No description available.

En inkluderande förskola är något eftersträvansvärt, men det kan också innebära en anpassning av barn i behov av särskilt stöd i en miljö som inte är konstruerad för att möta individens behov. Detta gör den strävan mot en förskola för alla i relation till specialpedagogiska insatser komplex, och blir på så sätt ett ämne som kräver forskning för att kunna förstås. Forskningsområdet har därför ett ytterligare behov av att undersöka specialpedagogikens roll i förhållande till inkluderingsuppdraget och att synliggöra vilka förutsättningar som finns för att klara av detta uppdrag. Intentionen med denna studie är således att analysera åtta förskollärares uppfattningar om och erfarenheter av barn i behov av särskilt stöd i relation till arbetet med att skapa en förskola för alla barn. Genom vår studie önskar vi att lyfta fram potentiella faktorer som kan ligga till grund för progression mot en politisk strävan som handlar om att förutsättningar för utveckling, gemenskap och ett lustfyllt lärande sker på lika villkor. För att erhålla dessa förskollärares uppfattningar och erfarenheter har vi utgått ifrån en fenomenografisk inriktning och tillämpat en kvalitativ forskningsansats där empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Förskollärarnas uppfattningar har sedan analyserats och diskuterats i förhållande till Nilholms specialpedagogiska perspektiv. Med utgångspunkt i resultatet har vi kunnat identifiera nio framgångsfaktorer för att bedriva en inkluderande förskolepraktik. En slutsats som dras är att de intervjuade förskollärarna upplever stöd och handledning från ledning, externa aktörer och vårdnadshavare som betydande för ett inkluderande arbete. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur vårdnadshavare till barn med särskilda behov upplever skolans bemötande och engagemang. Studien utgår ifrån en kvalitativ metodansats där resultatet analyseras med hjälp av Urie Bronnfenbrenners bioekologiska utvecklingsteori. Resultatet identifierar både ett stort engagemang samt bristande engagemang och bemötande mot barn med särskilda behov. Resultatet visar både en god kommunikation och en bristande kommunikation mellan skola och hem. Slutsatsen är att skolundervisning som inte är anpassad till barns särskilda behov leder till att barn mår psykiskt dåligt och blir hemmasittare under längre perioder.

Studiens syfte är att synliggöra hur förskollärare inkluderade barn i behov av särskilt stöd i sin undervisning. Studien grundar sig i våra tidigare erfarenheter som vi tillägnat oss under utbildningen samt från den tidigare forskningen inom området som visade att det ofta uppstod en osäkerhet bland förskollärare kring att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Bakgrunden och den tidigare forskning har visat att begreppet barn i behov av särskilt är svårdefinierat och att många förskollärare upplevde sig sakna rätt kompetens i arbetet med barn i behov av särskilt stöd vilket skapade en osäkerhet i hur dessa barn skulle inkluderas i verksamheten.Metoden för denna studie var kvalitativa intervjuer där vi har undersökte hur sex förskollärare beskrev barn i behov av särskilt stöd och hur de anpassade undervisningen för att inkludera dessa barn. I bearbetnings- och analysprocessen av har innehållsanalys använts. Studiens resultat har analyserats och diskuterats med hjälp av sociokulturell teori. Resultatet visade att förskollärarna såg barn i behov av särskilt stöd som vilka barn som helst och de anpassningar och stöttningar som gjordes av förskollärarna grundade sig i att skapa rätt förutsättningar utifrån barnens behov i syfte att inkludera dem i sin undervisning. Sammanfattningsvis visade resultatet i studien att förskollärarna ansåg sig ha kompetens i arbetet med barn i behov av särskilt stöd men att kompetensutveckling behövde ske kontinuerligt.

I studien undersöks hur förskollärare i Sverige och i Filippinerna ser på inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Metoden som användes i studien var skriftliga onlineintervjuer med ett bekvämlighetsurval av förskollärare i de två länderna, totalt 13 intervjuer, sex i Sverige och sju i Filippinerna. Resultatet har analyserats med tematisk analys och kvalitativ innehållsanalys, med hjälp av tre teoretiska perspektiv på specialpedagogik: kompensatoriskt, kritiskt, och dilemmaperspektiv. Det perspektiv som var vanligast i båda länderna var det kompensatoriska perspektivet, men det var mer dominerande i Filippinerna. Intervjusvaren från Sverige hade mer blandade perspektiv, medan brister och diagnoser nämndes enbart i Filippinerna. Synen på inkludering hos de intervjuade förskollärarna skiljer sig mellan länderna, på så vis att delaktighet och sammanhang är en viktigare inkluderingsaspekt i Sverige, och välkomnande i samma klassrum viktigare i Filippinerna. Ett metodproblem är att bekvämlighetsurvalet gav enbart förskollärare från privatskolor i Filippinerna och offentliga förskolor i Sverige, och att några filippinska respondenter arbetade i grundskolans tidigare år.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan med fokus på förskollärares förhållningssätt och förskolemiljöns betydelse. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från två kommuner i Mellansverige. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys för att sedan redovisas i studiens analysavsnitt. Analysavsnittet kopplas även till Nilholms (2020) kritiska och kompensatoriska perspektiv. I diskussionen lyfts den tidigare forskningen i relation till analysen. En central del som framkommer ur denna studie är huvudkategorin som berör vikten av en lugn och tålmodig pedagog i förskolan som är beredd att vara flexibel vid arbetet med barn, men främst vid arbetet med barn i behov av särskilt stöd. I en annan huvudkategori i studien framträder betydelsen av en strukturerad miljö med minimerade intryck då det skapar ett lugn hos barn som är i behov av särskilt stöd. Studien lyfter även några dilemman som förskolemiljöns utformning medför.

