Jeppsson, Kristina & Persson, Sophie (2013): Pedagogers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. En studie om pedagogers arbete med barn i behov av särskilt stöd. Malmö: Lärarutbildningen Malmö Högskola I det här arbetet studeras hur pedagoger förhåller sig till barn i behov av särskilt stöd, samt hur arbetet fungerar. De frågeställningar som studien utgår från är: hur pedagoger går tillväga då de tror att något barn är i behov av särskilt stöd, vilken kompetens bör pedagoger ha, vilka resurser som tilldelas barn och pedagoger och hur föräldrasamverkan samt arbetet med barn i behov av särskilt stöd fungerar. Tidigare forskningar visar att pedagoger och barn inte tilldelas de kompetenser och resurser de är i behov av, och att föräldrasamverkan kan vara en utmaning. Vidare visar forskning att få pedagoger kartlägger barn som är i behov av särskilt stöd, att föräldrar ska tilldelas kontinuerliga samtal och på så sätt bli delaktiga i sina barns verksamhet. Studien är gjord på olika förskolor, där intervjuer har skett med pedagoger, specialpedagoger och förskolechefer. Intervjuerna har sedan sammanfattats, strukturerats, kopplats till referenser och analyserats. Några av de resultat studien visar är att pedagoger anser att för lite resurser tilldelas barn samt pedagoger, att det förekommer för stora barngrupper, och att det finns tidsbrist i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Alla pedagoger, specialpedagoger och förskolechefer tar upp vikten av att kartlägga barnen samt att detta är något som sker rutinmässigt. Vidare visas att det för pedagoger kan upplevas svårt att ta upp känsliga ämnen med föräldrar, och att det då krävs en bra relation med föräldrarna vilket underlättar samverkan.

Denna studie belyser i vilken mån elever i behov av särskilt stöd blir inkluderade i verksamheten. Studiens syfte är att se hur pedagogerna arbetar med inkludering av dessa elever i den dagliga verksamheten. Studien syftar även mot vad för sorts handledning och stöd lärarna kan få ta del av. Dessutom har det genomförts intervjuer med pedagoger och flera specialpedagoger. Det har även genomförts observationer av en verksamhet där det finns barn i behov av särskilt stöd. Resultatet av studien var att inkludering av barn i behov av särskilt stöd sker genom att visa hänsyn till den övriga gruppen genom att bland annat dela upp barngruppen i smågrupper, på så sätt blir det lättare för pedagogerna att ta tillvara på och se varje enskilt barn och visa hänsyn till deras behov.

