Under min utbildning till bildlärare på Konstfack har besökt flera skolor med slitna inne- och utemiljöer. Trots det har jag aldrig erfarit att elever involveras i projekt som rör utformningen av skolan, deras arbetsmiljö. Elevernas möjlighet att påverka sin skolmiljö bottnar i frågor om elevinflytande. Inom ramen för mitt examensarbete har jag, med detta som utgångspunkt, genomfört ett designpedagogiskt projekt om skolmiljö och elevinflytande tillsammans med elever i en sjätteklass. De frågor som behandlades var: Hur kan bildpedagoger använda design- och hantverksmetoder för arbete med elevinflytande inom ramen för bild- och slöjdundervisning? Hur beskriver elever, inom ramen för ett designpedagogiskt projekt, sin möjlighet att påverka den fysiska skolmiljön? Hur förändras elevernas sätt att positionera sig själva i relation till lärare och rektor under projektets gång? Under projektet uppdaterades lektionsarbete i bild och slöjd till en arena för elevinflytande. Eleverna fick på olika sätt undersöka och bearbeta sin skolmiljö. Bland annat gestaltade de, med design- och hantverksliknande metoder, hur de ville förändra, eller förbättra olika platser i den fysiska skolmiljön. De flesta eleverna sammanställde därefter sina förändringsförslag i brev som överlämnades till rektorn. I dessa brev använde eleverna bland annat hantverk för att kommunicera sina idéer, vilket kan ses i ljuset av hantverksrörelsen craftivism som "a reinvention of craft, by […] making it a tool for raising political questions." Projektet influerades även utifrån några tankar inom participatory design. En sådan tanke var att alla elever skulle kunna delta. En annan var att eleverna delvis själva styrde över sina arbetsprocesser. Genom en diskursanalys av empirin från undersökningen kom jag fram till att eleverna vid arbetets inledning var osäkra i sina uttalanden kring vad de ville förbättra i skolmiljön. De beskrev även att de hade en position i skolan med begränsad makt. Mot slutet av projektet visade dock flera elever större trygghet i sina utsagor. Det skedde även en förändring i hur eleverna positionerade sig själva i relation till rektorn. I breven, som författades i slutet av workshoparbetet, indikerade flera elever att positionerna elev och rektor var mer jämlika. Det designpedagogiska projektet sammanställdes dels i en skriftlig rapport, dels i en gestaltning. Gestaltningen hade två delar som behandlade elevinflytande: en affisch och en installation. Affischen visar en flygbild över skolområdet, med elevernas brev utplacerade som skolbyggnader och installationen består av elevernas hantverksalster, placerade ovanför en flygbild på skolområdet (se bilaga) Gestaltningen var del av en utställning, som visades på Konstfack i januari 2011.

Uppsatsen redogör för en undersökning av elevers förmåga att reflektera över sina egna resultat på det estetiska programmet med inriktning Bild och form. Datainsamlingsmetoderna som används är tre observationer med låg struktur och sju kvalitativa intervjuer. Observationerna genomfördes vid tre olika redovisningssituationer på tre olika gymnasieskolor. Informanterna i intervjuerna består av två svensklärare på estetiska programmet och fem lärare i de estetiska ämnena. Begreppet reflektion diskuteras med hjälp av forskningslitteratur och lärarnas uppfattningar. Resultatet visar på elevernas svårigheter att uttrycka sig runt sina egna arbeten och deras behov av en strukturerad undervisning som tränar deras förmåga i detta. Analysen har resulterat i antagandet att det behövs ett mer strukturerat didaktiskt förhållningssätt i undervisningen vad det gäller elevernas reflekterande över sina arbeten. Man behöver utveckla elevernas begreppskunskaper och ge dem analysverktyg för att kunna reflektera över sina arbetsprocesser och resultat. Forskare och lärare är överens om att det är nödvändigt att eleverna kan uttrycka sig och reflektera över sitt eget och varandras arbete för att kunna utvecklas och gå vidare.

No description available.

