Bakgrunden till denna studie har sin start då utbildningen till specialpedagog påbörjades på Högskolan i Kristianstad. Redan under den första terminen blir det specialpedagogiska uppdragets komplexitet tydligt och vilken påverkan interaktionen mellan rektorer, lärare och specialpedagoger har på utformningen och innehållet av det specialpedagogiska uppdraget. Tidigare forskning och rapporter kring det specialpedagogiska uppdraget bekräftar svårigheterna och utmaningarna att som specialpedagog arbeta enligt examensordningen. Istället för att ytterligare bekräfta dessa svårigheter är studiens syfte att lyfta fram var rektorer, lärare och specialpedagoger uppfattar att det specialpedagogiska arbetet blir till en gemensam framgångsfaktor. Via en enkät tillsammans med missivbrev kontaktades 25 rektorer, 25 lärare samt 25 specialpedagoger verksamma inom en större utbildningsorganisation i Sverige. I enkäten finns 7 påståenden att besvara utifrån en skala från 0 - 5 samt ange hur väl detta återspeglas i deras nuvarande verksamhet. 35 besvarade enkäten vilken utgör empirin för denna studies innehåll och resultat. Utifrån resultaten framkommer det att såväl rektorer, lärare och specialpedagoger är eniga inom flera områden där de anser att innehållet i det specialpedagogiska uppdraget blir en framgångsfaktor. I speglingen av deras nuvarande verksamhet återfinns inte framgångsfaktorn i motsvarande grad. En slutsats som kan dras utifrån denna studies resultat är att det inom verksamheterna behöver medvetandegöras om när, var och hur de upplever att det specialpedagogiska arbetet är en framgångsfaktor och tillsammans verka för att dessa framgångsfaktorer blir synliga och aktiva i verksamheten. / The background to this study begun when the education of the special educator began at the University of Kristianstad. Already during the first semester, the complexity of the special education mission becomes clear and what influence the interaction between principals, teachers and special educators has on the design and content of the special education mission. Previous research and reports on the special education mission confirm the difficulties and challenges to work as a special educator according to the degree scheme. Instead of further confirming these difficulties, the purpose of the study is to highlight where the principals, teachers and special educators perceive that the special education work becomes a common success factor. Via a questionnaire together with a letter of formal notice, 25 principals, 25 teachers and 25 specialists were contacted in a major educational organization in Sweden. In the questionnaire there are 7 statements to answer based on a scale of 0-5 and indicate how well this is reflected in their current business. 35 answered the questionnaire which constitutes the empirical content and results of this study. Based on the results, it appears that both principals, teachers and special educators agree in several areas where they consider the content of the special education mission to be a success factor. In the reflection of their current activities, the success factor is not equivalent. A conclusion that can be drawn from the results of this study is that the activities within the business need to be aware of when, where and how they feel that the special education work is a success factor and work together to ensure that these success factors become visible and active in the business.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om specialpedagogens yrkesroll i en organisation med tvålärarskap, utifrån vilka förutsättningar rektor ger och vilken funktion specialpedagogen får i organisationen. Genom en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer genomfördes med rektorer och specialpedagoger, analyserades resultat med stöd av systemteorin. Resultatet av intervjuerna visade att specialpedagogens roll i ett tvålärarskap kan se olika ut och formas utifrån lokala förutsättningar och relationer i högre grad än examensordningen. Både rektorer och specialpedagoger gav bilden av att specialpedagogen i en organisation med tvålärarskap främst agerar på grupp- och individnivå med undervisande och handledande uppdrag gentemot allmänlärarna. Slutsatsen av studien var att specialpedagogen i en organisation med tvålärarskap verkar på organisations-, grupp- och individnivå i olika stor omfattning. Viktiga faktorer som tid, relationer och mandat framkom för hur specialpedagogens roll formas i en organisation med tvålärarskap. Som vidare forskning skulle det vara av intresse att genomföra studien med ett större urval eller utifrån ett elevperspektiv där effekten för elever i behov av stöd studeras.

