Byggbranschen är Europas och Sveriges största avfallsproducent och står för ungefär en tredjedel av alla klimatutsläpp. Nu när råmaterialet blir dyrare, i kombination med att materialflödet är linjärt, finns ett ökat incitament att bespara och utnyttja befintliga resurser. Återbruk blir därmed en framkomlig väg att minska utsläpp och på sikt bidra till en hållbar utveckling. Tidigare studier har undersökt hinder och framgångsfaktorer med återbruk, men få studier har undersökt möjligheter för ökat återbruk av byggmaterial mellan projekt. Följaktligen undersöker denna studie hur arbetet med återbruk i dagsläget ser ut på Åhlin &amp; Ekeroth Byggnads AB för att identifiera förbättringsområden och ge förslag på metoder och praxis som framgångsrikt kan bidra till ett ökat återbruk av byggmaterial mellan projekt. Inledningsvis genomfördes en litteraturstudie där kunskapsluckor identifierades samt att ett lämpligt tillvägagångssätt för insamling av empiri arbetades fram. Metoden som valdes för insamling av data kallas för Rapid Site Assessment (RSA). Det är en metod som används för att snabbt och effektivt kunna bedöma och utvärdera en byggarbetsplats inom ett visst område. För att kartlägga hur återbruksarbetet fortlöper idag, genomfördes platsbesök på två olika typer av projekt. Det ena projektet var ett Svanenmärkt nybyggnadsprojekt och det andra projektet var ett om- och tillbyggnadsprojekt, där ett återbruksarbete genomfördes som en följd av projektchefens egna initiativ. Under respektive platsbesök genomfördes en observation, en enkätundersökning och en intervju med en sakkunnig på projektet. Ytterligare enkätundersökningar och intervjuer genomfördes därefter med tjänstemän på målföretaget för att skapa bredd på studien och säkerställa en objektiv bedömning av arbetet med återbruk. Resultatet av undersökningen visar att ett system med en planerings- och utvärderingsprocess för arbete med återbruk saknas, samt att graden av engagemang på individnivå och integration av försörjningskedjan måste öka markant för ett ökat återbruk av byggmaterial mellan projekt. En utmaning som identifierades på Åhlin &amp; Ekeroth, utöver de som nämndes i tidigare studier, är svårigheten med att mellanlagra återbrukbart material på grund av bland annat brist på utrymme, kostnader och materialhantering. För att framgångsrikt lyckas i arbetet med återbruk krävs förhöjd kunskap och engagemang hos samtliga aktörer i alla led av ett byggprojekt. Ny lagstiftning kring återbruk och beställare samt företagsledningar som ser en vinning i arbetet med återbruk är två förutsättningar för att sätta fart på återbruksarbetet och prioritera det. Det blir således enklare att börja ställa cirkulära krav i upphandlingen. En tidig dialog med beställare där återbruk tidigt integreras i byggprocessen är väsentligt för att skapa förutsättningar för enklare arbete med demontering i framtida renoveringar och ombyggnationer. Interna utbildningar, ekonomiska incitament och cirkulär projektering är exempel på metoder och praxis som kan främja arbetet och öka återbruket av byggmaterial mellan projekt. / The construction industry is Europe's and Sweden's largest waste producer, accounting for approximately one-third of all climate emissions. As raw materials become more expensive, combined with the linear flow of materials, there is an increased incentive to conserve and utilize existing resources. Reuse thus becomes a viable pathway to reduce emissions and ultimately contribute to a sustainable development. While previous studies have examined barriers and success factors related to reuse, few studies have explored opportunities for increased reuse of construction materials across projects. Consequently, this study investigates the current state of reuse practices at Åhlin &amp; Ekeroth Byggnads AB in order to identify areas of improvement and propose methods and practices that can successfully contribute to an increased reuse of construction materials across projects. Initially, a literature study was conducted to identify knowledge gaps and develop a suitable approach for collecting empirical data. The chosen method for data collection is called Rapid Site Assessment (RSA), which enables a quick and efficient assessment and evaluation of a construction site within a specific area. To assess the progress of reuse efforts, site visits were conducted at two different types of projects. One project was a Svanen-certified new construction project and the other was a refurbishment and expansion project where reuse was carried out as a result of the project manager's own initiative. During each site visit, an observation, a survey, and interviews were conducted with a project expert. Additional surveys and interviews were then conducted with company officials to broaden the study and ensure an objective assessment of the reuse work. The results of the investigation reveal a lack of a planning and evaluation process with the reuse work, as well as a significant need to increase individual-level