Den här studien syftar till att undersöka hur “en skola för alla” kan se ut i praktiken och hur verksamma lärare arbetar för att inkludera/integrera alla elever med fokus på elever som är i behov av särskilt stöd. Insamlad data har gjorts med hjälp av samtalsintervjuer med nio stycken pedagoger med blandade yrkesroller; rektorer, lärare och speciallärare. Materialet har sedan sammanfattats och analyserats utifrån de teoretiska perspektiven inkluderande integrering, segregerad integrering och psykosocialt perspektiv. Resultatet har visat att pedagoger måste vara beredda att möta alla individer och att deras förutsättningar kan se mycket olika ut. Definitionen av begreppet har betydelse för hur verksamheten utformats där antingen segregerande eller inkluderad integrering dominerar. Gemensamt för skolorna är att ett psykosocialt perspektiv lyser igenom och miljön är viktig utifrån ett inkluderingsperspektiv. Faktorer som påverkar inkluderingsarbetet kan vara tid, utbildning, samverkan med specialpedagoger och elevhälsa etcetera.

Syftet med studien är att undersöka vad lärare och fritidspedagoger anser att ett åtgärdsprogram är och hur samarbetet fungerar mellan de berörda pedagogerna. Därför behandlas först och främst litteraturinnehåll som hoppas ge en förståelse av barn i behov av stöd, åtgärdsprogram och samarbete i skola-fritidshem. I litteraturgenomgången framgår det olika aspekter om vad åtgärdsprogram är och vad det ska innehålla. Samarbetet överlag mellan fritidshem och skola presenteras i ett avsnitt i litteraturen. I metoden förklaras vår ostrukturerade intervjuform. Vi har utgått ifrån den sociokulturella teorin i den bemärkelse att vi lagt mycket tygnd på begreppen artefakt och samarbete. Åtgärdsprogram ser vi som en artefakt, alltså ett stöd som kan hjälpa barn i behov av stöd. Samarbetet för att vi tycker att den har en så viktig roll så att både eleverna och pedagogerna ska få så mycket stöd och hjälp som möjligt för lärandet. Resultatet av undersökningen visar på olika aspekter som kan ligga till grund för vad ett åtgärdsprogram är. Åtgärdsprogram kan ses utifrån flera aspekter, allt ifrån en artefakt att arbeta med men det kan också innebära hjälpmedel som datorer och ses som ett verktyg för elever att nå målen. Som stöd för elever kan åtgärdsprogram även ses som ett krav som kommit från Skolverket. När det kommer till samarbetet mellan skola och fritidshem vad gäller åtgärdsprogram var det många aspekter som framkom under intervjuerna. Tidsbrist och brist på resurs är två av många aspekter som uppkom. Samarbete anses viktigt trots att det sällan fungerar speciellt bra.