ABSTRACTKlang, Malin (2015). Pedagogisk miljö i förskolan ur ett specialpedagogiskt perspektiv (Learning environment in preschool from a special educational perspective). Specialpedagogprogrammet, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskola.BakgrundFörskolan har som uppdrag att erbjuda barnen en trygg miljö som utmanar till lek och aktivitet. Verksamheten ska anpassas till alla barn och de barn som behöver mer stöd och stimulans ska få detta. Min erfarenhet av förskolan är att pedagogerna i allmänhet är duktiga på att fånga upp barn som skapar oro. Däremot upplever jag att problemen ofta läggs på barnen själv. Många utgår ifrån att det är barnet som ska åtgärdas istället för den pedagogiska miljön den befinner sig i. Syfte och preciserade frågeställningarStudien undersöker om det enligt verksamma pedagoger finns ett samband mellan den pedagogiska miljön och barns agerande. Den belyser även pedagogers definitioner av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Slutligen undersöks tankarna om specialpedagogens roll i förskolan. Syftet med studien är att utforska tankarna om den pedagogiska miljön ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Preciserade frågeställningar är: •Hur tänker pedagoger kring den pedagogiska miljöns betydelse i relation till identifikationen och arbetet med barn i behov av särskilt stöd?•Hur definierar pedagoger begreppet ett barn i behov av särskilt stöd?•På vilket sätt anser pedagoger att de kan ta hjälp av specialpedagoger vid utformandet av den pedagogiska miljön i förskolan?TeoriStudien utgår från det sociokulturella perspektivet genom att lyfta interaktionen mellan barn, pedagoger och miljö i förskolan samt specialpedagogens roll i detta. Den tar även stöd i systemteorin där individ och organisation ses som ett system där förändringar i den ena delen påverkar den andra. Studien lyfter även olika specialpedagogiska perspektiv.MetodSyftet med studien är att belysa pedagogers tankar och åsikter. Därför utgår den från kvalitativ forskning genom halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna har spelats in och därefter transkriberats. De har därefter analyserats ur ett hermeneutiskt perspektiv. ResultatDet framgår tidigt att många pedagoger likställer den pedagogiska miljön med fysisk miljö. Stort fokus läggs på materialet och dess betydelse för barnen. Tankarna om den sociala miljön kretsar till stor del kring samspelet mellan barnen medan däremot samspelet mellan vuxen och barn inte nämns alls. Pedagogerna påtalar hur barns agerande kan påverkas av miljön men även här pekas det endast på den fysiska miljön. Som barn i behov av särskilt stöd nämns främst de barn med språkproblem, de barn som inte kan koncentrerar sig eller de barn som har svårt med social samspelet. Det är framförallt dessa barn som skapar problem och oro i barngruppen som pedagogerna pratar om. Pedagogerna upplevs som medvetna om sin egen betydelse för barnen och är måna om att försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt för alla. Det finns en önskan om en specialpedagog som är närvarande och delaktig i verksamheten mer frekvent än den är idag. Det som framgår tydligt är synen på en specialpedagog som expert och den som har mer makt och kunskaper än andra. Dessa kunskaper vill pedagogerna kunna använda i handledande samtal, i samtal med föräldrar och för att få konkreta tips och förslag på arbetssätt eller material.Specialpedagogiska implikationerDet finns mycket att vinna i att göra en specialpedagog delaktig i utformandet av den pedagogiska miljön. Specialpedagogens kunskaper kan användas i alla nivåer i organisationen för att få en bättre överblick på var eventuellt problemskapande beteende ska åtgärdas.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på inkludering i undervisningen för barn i behov av särskilt stöd. Utifrån vårt syfte vill vi bidra med mer kunskap till inkluderingsarbetet i undervisningen i förskolan. En kvalitativ metod har använts för att samla in den information som behövts för att genomföra undersökningen. Den kvalitativa metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer och studien belyser förskollärares uppfattningar. För att bearbeta materialet har en fenomenografisk metod använts. Vårt teoretiska ramverk i studien är det specialpedagogiska, relationella och kategoriska perspektivet, och används för att analysera vårt insamlade empiriska material.Resultatet visar att förskollärarna har en samsyn gällande vad inkludering innebär i undervisningen för barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna i studien beskriver att inkluderingsarbetet har stor betydelse för hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i undervisningen. Dessutom beskriver de hur relationer är en betydande del av inkluderingsarbetet. Skillnaden utifrån intervjuerna visade att en av förskollärarna hade en annan syn på vilka barn som är i behov av särskilt stöd, samt att stödet som tillämpades grundades på kartläggning som framhöll differentieringar hos barnen.Slutsatsen visar att samtliga respondenter menar att relationer är en väsentlig del av att vara inkluderad i förskolans verksamhet, och därmed inkluderad i undervisningen. Barnen ges möjligheter till utveckling och lärande i enlighet med läroplanen för förskolan där alla barn utifrån individuella förutsättningar och behov ska få känna delaktighet.Det framgår av merparten av respondenterna att inkluderingsarbetet pågår under hela dagen och att förskollärarna i sitt dagliga arbete har tillgång till adekvat stöd för att säkerställa inkludering av alla barn.