Syftet med vår studie är att genom fokusgruppsintervjuer belysa hur rektorer anser att de organiserar specialpedagogens uppdrag och hur denna organisering påverkar specialpedagogens funktion i skolan. Vi har valt att tillämpa ett organisationsteoretiskt perspektiv då vi menar att organiseringen av uppdraget är det som till största del påverkar arbetsuppgifterna. Särskilt fokus lägger vi på begreppen sensemaking och tool-dropping, vilka kort kan förklaras som att specialpedagogens funktion är meningsskapande för alla i verksamheten och hur verktyget specialpedagog kan och bör användas. Studien har relevans för det specialpedagogiska området då rektors kunskap om specialpedagogens kompetens har betydelse för vilka arbetsuppgifter specialpedagogen tilldelas. Vi har använt oss av en hermeneutisk ansats då vi tolkar rektorernas svar för att förstå hur de resonerar. Studiens empiriska material är insamlat med hjälp av fokusgruppsintervjuer. Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag fortfarande är otydligt för såväl rektorer som för lärare, vilket påverkar både specialpedagogens mandat och arbetsuppgifter. Det framkommer också att i talet om specialpedagogens funktion i skolan är rektorerna överens och samstämmiga i vilka huvudsakliga arbetsuppgifter en specialpedagog ska ha, men att inte alla lyckas omvandla detta i praktiken. I diskussionen lyfter vi vikten av att rektorer skapar en genomarbetad och klart uttalad arbetsbeskrivning som är väl förankrad hos både specialpedagog och lärare, som ett led i att stärka och förtydliga specialpedagogens uppdrag på skolorna.

Studiens syfte är att belysa hur pedagoger i förskola och fritidshem beskriver barn i behov av särskilt stöd och vilka uppfattningar som finns beträffande specialpedagogens yrkesroll. Studien grundar sig i en hermeneutisk-fenomenologisk forskningsansats, vilket innebär att olika personers upplevelser och berättelser är i fokus. För att tolka det empiriska materialet använder vi oss av von Wrights tolkning av Meads intersubjektivitetsteori. I den beskrivs två möjliga perspektiv att betrakta individen utifrån: punktuellt eller relationellt. Perspektivvalet får konsekvenser för bemötandet av individen. Intervjuer har gjorts med tre fritidspedagoger och fem förskollärare i en sydsvensk kommun. Resultatet visar att synen på normalitet och avvikelse, pedagogisk miljö samt individuella förutsättningar är betydelsebärande faktorer när barn blir i behov av särskilt stöd. Erfarenheter av specialpedagogiska insatser handlar om att få konkreta tips och handledande samtal i arbetslagen, mer eller mindre kontinuerligt. Pedagogernas förväntningar handlar om specialpedagogens observerande och handledande funktion, i ett långsiktigt och förebyggande perspektiv. Pedagogerna vill hellre ha reflekterande pedagogiska samtal än snabba lösningar. Fritidspedagogerna anser att de specialpedagogiska insatserna i första hand kommer skolan till del.