The purpose of the study is to find out how some teachers in Kenya reason about children in need of special support. To undertake the study the following question are used: How do some teachers in Kenya reason about children in need of special support? The study has been made with qualitative interviews in Kenya. A total of four teachers at primary school level have been interviewed. The decision to do qualitative interviews is made by the opportunity to get as comprehensive answers as possible from the respondents' reason about children in need of special support. Three different kinds of special education perspectives have been used in this study. The compensatory, the critical and the dilemma perspective. The compensatory perspective to see the child as the owner of the problem is the dominant perspective when the respondents define children in need of special support. In concrete situations the respondents says that they want to define the children's disorders to be able to give them special tasks outside the regular education. In broad reasons the respondents talk about an all-inclusive education and relates to the critical perspective. A dilemma perspective are shown when the respondents are not sure if their own education or the child's own education with special tasks is what is needed to be changed. Earlier researches show that more education and resources is needed for children in need of special support in Kenya. A common opinion in Kenya is that children in need of special support are possessed by demons but the teachers say they don't believe in demons and that it does not affect their education but one of the respondents said he is not absolutely sure if it affects him or not. / Studiens syfte är att undersöka hur några lärare i Kenya resonerar kring barn i behov av särskilt stöd. För att förverkliga syftet utgår studien ifrån följande frågeställning. Hur resonerar några lärare i Kenya kring barn i behov av särskilt stöd? Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer i Kenya. Sammanlagt har fyra verksamma grundskolelärare intervjuats. Valet av kvalitativa intervjuer baserades på att få så utförliga svar som möjligt av respondenternas resonemang kring barn i behov av särskilt stöd. Tre olika specialpedagogiska perspektiv har behandlats i studien. Det kompensatoriska-, det kritiska- och dilemmaperspektivet. Det kompensatoriska perspektivet är övervägande när det gäller respondenternas sätt att definiera och bemöta barn i behov av särskilt stöd. I konkreta situationer uppger respondenterna att de vill kunna bemöta barns behov genom att ge extra uppgifter utanför den vanliga undervisningen. I övergripande resonemang talar däremot respondenterna om en undervisning för alla barn och är då inne på det kritiska perspektivet. Det framkommer ett dilemmaperspektiv där respondenterna inte tydligt vet om de ska ändra sin egen undervisning eller om det är barnet som behöver extra uppgifter utanför den vanliga undervisningen. Tidigare forskning visar att mer utbildning och resurser kring barn i behov av särskilt stöd behövs i Kenya. En allmän uppfattning som finns i Kenya är att barn i behov av särskilt stöd är besatta av demoner men respondenterna säger själva att de inte tror på demoner och att det inte påverkar deras undervisning men en av respondenterna kan inte helt säkert säga om det påverkar honom eller inte.

Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka upplevelser, känslor och tankar som föräldrar till barn i behov av särskilt stöd har i mötet med förskola/skola. Samt att undersöka hur det kan upplevas att vara förälder till ett barn i behov av särskilt stöd. Forskningen utfördes genom att intervjua 6 föräldrar som har barn med Downs syndrom, diabetes, autism, muskelsjukdom och dyslexi. Metoden som användes för att analysera intervjuerna var med hjälp av fenomenologi och hermeneutik. Resultatet visar dels att föräldrar uppskattade pedagoger som anpassade pedagogik och miljö efter barnets behov samt att pedagoger förmedlade en helhetsbild om hur barnets dag sett ut. Resultatet visar även att föräldrar har upplevt svåra möten med förskola/skola. Det som upplevdes svårt var när kommunikationen mellan föräldrar och förskola/skola antingen uteblivit eller inte upplevts jämlikt. Eller när föräldrar upplevt att de inte blivit erkända som experter på sitt barn. Föräldrars berättelser synliggör att det finns glapp i mötet som utgör hinder i relationen. Glappen gör att föräldrar aldrig kan ge upp, de måste ständigt och jämt övervaka förskola/skola så att deras barn får möjlighet till att vara inkluderade och delaktiga i verksamheten.

I dagens samhälle har barngruppernas storlek och därmed belastningen på förskolepersonalen ökat. Studier visar att det idag finns cirka 10 % barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Oftast är vårdnadshavare inte medvetna om att deras barn har speciella behov men det finns en möjlighet att fånga upp dessa barn redan i förskolan. Studier har visat att tidiga interventioner ger en markant skillnad på dessa barns totala utveckling. Syftet med detta arbete är att undersöka på vilket sätt förskolepersonal i en kommun säger sig uppmärksamma och hantera barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i förskolan samt hur förskolorna involverar vårdnadshavarna. Studien har en kvalitativ utgångspunkt eftersom jag ville resonera kring förskolepersonalens sätt att tänka. Av denna anledning var semistrukturerade intervjuer en bra metod att samla in empiri. Därigenom hade jag möjlighet att se hur olika förskolepersonal resonerade i sina olika sociala kontexter. Jag tycker att jag har fått svar på mitt syfte med min undersökning. De flesta förskolor reagerar direkt när de uppmärksammar barn med speciella behov. Det är i arbetslaget förskolepersonalen ventilerar och reflekterar innan en konkret handling sätts igång. Förskolorna i studien har agerat olika beroende på hur arbetslaget har resonerat och det största hjälpmedlet de flesta förskolor har är kommunens stödcentrum och/eller resursenhet.