Denna undersökning ger en inblick i hur pedagoger beskriver inkludering av förskolebarn i behov av särskilt stöd. I läroplanen för förskolan kan man läsa att alla barn ska få en likvärdig utbildning utifrån sina individuella behov (Skolverket, 2018, ss. 6–7). Förskolan arbetar ständigt med att utveckla sitt arbetssätt för att inkludera och möta alla barns individuella behov. Trots detta vittnar pedagoger om att det finns svårigheter med att tillgodose barnen de behov de har rätt till. I denna studie kommer de anpassningar och hjälpmedel lyftas fram som pedagogerna idag beskriver att de använder för arbetet med inkludering. Samt vad som skulle bidra till en ökad inkludering för barn i behov av särskilt stöd. Inkludering innebär att alla barn ska ha rätt till stöd och anpassningar för att lyckas och utvecklas (Skolverket, 2018). Syftet med denna undersökning är att studera hur pedagoger beskriver inkludering av förskolebarn som är i behov av särskilt stöd. Utifrån syftet finns det två frågeställningar; hur beskriver pedagoger att inkludering av barn i behov av särskilt stöd går till och vilka hinder beskriver pedagoger att det finns med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. I undersökningen används en self-report som datainsamlingsmetod. I undersökningen har totalt 14 pedagoger medverkat, samtliga är verksamma i förskolan. Den data som samlats in har analyserats och bearbetas utifrån tidigare forskning och den transcendentala fenomenologin som Husserl har grundat (Denscombe, 2017, s. 194). Resultatet av undersökningen visar på hur deltagarna beskriver fenomenet inkludering och hur de arbetar med detta i den pedagogiska verksamheten. Det återges flera exempel på hur de arbetar med att inkludera barn i behov av särskilt stöd, bland annat hur de delar barnen i mindre grupper, använder sig av TAKK och bildstöd. Deltagarna är samstämmiga om att det är ett viktigt område som ständigt är under en process. Det finns inget entydigt sätt att arbeta med inkludering då det är beroende på de enskilda behoven som barnen har. De beskriver att de använder sig av den kompetens och de resurser som finns att tillgå. Hinder som de beskriver med fokus på inkludering bottnar i brist på ekonomiska resurser och kompetensutveckling. Det återges exempel på vad som skulle underlätta arbetet med inkludering och vad för stöd som de skulle behöva för att ge varje barn den individuella anpassning som de har rätt till.

Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka hur förskollärare identifierar barn i behov av särskilt stöd inom förskolans verksamhet, men även att höja medvetenheten kring detta viktiga ämne. Studien utgår ifrån en kvalitativ metod i form av enskilda intervjuer med förskollärare som arbetar i en förskoleverksamhet. Det material som samlats in har bearbetats utifrån Rennstam och Wästerfors (2015) dvs sortera, reducera och argumentera, samt tolkats och analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet av detta presenteras i resultatavsnittet i form av två huvudkategorier samt tre underkategorier utifrån studiens forskningsfrågor. Resultat visar att det finns betydande skillnader mellan förskollärarna gällande såväl kompetens i ämnet, som metoder för att identifiera barn i behov av särskilt stöd. Sammantaget visar resultatet att de barn som definieras av förskollärarna som ett barn i behov av särskilt stöd inte är någon klart avgränsad grupp, men att de ändå skiljer sig från majoriteten på något område exempelvis genom sociala svårigheter, fysiska eller psykiska svårigheter. Vidare visar det också att miljön kan ha stor betydelse för huruvida ett barn anses vara i behov av särskilts stöd eller i vilken omfattning de behövs.

Syftet för föreliggande studie är att undersöka på vilket sätt förskollärarenuppfattar att hens yrkeskompetens möjliggör en likvärdig utbildning iförskolan för barn med autismdiagnos. Studien genomfördes som en kvalitativanalys, där data samlades in genom sex intervjuer med sex legitimeradeförskollärare i tre olika kommuner i Sverige. Intervjuerna spelades in medhjälp av ljudupptagning för att sedan transkriberas. Analysen avinformanternas svar genomfördes med hjälp av kategorisering av de svar somerhölls. I resultatet framkom att ingen av informanterna upplevde sig haerhållit en tillräcklig kompetens för att skapa en likvärdig förskola för barnmed autismdiagnos. Under intervjuerna framkom en skillnad mellan denkompetens som informanterna erhållit, den formella kopplades till derasförskollärarutbildning, samt den reella kompetensen som de erhållit i olikamöten gällande barn med autismdiagnos. Förskolans utbildning för barn medautismdiagnos upplevs inte likvärdig utifrån informanternas svar, vilket får tillföljd att förskolans utbildning inte är likvärdig för barn med autismdiagnos.Studiens resultat kan komma att leda till vidare implikationer gällande hurkompetensutveckling sker för yrkesverksamma förskollärare och hurförskollärarutbildningen utformas på olika lärosäten runt om i landet, i syfteatt skapa en likvärdig förskola för barn med autismdiagnos.

