Den sociala arbetsmiljön för medarbetare inom socialtjänsten anses vara svårhanterlig, då medarbetare inte bara behöver förhålla sig till organisationens intressen utan även till klientens behov och önskemål. Arbetet innebär att hantera klienter i svåra livssituationer, ofta med en komplex social problematik och-/eller en beroendeproblematik i grunden. Syftet med föreliggande studier var att undersöka hur medarbetare inom socialtjänstens boendestöd upplevde sin sociala arbetsmiljö med fokus på upplevda krav och resurser. Semistrukturerade intervjuer genomförs med åtta respondenter inom socialtjänstens boendestödsverksamhet. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av tematisk innehållsanalys. Den teori som låg till grund för studierna var krav- och resursmodellen (JD-R). I resultatet återfanns fem krav där emotionella krav och konflikt mellan biståndsbedömda och aktuella behov var utmärkande samt tre resurser där socialt stöd och kontroll var framträdande. De sammantagna resultaten tyder på en relativ god balans mellan krav och resurser jämfört med en stor del av tidigare forskning. Nyckelord : social arbetsmiljö, jobbkrav-resursteori, socialtjänst, stödboende.

<p>Uppsatsens syfte är att få en fördjupad kunskap i socialtjänstens insats boendestöd och psykiskt funktionshindrades uppfattning om boendestöd. Uppsatsen har en kvalitativ design och utgår från fyra intervjuer med psykiskt funktionshindrade och en intervju med en medarbetare från boendestödsenheten i en stadsdel i Stockholm. Resultatet presenteras utifrån teman: socialt stöd, vardagsstruktur, kontinuitet och tillhörighet - utanförskap. Dessa teman framträdde under databearbetningen av intervjuerna. Uppsatsen har sin grund i fenomenologin och analysen utgår från två teoretiska perspektiv: symbolisk interaktionism och Antonovskys teori KASAM.</p><p>Resultatet visade att intervjupersonerna i stort sett var nöjda med boendestödet, men att det fanns önskemål om förbättringar. De faktorer som uppfattades som viktiga för en fungerande vardag var en stabil relation med sin boendestödjare som hjälper dem i kontakten med andra människor och myndigheter. Resultatet visade också att intervjupersonerna var osäkra på vad som ingår i deras boendestöd.</p>

Bakgrund: Individer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en relativt ny målgrupp, vilket gör det angeläget att undersöka hur de bäst får stöd. Gruppboende och boendestöd är två vanliga stödformer för denna målgrupp. I de lagstiftningar vilka stödformerna befinner sig, kan delaktighet skönjas som ett betydelsefullt begrepp. Att påbörja någon form av stöd kan innebära en stor förändring, det är därför viktigt att uppmärksamma hur detta kan göras på ett bra sätt. Syfte: Studiens syfte har varit att med utgångspunkt hos personal, undersöka och analysera hur insatsen planeras och genomförs i praktiken när en individ med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning flyttar till gruppboende eller påbörjar boendestöd. Vidare att undersöka och analysera personals medvetenhet om att skapa förutsättningar för dessa individers delaktighet i insatsens inledande skede, samt vilka utmaningar som finns i det arbetet. Metod: Studien har haft en kvalitativ ansats. Datainsamlingen har skett genom fokusgruppsintervjuer, med tre personalgrupper som arbetar med boendestöd eller på gruppboende. Materialet har analyserats dels genom en empirikopplad analys. Dels genom en teorikopplad analys, där en teori om begreppet delaktighet har använts. Resultat: Resultatet visar att processen när målgruppen flyttar till gruppboende eller påbörjar boendestöd i de flesta fall utgår ifrån en planering. Där den relation som byggs upp mellan individen och personalen är avgörande för hur stödet ska bli. Resultatet visar också att begreppet delaktighet är en betydande del i personalgruppernas arbete med målgruppen. Delaktighet framträder genom analysen på flera olika sätt, men främst genom att individernas självbestämmande betonas. Det är av stor vikt att starten och planeringen av insatsen utgår ifrån vad individen själv vill. Vidare syns också att personalen genom sitt agerande kan ge olika förutsättningar för delaktighet. Utmaningar i det delaktighetsfrämjande arbetet i insatsernas inledande skede kan skönjas främst genom hinder omgivningen skapar för delaktighet men också genom hinder i organisationen.

