73/80 (91 %) och vid 8 timmar 77/80 (96 %). Resistens överskattades vid 21 zonmätningar vid 4 timmar. RAST fungerade väl för S.aureus efter 6 timmar. För S.pneumoniae kan sannolikt bedömning av penicillinresistens efter 6 timmar fungera men ytterligare undersökningar krävs. / Bacteria in the bloodstream may cause sepsis, therefore early and correct treatment is important. Antibiotic resistance is an increasing problem and antimicrobial susceptibility testing (AST) is essential for the patients survival. In sepsis with diagnosis based on blood culture, at least two days are required for results from AST. Routine AST-method in Swedish microbiological laboratories is the disc diffusion method standardized by the European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST). In disc diffusion, bacteria are grown on agar plates and inhibition zones around paper disks with antibiotics are used to measure the antibiotic effect. The method requires bacterial colonies as source material and takes 16–20 hours. EUCAST has further developed the method for Rapid Antimicrobial Susceptibility Testing (RAST). RAST is performed directly from positive blood culture bottles and inhibition zones are measured at 4, 6 and 8 hours. The method uses different breakpoints for categorization at the different timepoints. The purpose of the study was to evaluate RAST for Staphylococcus aureus and Streptococcus pneumoniae by examining bacterial isolates inoculated into blood culture bottles. Zone diameters were measured, and results were compared with those of standardized disk diffusion. For S.aureus, at 4 hours 102/184 (55%) readings were categorizable, at 6 hours 164/184 (89%) and at 8 hours 174/184 (95%). A total of 7 error categorizations occurred, 5 of which were underestimation of clindamycin resistance at 4 hours. For S.pneumoniae at 4 hours, 74/80 (92%) readings were categorizable, at 6 hours 73/80 (91%) and at 8 hours 77/80 (96%). Resistance was overestimated at 21 zone measurements at 4 hours.. RAST showed good results for S.aureus after 6 hours. For S.pneumoniae, further studies are required but RAST may work after 6 hours for penicillin resistance assessment.

Gradientech AB is a company that develops a new ultra-rapid system for antibiotic susceptibility testing and their product will hopefully be used in health care for more efficient diagnosis of sepsis. Today the product has difficulties with the analysis of polymicrobial tests. For our project, the task is therefore to examine the market and the demand for the ability to detect polymicrobial infections. Our project is meant to provide ideas for improvements on their current method for the feasibility to detect several types of bacteria in the same test. Through literature studies, we have received an overview of how optical methods using image analysis can work and how they could be implemented in Gradientech's product. Image analysis can make the identification of bacteria possible. Interesting objects in the image can be distinguished from each other with filters that handle, for example, size, shape and light intensity. A potential improvement in the classification of bacteria by optical methods may be to test several different angles and wavelengths. This is to get more training data for machine learning and thus more accurately detect and analyze samples. The results from literature studies and interviews with clinicians, a microbiologist, and professor in image analysis have led to a conclusion that techniques that contribute to a decrease of antimicrobial resistance will be crucial for the future. In Sweden, the development of resistant bacteria is pretty low, but in many other parts of the world, there is a different reality. The product’s greatest potential will probably be in countries with a high incidence of resistant bacteria and with educated personnel available to use the product. Ultra-rapid systems for AST can contribute to saving lives by making sure that the right type of antibiotics is given directly. Detection and identification of polymicrobial samples in sepsis are also relevant, but it will not contribute to reduced antibiotic use since the patient's health will always be prioritized as of now. Finally, we reached the conclusion that identification of polymicrobial tests is not a necessary feature for the success of the product. This is above all due to the mass spectrometry method MALDI-TOF, a technique that is already well-established in health care systems. It can quickly and cheaply identify bacteria in clinical samples.