I läroplanen för förskolan (2010) framhålls att förskolan ska möta alla barn i sin utveckling samt att verksamheten ska anpassas efter barns olika behov. Utifrån detta tankesätt syftar studien till att öka kunskapen om hur förskollärare tacklar sin uppgift att arbeta inkluderande när barngrupperna tenderar att bli större. I en inkluderande verksamhet ska alla individer delta i en helhet, där olikheter accepteras och ses som värdefulla. För att ta del av förskollärares uppfattningar om verksamhetens vardag, valdes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Informanterna är förskollärare som har arbetat som förskollärare i minst femton år. De arbetar nu i grupper med över arton barn.     Resultatet av studien pekar på att informanternas erfarenhet är att barngruppernas storlek har ökat de senaste åren samt att detta tillsammans med styrdokumentens ökade krav på dokumentation ses som ett problem i arbetet med en förskola för alla. För att ha möjlighet att ta vara på barns olikheter samt ha möjlighet till att se i vilken utsträckning inkludering sker, pekar resultatet på ett sätt att hantera problemet med att dela de stora grupperna i mindre grupper. Vidare belyser informanterna förskolepersonalens närvaro som en viktig del för att lyckas med samarbetet som även det anses vara en av viktig förutsättning i arbetet med inkludering. Samarbetet ses även viktigt ur denna aspekt att förskollärarna tillsammans diskuterar vad som anses vara ”avvikande” i ett beteende. Att förhålla sig till vad som är ”normalt” och ”avvikande” upplever informanterna vissa gånger vara ett svårt uppdrag och där ses specialpedagogens roll som ett betydelsefullt stöd i arbetet med inkludering.

Studiens syfte är att belysa hur pedagoger i förskola och fritidshem beskriver barn i behov av särskilt stöd och vilka uppfattningar som finns beträffande specialpedagogens yrkesroll. Studien grundar sig i en hermeneutisk-fenomenologisk forskningsansats, vilket innebär att olika personers upplevelser och berättelser är i fokus. För att tolka det empiriska materialet använder vi oss av von Wrights tolkning av Meads intersubjektivitetsteori. I den beskrivs två möjliga perspektiv att betrakta individen utifrån: punktuellt eller relationellt. Perspektivvalet får konsekvenser för bemötandet av individen. Intervjuer har gjorts med tre fritidspedagoger och fem förskollärare i en sydsvensk kommun. Resultatet visar att synen på normalitet och avvikelse, pedagogisk miljö samt individuella förutsättningar är betydelsebärande faktorer när barn blir i behov av särskilt stöd. Erfarenheter av specialpedagogiska insatser handlar om att få konkreta tips och handledande samtal i arbetslagen, mer eller mindre kontinuerligt. Pedagogernas förväntningar handlar om specialpedagogens observerande och handledande funktion, i ett långsiktigt och förebyggande perspektiv. Pedagogerna vill hellre ha reflekterande pedagogiska samtal än snabba lösningar. Fritidspedagogerna anser att de specialpedagogiska insatserna i första hand kommer skolan till del.