Syftet med följande arbete är att kunna förstå och klargöra hur den specialpedagogiska verksamheten i den undersökta kommunen är organiserad - hitta den röda tråden - för att få svar på vad man (politiker, förvaltningstjänstemän och rektorer) vill få ut konkret i verksamheten av specialpedagogiska insatser, vilket även rimligen bör avspeglas vice versa. Arbetet är en fallstudie med en fenomenografisk forskningsansats som omfattar en legitimeringsstege avseende specialpedagogisk verksamhet på en kommunal arena. Undersökningen utfördes i två faser där först specialpedagogiska arbetsuppgifter kategoriserades till en matris i vilken studiens ingående specialpedagoger fick uppskatta och fylla i fördelningen av sina arbetsuppgifter och vidare intervjuades sedan politiker, förvaltningstjänstemän och rektorer utifrån problemställningen: Vad vill man få ut konkret i verksamheten av specialpedagogiska insatser? Studien har sin teoretiska grund i ramfaktorteorin som visar vad som inte är möjligt och i KASAM-teorin som visar vad som är nödvändigt betraktade utifrån Foucaults maktperspektiv som utgår från den av makten drabbade, och i litteraturgenomgången behandlas stöd- och/eller spetspedagogik, lång- och/eller kortsiktiga perspektiv, implementeringsdjup samt specialpedagogens yrkesroll. Sammanfattningsvis pekade studiens resultat på att rektor var den som avgjorde hur den specialpedagogiska verksamheten organiserades lokalt sett och vidare på att det fanns potential att i högre grad utnyttja specialpedagogisk kompetens, i synnerhet på organisationsnivå. Studiens resultat bör betraktas som lokalt betingat med tanke på dess ringa deltagarantal och dess geografiska begränsning, dock bör det finnas ett visst mått av relaterbarhet.

Specialpedagogprogrammet uppkom 1990 men trots detta finns fortfarande oklarheter på skolorna vad specialpedagogens arbetsuppgifter är. Det märks att det på flera skolor råder en viss förvirring och i många fall bristande kunskap kring vad en specialpedagog ska göra. Vad jag också har uppmärksammat är att det finns olika förväntningar på yrket. Rektorns förståelse och intresse är viktigt för hur skolan organiserar upp arbetsuppgifterna för denna yrkesroll. De tilldelade arbetsuppgifterna som specialpedagogen får handlar om rektorns kunskap inom området.  Syftet med studien var att undersöka hur rektorer uppfattar specialpedagogers funktion och vad specialpedagogens arbetsuppgifter är, samt vad specialpedagogens betydelse är för elevhälsans arbete. Jag ville också veta vad rektorerna hade för vision av sin verksamhet. Det är en kvalitativ studie med hjälp av åtta intervjuer som genomfördes utifrån ett hermeneutiskt perspektiv då jag tolkar rektorernas svar om hur de samtalar och diskuterar om frågorna jag ställer.  Resultatet visar att det fortfarande finns en osäkerhet kring specialpedagogers arbetsuppgifter och roll på skolan vilket påverkar både skolan och specialpedagogens roll. Både specialpedagogens och speciallärarens arbetsuppgifter formas av den kultur som råder på skolan. Rektorerna är överlag överens om vad de vill att en specialpedagog ska arbeta med och vilka kvalifikationer de vill se hos en specialpedagog. Visionen om hur man som rektor vill att det ska vara skiljer sig ofta ifrån hur det ser ut i verkligheten. Vid en ny anställning tenderar rektorer att först se till skolans behov och det lokala behovet innan man tittar på examensförordningen när de utformar specialpedagogers arbetsuppgifter. I diskussionen lyfter jag vikten av att rektorer har en väl förankrad beskrivning utav specialpedagogtjänster och att det finns tydliga uppdrag för yrket för att yrket så få sitt rättamandat för sin utbildning. I resultatet av studien kan man se att rektorernas vision om specialpedagogens uppdrag på skolan är lika varandra, och att det finns en strävan om hur man vill använda specialpedagogens kompetens. Det framkommer däremot också att det inte alltid är så enkelt att upprätthålla den visionen, utan att specialpedagogen många gånger är en tillgång i andra uppdrag som egentligen inte är tillskriven specialpedagogen. Det kan exempelvis handla om att specialpedagogen arbetar till större del med elever istället för att arbeta för elever.

