Syftet med den här studien är att få en fördjupad förståelse till vad det är som gör att pedagoger och specialpedagoger, inom förskolans verksamhet, upprättar särskild dokumentation kring barn i behov av särskilt stöd, när det inte finns någonting i uppdraget som gör gällande att så ska göras. Två frågeställningar har varit vägledande under arbetets gång; ”Vilka skäl finns för särskild dokumentation av barn i behov av särskilt stöd?” och ”Hur motiverar pedagogerna sitt val av den form av dokument som de använder sig av när de dokumenterar kring barn i behov av särskilt stöd?”   Denna kvalitativa undersökning bygger på sju intervjuer med förskollärare och specialpedagoger, verksamma i förskolan. Arbetet har tolkats ur ett hermeneutiskt perspektiv, vilket har inneburit att med utgångspunkt från informanternas berättelser, försöka förstå och tolka deras sätt att tänka, deras åsikter och handlande när det gäller dokumentation kring barn i behov av särskilt stöd. Resultatet har speglats genom Moira von Wrights teorier om det punktuella och det relationella perspektivet, som i denna studie handlar om hur pedagogerna ser på barnet.   Resultatet visar att sex av de informanter som medverkat i studien dokumenterar mer eller tydligare, kring barn som ses som i behov av särskilt stöd. Ett av skälen till särskild dokumentation uppges vara att genom att följa och dokumentera barnens utveckling och lärande extra noga, så synliggörs barnets behov och därigenom kan insatser och åtgärder planeras och genomföras för att underlätta och stödja barnet i dess utveckling. I dokumenten skrivs bland annat åtgärder och insatser på organisations-, grupp-, och individnivå in. Dokumentationen kring barn i behov av särskilt stöd upplevs vara ett stort stöd för pedagogerna i deras arbete med barnen. Ytterligare ett skäl till den särskilda dokumentationen är att den tjänar som underlag i samtal med föräldrar, förskolechef och barnteam, i samverkan med andra samhällsinstanser så som barnhälsovården, BUP och HAB och i övergången till förskoleklassen eller skolan

Hur ser arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan ut? Vilka barn är i behov? Dessa är frågor som ligger till grund för vårt arbete. Syftet med vår undersökning var att få större kunskap om vilket arbetssätt som anses gynnande för barn i behov av särskilt stöd och gråzonsbarn samt vilka hjälpmedel som finns att tillgå för att gynna språkutveckling hos dessa barn. Språkutveckling innehåller många delar, motorik, ton, rytm m.m. Det är ett väldigt stort nät av många delar som ska samarbeta för att språket ska fungera. Vi genomförde detta arbete med hjälp av kvalitativa intervjuer som metod då vi bedömde denna mest lämpad för vårt syfte med undersökningen. Detta på grund av att vi eftersträvade att nå kunskap om pedagogers förhållningssätt och erfarenheter, vilket är svårt att nå vid kvantitativa metoder som till exempel enkäter. Resultaten som framkom i våra intervjuer var att språkutveckling hos barn är någonting som sker hela tiden men att det behövs eftertanke och planering från pedagogernas sida för att denna ska vara gynnsam. Det behövs ett förhållningssätt som ser till barnets bästa. Några slutsatser vi kunde dra av detta arbete var att begreppen barn i behov av särskilt stöd och gråzonsbarn ofta blandas ihop och anses svåra att definiera. Trots detta så har vi sett att pedagoger förhåller sig aktiva i arbetet med olika hjälpmedel och alltid tar in nya aspekter i sin barnsyn.

Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar tre skolors pedagoger har för arbetet med särskilda behov. Detta med utgångspunkt i lärares, specialpedagogers/elevassistent och rektorers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. I forskningsarbetet synliggörs det specialpedagogiska arbetet, men också den kunskap som finns i relation till barn i behov av särskilt stöd, rättigheter och skyldigheter mellan skola och individ. Vår studie har tre forskningsfrågor som i sin tur ligger som grund i studien och inför insamlingen av arbetsstoff. Genom kvalitativa intervjuer samlade vi kunskap om pedagogers vardagsarbete. Med utgångspunkt i pedagogers utsagor har vi tillsammans diskuterat resultatet och tagit fasta på tre problemområden. Det innefattar tidskrävande arbete, bristande kompetens och skolans ekonomi i förhållande till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Vi beskriver även nya forskningsfrågor så som varför antalet barn med särskilda behov ökar i dagens skolor? Hur kan vi få in mer pengar i skolan och hur dessa pengar kan användas i förhållande till det specialpedagogiska arbetet? Då vi tog del av pedagogers erfarenheter skapade vi oss också beredskap inför vårt kommande yrke inom det specialpedagogiska arbetet i skolan som vi alla kommer möta.

