Studiens syfte var att undersöka förskollärares erfarenheter av specialpedagogisk handledning i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Med utgångspunkt i en fenomenologisk ansats undersöktes därför fyra förskollärares erfarenheter av samverkan med specialpedagog. För att samla in empiri har kvalitativa intervjuer genomförts som sedan har bearbetats och analyserats tematiskt. Studiens resultat visar att den specialpedagogiska handledningen värderas högt av förskollärarna samt bidrar till kompetensutveckling. Förskollärarna i studien visar på ett relationellt synsätt där problemet inte ses ligga hos barnet. Handledning genomförs oftast enskilt med den pedagog som ansvarar för det barn som är i behov av särskilt stöd. Det saknas organisatoriska förutsättningar för att genomföra handledningen med hela arbetslaget. Vidare visar resultatet att specialpedagoger nu arbetar i team och har ansvar för ett större område än tidigare. Det framkommer att tillgången till specialpedagogiskt stöd ser olika ut beroende på var i kommunen förskolan ligger.

Fysisk aktivitet är viktigt för alla individer för en god hälsa och ett gott välbefinnande och inte minst för barnens lärande och utveckling. Därför undersöks hur förskollärare uppfattar deras möjligheter samt begränsningar på ett likvärdigt sätt arbeta med fysisk aktivitet tillsammans med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien har en kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Undersökningen utgår från specialpedagogiska perspektiv med fokus på ett kompensatoriskt, kritiskt samt ett dilemmaperspektiv. Intervjuerna och resultatet analyserades i två steg, först utifrån en tematisk analys bestående av sex steg, sedan i en teoretisk analys. Resultatet visar en enad förståelse hos förskollärarna vad fysisk aktivitet är samt betydelsen av att vara fysisk aktiv i förskolan. De beskriver även att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett komplext begrepp som kan vridas och vändas. Förskollärarnas uppfattning om fysisk aktivitet tillsammans med barn i behov av särskilt stöd visar sig på olika sätt utifrån de specialpedagogiska perspektiven. Förskollärarna intar olika specialpedagogiska perspektiv i olika situationer beroende på barnets behov och förutsättningar / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Abstrakt Studien syftade till att belysa och problematisera hur normalitet och avvikelse konstrueras inom förskolans utbildning och vilka konsekvenser det får för övergången till (sär)förskoleklass för de barn som faller inom kategorin avvikande. Studien har en kvalitativ ansats, data genererades övervägande från fokusgrupper som bestod av förskollärare, barnskötare, verksamhetschefer och specialpedagoger alla med erfarenhet av uppskjuten skolplikt. Data genererades även utifrån dokument som bland annat bestod av pedagogiska kartläggningar och bedömningar av barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Resultatet av fokusgrupperna visar att barn behöver inneha vissa förmågor och kunskaper inför övergången till den obligatoriska förskoleklassen samt att bristande kommunikativa och sociala förmågor ligger till grund för att ett barn anses vara i behov av särskilt stöd i förskolan. Resultaten visar även att de möjligheter och begränsningar för barns fortsatta utveckling och lärande i förskolan under den uppskjutna skolplikten är i hög grad beroende av de lokala förutsättningarna i miljö och organisation. I dokumentation av barns förmodade problematik synliggör resultaten ett bristperspektiv på individnivå. Sammanfattningsvis leder detta till en bristande likvärdighet i urskiljningen av barn inför eventuell placering i förskoleklass och de möjligheter som ges för de barn som blir föremål för uppskjuten skolplikt.

Studien undersöker inkludering av barn i behov av särskilt stöd i undervisningen, där barnets rätt till inkludering är lagstadgat och framfört av flera olika styrdokument som har relation till förskolan. Inkludering är mångfacetterat och kan definieras och uppfattas på olika sätt, vilket gör det intressant att undersöka hur inkluderings begreppet yttrar sig i relation tillpedagogernas handlingar och attityder. Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers (förskollärare och barnskötare) attityder till inkludering av barn i behov av särskilt stöd i undervisningen. Samt vilka strategier som förskolläraren använder sig av för att inkludera alla barn i morgonsamlingen. Metoderna för insamling av data var flermetodsforskning där vi använde oss av en enkät och observationer. I enkäten deltog 332 informanter och observationerna utfördes under fem dagar. Resultatet från enkäten och observationerna analyserades och tolkades med hjälp av de tre specialpedagogiska perspektiven som Nilholm har framtagit.  Enkätens resultat visade att det finns en samsyn som är positiv bland informanternas uppfattningar och attityder, där barnskötarna i högre grad är mer positivt inställda till inkludering av barn i behov av särskilt stöd i undervisningen. I resultatet framkom det att förskolläraren använder av sig olika strategier för att bemöta barnens olikheter. Förskolläraren använder sig av ett tydligt ledarskap, olika kroppsliga och materiella resurser. Samt anpassar sin samling efter barnens behov för att skapa inkludering för barn i behov av särskilt stöd.

