As a result of Russia’s increasingly confrontational and aggressive actions in Sweden’s immediate area, Sweden’s military strategic concept has been subject for an overhaul. Increased military and defence spending along with rising tensions between Russia on one side, with NATO and EU on the other, reminds of historical experiences from the Cold War era. Although the environment is partly reminiscent of the Cold War, Sweden continues to contribute with military units to operations in Africa and the Middle East. Host nation support agreements between NATO and Sweden enabled foreign units to operate within Swedish borders. Combined with deepened bilateral defence cooperations and joint planning with Finland, these actions indicate a strategy with more of an international focus. These ambiguities complicate the understanding of today’s military strategy. The purpose of this survey was therefore to contribute with insight regarding how one should categorize Sweden’s modern military strategy. This was achieved by conducting an ideal type analysis while reviewing Swedish military doctrines and political policy documents which discuss military strategy. The main results show that Sweden’s military strategy can be interpreted as a combination of previous strategies, where two parallel approaches interact with each other. Furthermore, the strategy is categorized as a national defence strategy with international ambitions, mainly due to environmental prerequisites and current demands regarding a complex security situation.

Uppsatsens utgångspunkt är en tolkning av innebörden i den svenska solidaritetsförklaringen som deklarerades år 2009. Solidaritetsförklaringens presenterade hot om konsekvenser i händelse av att angrepp mot vissa länder sker – att Sverige inte kommer förhålla sig passivt och att Sverige avser att kunna ge militärt stöd – förstås vara en form av utökad avskräckning. I avskräckningsteori saknas inneboende trovärdighet vid utökad avskräckning. En aktörs presenterade hot om konsekvenser sträcker sig i fall av utökad avskräckning bortom aktörens vitala intressen och egna territorium. Trovärdighet i att presenterade hot om konsekvenser kommer att utföras i händelse av att angrepp mot andra sker behöver skapas av aktören för att kunna avskräcka. Uppsatsens problemformulering utmynnar mot bakgrund av detta i hur en aktör, i frånvaro av att kunna förplikta sig att handla i händelse av ett angrepp, istället skapar trovärdighet. Uppsatsens syfte är att analysera hur trovärdigheten i solidaritetsförklaringen ur ett teoretiskt perspektiv på avskräckning förändrats genom försvarsbesluten år 2009 och 2020. Avsikten är att empiriskt studera hur en statsaktör i dagens säkerhetskontext, utan möjlighet att förplikta sig, förändrar trovärdigheten efter att ha presenterat ett hot i form av utökad avskräckning. Empiriskt grundad kunskap om detta fenomen ses kunna öka den teoretiska förklaringskraften bakom avskräckning samt kunna utveckla förståelsen för kollektiv avskräckning i dagens säkerhetskontext. Resultatet är att trovärdigheten i solidaritetsförklaringen i formen av utökad avskräckning har förändrats. Trovärdighet har skapats och ses öka ur ett teoretiskt perspektiv på avskräckning. Uppsatsens forskningsbidrag är en hypotes; trovärdighet vid utökad avskräckning utan förpliktelser är avhängt politisk vilja med grad av aktivitet och ingångna försvarssamarbetens omfattning som variabler. Det som påverkar en potentiell angripares kostnadskalkyl är försvarssamarbetenas karaktär. Närvaro av förmåga att kunna agera gemensamt påverkar en potentiell angripares kalkyl mer än frånvaron av förpliktelser.

Klassisk kriminologisk forskning fokuserar på antingen individbaserade eller miljörelaterade förklaringar till brottsliga handlingar. Situational Action Theory avser att föra samman dessa två synsätt för att bilda en integrerad kriminologiskhandlingsteori. Vad får Situational Action Theory för stöd i den kriminologiska forskningen? Vad finns för kritik? Och vad bör forskningen fokusera ytterligare på när det kommer till att testa teorin? Den forskning som finns tillgänglig och som jag presenterar i denna litteraturgenomgång visar att teorin får stöd i empirisk forskning. De flesta studier visar att teorin får bra stöd, några visar stöd för vissa delar av teorin medan andra delar av teorin inte får något stöd. Det står dock klartatt teorin bör vara föremål för framtida forskning för att kunna utvecklas och för att på ett förbättrat sätt kunna svara på frågan om vad det är som får individer att begå moraliska handlingar som i lagen definieras som brott.