Bakgrund: ESBL är ett enzym som kan produceras av bakterier i tarmens normalflora och gör bakterien motståndskraftig –resistent- mot många antibiotika. För den enskilde individen får det konsekvenser vid en infektion orsakad av ESBL-bildande tarmbakterier, och då behandling krävs. De som infekteras med dessa bakterier riskerar att svara dåligt på behandling med våra vanligaste antibiotika, och det kan krävas inläggning på sjukhus även vid banala infektioner. Syfte: Att fördjupa kunskapen om vad det innebär för den enskilda individen att drabbas av ESBL-bildande tarmbakterier. Metod. En modifierad variant av Grounded Theory användes som analysmetod av sju öppna intervjuer. Resultat: I analysen växte kärnkategorin Att bli utkastad i det skrämmande och okända utan karta och kompass fram. Samtliga informanter upplevde att de fått bristande information, eller ingen information alls om sin diagnos. Informationsvägen från läkaren var antingen via telefon eller genom ett brev via posten. Konsekvensen blev att det uppstod många tankar och funderingar efteråt, och det innefattade även frågan om hur man blivit smittad; genom sjukvården eller om de själva orsakat att bli smittade. I mötet med sjukvården upplevdes att okunskapen hos personalen i vissa fall orsakade stigmatisering. Här förekom såväl extrema hygienåtgärder i form av “skyddsmundering“ som alltför bristande hygienrutiner. Därutöver framkom också upplevda attitydproblem från personalens sida, nonchalans, bristande förståelse, ingen villighet eller tid att svara på frågor. Allt detta ledde till att informanterna i sin egen vardag fick ta saken i egna händer. Samtliga försökte skaffa sig information på annat sätt, exempelvis via internet. I oron för att smitta andra konstruerades egna åtgärder av kvinnorna i studien, exempelvis att instruera andra om handtvätt, att själv desinfektera föremål vid vårdbesök och i bostaden, att inte åka med tunnelbana eller buss, att inte umgås med andra och att själv uppleva informationsplikt om sin smitta. Männen i studien vidtog, trots bristande eller ingen information alls, inte några speciella åtgärder i sitt vardagsliv, de fortsatte att leva som tidigare. Ingen ville oroa sina anhöriga/närstående. Det förekom att barnen ej informerats alls om diagnosen. Konklusion: För att kunna hantera sin livssituation är det av stor betydelse att den som drabbas av en ESBL-bildande bakterie får en god information av patientansvarig läkare. / Background: Extended spectrum beta lactamase (ESBL), an enzyme produced by bacteria in normal intestinal flora, renders such bacteria resistant to many antibiotics. Some patients infected with ESBL respond poorly to antibiotic treatment, and even trivial infections may require hospitalization.Purpose: To increase understanding of the emotional impact of ESBL-producing intestinal bacteria.Method: This study used a modified version of grounded theory during seven open interviews to analyze coping mechanisms for ESBL infection.Results: Our analysis identified a core category (i.e., being thrown into scary and unknown territory without a map and compass). All respondents felt they received no or insufficient information about the diagnosis, and reported that any information they did receive arrived only by phone or letter. Consequently, respondents questioned whether they had been infected through medical care or through their own actions. They believed that lack of knowledge and attitude problems among healthcare providers (perceived as carelessness, lack of understanding, and unwillingness or lack of time to answer questions) stigmatizes patients. Such deficits led respondents to take matters into their own hands as they tried to obtain information by other means (e.g., the Internet). Respondents described extreme hygiene measures as a "protective suit" against inadequate hygiene. Female respondents constructed individual coping mechanisms (e.g., instructing others about hand washing technique, disinfecting objects during healthcare visits and at home, avoiding metro or bus travel, avoiding social interactions, and informing others of the infection). Conversely, male respondents took no special measures and lived as they did before infection. No one wanted to worry relatives/significant others, and no one told their children about the diagnosis.Conclusion: It is to important that attending doctors provide good information to individuals infected by ESBL-producing bacteria. Moreover, such individuals must develop good life management and coping skills. / <p>ISBN 978-91-86739-12-6</p>

Formål: Formålet med dette studie var at udforske og beskrive hvordan sundhedspersonale opfatter og håndterer risiko for smittespredning, både hos isolationspatienter og patienter, som ikke er isoleret. Desuden var formålet at afdække, om en eventuel særlig opfattelseaf smitterisiko hos isolationspatienter påvirker sundhedspersonalets opfattelse af betydningen af de generelle infektionshygiejniske forholdsregler. Metode:Studiet er et kvalitativt studie, hvor det empiriske materiale blev indsamlet i otte fokusgruppeinterviews, hvor deltagerne var sundhedspersonale.Som analysemetode blev anvendtsystematisk tekstkondensering. Den konceptuelle ramme omfatter antibiotikaresistens i et folkesundhedsperspektiv, en beskrivelseaf rammerne for infektionsforebyggelse i Danmark samt en teoretisk ramme bestående af risikobegrebet, sundhedspædagogik og et perspektiv på samarbejde. Resultater:Studiet viste, at sundhedspersonalet vurderede smitterisikoforskelligt, både ved isolationspatienterog ved ikke-isolerede patienter. De opfattede, at deres hygiejne ved isolations-patienter var bedre, fordi de tænkte sig bedre om og arbejdede mere struktureret. Samarbejde var en vigtig motivationsfaktor for arbejdet på