Att bilden är ett kommunikativt ämne är något som läroplaner framhävt ända sedan 80-talet. Tidigare studier har dock visat att bildundervisningen i praktiken haft större fokus på bildframställning än bildens kommunikativa aspekter och bildanalys vilket är problematiskt för bildämnets utveckling. Sedan den nya läroplanen trädde i kraft har få eller inga undersökningar gjorts om lärares syn på kommunikativa aspekter av bildämnet idag. Syftet med denna studie var att undersöka lärares uppfattningar om bildämnets kommunikativa aspekter i årskurserna 1-3. För att samla in ett empiriskt material användes samtalsintervjuer som metod där sex lärare deltog. Forskningsfrågorna handlade om vilken grundläggande syn lärarna hade på kommunikation med bilder och bildanalys i undervisningen. Vidare handlade frågeställningarna om vilka aspekter läraren anser är viktiga att samtala med eleverna om vid bildanalys samt när eleverna själva framställer bilder för att föra fram budskap. De teoretiska utgångspunkterna som analysen utgick ifrån grundar sig i bildsemiotiken, vilket är en teori om hur bild kan ses som ett språk och hur man kan använda bilden för att förmedla olika budskap. Resultatet visade att alla lärare ansåg att bilder kan kommunicera något. Det var dock endast två lärare, de med särskild utbildning inom bildämnet, som tydligt uppfattade bilden som ett språk och ansåg det viktigt att undervisa om hur man kan kommunicera olika budskap med hjälp av färger, linjer, former, placering etc. I studien synliggjordes däremot andra uppfattningar om bildämnet där barnens egna uttryck och välbefinnande stärks, istället för att lära ut hur bilden används som ett språk. En central slutsats i denna studie var att majoriteten av lärarna inte uppfattade det viktigt att undervisa om hur man kan förstå och använda bildspråket, vilket kan bero på bristande kunskaper om bildens kommunikativa aspekter och hur man kan lära ut det. Detta bidrar till att barn som växer upp inte får de verktyg de behöver för att förstå och lära sig hantera det stora bildflöde som finns i vårt samhälle idag. För att möjliggöra undervisning inom detta ämne behövs därmed mer utbildning inom bildämnet och bildspråket.

Licentiatavhandling Malmö : Malmö högskola, 2010. / På omslag: No 35.

ABSTRACT Vår uppsats har som syfte att undersöka möjligheterna för och effekterna att använda sig av serier som undervisningsmedel inom bildpedagogiken. För att skapa oss en bild av detta valde vi att söka svar på hur skolväsendet traditionellt betraktat tecknade serier och annan populärkultur och jämföra detta med lärare och elevers syn på populärkultur och serier idag. Vi ställde oss också frågan hur och i vilken mån tecknade serier är en del av dagens bildundervisning i högstadiet. För att söka svar på våra frågeställningar genomförde vi en fallstudie på tre av vardera klasser i årskurserna 7-9 och samlade in material i form av kvalitativa intervjuer med bildlärarna samt en enkätundersökning riktad till eleverna. Resultaten som framkom av undersökningen visade jämfört med tidigare forskning att skolväsendet och lärarnas syn på tecknade serier generellt kan anses ha genomgått en förändring. Från att serierna och andra populärkulturella element haft mycket låg status har de på senare tid i någon mån börjat erkännas som ett välkommet inslag i klassrummet. Alla tre bildlärare som deltog i undersökningen ställde sig positiva till att använda serier som undervisningsmedel och vi kunde tydligt se att tecknade serier utgjorde ett uppskattat inslag i bildundervisningen från elevernas sida. Vi hittade flera exempel på hur serier kan användas som undervisningsmedel, till exempel genom temaarbeten och ämnesöverskridande undervisning. Den mest uppenbara fördelen vi kunde se i att använda tecknade serier som undervisningsmedel var dess potentiella motivationshöjande och kreativitetsstimulerande effekter. Elevernas svar i undersökningen visade tydligt att serier är uppskattat, men då det saknas tidigare studier som undersöker huruvida elevernas intresse för bildämnet skulle vara mindre utan inslag av serier bedömer vi denna fråga som en intressant grund för vidare forskning. Nyckelord: Serier, bildpedagogik, bildundervisning, populärkultur, högstadiet

Olika lärare har olika syn på bildundervisning i skolan. Utifrån deras uppfattning och erfarenhet är syftet med studien är att undersöka hur lärare förhåller sig till bildundervisningen i grundskolans tidigare år. För att få svar på vår frågeställning har fyra intervjuer samt en enkätundersökning gjorts på två skolor. Genom intervjuerna får vi svar på hur lärarna menar att deras skolmiljö påverkar bildundervisningen, hur de ser på bilden som ett redskap till barns utveckling och hur de uppfattar sin egen bildundervisning. Detta empiriska material har tillämpats på våra teoretiska utgångspunkter som framförallt ligger i det sociokulturella perspektivet och är baserad på bland annat Vygotskij. Även Malténs (2003) syn på utvecklande skolmiljö ligger som grund för studiens teoribakgrund. Undersökningen har visat att lärarna ser vikten av bildundervisningen men att bristen på samarbete, tillgång till material, samt utrymme gör att lärarna åsidosätter bildundervisningen till förmån för övriga ämnen.