engagement and supply chain integration for an increased reuse of construction materials across projects. A challenge that was identified at Åhlin &amp; Ekeroth, in addition to those mentioned in previous studies, is the difficulty of intermediate storage of reusable material due to factors such as space constraints, costs and material handling. To successfully advance reuse efforts, elevated knowledge and commitment are required from all stakeholders involved in every stage of a construction project. New legislation regarding reuse, as well as clients and company managements that recognize the benefits of reuse, are two prerequisites for accelerating reuse efforts and prioritizing them. This, in turn, facilitates the implementation of circular requirements in procurement processes. An early dialogue with clients, where reuse is integrated into the construction process from the outset, is crucial in creating conditions for easier disassembly in future renovations and refurbishments. Internal training programs, financial incentives and circular project planning are examples of methods and practices that can promote reuse and increase the utilization of construction materials across projects. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Out of all industries, the construction industry has the greatest impact on the Swedish waste volume apart from the mining sector. With the help of national- and international legal statutes and frameworks, the construction industry's sustainability work is shaped for an improved waste management and for a generally reduced stress on our environment.The purpose of this thesis is to provide a strategic method containing several measures of improvement to construction waste management regarding Peab Sverige AB. These measures are expected to reduce the quantities of waste and pollution, thus reducing Peab’s environmental effects. The work on this thesis was done by identifying current methods for waste management of non-hazardous construction waste and to shed light on the current frameworks in order to identify areas of improvement. The following questions were formulated: ● What amount of construction waste, in terms of weight, volume and type of waste, are to be expected during different construction stages and can it be predicted and planned for in different projects to achieve the waste goals set by the company? ● What factors affect the amount of construction waste in a positive and negative sense? ● Do any patterns emerge among the projects that can be taken into account for analysis and for development of an improvement strategy? This report studies data from statistics and interviews from five currently ongoing projects in region Öst and region Stockholm carried out by Peab Sverige AB. In addition a literature study was suitable approaches to answer the questions above and to help Peab become more sustainable.Based on analysis of statistics, literature and interviews, it is clear that broad and elaborated frameworks have been formulated at a national-, international- and industry level and that these have had a positive impact on the sustainability work by the industry. However, the amount of waste is not perceived to decrease, which requires further measures for waste prevention and waste reduction. This report concludes that Peab Sverige AB currently strives toward reducing waste and has a high potential for improvement. An increase in waste prevention could be achieved by solving obstacles that obstruct preventive efforts such as a lack of time to properly apply and uphold company standards, a lack of personal engagement in said standards or differing interpretations of company frameworks that lead to differing results. Companies like Peab have the opportunity to further mprove their waste-prevention and sustainability, and need to advocate for further industry-wide development to help minimize stress on the climate. / Av de verksamma industrierna i Sverige är byggindustrin störst påverkan på klimatet och de svenska avfallsvolymerna utöver gruvsektorn. med hjälp av nationella- och internationella regelverk och riktlinjer har byggindustrins arbete kring hållbarhet formats för förbättrad avfallshantering samt för en minskad påverkan på miljön generellt. utförlig avfallshantering är oerhört viktigt för då en större andel korrekt hanterat avfall innebär minskad andel avfall som förbränns, vilket i sin tur innebär minskad mängd växthusgaser i atmosfären och gifter i hav och sjöar. Syftet med denna rapport är att framföra en strategisk metod innehållande flera förbättringsåtgärder kring uppkomsten av byggavfall gällande Peab Sverige AB. Dessa åtgärder förväntas minska mängden avfall och utsläpp, vilket minskar Peab:s klimatpåverkan. Arbetet på denna rapport har utförts genom att identifiera nuvarande metoder för hantering av icke-farligt avfall och att belysa nuvarande ramverk för att kunna identifiera förbättringsområden. Den valda metoden för att formulera förbättringsområden för att framföra