isolationsstuer. Hos ikke-isolerede patienter opfattede sundhedspersonalet det som risikosituationer, når patienter delte stue og toilet. De oplevede selv brist i egen smitteafbrydelse og at patienters og pårørendes adfærd udgjorde en smitterisiko. Sundheds-personalet læste og forholdt sig forskelligt til infektionshygiejniske forholdsregler, hvilket kunne give anledning til forvirring og misforståelser. Det blev betragtet som en udfordring at skulle forholde sig til,at viden og praksis ændrede sig over tid og at ny udvikling skabte nye infektionshygiejniske udfordringer. Konklusion:Sundhedspersonale opfatter smitterisiko forskelligt, både i forhold til smitterisiko ved isolerede og ikke-isolerede patienter og arbejdet med at pleje og behandle isolationspatienter kunne være forbundet med stor angst for at sprede smitte. Forskelle i videns-og erfaringsgrundlag samt individuelle risikovurderinger ses som medvirkende årsager til,at sundhedspersonale opfatter og håndterer smitterisiko forskelligt / Aim:This study aimed to explore and describe how healthcare workers (HCWs) perceive and handle the risk of infection in isolated and non-isolated patients.The study also sought to determinewhetherany specialperceived risk of infection in isolated patients affects how HCWsperceive the importance of general infection control measures. Method:This was a qualitative study. Data was collected from eight HCW focus groups and analyzed using a systematic textcondensation method. The conceptual framework includes antibiotic resistance in a public health perspective, adescription of the context of infection controland prevention in Denmark, a theoretical framework consisting of the concept of risk, health education and a perspective on cooperation. Results: The study showed that HCWsassessed risk differently inisolated and in non-isolated patients. HCWs perceivedthat they prevented infection more effectively in isolated patients, due to greater attentiveness and a more structured approach.Cooperation was an important motivation in isolation rooms. HCWsperceived special risk situations among non-isolated patients who shared rooms and toilets. The HCWs experienced flaws in their own infection control measures andin the behaviour of patients and their relatives. HCWs read and interpreted infection control protocols differently leading to confusion and misunderstandings. It was a challenge keeping up the changing of knowledge and practice over time as well as new development caused new infection control challenges. Conclusion:HCWsperceive the risk of infection differently in isolated and non-isolated patients. Further, HCWs often associatethe work of caring for and treating isolated patients with fear of spreading infection. Differences in knowledge base, experience level and individualrisk assessments contribute to the explanation of differing perceptions and approaches to handle infection control / <p>ISBN 978-91-86739-49-2</p>

Bakgrund: Multiresistenta bakterier är ett globalt problem och ett hot mot folkhälsan. Smittförebyggande åtgärder som basala hygienrutiner är en central del i det preventiva arbetet mot multiresistenta bakterier. Patienter som är bärare av en multiresistent bakterie kan uppleva känslor av otrygghet och skam, därför är det av stor vikt att all hälso- och sjukvårdspersonal tillämpar en personcentrerad vård. Syfte: Att undersöka hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av att vårda patienter med multiresistenta bakterier. Metod: Studien har genomförts som en litteraturöversikt baserad på 15 stycken artiklar. Artiklarna var av både kvalitativ, kvantitativ samt kombinerad kvalitativ och kvantitativ metod. Databaser som använts i sökningen är PubMed och CINAHL. Analysen resulterade i tre teman. Resultat: Resultatet presenteras under tre olika teman: Upplevelser av rädsla och osäkerhet, upplevd okunskap och behov av utbildning samt upplevelser av hinder för utförandet av infektions-preventiva åtgärder. Slutsats: Rädsla och osäkerhet hos vårdpersonalen framkom tydligt och ledde till brister i utförandet av omvårdnaden. Resultatet visade även en upplevd okunskap om multiresistenta bakterier och ett behov av utbildning efterfrågades. Kunskap genom utbildning skulle resultera i en större förståelse om multiresistenta bakterier och minska rädslan hos vårdpersonalen. / Background: Multiresistant bacteria is a global problem and a threat to public health. Infection prevention such as basic hygiene routines are a key part of preventive work against multiresistant bacteria. Patients who is a carrier of a multiresistant bacteria can experience feelings of insecurity and shame, therefore it is important that all healthcare professionals apply a person-centered care. Aim: To study the healthcare professionals' experience of caring for patients with multiresistant bacteria. Method: The study has been conducted as a literature review based on 15 articles. The articles were of both qualitative and quantitative method as well as mixed method with combined qualitative and quantitative method. Databases used in the search are PubMed and CINAHL. The analysis resulted in three themes. Result: The results are presented in three different themes: Experiences of fear and insecurity, experienced lack of knowledge and need for education and experiences of obstacles to the performance of infection prevention measures. Conclusion: Fear and insecurity in healthcare staff clearly emerged and led to shortcomings in the performance of nursing care. The result also showed an experienced ignorance of multiresistant bacteria and a need for education was requested. Knowledge through education would result in a greater understanding of multiresistant bacteria and reduce the fear among healthcare professionals ’.