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka om det finns några könsrelaterade orättvisor i dagens betygsystem. Som blivande lärare i ämnet bild var vi intresserade av frågor kring bedömning och betygssättning. Målet på sikt är att vårt arbete ska bidra till att det tas fram ett, om möjligt, mer rättvist betygssystem. Vi har arbetat fram specificerade frågor: ”Upplever elever att deras estetiska kunskaper och utveckling i ämnet bild bedöms olika beroende på kön?” och ”Har någon kön biologisk fördel framför det andra att nå högre resultat i ämnet bild?” Undersökningen består av en aktionsforskning, som följs upp av gruppintervjuer. Aktionsforskningen har följt modellen; planering, genomförande, observation och ny planering. Den kvalitativa gruppintervjun har utgått från semistrukturerade frågor som har anpassats efter informanternas svar. Efter genomförda gruppintervjuer och observationer under undersökningen har vi bearbetat materialet med hjälp av genusteorier för att urskilja mönster. Resultatet visar att eleverna är medvetna om de fysiska och psykiska skillnaderna och förutsättningarna, men upplever inte att de bedöms olika beroende på vilket kön de har. Slutsatser som kan dras är att både bild och kreativitet uppfattats som verksamheter ägnade för flickor som presterar bättre ämnet eftersom de har bättre kreativa förutsättningar.

Denna studie är en kvalitativ litteraturstudie av bilddidaktisk forskning, vars syfte är att undersöka huruvida bildundervisningen ger möjlighet till utveckling och lärande som även främjar lärande i akademiska ämnen, utöver lärandet enbart i bildämnet. Bildämnet anses vara ett viktigt ämne i skolan som främjar elevers individuella utveckling och kan ge dem utvecklingsmöjligheter även i akademiska ämnen genom att det inkluderar både praktiska och teoretiska arbetsmetoder. Bilddidaktisk forskning diskuterar därför om det finns särskilda effekter som bildämnet ger möjlighet att utveckla hos eleven, vilka kan påverka elevers resultat i akademiska ämnen positivt. Metoden som har använts är en innehållsanalys av relevant bilddidaktik forskning, och avser undersöka och jämföra eventuella likheter och olikheter. Materialet för studien består av artiklar, forskningsrapporter och avhandlingar som behandlar bildundervisningens utvecklingsmöjligheter och eventuella transfereffekter från bildämnet till akademiska ämnen. Resultaten av studien visar att forskningen inte har funnit några direkta transfereffekter från bildämnet till specifika akademiska ämnen och att eventuella bevis är svåra att påvisa, men att bildämnet ändå spelar en viktig roll för elevens individuella utveckling genom att det inkluderar flera kognitiva förmågor, vilket skapar helhetsammanhang och bidrar till större ökad social och kulturell förståelse hos eleven. / <p>bild</p>

Syftet med denna studie är att utforska vad som händer i det bildpedagogiska sammanhanget näreleverna får möjlighet att utforska normer i sin närmiljö. Studien syftar även till att utforskanormkreativa metoder i bildundervisningen. Undersökningen har genomförts med en klass nio i engrundskola i Stockholms län. Genom ett interaktivt föredrag samt workshops med elevernasynliggörs vilka normer eleverna själva anser att de lever i samt hur eleverna väljer att uttryckadetta. Studiens teoretiska perspektiv är socialkonstruktionistisk med normkritiska och normkreativaperspektiv och inspirerad av etnografiska verktyg. I analysarbetet har maktbegreppet används somett analytiskt verktyg i kombination med de teoretiska perspektiven. Resultaten visar att normerligger till grund för ett kollektivt förtryckande beteende i denna klass och att mer eller mindre doldastrukturer vidmakthåller hierarkier och ojämlika maktrelationer. Studien visar även exempel påinkluderande undervisning ur ett normkreativt perspektiv. Denna studie bidrar till att visa vikten avatt arbeta med normmedvetenhet med elever i grundskolan. Detta arbetssätt kan ge eleverna verktygtill att förhålla sig till normer och strukturer i sin närmiljö så att de lättare kan förstå och förändrabeteendemönster och tankar som de har både inom sig själva och gentemot sin omgivning.Det gestaltande arbetet består av ett utsnitt från en återskapad skoltoalett, där hora stårskrivet med läppstift på spegeln. Genom spegeln kan betraktaren se sitt eget ansikte. På väggarnastår klottrade kommentarer bestående av material från en workshop där eleverna sade ifrån tillkränkningar, utan att själva kränka tillbaka. Kränkningar var en av de tydligaste normerna i dennaklass. Syftet med gestaltningen är att betraktaren ska få uppleva en kränkning riktad mot sig självför att få en inblick i elevernas vardag och samtidigt kunna ta del av elevernas normkreativa klotter.