förbättringsförslag åt Peab i deras strävan efter hållbart arbete var en kvalitativ studie baserad på intervjuer och studiebesök. Följande frågor har formulerats: ● Vilken typ av byggavfall, sett till vikt och volym, kan förväntasunder olika byggskeden och kan avfall förutspås samt planeras för i olika projekt? ● Vilka faktorer påverkar mängden byggavfall i positiv och negativ bemärkning? ● Finns mönster bland projekten som kan tas i beaktande för analys och framtagande av förbättringsstrategi? Denna rapport har studerat data från fem i dagsläget pågående projekt i region Öst och region Stockholm inom Peab Sverige AB. Denna data består av avfallsmängder sorterade i flertalet fraktioner, såsom trä och plast, samt presenteras halvårsvis. Utöver detta utfördes en litteraturstudie för att undersöka befintlig lagstiftning och undersökning relevant för till ämnet för att besvara frågorna ovan samt hjälpa Peab bli mer hållbara som företag. Baserat på statistisk analys, litteratur och intervjuer stod det klart att breda och utarbetade ramverk finns författade på en nationell-, internationell-, och industrinivå och att dessa haft en positiv inverkan på industrins hållbarhetsarbete. Dock har inte mängden avfall upplevts minska, vilket kräver vidare åtgärder i det avfallsförebyggande arbetet. Denna rapport fastslår att Peab Sverige AB i nuläget strävar efter efter att minska förekomsten av avfall samt besitter en stor potential för förbättring. En ökning i avfallsförebyggande kan nås genom att lösa de upplevda hinder som uppstår, såsom brist på tid att ordentligt applicera och uppehålla företagsstandarder, brist på personligt engagemang eller skilda tolkningar av ramverk och regler som leder till skilda resultat. Företag som Peab har möjligheten att utveckla sin hållbarhet och sitt avfallsförebyggande arbete och behöver förespråka för vidare utveckling genom byggindustrin för att minimera industrins påverkan på klimatet.

I Sverige sker i dagsläget ingen återvinning av färg. Istället bränns omhändertaget färgavfall medan återstående slaggprodukter läggs på deponi. Däremot förekommer återvinning av färg i bland annat USA. Med denna bakgrund har syftet med denna studie varit att undersöka om det med hänsyn till produktsäkerhet och kvalité är tekniskt möjligt att återvinna färg samt undersöka hur återvinning av färg skulle påverka miljön. Återvinning av färg har gjorts på försök genom att ta 1 dl färg från totalt 127 färgburkar som annars skulle blivit avfall. Den återvunna färgens fysikaliska egenskaper och sammansättning har undersökts med avseende på densitet, torrsubstanshalt, glödförlust, askhalt och metallhalt. Av intresse ur produktsäkerhetssynpunkt är att endast mycket låga metallhalter uppmättes vilket indikerar att produktsäkerhet inte är ett hinder för färgåtervinning. Utöver fysikaliska egenskaper och sammansättning har även den återvunna färgens kvalité undersökts. Utifrån de lärdomar som kan dras från detta projekt görs sammantaget bedömningen att det är fullt möjligt få en färg med godtagbar kvalité genom återvinning av färg. Oberoende av dessa huvudsakligen praktiska tester har miljöpåverkan av färgåtervinning undersökts genom att undersöka hur tillverkning av ny färg påverkar miljön. Av den totala miljöpåverkan vid tillverkning av färg sker 84-96 % vid utvinning av råmaterial vilket är en stark indikation att återvinning av färg har en potential att bidra till en bättre miljö. / In Sweden, no recycling of paint currently takes place. Instead paint waste is incinerated while the remaining ashes are put in a landfill. However, recycling of paint already exists in the United States. With this background, the aim of this study has been to examine if it technically possible to recycle paint, in regards to products safety and quality, and to examine how recycling of paint would affect the environment. As part of this study paint has been recycled by taking 1 dl of paint from a total of 127 paint cans out of the waste stream at a local recycling station. The physical characteristics and composition of the recycled paint has been examined (density, dry matter content, loss on ignition, ash content and metal content). Of interest in regards to product safety is that the recycled paint contained only relatively low concentrations of metals. This indicates that product safety is not an obstacle for paint recycling. In addition to physical characteristics and composition, the qualities of the recycled paint have been evaluated. Based on the lessons learned in this project the overall conclusion is that it would be fully possible to obtain paint of acceptable quality through recycling. Moreover a study has been made on how recycling of paint would affect the environment by studying the environmental impacts of paint manufacturing. An important finding is that the extraction of raw materials accounts for 84-96 % of the total environmental impact of paint manufacturing. This is a strong indication that paint recycling has a potential to benefit the environment.