Studien undersöker förskolepersonals beskrivning gällande arbetet med barn i behov av särskiltstöd genom att intervjua verksam personal i olika förskolor. Många forskare använder olika begrepp för att beskriva barn i behov av särskilt stöd, vi valde att använda oss av ett nytt begrepp barn i problematiska situationer i förskolan. Begrepp valdes för att vända bort blicken från barnet som problemskapare och i stället undersöka vad i förskolan som orsakar problem. Resultatet pekar på en medvetenhet hos respondenterna gällande miljön och verksamhetens roll när det kommer till barn i problematiska situationer i förskolan. För att synliggöra hur verksamhetens miljö påverkar barn i behov av särskilt stöd är dokumentation ett återkommande verktyg. Resultatet visar dock en delad inställning till enskild dokumentation riktad mot barnet. Även om det förekommer enskild dokumentation av barn i behov av särskilt stöd, visar resultatet en ovilja att definiera det som dokumentation. Resultatet visar också att respondenterna aldrig talade om sin egen roll, hur den eventuellt orsakar eller förhindrar barn i problematiska situationer i förskolan. Att respondenterna inte talar om den egna rollen leder till frågan om det bara anses vara miljö som orsakar barn i problematiska situationer i förskolan och inte personalens förhållningssätt gentemot barnen?

Förskolan ska arbeta inkluderande och stöttande för att alla barns rättigheter ska uppmärksammas. Varje individ har rätt till att utvecklas och bli inkluderade i barngruppen efter sina egna förutsättningar. Förskollärarens ansvar handlar dels om att utmana barns tänkande men också att möjliggöra lärande i olika situationer under förskolans vardag. Studiens syfte är att bidra med kunskap hur barn i behov av särskilt stöd blir inkluderade i förskolan. Följande frågeställningar har valts ut för att synliggöra syftet: Hur arbetar förskollärare med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan? Vad finns det för möjligheter samt hinder med att inkludera barn i behov av särskilt stöd? Genom personliga intervjuer med sju stycken förskollärare från sju olika förskolor transkriberades materialet och delades upp i kategorier för att komma fram till ett resultat. Resultatet visar dels hur värdefull samverkan med vårdnadshavare, arbetslaget och specialpedagogen är, dels hur praktiskt material är ett bra kommunikationsverktyg för barn i behov av särskilt stöd. Studien, utifrån resultaten, lutar sig åt den sociokulturella teorin samt anknytningsteorin. De pedagogiska implikationerna som anges är dels kommunikation på olika sätt, dels samverkan med alla involverade inom förskolans verksamhet för att möjliggöra inkluderingsarbetet.

Syftet med studien är att undersöka förskolechefers uppfattningar av hur ett beslut fattas,samarbete under beslutsprocessen och uppföljning av ett beslut kring barn som är i behov av särskilt stöd. Studien tar avstamp utifrån de kategoriska och relationella perspektiven samt ifrån dilemmaperspektivet. Fem förskolechefer deltar i en kvalitativ metodstudie, i semistrukturerade intervjuer. Studien belyser att förskolechefer är de som fattar beslut men att specialpedagogen som finns på förskolan är av stor betydelse för hur arbetet med barn i behov av särskilt stöd fungerar eller inte. Resultatet visar också att en dialog mellan pedagog, specialpedagog och förskolechef är grunden för ett välfungerande arbete, genom hela processen, från det att ett beslut tas till det att beslutet utvärderas.

I dagens samhälle ska förskolorna sträva efter att ha en inkluderande verksamhet, vilket inte alltid är så enkelt. Det är en utmaning för pedagogerna att kunna bemöta alla barn efter deras behov och förutsättningar. Studiens syfte är att få förståelse för några pedagogers uppfattningar av begreppet inkludering av barn i behov av särskilt stöd och hur de uppfattar sitt inkluderande arbete. För att få en djupare förståelse har jag använt mig av en kvalitativ forskningsmetod, där sex pedagoger har fått besvara ett antal frågor inom ämnet. Analysen av datamaterialet utgår från det sociokulturella perspektivet, med fokus på det relationella och kategoriska perspektivet samt på fyra kriterier som anses ha en central betydelse för inkludering, det vill säga närvaro, godkännande, deltagande och prestation. Resultatet visar att pedagogerna har en positiv inställning till inkludering av barn i behov av särskilt stöd och menar att inkludering innebär att verksamheten ska anpassas efter alla barns förutsättningar och behov. Pedagogerna nämner därtill att det finns ett flertal hjälpmedel som med fördel kan användas för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, i den gemensamma verksamheten. Trots att resultatet belyser att det är pedagogernas bemötande och kunskap som avgör hur väl inkluderingen fungerar, lyfter pedagogerna även fram värdet av att, vid behov, kunna få specialpedagogisk handledning och rådgivning. / In today's society, preschools should strive to have an inclusive activity, which is not always so easy. It is a challenge for educators to be able to meet all children according to their needs and conditions. The purpose of the study is to gain an understanding of some educators' perceptions of the concept of inclusion of children in need of special support and how they perceive their inclusive work. To gain a deeper understanding, I have used a qualitative research method, where six educators have had to answer a number of questions within the subject. The analysis of the data material is based on the socio-cultural perspective, focusing on the relational and categorical perspective and on four criteria that are considered to be of central importance for inclusion, ie presence, approval, participation and achievement. The results show that the educators have a positive attitude towards the inclusion of children in need of special support and believe that inclusion means that the activities must be adapted to all children's conditions and needs. The educators also mention that there are a number of tools that can be used to include children in need of special support, in the joint activity. Although the result highlights that it is the educators' attitude and knowledge that determines how well the inclusion works, the educators also highlight the value of being able to receive special pedagogical guidance and counseling if needed.