<p>Förekomsten av Extended Spectrum β-Lactamases (ESBL) och Vancomycinresistenta enterokocker (VRE) har ökat hos gramnegativa bakterier under de senaste åren. Måsfåglar kan användas som biologiska indikatorer för att se prevalensen av antibiotikaresistens i naturen, vilken sedan kan jämföras med den hos humana populationer.</p><p>Syftet var att med odling av fekalprover på selekterande och differentierande agarplattor analysera det allmänna resistensläget hos <em>Escherichia coli</em> samt analysera förekomst av Extended Spectrum β-Lactamases hos enterobakterier och Vancomycinresistenta enterokocker i 300 prover från måsar på Irland. För att artbestämma bakterierna utfördes även biokemiska analyser.</p><p>Den allmänna resistensen analyserades med diskdiffusionstest på Muller-Hintonagarplattor. <em>E. coli</em> användes som indikatorart. För analys av ESBL-isolat och VRE odlades fekalproverna i selekterande anrikningsbuljong och på selekterande och differentierande agarplattor. Isolaten fenotypades med hjälp av biokemiska tester. För verifiering av ESBL-isolat utfördes synergitest med klavulansyra.</p><p>Låg allmänresistens erhölls för <em>E. coli.</em> Två isolat var resistenta mot båda β-laktamantibiotika ampicillin och cefadroxil. Tjugo stycken ESBL-producerande isolat erhölls. <em>E. coli</em> var den vanligaste förekommande ESBL-producerande bakteriearten i analyserade prover. Fem enterokockisolat med resistens mot Vancomycin och Aztreonam erhölls. Slutsatsen är att analysen av dessa 300 prover visar att det allmänna antibiotikaresistensläget är lågt samt att ESBL och eventuellt VRE förekommer hos måsfåglar på Irland. </p>

I examensarbetet Det post-antibiotiska köket har samhällsfrågan om antibiotikaresistens undersökts ur ett designperspektiv. Detta för att uppmärksamma och sprida kunskap om problemet med den ökande resistensen och den nutida konsumtionen av läkemedlet. Designmetoden som använts är spekulativ design och syftet har varit att tillverka fem objekt som skall påverka och motivera en publik till att förändra den aktuella användningen av mirakelmedicinen. Genom grundliga efterforskningar om problematiken och om en framtid utan antibiotika har ett scenario formulerats. Detta scenario utspelar sig 30 år framåt i tiden, år 2049, i en värld där det inte längre finns fungerande antibiotika. Hur utförs en vardagsaktivitet, som att laga spagetti och köttfärssås, när ett litet sår kan leda till en dödlig infektion? Baserat på efterforskningar, workshops och samtal kunde köksobjekten fastställas; en kniv som minskar risken för stick- och skärskador, skyddande handskar, halkfria skor, en ansiktsmask och bakteriekryddor. Objekt som kan bli en del av det post-antibiotiska köket och vardagslivet om vi inte ändrar vårt nutida beteende. / In the degree work The Post-Antibiotic Kitchen the societal issue concerning antibiotic resistance has been explored through design. The purpose of the project has been to bring attention and spread knowledge about the growing resistance and current consumption of antibiotics. Speculative design has been the used design method and the goal has been to create five objects that will influence and motivate an audience to change the present usage of antibiotics. Through thorough research on the issue and on a future without antibiotics, a scenario has been formulated. The scenario takes place 30 years in the future, in 2049, in a world where there are no longer any functioning antibiotics. How will a day to day activity, such as cooking a meal, be performed when a small cut could lead to a deadly infection? Based on research, workshops and conversations five objects were created; a knife to prevent cut- and stab injuries, protective gloves, non-slip shoes, a face-guard and bacteria spices. Five objects that could be a part of the post-antibiotic kitchen and the daily life unless we change our current behavior today. / <p>Posten kompletterad 20190813 med uppdaterad version av uppsatsen.</p>