Idag behöver världen minska utvinningen av jordens resurser på global nivå. FN och världens länder möttes 2015 för att ta fram Agenda 2030, en agenda som bidrar till hållbar utveckling. Med hjälp av Agenda 2030 ska världens länder uppnå ett mål som bidrar till en social, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling. Svenska byggsektorn står för den största mängd avfall som genereras i samhället varför åtgärder relaterad till minskning av avfall måste prioriteras. Naturvårdsverket har tagit fram en avfallsplan i enlighet med EU: avfallsdirektiv för att främja bygg- och rivningsavfall som genererar en stor mängd av avfall. NCC (Nordic Construction Company) är ett ledande bygg och fastighetsföretag som är verksamma i Norden. Företaget stödjer agenda 2030 och beskriver årligen i deras årsredovisning hur de jobbar med hållbar utveckling. NCC:s hållbarhetsmål och deras strategi följs upp och redogörs regelbundet. NCC arbetar ständigt för att minska mängden avfall som genereras i byggproduktion. Företaget samarbetar med avfallföretaget Ragn-Sells som hanterar avfallet som uppstår. Det som har framkommit i det här arbetet är att det finns stora potentialer att minska mängden brännbart material på byggarbetsplatsen. Brännbart material består främst av trä, plast, papper och wellpapp som kan sorteras i separata fraktioner och därefter återvinnas. Genom sortering i fraktioner ökar materialåtervinning och parallellt minskas dessutom förbränning av avfall vilket ger stora ekonomiska och miljömässiga vinster för NCC. Enligt utförda ekonomiska och miljömässiga beräkningar av mängd avfall på två av NCC:s projekt (Stationslunden och Mörbylund) fram kom det att NCC kan genom sortering av material kan minska mängden avfall upp till 55 procent. Minskning av mängd avfall med 55 procent är en jämförelse mellan Stationslundens genererade avfall till referensprojektet i Mörbylund som hade bäst hanteringsavfall. Källsorteringen kan i första hand lösas genom NCC:s interna åtgärder vilket det här arbetet har påpekat. Det finns också möjligheter att påverka mängden avfall externt genom att NCC börjar ställa högre krav på deras leverantörer för att arbeta mot en hållbar utveckling där mängden brännbart avfall ska minskas. De framkomna åtgärdsförslagen som det här arbetet redovisar kan NCC använda sig av för att förbättra sin källsortering. Ytterligare kan även andra byggföretag inom byggproduktion använda sig av åtgärdsförslagen för att öka källsorteringen som gynnar samhället i sin helhet.

This study has examined if importation of waste for energy recovery can reduce the climate impacts of Waste Management Systems.Using Systems Analysis this study will try to examine the complex waste systems in a systematical and strictly logical way to see how these systems interact and affect each other. Specifically examining the climate impact of waste management systems in England.The traditional way of handling waste in England is through Landfills. Land filling leads to emissions of the greenhouse gas Methane. The EU has put in place a landfill directive that is supposed to lead the member states away from land filling as a method of waste management.Today in Sweden there is a competition for the waste available for incineration. The worsening economical situation together with less product packaging and an increase in source separation leads to a lack of waste available for incineration. These factors combined could lead to a situation where exporting waste from England to Sweden might be imminent.A Systems Analysis has therefore been made to examine the climate impact from such an export.The study shows that the end results are directly dependent on the system boundaries and calculation methods used. The basic case in the study shows however, that the climate impact would be reduced by 382,2 kg CO2/ton, if the waste was exported for incineration with efficient energy recovery in Sweden as opposed to traditional land filling in England. / En undersökning om import av avfall för energiutvinning kan minska avfallshanteringen klimatpåverkan har genomförts. Utredningen har använt systemanalys som metod för detta.En systemanalys är ett metodverktyg som har förmågan att på ett systematiskt och strikt logiskt sätt undersöka komplexa system och hur dessa integrerar och påverkar varandra. I den här utredningen har en systemanalys använts för att undersöka klimatpåverkan från en avfallsimport i fallet England.Bakgrunden är att England traditionellt sätt har använt sig av deponering som huvudsaklig hantering av avfall. Deponeringen leder till stora utsläpp av växthusgasen metan. EU har fastställt ett deponeringsdirektiv som ska leda medlemsländerna bort från deponering som avfallshantering.I Sverige råder i dagens läge konkurrens om avfall för förbränning. Den vikande konjunkturen tillsammans med mindre förpackningar och en ökad källsortering ger ytterligare brist på avfall för förbränning. Allt detta sammantaget leder till att det kan bli aktuellt att importera avfall till Sverige från England.En systemanalys har därför utförts för att undersöka hur klimatpåverkan av en sådan import skulle bli.Undersökningen visar att slutresultatet är direkt beroende av de systemgränser och beräkningsmetoder som används. Grundfallet i undersökningen visar dock på en klimatvinst med 382,2 kg CO2/ton avfall som importeras för förbränning med effektiv energiutvinning i Sverige istället för deponering i England.