Detta examensarbete förväntas bidra med en systematisk kunskapsöversikt över vad tidigare forskning skriver fram kring föreställningar, förekomst och förutsättningar kring specialpedagogisk handledning och kvalificerade samtal som kompetensutvecklande verktyg. Valet av metod motiveras genom en mindre systematisk forskningsöversikt inom ramen av kursen ”Vetenskapsteori och forskningsmetod”  i specialpedagogprogrammet, vilken synliggör ett kunskapsglapp inom forskningsfältet. Det övergripande syftet är att genom en systematisk kunskapsöversikt bidra med kunskap om den specialpedagogiska handledningsfunktionen och specialpedagogens roll som kvalificerad samtalspartner som kompetensutvecklande verktyg. Vidare syftar studien till att bidra med systematisk kunskap kring hur professioner inom förskola och skola förstår användandet av och förhåller sig till specialpedagogisk handledning och kvalificerade samtal. Genom granskning av tidigare forskning synliggör studien utmaningar, hinder och möjligheter.

Vilken kompetens en specialpedagog har kan vara varierad - olika utbildningsbakgrunder, olika erfarenheter och olika möten med individer, grupper och organisationer formar oss som såväl yrkes-, som privatpersoner. I vår studie har vi utgått från den kompetens som vi förväntas ha enligt högskoleförordningen för specialpedagoger (SFS 2017:1111). Syftet med vårt examensarbete har varit att ta reda på hur specialpedagogens kompetens tillvaratas inom en skolas organisation. Vår uppfattning är att en skola behöver ha en vision av att vara en lärande organisation, en organisation som fokuserar på allas lärande och utveckling, en organisation i ständig förändring för att möta de utmaningar som uppstår i en skolas vardag.Vi valde att undersöka detta närmare genom att utföra semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem specialpedagoger och sju rektorer på fem skolor i södra Sverige. Intervjuerna analyserades med inspiration av en fenomenografisk ansats. Resultatet pekar på att skolans organisation kring specialpedagogens uppdrag skiljer sig åt. Rektors förståelse av de specialpedagogiska uppdraget avspeglas i sättet att organisera skolan. Specialpedagogen har en mångfacetterad yrkesroll och i stort sett ingen av de skolor vi besökt utformas specialpedagogens arbete på samma sätt, även om det finns likheter. Vi uppfattar, i likhet med tidigare forskning, att specialpedagoger ofta får uppdrag som till stora delar är mer lika ett specialläraruppdrag, det vill säga arbete med elever istället för att arbeta för elever. Vi fann också att skolutveckling är ett område som specialpedagoger har svårt att göra anspråk på. Internationella studier pekar på liknande resultat avseende specialpedagogens yrkesroll.Utifrån vår empiri kan vi dra några slutsatser då vi tycker oss kunna se att ju närmare en skola är definitionen av en lärande organisation, desto bättre tillvaratar man specialpedagogens kompetens. Som teoretisk förankring valde vi att använda oss av systemteori, Senges definition av en lärande organisation och Scherps VISKA-modell. / The skills of a special educator can be varied - different educational backgrounds, different experiences and different encounters with individuals, groups and organizations shape us as both professionals and individuals. In our study, we have started from the competence that we are expected to have according to the Higher Education Ordinance for special educators (SFS 2017: 1111).The purpose of our degree project has been to find out how the special educator's competence is utilized within a school's organization. Our view is that a school needs to have a vision of being a learning organization, an organization that focuses on everyone's learning and development, an organization in constant change to meet the challenges that arise in a school's everyday life.We chose to investigate this in more detail by conducting semi-structured qualitative interviews with five special educators and seven principals at five schools in southern Sweden. The interviews were analyzed with inspiration from a phenomenographic approach.The results indicate that the school's organization around the special educator's assignment differs. The principal's understanding of the special education assignment is reflected in the way the school is organized. The special educator has a multifaceted professional role and virtually none of the schools we visited design the special educator's work in the same way, even though there are similarities. We perceive, as in previous research, that special educators often receive assignments that are largely more like a special needs teacher assignment, ie work with students instead of working for students.We also found that school development is an area that special educators have difficulty claiming. International studies point to similar results regarding the special educator's professional role.Based on our empirical data, we can draw some conclusions as we think we can see that the closer a school is to the definition of a learning organization, the better one utilizes the special educator's competence.As a theoretical foundation, we chose to use systems theory, Seng's definition of a learning organization and Scherp's VISKA model.