Syftet med studien är att undersöka om förskollärare anser sig inneha den kunskap som krävs för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Studien ska även bidra till att undersöka om förskolan arbetar för att inkludera samtliga barn i verksamheten. Även samarbetet mellan förskola, hem och specialpedagog har undersökts om hur det kommer till uttryck i verksamheten. De frågeställningar som besvaras i studien är: Vad har förskolläraren för erfarenhet och kunskap kring att arbeta med barn i behov av särskilt stöd? Hur ser förskollärarna på inkludering i verksamheten och hur främjas det här? Hur ser samarbetet mellan förskola och hem ut? Vad finns det för samarbete mellan förskollärare, specialpedagog och andra resurser?   Studien är en intervjustudie där intervjuerna är inspelade och fullständigt transkriberade. Åtta förskollärare och två specialpedagoger deltog i studien. Respondenterna är ifrån två skilda kommuner i sydöstra Sverige. Empirin har analyserats utifrån inkludering och dilemma perspektiven. Studiens resultat visar att förskollärarna efterfrågar mer utbildning då de upplever att de brister i sin kunskap kring att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar även att respondenterna är medvetna om vad inkludering innebär, dock anser de att det är svårt att tillämpa det i förskolans verksamhet. Förskollärarna och specialpedagogerna belyste att det är av stor vikt att ha ett bra samarbete med vårdnadshavarna till de barn som är i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att specialpedagogernas samarbete med förskolan brister samt att stödet de ger inte upplevs som tillräckligt.

My title is children in need of special support –pedagogues reason about their work and has focus on how eight pedagogues in preschool that I have interviewed define the concept children in need of special support and how they reason about the work with the children who they think are part of the concept. The purpose was to examine how some pedagogues in preschool reason about how they work with children in need of special support. My questions that I have assumed in interviews are; How do the pedagogues reason about the concept children in need of special support? How do the pedagogues reason about the daily work with focus on children in need of special support? How do the pedagogues reason based on the preschools approach about children in need of special support? My conclusion in this study show, based on pedagogue’s reason, that the concept of children in need of special support is difficult to define because it includes so much, everything from diffuse difficulties to visible disabilities. Furthermore, the pedagogues identified that all children who show some form of difficulty are entitled to support based on their own needs and circumstances. They emphasized on the environment as an important factor in children’s development, because different factors can both enable and disable the development and strive to adapt the environment so that all children can participate based on their abilities. The pedagogues proceed from the individual’s difficulties to adjust the work outside the individual’s needs. A highlight in the pedagogue’s reason is how the environment affects the individual’s development, which I can relate to my perspective, the psychosocial perspective. The starting point in the perspective is how the environment affects the individuals development and how environmental factors affects how several an individual's difficulty will be.

Syftet med arbetet var att undersöka hur pedagoger upplever att processen med barn i behov av särskilt stöd ser ut från ett upptäckande till en eventuell stödinsats och uppföljning. Sammanlagt intervjuades sex förskollärare och fyra barnskötare på fyra olika förskolor. Samtliga förskolor var kommunala där två av dem låg i norra Sverige och resterande två i mellersta Sverige.  Vår studie grundar sig i den fenomenologiska teorin, där vi fokuserade på pedagogernas upplevelser och erfarenheter och vi la inga egna värderingar i svaren. Undersökningen visade att det finns både likheter och skillnader mellan de kommunala förskolorna. En tydlig likhet som vi fått fram genom våra intervjuer är hur pedagogerna arbetar tillsammans som ett helt arbetslag för att stötta varandra i arbetet. En annan likhet är också hur viktigt det är för pedagogerna att det kommer in rätt stöd när deras kompetens inte räcker till. Resultatet visade också hur viktigt det är att se möjligheterna i miljön istället för problemet/problemen hos det enskilda barnet. Undersökningen visade också att en stor skillnad var att de förskolorna i norr sökte stöd hos BES (Barn- elevhälsa och stödteam), medan förskolorna i mellersta Sverige sökte stöd hos enskilda instanser.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka tankar och erfarenheter förskolepedagoger har om de inkluderande och exkluderande tillvägagångssätt som används i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. För att samla in data kring detta har jag intervjuat fyra förskolepedagoger från olika förskolor och även utgått från relevant litteratur. I både litteraturen och intervjuerna framgick det att det finns en positiv inställning till inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Det visade sig att när barnen inkluderas kan de lära sig av varandra och få känna sig som en del av gruppen. Dock tycks det inte alltid vara det bästa för barn i behov av särskilt stöd att ständigt vara med resten av barngruppen. Vissa barn anses, både av intervjupersonerna och i litteraturen, ha svårt att fungera i en grupp under en längre tid, men små grupper anses fungera bättre än stora. En slutsats i studien är att pedagogerna på förskolan har en viktig roll för att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ska fungera på ett bra sätt, även om pedagogerna ibland kan behöva ett yttre stöd från specialpedagoger, föräldrar, extra resurspersonal eller yttre instanser. Det framgick även att barn i behov av särskilt stöd kan behöva få lite extra uppmärksamhet och stöd från pedagogerna för att de ska få utvecklas på bästa sätt och trivas på förskolan, precis som alla andra barn. / <p>Betygsdatum i Ladok:</p>