Hållbar utveckling är en vision som hela världen eftersträvar att uppnå. Hushållsavfallshanter-ing är ett sätt för att uppnå en hållbar samhällsutveckling. Bra kunskap, information och sam-verkan mellan olika aktörer är ytterst nödvändigt för att kunna uppnå en hållbar samhällsut-veckling. Syftet med fallstudiet är att kartlägga en del av stadsdelen Augustenborg i Malmö för att se över hur hushållsavfallshantering fortskrider. Det är även vårt syfte att identifiera möjligheter och hinder för en ökad källsortering i området. Genom enkätundersökning och intervjuer har vi samlat information om hur olika faktorer påverkar avfallshantering i Augus-tenborg. Resultatet visar att det finns olika faktorer som påverkar avfallshanteringssystemet och dessa är inte bara det formella faktorer som till exempel regler och lagar men också andra faktorer som människans attityder har stor betydelse. / Sustainable development has become a major concern all over the world. Household waste management is one of the solutions to attain a sustainable development and community. It is today of great importance to have the proper knowledge, information and coordination be-tween different sectors and organizations in order to attain a sustainable development. This case study aims to investigate an area in Augustenborg, Malmö in order to analyze their existing waste management system. It is even our intention to identify the development pos-sibilities and obstacles of waste management in the area. Through survey and personal inter-views, we were able to gather information on different factors and variables that affect waste management system in Augustenborg. The results suggest that there are various factors that affect waste management, and these are not just formal factors, such as rules and regulations but also other factors, such as human behaviour.

Restaurangbesök blir allt vanligare i takt med en accelererande urbanisering och ökad ekonomisk tillväxt. Urbaniseringen och konsumtionssamhället genererar stora mängder avfall. Sverige anses som unika i sammanhanget efter att det globalt publicerats uppseendeväckande fakta om hur Sverige är i ”brist på avfall” och behöver importera avfall från andra länder. Svenskar porträtteras ofta som skickliga på att källsortera, men hur ser det ser ut på svenska restauranger? I den här intervjustudien är fokus på hur källsorteringen går till på restauranger. Totalt har 14 intervjuer genomförts, tio intervjuer med restauranganställda, tre med miljöförvaltningar från olika städer samt en avfallsanläggning för att jämföra förutsättningar och syn på källsortering på restauranger. Intervjuerna har analyserats efter två beteendeteorier kompletterat med en syn på organisationskultur och cirkulär ekonomi. Resultatet visade att det finns en stark positiv inställning till källsortering bland restaurangpersonalen men att förutsättningarna för källsortering är ett för stort hinder, vilket resulterar i att enbart hälften av alla restauranger idag sorterar. Kommunikationen mellan restaurang och kommun måste bli bättre, relation dem emellan mer jämlik och de olika parterna måste bli mer öppna för att förstå varandras svårigheter och förutsättningar. / Restaurant visits are becoming increasingly common and proportionally in line with accelerated urbanization and increased economic growth. Urbanization and the consumer society generate large amounts of waste, but is this a problem? Sweden is considered unique regarding the waste issue after a news story went viral about Sweden's "lack of waste" and need to import waste from other countries. Swedes are often portrayed as skilled at recycling, but how does Swedish restaurants handle their waste? In this interview study I have chosen to raise the issue of recycling in restaurants. Ten interviews have been conducted with restaurant staff and four with environmental administrations from three different cities to compare the conditions and views of recycling in restaurants. The interviews have been analysed following two behavioural theories and complemented with a view on organizational culture and circular economics. The result shows that there is a strong positive attitude towards recycling among restaurant staff but that the barriers found in the prerequisites are considered too large, resulting in only half of the restaurants recycling. Communication between restaurants and municipalities need to become more equal and the parties become more open to understanding each other's difficulties and conditions.