One major challenge of credibility in a small state’s deterrence of a superpower lies in how the deterrence strategy is being communicated. If different leading actors within a state communicates different messages, credibility will be affected. This thesis examines the importance of communication in deterrence by studying how different actors in Sweden can be interpreted, using Stones theory of conventional deterrence, how concordant these actors are and how this concordance has been affected by Russia’s ongoing war in Ukraine. This case study examines speeches made by the Swedish government, opposition, and armed forces before Russia’s illegal annexation of the Crimea peninsula and after Russia’s full-scale attack on Ukraine. The material is collected from the annual conference for defence- and security policy held in Sälen, 2014 and 2023. The results show that the concordance in the message has increased and that the unity between the three actors is noted especially.

Försvarsmaktens underrättelseoperation Örnen i Stockholms skärgård hösten 2014 utgjorde på många sätt ett trendbrott för det svenska militära medlet. För första gången på över ett decennium offentliggjordes bevisad kränkande undervattensverksamhet på svenskt territorium. Massmedia riktade återigen blickarna till Försvarsmaktens förmåga att hävda territoriell integritet varpå försvaret via media under pågående operation tvingades kommunicera en avskräckande militär vilja och förmåga. Den inverkan media har på den militära avskräckningskommunikationen och därmed möjligheterna till påverkan, utgör det centrala problemet i den här uppsatsen. Syftet med magisteruppsatsen är att fördjupa kunskapen om vad medias rapportering innebär för militär avskräckningskommunikation. Uppsatsen tar sin teoretiska utgångspunkt i säkerhetspolitik och strategi, kommunikationsvetenskap samt teorier kring relationen mellan militären och media i 2000-talets operationsmiljö. Genom enkelfallsstudie och diskursanalys har mediediskursen av operation Örnen i Svenska Dagbladet och Aftonbladet synliggjorts. Med hjälp av analysen har därefter sex kommunikativa områden identifierats där militären i kommunikationen för att åstadkomma tröskeleffekt kan dra lärdom av mediediskursen.  Resultatet påvisar att enighet i den militära och politiska retoriken, ökad öppenhet om det militära medlet, förhålla sig till verklighet och fakta, tidskritisk kommunikation, proaktiv mediehantering samt medvetenhet om fjärde generationens military-media relations på olika sätt bidrar till att åstadkomma tröskeleffekt.

Utgångspunkten för detta arbete är problematiken kring trovärdigheten i att verka avskräckande mot gråzonshot, med en tröskel som dimensionerats mot konventionella militära angrepp under kalla kriget. Sverige utgör studiens problemställning och fallstudien utgörs av Ukrainas tröskel och avskräckningsstrategi gentemot Rysslands angrepp och annektering av Krimhalvön 2014. Slutsatserna från fallstudien kommer att analyseras utgående från den svenska kontexten som reglerar den svenska tröskeln. Detta i syfte att identifiera vilka teoretiska förutsättningar för hur en tröskel bör konstitueras utifrån om dess syfte är att verka avhållande mot gråzonsproblematik. Studien konstaterar att en tröskel som är uppbyggd och dimensionerad mot ett konventionellt väpnat angrepp inte fyller sin funktion mot en motståndare som opererar okonventionellt inom flera samhällsdomäner utöver den militära. Detta på grund av att tröskeln inte är trovärdig i sin uppbyggnad och komposition av relevanta och kapabla förmågor som behövs för att avskräcka samt skydda sig mot gråzonshot. Tröskelns trovärdighet inom en gråzonskontext är avhängd på, utöver ovanstående, att den är väl samordnat och mandatskraftigt bemyndigad inom ramen för ett totalförsvar, och bör innefatta både militärt och civila kapabla förmågor. Utan denna brygga mellan civila och militära resurser öppnas det sårbarheter i skyddet och avskräckningen, där en gråzonsmotståndare sannolikt väljer att operera inom.