Studien har undersökt huruvida den specialpedagogiska diskursen så som den presenteras i examensordningen kan sägas generera en hyperreell specialpedagogisk yrkesroll. Det empiriska materialet bestående av examensordningarna för specialpedagogutbildningen (1993-2017) har analyserats med diskursteoretisk metod för att sedan placeras i relation till Jean Baudrillards teorier om det postmoderna samhällets simulerade verklighet. Studiens resultat visar att om examensordningens specialpedagogiska diskurs placeras inom ramen för en Baudrillariansk analys så finns det gemensamma nämnare som kan tolkas som genererande en hyperreell yrkesroll. Dessa gemensamma nämnare diskuteras med hjälp av tidigare forskning, diskursteori och Baudrillards teoretiserande av fenomen inom ramen för det postmoderna samhället. De specialpedagogiska implikationer som skulle kunna bli konsekvensen av ett hyperreellt yrkesutövande utreds också och placeras i en mer konkret, elevnära kontext.

Målet är att öka kunskapen om hur specialpedagoger kan agera och reagera i sina olika yrkesroller vid möten med olika uppdrag. Denna intervjustudie omfattar fem specialpedagogers möte med fem utvalda uppdrag och dess uppdragsbeskrivningar. De utvalda uppdragen är; Dokumentationsuppdraget, Läroplansuppdraget, Inkluderingsuppdraget, Yrkesuppdraget (speciallärare/specialpedagog) och Elevhälsouppdraget. Specialpedagogernas möten med ovanstående uppdrag är tolkade ur ett gatubyråkratiskt perspektiv, enligt Lipsky´s teori om street-level-bureaucrats. Enligt denna teori betraktas anställda inom offentlig verksamhet som gatubyråkrater, således räknas specialpedagoger som gatubyråkrater (men benämns som specialpedagoger i studien). Fokus i studien är på specialpedagogernas grad av handlingsutrymme och deras identifiering av förbättrings- respektive försämringsfaktorer i de olika uppdragen och vilka yrkesroller specialpedagogerna intar gällande de olika uppdragen. Resultatet visar i korthet att:Dokumentationsuppdraget – upplevs som en förbättringsfaktor och medför ett stort handlingsutrymme, vilket specialpedagogerna själva tagit på sig aktivt och medvetet i sina yrkesroller.Läroplansuppdraget – upplevs enligt specialpedagogerna av eleverna som försämrande men av lärarna som förbättrande. Handlingsutrymmet upplevs som litet i mötet med uppdraget.Inkluderingsuppdraget – upplevs vara starkt beroende av den egna verksamhetens lednings inställning till begreppet. Finns det ett stort handlingsutrymme för specialpedagogerna i samspel med elev/hem/lärare ses uppdraget som förbättrande men diametralt motsatt om handlingsutrymmet är litet.Yrkesuppdraget (speciallärare/specialpedagog) – upplevs som irrelevant då samtliga intervjuade specialpedagoger anser att skolans behov bör avgöra uppdraget – inte yrkesdefinitionen. Stort handlingsutrymme om skolans behov får avgöra och anses då som förbättrande. Litet handlingsutrymme om yrkena hålls för strikt åtskilda eller enbart ena yrkesgruppen finns representerad vilket kan leda till en försämring av den mindre flexibla verksamheten.Elevhälsouppdrag – upplevs som en icke-fråga då samtliga specialpedagoger alltid varit självklara medlemmar däri. Handlingsutrymmets storlek är beroende av elevhälsans organisation och dess mötesstruktur. En försämringsgrad finns inte gällande denna fråga, utan bara olika grader av förbättring.