Syftet med vårt arbete har varit att undersöka hur verksamma inom förskolan ser på sina förutsättningar att tillgodose alla barns olika behov. Utifrån 15 frågeställningar via en digital enkät kunde pedagoger svara på frågor av både sluten och öppen karaktär. Genom att analysera svaren både statistiskt och genom textanalys är arbetet av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. Resultatet visade att pedagoger upplevde att deras förutsättningar att följa förskolans läroplan var knappa då majoriteten saknade tid för reflektion och planering. Det visade sig enligt resultatet att formellt diagnostiserade barn var berättigade stödet. Dock beskriver pedagoger i sina svar att många odiagnostiserade barn även är i behov av särskilt stöd men att de inte har rätt till extra resurser, vilket de beskriver är beslut som ligger på organisatorisk nivå. Det framgår i resultatet att pedagoger inom förskolan har ett utarbetat arbetssätt i att identifiera barn i behov av särskilt stöd för att sedan göra anpassningar i miljö och förhållningssätt som gynnar barnets utveckling.

Syftet med den genomförda studien är att undersöka pedagogers upplevelser kring hur samverkan med vårdnadshavare fungerar i relation till barn i behov av särskilt stöd, samt vilka utmaningar pedagoger ser i det dagliga arbetet i verksamheten i förhållande till detta. En kvantitativ studie har genomförts där en enkät skickades ut till 93 stycken verksamma individer runtom i Sverige med blandad arbetsbakgrund inom förskolan. Utifrån enkätsvaren och den tidigare forskningen så går det att se vikten av en samverkan inom arbetslaget och specialpedagoger, men även betydelsen av en god samverkan gentemot vårdnadshavare när det kommer till barn i behov av särskilt stöd. En gemensam faktor som framgår i resultatet är att majoriteten av de deltagande tycker att en tillgång till specialpedagogisk kompetens, samt att samverkan mellan förskolan och hemmet är mycket viktig. Det framgår att tillgången till specialpedagogisk kompetens innefattar i majoritet specialpedagoger, men även andra resurser som till exempel logopeder och barn- och elevhälsan. Skälet till varför en god samverkan tolkas vara av stor vikt kan förstås genom att majoriteten av de medverkande svarade att de upplever att de oftast tar det första steget till att en samverkan upprätthålls, samt att majoriteten upplever att de i ganska hög grad känner sig trygga att samtala med vårdnadshavare om deras barn i behov av särskilt stöd. Under diskussionsdelen i denna studie kopplas den tidigare forskningen in och relateras till enkätstudiens resultat, samt så kommer möjliga didaktiska konsekvenser att belysas i relation till resultatet.

Barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som uppfattas som svårdefinierat och hur en inkluderande lärmiljö bör anpassas efter varje barns behov och förutsättningar. Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de definierar och anpassar en inkluderande lärmiljö  för barn i behov av särskilt stöd. Genom en kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer har vi undersökt sex förskollärares uppfattningar om hur de kan utforma en inkluderande lärmiljö för barn i behov av särskilt stöd. Resultatet tyder på att förskollärarna uppfattar barn i behov av särskilt stöd som ett brett begrepp och att de kan behöva göra olika didaktiska val för att lärmiljön ska inkludera alla barn. Resultatet tyder också på att det finns olika faktorer som är betydelsefulla när de möter barn i behov av särskilt stöd och att det kan ha en påverkan över förskollärares didaktiska val med lärmiljön. Samtidigt framkommer det i resultatet att förskollärarna upplever att arbetet med barn i behov av särskilt stöd uppfattas som en utmaning, att de kan utvecklas i deras yrkesroll. I diskussionen diskuteras studiens samtliga forskningsfrågor om hur förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd, didaktiska val som är betydelsefulla i en inkluderande lärmiljö och vad som är av betydelse i mötet med barn i behov av särskilt stöd.   barn i behov av särskilt stöd, didaktiska val, förskola, inkludering, lärmiljö / <p>2020-06-08</p>

Den senaste läroplanen (Lpfö 18) understryker betydelsen av digitala verktyg. Ändå är digitalisering i förskola ett relativt nytt fenomen jämfört med förskolans verksamhet i övrigt. Syftet av den här uppsatsen är att utforska förhållandet mellan digitala verktyg och lärande för barn i behov av särskilt stöd i förskola. Med hjälp av en systematisk litteraturstudie har jag analyserat både internationell och svensk forskning som utförts med olika syften, metoder, teorier, inom olika ämnen, och med olika slutresultat. Litteraturstudien har gjort det möjligt att jämföra forskningens resultat på olika sätt i resultat. Den utvalda forskningen presenterar först var för sig separat, sedan indelat i grupper för att undersöka deras konsensus och variation. Till sist presenteras forskningen också indelat i olika teman, för att förtydliga de synpunkter som framkommer om betydelsen av digitala verktyg i relation till lärande i allmänhet, barn i behov av särskilt stöd och hur pedagogens roll påverkas av de nya verktygen. Slutsatsen av min utforskning är att digitala verktyg kan leda till positiva resultat och användas som verktyg för ett inkluderande klassrum, på villkor att det finns en väl utformad pedagogisk strategi. Studieresultatet visar alltså att pedagogen spelar en väsentlig roll för att säkra att det digitala verktyget fullgör sin potential.