Bakgrund Barn som vistas på förskolan har med sig olika erfarenheter och behov som förskollärare behöver tillgodose. Tidigare forskning påvisar hur definitionen av begreppet barn i behov av särskilt stöd är svävande, begreppet ger ett stort tolkningsutrymme för de som verkar inom förskolans kontext. Genom intervjuer undersökte vi hur förskollärare och specialpedagoger uppfattar begreppet. För att bidra med kunskapen av hur begreppets innebörd påverkar förskolans praktik. Syfte Det övergripande syftet med studien är att bidra med kunskap om vilka uppfattningar som finns inom förskolans kontext kring begreppet barn i behov av särskilt stöd. Syftet är också att studera uppfattningar av hur verksamheten berörs av barn som anges ha särskilda behov. Metod Studien är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer där frågorna ger informanterna möjlighet att reflektera och ge sina uppfattningar kring innebörden av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Resultat Resultatet visar att generella uppfattningar om innebörden av begreppet barn i behov av särskilt stöd som, avvikande beteenden och där barnen inte uppnår förskolans normer och förväntningar. Dessa beteenden beskrivs som kognitiva störningar, språk och kommunikation, koncentrationssvårigheter och utåtagerande beteenden. Resultatet visar också att stora barngrupper, en upplevelse av brist på tid och resurs samt vilken kunskap och utbildning man har är faktorer som uppfattas påverka arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna uppfattar att de behöver anpassa verksamheten i form av mindre grupper, säranpassningar och med verktyg som TAKK och bildstöd. Vidare visar resultatet dilemman som uppstår i samarbetet med olika instanser, förskollärarna får redskap för att arbeta med dessa barn men inte hur det kan appliceras i verksamheten.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar av fenomenet digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd. Studien var kvalitativ och utgjordes av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med stöd av en intervjuguide. Respondenterna utgjordes av legitimerade förskollärares med minst två års arbetslivserfarenhet av förskolläraryrket. I delstudie två deltog dock en legitimerad förskollärare med mindre än två års erfarenhet. Studien utformades utifrån två separata delstudier. Det teoretiska perspektivet i studien var fenomenografi och ansatsen löpte som en röd tråd genom alla kapitel i studien. De centrala begrepp som användes i studien var erfara, fenomen, kategorier, kritiska aspekter och utfallsrum.  Det empiriska material som producerades analyserades med hänsyn till det teoretiska perspektivet samt frågeställningar och syfte. Frågeställningarna konstruerades utifrån syfte och teoretiskt perspektiv.  Resultatet visade att förskollärare erfar fenomenet (Marton, 1981) digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd på skilda sätt. Förskollärare erfar således fenomenet digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd som någonting som möjliggör, begränsas, medför krav, kräver förutsättningar och behöver anpassas samt påverkar. Resultatet visade tillika att olika aspekter behövde urskiljas kring fenomenet för att på bästa sätt möjliggöra för inkludering och lärande. Några av de aspekter som urskildes var lek, kommunikation, ekonomi, kompetens samt pedagogiskt innehåll. En slutsats kring resultatet är att arbetet med digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd är krävande. Arbetet med digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd behöver få ta tid eftersom det skapar ytterligare möjligheter till inkludering och lärande för barn i behov av särskilt stöd.

Denna studie har fokus på tydliggörande pedagogik inom området specialpedagogik. Studiens syfte var att bidra till kunskap om hur tydliggörande pedagogik kan tillämpas i förskolan för att tillgodose barns behov samt vad denna tillämpning kan medföra till förskolans verksamhet genom att undersöka förskollärares beskrivning. En kvalitativ forskningsansats valdes och intervjuer med tre olika förskollärare som hade arbetat med tydliggörande pedagogik på förskola genomfördes i en kommun. För att insamla ytterligare data genomfördes även observationer samtidigt med intervjuerna för att se miljöer som tydliggörande pedagogik tillämpades i. Studiens resultat visar att i användning av tydliggörande pedagogik finns det olika sorter av stöd såsom visuella stöd: bilder och tecken samt strategier: rutiner och struktur. Sådana stöd kan gynna alla barn såsom barn i behov av särskilt stöd och andra barn. Således är det viktigt att pedagoger ska beakta både hela barngruppen och specifika barn som behöver särskilt stöd i användning av dessa stöd. Resultaten påvisar även att användning av tydliggörande pedagogik kan bidra till likvärdig och inkluderande förskola. Däremot kan det poängteras utifrån resultaten att utvecklingsanalys som utgår från olika perspektiv och synsätt på barns behov och dess funktion i verksamheten är nödvändig för att förverkliga denna förskola.