Uppsatsens syfte är att få en fördjupad kunskap i socialtjänstens insats boendestöd och psykiskt funktionshindrades uppfattning om boendestöd. Uppsatsen har en kvalitativ design och utgår från fyra intervjuer med psykiskt funktionshindrade och en intervju med en medarbetare från boendestödsenheten i en stadsdel i Stockholm. Resultatet presenteras utifrån teman: socialt stöd, vardagsstruktur, kontinuitet och tillhörighet - utanförskap. Dessa teman framträdde under databearbetningen av intervjuerna. Uppsatsen har sin grund i fenomenologin och analysen utgår från två teoretiska perspektiv: symbolisk interaktionism och Antonovskys teori KASAM. Resultatet visade att intervjupersonerna i stort sett var nöjda med boendestödet, men att det fanns önskemål om förbättringar. De faktorer som uppfattades som viktiga för en fungerande vardag var en stabil relation med sin boendestödjare som hjälper dem i kontakten med andra människor och myndigheter. Resultatet visade också att intervjupersonerna var osäkra på vad som ingår i deras boendestöd.

Denna undersökning har haft karaktären av en kartläggning där avsikten varit att få en övergripande bild av hur organiseringen kring boendefrågan ser ut samt vilka resonemang som förs. Med formuleringen boendefrågan avses både boende i det egna hemmet (boendestöd) och boende i gruppbostad. Tolv kommuner har varit aktuella för undersökningen, utvalda efter befolkningsstorlek med följande gradering; under 25 000 invånare, mellan 25 000 och 120 000 samt från 120 000 och uppåt. Övergripande frågeställningar har varit; Hur ser organiseringen ut? Varför ser den ut som den gör? Vilka för- och nackdelar finns ur ett organisations-, personal- och brukarperspektiv, med det valda alternativet? De har tjänat till att komma åt var olika beslut fattas och hur möjligheterna till flexibilitet ser ut kring brukaren. Om behovet förändras, hur snabbt ändras insatsen? Ett antagande i undersökningen har varit att den organisatoriska strukturen påverkar beslutsprocessen, möjligheterna till flexibilitet och hur den enskilde får sina behov tillgodosedda. Detta i sin tur bygger på antagandet att flexibiliteten i såväl beslutsprocessen som verkställigheten är betydelsefull för en grupp individer vars problem och behov kan fluktuera väsentligt. Sammanfattningsvis antyder undersökningen att betydelsen av organiseringen kring beslut och verkställighet är underordnad betydelsen av enskilda medarbetares engagemang och samarbetsförmåga. I undersökningen förekommer exempel på olika former av organisering och där möjligheterna till flexibilitet och anpassning till den enskilde inte upplevs vara direkt kopplade till formen. Istället är det främst tre andra faktorer som påverkar, nämligen; - Enskilda handläggares och enhetschefers engagemang, samarbetsförmåga samt vilja att få till stånd en dialog och flexibilitet kring den enskildes insatser. - Enskilda handläggares och enhetschefers arbetstyngd. - Enskilda handläggares och enhetschefers förmåga samt vilja att tidigt koppla in verkställarnas kompetens. Rapporten är nr 20 (av 24st) i Boendeprojektet som är ett riktat projekt inom ramen för kansliet för Nationell psykiatrisamordning. Projektmedel beviljades av Socialstyrelsen år 2005 för ett uppdrag inom satsningen på psykiatri och socialt stöd och omsorg för personer med psykisk sjukdom och/eller psykiska funktionshinder. Projektet har letts av David Brunt, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Växjö universitet.