Studiens syfte är att synliggöra förskollärares uppfattningar av begreppen barn i behov av särskilt stöd och inkludering samt att undersöka hur förskollärare uttrycker att arbetet för att inkludera barn i behov av särskilt stöd kan se ut i verksamheten. Tidigare forskning visar att förskollärares definitioner av begreppen kan variera, vilket kan medföra att barns utbildning ser olika ut. En kvalitativ studie har genomförts som bygger på intervjuer av sex förskollärare. Resultatet har analyserats utifrån tre specialpedagogiska perspektiv: det kategoriska-, det relationella- och dilemmaperspektivet. Resultatet visar att de mest framträdande faktorerna som förskollärare uttrycker kan orsaka stödbehov är faktorer som förskollärarna själva har svårt att påverka. Faktorerna som lyfts är exempelvis diagnosproblematik hos barnet, personalomsättning eller barnets hemmiljö. I resultatet är ett dilemmaperspektiv framträdande då förskollärare bland annat uttrycker att de inte vill riskera att exkludera barn genom gruppindelningar samtidigt som de upplever att inkluderingen ökar genom undervisning i smågrupper. I resultatet framkommer även att förskollärarna i studien delar en bred definition av begreppen men att de lägger vikt vid olika ändar av spektret. Avslutningsvis är en slutsats att förskollärarnas bredd av definitioner kan resultera i olika arbetssätt vilket kan orsaka att barns rätt till en likvärdig utbildning påverkas.

För att det ska gynna alla barn i förskolan behöver förskolepedagogerna kunna skapa tillitsfulla relationer till hemmen och betydelsen av tillit i relationen till vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd framhålls i både forskning och styrdokument. Den här undersökningens syfte har därför varit att åskådliggöra vårdnadshavares uppfattningar av tillit i relationen mellan förskola och hem, med ett särskilt fokus på faktorer hos förskolepedagogen. Undersökningen begränsades till att omfatta vårdnadshavare till barn i varaktigt behov av särskilt stöd. Semistrukturerade intervjuer genomfördes via Zoom med fyra deltagare vars barn under perioden intervjuerna genomfördes var inskrivna i förskolan. Genom tillämpande av en teori om organisationstillit framträdde implikationer på hur deltagarna definierade och värderade tillit i relationen mellan hem och förskola, samt vilka faktorer hos pedagogen som sågs som viktiga för att vårdnadshavarna skulle känna tillit. Resultatet visar att deltagarna ser tillit som fundamentalt samt sammankopplar tillit med förtroende, kommunikation och trygghet. Faktorer hos pedagogerna som lyfts fram som viktiga för vårdnadshavarens tillit är pedagogens förmåga, välvilja och integritet. Slutsatserna är att tillit innebär ett medvetet risktagande och att deltagarna i och med sina barns särskilda behov utsätter sig för större sårbarhet än andra vårdnadshavare. Faktorer hos pedagogen som ses som viktiga för tilliten är att ge inblick i arbetssätt och verksamhet, visa på genuint engagemang och uppskattning för sitt arbete samt uppvisa områdesspecifika kompetenser, där kommunikationskompetenser lyfts fram särskilt.

Syftet med vår studie är att belysa hur förskollärare organiserar förskolans verksamhetför att skapa delaktighet i den pedagogiska miljön för barn som är i behov av särskiltstöd. I studien lyfter vi även de möjligheter och hinder som förskollärare kan möta iarbetet med den inkluderande och likvärdiga verksamheten på förskolan. Studiensresultat lyfter olika aspekter som gynnar arbetet kring delaktighet i den pedagogiskamiljön för barn som är i behov av särskilt stöd. Resultatet belyser att kommunikativtstöd samt en väl strukturerad och tillgänglig miljö organiserar verksamheten ochfrämjar barns delaktighet. Resultatet lyfter även vikten av de vuxnas förhållningssättsamt förmåga att möta barnen och skapa förutsättningar för dem att lyckas. De hindersom kan förekomma i arbetet kring att skapa delaktighet för barn i behov av särskiltstöd är personalens kompetens samt förskolans ekonomiska förutsättningar.