Livscykelanalys används som metod för att undersöka produkter eller tjänster från ”vaggan tillgraven”. Med hjälp av mjukvaruprogrammet SimaPro utförs en livscykelanalys på förbränning av avfall med energiutvinning. Resultatet jämförs med en livscykelanalys som utförs på biogasproduktion från matavfall, för att visa vilken av processerna som har mer positiv påverkan på miljön. Resultatet visar att förbränning av avfall bidrar till minskad miljöpåverkan med 63,9 kg CO2-ekvivalenter per ton avfall. Biogasproduktionen minskar miljöpåverkan med 11,6 kg CO2-ekvivalenter per ton matavfall. Förbränning av avfall är den behandlingsmetod som har mer positiv inverkan på växthuseffekten. Energiproduktion med avfall som bränsle är inte hållbart på lång sikt. Avfall är ett ohållbart bränsle, inom EU utförs ett aktivt arbete för att minska uppkomsten av avfall. / Life cycle assessment as a method is used to evaluate products or services from “cradle to grave”. A life cycle assessment of municipal waste incineration with energy recovery is conducted with the software SimaPro. The result is compared with life cycle assessment conducted on biogas production from food waste, the comparison shows the process with the least impact on the environment. Incineration of municipal waste contributes to reduced environmental impact with 63.9 kg CO2-equivalents per ton waste. Biogas production reduces the environmental impact with 11.6 kg CO2-equivalents per ton food waste. Incineration of municipal waste is the treatment with the least environmental impact. Power generation with waste as fuel is unsustainable long term, waste is an unsustainable fuel and the European Union is actively working to reduce the generation of waste.

I takt med ökad återvinning av avfall uppstår nya utmaningar gällande vattenhantering på avfallsanläggningar. Stora variationer förekommer i material som lagras, sorteras och behandlas i återvinningsprocessen, vilket kan leda till situationer med tillfälligt höga föroreningshalter i vatten på anläggningen. Detta kan kräva snabba punktinsatser, som komplement till redan etablerade reningstekniker. Syftet med detta arbete har varit att ta fram en rekommendation gällande sådana punktinsatser vid olika situationer som kan uppstå på avfallsanläggningen Högbytorp i Upplands- Bro kommun. I den riskbedömning som genomfördes inledningsvis bedömdes löst kadmium och klorider i lakvatten, partikelbunden kadmium och löst nickel i vatten från verksamhetsytor, samt nitratkväve och löst koppar i sluttäckningsvatten vara av sådan risknivå att reningslösningar i form av punktinsatser bör sättas in. Rekommendationen som ges baseras på analys av förekomstformer av nämnda föroreningar samt en litteraturstudie kring lämpliga reningstekniker för dessa. I rekommendationen förordas att partikelbunden kadmium bör avskiljas genom sedimentering. För avskiljning av lösta metaller föreslås reaktiva filter; torvfilter för rening av kadmium och nickel, samt tallbark eller Polonite för rening av koppar. För avskiljning av nitratkväve rekommenderas en denitrifierande bioreaktor. Svårigheter i att hitta kostnadseffektiva punktinsatser för klorider gör att inget förslag till reningslösning ges för detta fall. Rekommendationen kan användas som utgångspunkt i framtagandet av hållbar vattenreningsteknik på anläggningen, men bör åtföljas av kontinuerlig uppföljning och utvärdering för att upprätthålla den kunskapsutveckling som krävs i ett aktivt riskhanteringsarbete. / The amount of waste is increasing as a consequence of population growth and increased consumption. This coupling between economic growth and waste production is a global problem, and decoupling requires a transition from linear to circular material flows. Sustainable waste management plays an important role in achieving a circular economy by treating waste so that it can be returned to the production and consumption chain. However, the handling of waste gives rise to various types of polluted waters that may harm the environment if not handled properly. Studies have shown that many of the water treatment techniques applied at waste facilities are not suitable for dealing with a complex and fluctuating water pollutant content and not sufficient in meeting stricter emission requirements. This has led to an increased need for small-scale water treatment solutions that can be used as a complement to already established large-scale solutions. One of Sweden’s leading waste management companies is Ragn-Sells. At the facility Högbytorp, polluted waste streams such as ashes and contaminated soils are handled. Högbytorp is an example of a complex waste facility where water streams with situations of fluctuating pollutant content may arise. Knowledge about these situations and what measures can be taken is an important part of the active approach that is required to achieve a circular economy and environmental goals. The aim with this study has therefore been to come up with a recommendation for how temporarily high pollution contents in waters generated at Högbytorp can be handled by selective measures.  