Syftet är att få en insikt hur det är att arbeta med barn i av särskilt stöd ur ett pedagogiskt perspektiv. Detta för att skapa större kunskap och förståelse inom ämnet för oss som blivande pedagoger. Frågeställningar-Hur ser pedagoger respektive specialpedagoger på barn i behov av särskilt stöd?-Vad är viktigt i mötet och relationer med barn i behov av särskilt stöd enligt pedagoger och specialpedagoger? -Hur kan pedagoger arbeta med och för barn med behov av särskilt stöd? Kvalitativ metod i form av enkäter och intervjuer.Vi kom fram till i vår undersökning att barn i behov av särskilt stöd finns mer eller mindre överallt inom förskolan. Antalet barn som har svårigheter har ökat med åren och det är idag vanligt att de inte har någon diagnos. Behoven hos dem kan därför se olika ut, men alla pedagoger i undersökningen är överrens om att en god relation är viktig i mötet med dessa barn.En god relation menas med att man som pedagog är engagerad och intresserad av varje enskilt barn.Pedagogerna i undersökningen har ofta mött barn som har koncentrationssvårigheter som anses enligt dem både kan vara bestående eller temporärt. Oavsett om man arbetar med barn som är i behov av särskilt stöd eller inte är det viktigt att våga ställa krav. Vid arbetet med barn i behov av särskilt stöd anser pedagogerna att det uppstår problem då barngrupperna blir större och det blir nedskärningar av personal. De använder sig av resursteam i form av bland annat specialpedagog eller annan experthjälp i så stor utsträckning som möjligt.

Studiens syfte är att belysa förskollärares uppfattning om de två olika begreppen barn i behov av särskilt stöd och inkludering. Studien tar också upp hur förskollärarna uppfattar sitt eget agerande för en inkluderande förskoleverksamhet. Studien tar avstamp i det sociokulturella perspektivet som ligger till grund för studiens förståelse. Vidare lyfts även inkluderingsbegreppet där de relationella kontra kategoriska perspektiven tas upp tillsammans med specialpedagogiken och ett normalitetsavsnitt. Genom kvalitativa intervjuer med fem utbildade förskollärare med olika erfarenhet har jag fått fram resultatet i denna studie. Det som syns tydligast i resultatet är förskollärarnas positiva inställning till inkluderingen. Men det framkommer även tydligt att de anser sig sakna kunskap inom området.

Syftet med följande arbete är att få en bild av hur fritidspedagoger och biträdande rektorer ser på möjligheten för barn med neuropsykiatriska funktionshinder att få stöd under sin vistelse på fritidshem.MetodMed den kvalitativa metoden ostrukturerade intervjuer, har jag samtalat med fritidspedagoger och biträdande rektorer om vilket stöd barn med neuropsykiatriska funktionshinder får på fritidshemmet samt vem som identifierar barn i behov av särskilt stöd.ResultatEn sammanfattning av resultatet visar att rollosäkra fritidspedagoger med bristande kunskaper är ansvariga för att identifiera de barn och det stödbehov som finns. Detta behov kommuniceras till den biträdande rektorn, som inom de organisatoriska och ekonomiska ramarna, beslutar om eventuellt stöd till barnet och handledning till fritidspedagogen. Nyckelord: Barn i behov av särskilt stöd, fritidshem, neuropsykiatriska funktionshinder / The aim with this essay is to get the wiew of how schoolage childcarepedagogues and assistant headmasters see the possibility for support to children with neuropsychiatric disabilities during their stay in schoolage childcare. With the qualitative method of unstructured interviews I have had conversations with schoolage childcarepedagogues and assistant headmasters about what kind of support children with neuropsychiatric disabilities recieve at the schoolage childcare and the responsibility of identifying children who need special support. ResultA summary of the result reveald that roleunsecure schoolage childcarepedagogues with little or no knowledge are responsible for identifying the children who need support and what kind of support the need. The pedagogues then communicate this to thier assistant headmasters who then makes the decision whether or not to support the child and the pedagogue. The decision has to be made according to the organisatoric and economical frames within the system.