Syftet med studien är att undersöka hur några förskollärare omsätter styrdokument i verksamheten i relation till barn i behov av särskilt stöd. För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare som har tidigare kunskap och erfarenhet av att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Den insamlade empirin för studien analyserades via en fenomenologisk forskningsmetod som innebär att studera fenomen på djupet genom respondenternas beskrivningar. Empirin analyserades även via en innehållsanalys i att bryta ned materialet i kategorier och tematiseringar med hjälp av färgkodning. Resultatet diskuterades sedan i relation till det specialpedagogiska perspektivet som grundas i det kritiska-, kompensatoriska-, och dilemmaperspektivet samt även i relation till tidigare forskning och bakgrund. I resultatet framkommer vikten av att lära känna varje enskilt barn för att kunna ge barnet det stöd hen behöver. Begreppet barn i behov av särskilt stöd tolkas på två olika sätt, dels att barnet besitter svårigheter, dels att det är förskolans miljö som behöver anpassas till barnet. Organisatoriska aspekter som brist på specialpedagogisk kompetensutveckling, personaltäthet, tid och lärmiljön påverkar förskollärarnas arbete att kunna möta och stötta barn i behov av särskilt stöd. Slutligen är relationen till rektorer, specialpedagoger och vårdnadshavare betydelsefullt för att förskollärarna ska kunna fullfölja sitt uppdrag enligt styrdokumenten att ge barnet det stöd barnet är i behov av.

Syftet med arbetet är att inom det specialpedagogiska området undersöka hur barn i behov av särskilt stöd identifieras och beskrivs inom förskoleverksamheten samt hur detta kan påverka det enskilda barnet. Forskningsfrågorna innefattade om variationer i tolkningen av begreppet ’barn i behov av särskilt stöd’ framkommer mellan olika yrkeskategorier samt hur personal i förskolan avgör om ett barn är i behov av särskilt stöd. Arbetet baseras på kvalitativa intervjuer med det kategoriska och relationella perspektivet som teoretiska utgångspunkter. Genom en kvalitativ ansats har tre förskollärare, två rektorer och en specialpedagog intervjuats. Resultatet visar att det övergripande teoretiska perspektiv som framkom var det relationella perspektivet, trots detta kunde spår av det kategoriska perspektivet urskiljas. Resultatet visade att samtliga informanter ansåg att begreppet ’barn i behov av särskilt stöd’ handlar om anpassningar i förskolan samt att hur barnen identifieras att vara i behov av särskilt stöd varierar från person till person. Samtliga informanter belyste miljöns påverkan på barnet och det egna förhållningssättet i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

Sammanfattning/Abstract Granat, Therese (2021). För vems ögon? En studie om hur förskollärare dokumenterar stödinsatser i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att belysa förskollärares erfarenheter av dokumentation, uppföljning och utvärdering av stödinsatser, samt vilka faktorer som kan påverka processen. Vilken syn har förskollärare på dokumentation av stödinsatser? Hur dokumenteras stödinsatser inom förskolans verksamhet? Hur följs dessa stödinsatser upp samt utvärderas? Vilka faktorer påverkar valet av att dokumentera en stödinsats? Teori: Den teoretiska utgångspunkt som arbetet utgår ifrån är det systemteoretiska perspektivet. Men även begreppen diskursen om kvalitet och diskursen om meningsskapande som tolkas i boken ”Från kvalitet till meningsskapande” skriven av Dahlberg, Moss och Pence (2003). Metod: Metoden för att insamla empiri är inspirerad av fenomenologi och innebär att fyra förskollärare deltar i en halvstrukturerad intervju. Som stöd för intervjun används en intervjuguide med frågor för att fånga in studiens alla frågeställningar. Fokus är att ge informanten stort utrymme att fritt delge sin bild kring fenomenet. Intervjuerna är digitala och ljudet spelas in, för att sedan transkriberas i nära anslutning till intervjutillfället. En viss inspiration från hermeneutiken används i tolkningen av empirin. Resultat: Resultatet visar likt den tidigare forskningen, att förskollärare tillämpar flera olika mallar med olika syften för att dokumentera barns utveckling och lärande samt stödinsatser i verksamheten. Förskollärarna har en positiv grundsyn kopplat till att dokumentera stödinsatser, även om det finns olika syften och sätt att använda sig av dokumentation. Ett exempel är att dokumentera stödinsatser utifrån att det ska användas som förskollärarens eget arbetsverktyg eller som ett medel för att möta externa granskningar. De faktorer som förskollärarna upplever påverka processen är bland annat brist på tid för att analysera, följa upp och utvärdera. Men även att utformningen av dokument kan anpassas mer efter förskolan som verksamhet. Det finns även en önskan om ett mer gediget specialpedagogiskt stöd i arbetet med dokumentation. Det finns en viss ambivalens kopplat till vårdnadshavares och barnets roll i arbetet med att dokumentera stödinsatser. Specialpedagogiska implikationer: Förskollärarna i studien lyfter spontant fram flera möjligheter för specialpedagogen att underlätta och utveckla deras arbete med att dokumentera stödinsatser. Eftersom specialpedagogens roll inte är tydlig utifrån våra styrdokument kan förskollärarnas egna idéer för vilket stöd de anser sig behöva vara värdefulla. Det systematiska kvalitetsarbetet berör samtliga nivåer i en organisation och inom detta arbete finns potential för specialpedagogen att fungera som en röd tråd mellan de olika nivåerna.