The method used for the development of the recommendation follows the approach of systematic risk management. Initially, a risk assessment was performed to identify risk scenarios related to temporarily high water pollution levels at the site. Crucial input for the choice of relevant treatment techniques is knowledge about the speciation of pollutants. The identified risk scenarios were therefore further elaborated on regarding the chemical species by analysing the company’s existing water sampling data. A literature study, guided by a set of sustainability criteria, was then conducted in order to find suitable treatment techniques for the identified risk scenarios.  Six different risk scenarios, including three different water types, were identified and considered to be at such a risk level that selective measures are required. These scenarios are dissolved cadmium and chloride in landfill leachate, particulate bound cadmium and dissolved nickel in water from surfaces where waste has been handled, and nitrate nitrogen and dissolved copper in drainage water from covered landfills. The recommendation suggests that particle bound metals, namely particulate bound cadmium, could be removed from the water by means of sedimentation. Dissolved metals can be reduced using different reactive filter media. Regarding both dissolved cadmium and dissolved nickel, a peat filter is recommended whereas for dissolved copper, pine bark or Polonite is suitable as a filter media. Depending on the amount of suspended solids in the waters, the filters may be preceded by a step for particle removal. For removal of nitrate nitrogen in drainage water from covered landfills, a denitrifying bioreactor is recommended. In the case of chlorides in landfill leachate, difficulties in finding cost-effective selective measures has led to that no recommendation for that specific risk scenario is given.  The recommendation given in this report can be seen as a starting point for which sustainable water treatment techniques that are suitable in reducing the pollutants in question. Due to the complexity of the waters generated at waste facilities, proposed treatment techniques must however be evaluated on the actual waters at the specific place. Knowledge from such an evaluation should integrated in the risk management process for constant progress in the active work with polluted waters at the site.

This thesis deals with perceptions of refuse as an asset or as a liability and the questions of waste management practices. The aim has been to gain new insights into Stockholm’s waste management in the period 1900–1975 by studying change and continuity in municipal practices and the notions that governed the municipal actors’ actions. The central questions are what factors determined the city’s waste management, and how an urban and local (environmental) problem was formulated and addressed by local authorities and political bodies. In answering, I have applied a theory of inertia in large technical–administrative systems and an analytical framework based on the concept of waste management regimes. During the period a resource recovery regime was replaced by an incineration regime. At the turn of the last century, the quantity and type of refuse produced by Stockholm’s rising population was compounded by increasing consumption. In order to modernize the capital’s waste disposal the city invested in resource recovery by introducing source separation. The fall in demand for fertilizer and a changing composition of the waste in the 1920s made it more difficult to get rid of refuse and led to an end of waste separation. Incineration came to be seen as the modern option and in 1938 Sweden’s first modern incineration plant for municipal waste was built outside Stockholm. The amount of waste produced by Stockholm nearly tripled between 1922, when it was at its lowest levels, and the mid-1960s. The late 1960s saw an even more dramatic increase. In the 1960s waste was discussed as an important environmental issue and in the 1970s recycling was implemented in small scale. At the national level recycling was adopted as a waste management aim in 1975.