Syfte Syftet med studien är att undersöka hur lärare i fritidshem arbetar inkluderande med barn i behov av särskilt stöd och hur lärarna bedömer att en elev är i behov av särskilt stöd. Inledning Studien inriktar sig på hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i barngruppen på fritidshemmet och de möjligheter och svårigheter som finns knutet till detta område. Fritidshemmet ska komplettera förskoleklass och skola vilket innebär att det är relevant att lärare i fritidshem utgår från elevens och elevgruppens behov i arbetet på fritidshemmet. Fritidshemmet ska inte bara erbjuda alla elever en meningsfull fritid utan också arbeta med att skapa sociala band och stimulera elevernas lärande och utveckling. Studien kommer att utgå ifrån Nilholms (2007) teori om perspektiv på specialpedagogik. Teorin grundar sig på tre olika förhållningssätt, det kompensatoriska, det kritiska och dilemmaperspektivet. Metod Metoden som använts i studien är kvalitativ metod med intervjuer. Intervjuerna genomfördes med lärare i fritidshem. Metoden som använts i studien är baserad på semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Urvalet bestod av sex stycken lärare fördelat på två stycken skolor. Tre lärare på respektive skola. Resultat Alla pedagoger som intervjuats anser att de arbetar inkluderande men att det är ett osynligt arbete. De var också överens om att de behöver mycket mer utbildning inom området för att kunna arbeta mer effektivt med just inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Det är viktigt anser lärarna att de arbetar inkluderande och att de ger eleverna förståelse för olikheter för att motverka missförstånd elever emellan. Resurser till fritidshemmet lyser med sin frånvaro enligt de intervjuade och för att de elever som är i behov av särskilt stöd ska kunna stöttas bättre under tiden de är på fritidshemmet behövs mer personal.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger som arbetar inom förskolan ser på begreppet inkludering. Syftet är också att studera och analysera vilka pedagogiska strategier förskollärare och specialpedagoger använder sig av för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken på förskolan. Studiens teoretiska referensram utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Vi har valt en kvalitativ ansats där intervjuer av förskollärare och specialpedagoger har använts som datainsamlingsmetod. Resultatet i vår studie visar att det finns en osäkerhet på förskolan kring vad som menas med begreppet inkludering. Vi kan också se att vidareutbildning med betoning på specialpedagogik ökar medvetenheten om hur man arbetar inkluderande. Strategier som beskrivs för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken på förskolan är stöd i kommunikationen, vuxenstöd i den fria leken och att anpassa miljön efter barnens behov. Förskollärare efterfrågar tid till reflektion för att utveckla sina strategier och i detta arbete söker man stöd av specialpedagogen. Slutsatsen som kan dras är att förskollärarnas och specialpedagogernas förhållningssätt och syn på barnen spelar stor roll för vilka strategier man använder för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken. Förskollärarna blir själva verktyget i de strategier man använder. Trots att både förskollärare och specialpedagoger verkar sträva efter att arbeta med inkludering utifrån ett kritiskt perspektiv så ser vi att i slutändan används ändå strategier utifrån ett individuellt/ kompensatoriskt perspektiv.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att undersöka hur förskolan som verksamhet arbetar för att tillgodose inkluderingen av barn i behov av särskilt stöd.  Syftet  var  också  att  behandla  vilka  strategier  som  förskollärare  väljer  att  använda  i förhållande till inkludering av barn i behov av särskilt stöd.Metod: Denna studie är baserad på en systematisk litteraturstudie vilket är en sammanställning av tidigare forskning inom det valda ämnesområdet. Sökningen gjordes i flera olika databaser såsom  Primo,  Eric,  MUEP,  SPSM,  Diva  och  SwePub.  Studiens  metodologiska  bedömning utfördes med hjälp av valda inklusions- och exklusionskriterier.Resultat: 20 vetenskapliga artiklar, rapporter och avhandlingar involveras. Studierna hade en varierande metodologisk kvalitet, elva artiklar har värderats uppnå kraven för hög kvalitet och nio värderades ha medel kvalitet. Där fem stycken utöver dessa artiklar exkluderas på grund av att de bedömdes ha låg kvalitet. Resultatet av de vetenskapliga studierna visade att det finns flera   olika   strategier   som   förskollärare   använder   sig   av,   bland   annat   strukturerade arbetsmetoder, styrning och dokumentation av barn i behov av särskilt stöd. Det framkom att det  är  viktigt  när  barn  får  känna  sig  delaktiga  eftersom  det  påverkar  deras  utveckling  och lärande. Förskolans kvalitet kan även påverka inkluderingen med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet  har  även  visat  på  att  förskolan  som  verksamhet  bör  anställa  personal  med  rätt utbildning och kompetens för att främja inkluderingen och utvecklingen av barn i behov av särskilt stöd.