Alliances should have a big amount of capabilities and strong individual states to deter successfully. NATO needs to decide who their adversary is, what actions to deter and what countermeasures to deter them. They should also increase their conventional forces and willingness to use nuclear weapons as a response to aggression. With this background in previous research the problem of this thesis is how does an alliance deterring strategy look like and how is it tailored to fit the adversary, threat and countermeasures. The aim for this thesis is to explain how the deterring strategy of NATO looks like and how it has changed since after the cold war till today. The results show that the deterring strategy has changed focus. From the focus on territorial, broad and denial deterrence in the strategic concept from 1999. To the focus on territorial, extended, broad and denial deterrence in the NATO summit meeting in Warsaw 2016.

The Swedish armed forces deterrent strategy today has a lot of similarities with the deterrent strategy applied by Sweden’s armed forces during the cold war era. However the resources, which constitutes the foundation on which the deterrent threats are based, differ a lot and have decreased severely since the 1960s.   This paper compares the deterrence strategy applied by the Swedish armed forces from the 60s with the one today and examines similarities and differences in order to put a military perspective on Swedish deterrence strategies and shine a light on problems regarding the Swedish deterrence strategy and its limited resources.   The result shows a lot of similarities within the deterrent threat issued by Sweden from the two eras and concludes that the biggest difference lies within the change towards a more collective actor deterrence. Which in turn constitutes a problem because it implicitly undermines Sweden’s military capability and doesn’t guarantee any kind of military support from another state, if attacked, what so ever.

Begreppet trovärdighet är framträdande och återkommande i Sveriges säkerhetsstrategiska styrdokument, samt i teori och praktik inom försvars- och avskräckningsstrategier. Paradoxalt nog, relativt förekomst och betydelse, är trovärdighet ett outforskat begrepp där ingen tidigare forskning placerar trovärdighet i fokus. Då småstater samtidigt har särskilda utmaningar att skapa trovärdiga strategier i relation till närliggande stormakter finns det teoretisk och praktisk nytta med att operationalisera och kontextualisera begreppet trovärdighet. Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för begreppet trovärdighet, undersöka hur trovärdigheten i Sveriges försvars- och avskräckningsstrategier har förändrats över tid och undersöka Sveriges förutsättningar till trovärdighet i försvars- och avskräckningsstrategier. Studien visar att begreppet trovärdighet kan operationaliseras för att göras koncist, konkret och mätbart, där en framgångsfaktor är att betrakta begreppet trovärdighet som en produkt. Därtill visar studien att trovärdighet i Sveriges försvars- och avskräckningsstrategier har eftersträvats med olika fokus och syften, vilket inneburit tyngdpunktsförskjutningar. Förutsättningarna till att skapa trovärdighet ökar ju färre motsägelsefullheter som framträder och motsägelsefullheter innebär en ökad risk för trovärdighetsgap. Trovärdighetsgap kan exempelvis framträda vid politiska viljeändringar och i de fördröjningseffekter som uppstår.

The aim of this study is to systematically analyze the theoretical concept of ‘credibility’ in the context of conventional deterrence by using John Gerrings theoretical framework ‘Conceptual Goodness’ for understanding concept formation. It is a qualitative study based on four selected scientific articles about conventional deterrence. By exploring and categorizing the usage of the concept of ‘credibility’ the theoretical understanding of the concept is problematized and analyzed by using six different criteria described by Gerring. By increasing the theoretical understanding of how the term is used in the relation to conventional deterrence the concept analysis contributes to clarify the extent of what the concept entails and the limits of how it can be used in the military doctrines of the Swedish armed forces. The results show that the concept of credibility is a complex but useful concept to describe the interactive process how military deterrence is achieved. The analysis also highlights the potential limitations of using a concept as comprehensive as ‘credibility’.