Utifrån Lpfö98 (Skolverket, 2010) samt Skollagens paragraf 9 (SFS, 2010:800) om särskilt stöd i förskolan, framträder en oklarhet i tillvägagångssättet i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Då oklarhet om hur arbetet med barn i behov av särskilt stöd går tillväga är framträdande, samt att det är förskollärarna som ser och arbetar med dessa barn dagligen, har denna intervjustudie genomförts i syfte att undersöka vilka pedagogiska strategier för inkludering som finns att tillämpa. Samt att se vilka av dessa förskollärare använder sig av vid inkludering av barn inom autismspektrat i förskolan. För att få svar på detta har en intervjustudie utförts, fyra förskollärare har intervjuats. Intervjuerna har varit strukturerade med frågor som enbart varit relevanta i förhållande till studiens syfte. Intervjufrågorna har däremot varit ostrukturerade, då svarsmöjligheterna varit öppna. Trost (2010) beskriver att det är den intervjuade som bestämmer vilken struktur svaret får då frågorna är ostrukturerade. För att analysera det insamlade materialet har ljudinspelningarna från intervjuerna transkriberats, lyssnats på och lästs ett flertal gånger för att göra ett utrönande av vad den enskilde menar. Trost (2010) skriver att det i analysen av kvalitativa intervjuer kan framträda ett antal mönster ur de intervjuades egna föreställningsvärldar. Dessa mönster presenteras i resultatdelen i studien. De pedagogiska strategier som framkommit i denna studie är att de använder sig av bildscheman, detta för att göra dagarna lättare för barnet och att barnet kan gå till schemat själv och kolla. De kan då se hela dagens planering i bilder och det medför att de för att de känner ett lugn. De delar även in barngruppen i mindre grupper då barn inom autismspektrat har ofta, men inte alltid svårt att vara i en större barngrupp. Förskollärarna som intervjuades uttryckte att de försökte skapa mindre grupper för att barnet i fråga skulle kunna vara med och att när de hade mindre grupper så medförde de en lugnare miljö. De försöker även ha en så strukturerad miljö som möjligt med rutiner för att undvika överraskningar. Dessa strategier medför en lugnare miljö, vilket är precis vad barn inom autismspektrat är beroende av, det medför även att de själva kan känna sig trygga, de kan kommunicera med hjälp av bilder och bildscheman som i sin tur gör att de kan känna att de är en i gruppen och att de kan lyckas.

No description available.

Syftet med denna studie har varit att ta reda på hur man kan arbeta med inkludering av barn i behov av särskilt stöd och varför inkludering är viktigt. Arbetet utgår från en rektor och fyra lärares syn på ämnet. Arbetet innehåller även en begreppsgenomgång av de mest relevanta begreppen. Relevant litteratur och tidigare forskning tas också upp.   I resultatet framkom att inkludering är en process som sker kontinuerligt. Grunderna för denna process är att de vuxna har kunskap och förståelse för både barnet och dess behov. Pedagoger behöver ha kunskap om barns individuella utveckling för att kunna tillgodose deras behov. Vuxnas tillgänglighet blir också väsentlig då de intervjuade beskriver att det är av stor betydelse att vuxna finns till hands. En annan sak som tas upp är betydelsen av rätt bemötande av barnet, att man skapar en positiv känsla hos barnet av att lyckas och duga.   I litteraturen tas det upp att en inkluderande skola skapar ett demokratiskt samhälle. Och en förutsättning för att det ska kunna ske är att barn från olika hemförhållanden och kulturer möts i skolan. I skolan lär sig barn att acceptera olikheter och de tar del av varandras verkligheter.   Inte sällan har barn i behov av särskilt stöd bristande sociala förmågor. Redan från tidig ålder lär sig barn att samspela med varandra, men för att göra det måste dessa förmågor övas. Därför är leken viktig. Genom att möta olika situationer lär vi oss normer och regler. Som är grundläggande för vår sociala förmåga. En del barn behöver mer stöd i att lära sig samspela med andra barn. Den vuxne kan fungera som en handledare eller stöd för barnet.   Studiens resultat pekar på att den skola jag gjort min studie arbetar de mycket med inkludering. De har alltid inkludering som mål men ibland är de tvungna att plocka ut vissa barn ur gruppen för att sedan kunna inkludera barnet i klassen. De arbetar mycket med att hjälpa barn i det sociala lärandet. Genom att bygga på en relation byggt på förtroende kan de hitta vägar till barnet och ge stöd i samspelet med andra.   Studiens resultat pekar även på att samhället spelar stor roll för möjligheterna till inkludering. I ett segregerat samhälle blir det svårare att arbeta med inkludering.