Detta examensarbete är en studie som baseras på det empiriska materialet från kvalitativa intervjuer angående pedagogisk anpassning, med det menar vi hur pedagogerna anpassar sin undervisning till enskilda elever i behov av särskilt stöd sett ur sju pedagogers perspektiv.Syftet med denna studie har varit att belysa och få kunskap om hur den pedagogiska anpassningen fungerar i två olika skolformer: grundskola och grundsärskola utifrån sju pedagogers perspektiv. Och hur den pedagogiska anpassningen, för så väl elever i behov av särskilt stöd samt övriga elever, kan se ut i deras undervisning. Svar söktes på frågor som: vad det är som avgör vilka elever som ska finnas i de respektive skolformerna, hur undervisningen anpassas efter elever i behov av särskilt stöd samt hur pedagogernas möjligheter att tillämpa alternativa undervisningsmetoder ser ut.Resultatet visade att tema som anpassning, ekonomi, integrering, tydlighet, undervisningsmetoder och utbildning var genomgående i intervjuerna. Slutsatsen av denna studie var att oavsett vilken skolform eleverna tillhör anpassas undervisningen efter elevernas olika färdigheter och behov. Om än i olika utsträckning. Samtliga strävar efter ”en skola för alla” där alla elever har rätt till kunskap och lärande oavsett vilka förutsättningar de har.

Syftet med detta arbete är att belysa hur pedagogerna på förskolan och skolan resonerar kring sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Undersökningen belyser också vilka resurser pedagogerna har att tillgå i sitt arbete med dessa barn. Detta är för att vi själva som blivande förskolepedagoger ska få en uppfattning om hur arbetet kring barn i behov av särskilt stöd kan fungera ute i verksamheten. Utifrån vad vi har sett i vårt resultat har vi valt att ta med sociokulturellt perspektiv och relationell pedagogik som teoretiska perspektiv. I det sociokulturella perspektivet sker barns kunskapsutveckling i samspel med andra människor. Relationell pedagogik handlar om relationen och möten mellan människor, där vi har valt att belysa mötet mellan pedagogen och barnet. Undersökningen genomfördes på en förskola och en skola i Skåne, där vi valde att intervjua tre förskolepedagoger och tre grundskolepedagoger. Vi använde oss av en kvalitativ metod för att samla in vårt empiriska material. Vi har gjort en induktiv undersökning där vi har tagit pedagogernas reflektioner som primär utgångspunkt. Resultatet i undersökningen visar på två framträdande huvudtema: relationens betydelse och specialpedagogens roll. Resultatet pekar på att bemötandet av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för deras lärande och utveckling. Tidigare forskning visar också på att synsättet och bemötandet av barn i behov av särskilt stöd har förändrats genom tiderna.

Min studie innehåller förskollärares syn på inkludering och hur den tillämpas för barn med fysiska särskilda behov. Jag jämför litteratur, tidigare forskning med resultatet från min undersökning. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur förskollärare inkluderar barn med fysiska speciella behov. Min frågeställning var vad förskolläraren anses kan förbättras i verksamheten gällande anpassningar för att inkludera barn med fysiska speciella behov. Barnkonventionen syftar till att främja barns tilltro till sin egna förmåga och möjliggöra ett aktivt deltagande för barn med fysiska funktionsvariationer. Mitt intresse kring hur arbetet med barn i behov av fysiskt särskilt stöd växte fram redan för 10 år sedan när jagarbetade som personlig assistent, där intresset och nyfikenheten växte ännu mer underutbildningen för att ta reda på hur förskolan implicerar detta förhållningssätt i verksamheterna. Salamanca deklarationen (2006, s. 11) framhäver de krav som ställs på förskolan om att barn i behov av särskilt stöd ska ges tillgång till ordinarie förskolor och att dessa skall utforma en pedagogik som tillgodoser barnens behov. Deklarationen har utformat mål och en genomförandeplan i att förbättra utbildningsmiljöerna som ska vara anpassade för barn med funktionsvariationer och som skapar inkluderande lärmiljöer för alla barns olika behov. Studien grundas i kvalitativ metod, där jag använde mig av enkäter som jag skickade ut till två olika förskolor. De svarande gavs möjlighet till att svara på enkäten med öppna frågor för att få så utförliga svar som möjligt. Studien är baserad på vardagsteorier vilket innebär att man skapar teorier kring verkligheten. Detta på grund av att skapa sig en uppfattning om hur olika teorier kan passa in i vardagligasituationer på förskolan.