This bachelor thesis aims to investigate how social workers in Uppsala describe their procedure when investigating applications for housing assistance (i.e. boendestöd). Boendestöd is a specific type of services for people with disabilities, which aim to assist them in their lives. This welfare service is one of many regulated by the framework legislation that is the social services act (SoL 2001:453). Previous research indicates that civil servants who make decisions based on goal-oriented framework legislations like SoL, have a great freedom to act when they make judgments and decisions. A consequence of this can be that they make judgments and decisions largely based on their own personal interpretations of this legislation. The previous research points to the fact that the individual civil servants freedom to act can be viewed as an infringement of individual rights, but also that this freedom is necessary when it comes to assessing the needs of help seeking persons in the context of social work.   We have carried out six interviews with social workers in Uppsala. These social workers primarily investigate the needs of persons with mental disabilities who apply for different forms of assistance from the city. The analysis suggests that the social workers interviewed are relatively unanimous when it comes to which grounds for judgment or criteria they use when investigating applications for boendestöd. This in spite of the fact that their judgments are based on individual cases as well as their own personal assessments of them.

Boendestöd är en framgångsfaktor i arbetet med att stötta utsatta grupper med att klara ett eget boende inte minst för missbrukare. Det här är en jämförande studie baserad på intervjuer med sex boendestödjare som arbetar med missbrukare och sex boendestödjare som arbetar med psykiskt funktionshindrade. Syftet är att undersöka boendestödjarnas uppfattningar om sitt arbete och deras upplevelser av vad arbetet innehåller. Varför är det vanligt med olika organisationer för missbruk och psykiskt funktionshinder? Vad är det som rättfärdigar indelningen i de två grupperna och vad blir konsekvenserna för brukarna och för de professionella som arbetar med boendestöd för grupperna? Resultatet är analyserat med tidigare forskning kring boende och stöd, forskning om professioner framväxt och teorier om socialkonstruktivism. Resultatet visar att kategoriseringen kan ha med vilket fokus boendestödet får och att boendestöd för missbrukare inriktas mot att missbrukaren skall klara sitt eget boende utan att vräkas. Dessutom finns det ett indirekt tvång inbyggt i boendestödet för missbrukare vilket inte återfinns i arbetet med de psykiskt funktionshindrade. Avslutningsvis är det möjligt att peka på att indelningen medför betydande konsekvenser för missbrukarna i jämförelse med övriga psykiskt funktionshindrade även om grunden för beslutet kring kategoriseringen är osäker. / Daily life support is a key success factor in efforts to support vulnerable groups in managing their own living and this is certainly true for addicts. This is a comparative study based on interviews with six daily supporters who work with addicts and six daily supporters who are working with mentally disabled clients. The purpose is to examine their experiences and their perceptions of what the work contains. What justifies the separation of the two groups and what are the consequences for the clients and for the professionals who work with daily life support for the two groups? The result is analyzed with earlier research in the area of daily life support, research concerning the development of professions and theories of social constructivism. The result shows that the categorization may has to do with the focus of the work with living support and that the daily living support for addicts often is directed towards the addicts ability to manage their own accommodation without risking the tenants to be evicted. In addition, the categorization implicates for addicts in terms of the existence of an indirect constraint embedded in the work of daily life support for addicts which is not found in the work of the mentally ill clients. Finally, it is possible to point to a significant difference in terms of consequences for the addicts in relation to the mentally ill group even if the base for the decision of categorization may be uncertain.

<p>Studiens syfte är att kartlägga hur utbrett missbruk av alkohol, droger, och läkemedel m.fl. är bland funktionshindrade vuxna som är biståndstagare i Stockholms kommun. Delsyftet är att kartlägga vilka handlingsmöjligheter som finns när personalen vill hjälpa eller får hjälp till den som berörs av ett missbruk. I studien har ingått 20 enhetschefer i Stockholmskommun av vilka 11 är enhetschefer för personlig assistans/individuellt stöd och 9 är enhetschefer för socialpsykiatri. Tillsammans representerar cheferna 12 av Stockholmskommunens 18 stadsdelar. Metoden är till största delen kvantitativ där enhetscheferna har fått svara på enkätfrågor angående hur situationen ser ut för brukare inom deras enheter när det gäller missbruksproblem. Begreppet ”missbruk” har i förväg definierats av den anledning att dess innebörd kan vara skiftande både med tid och mellan olika individer eller även kulturer. Resultatet på undersökningen visar att missbruk av alkohol, narkotika och mediciner förekommer bland människor med funktionshinder även om inte i samma omfattning som det gör i de utländska studier jag har jämfört med. För de individer som berörs av ett missbruk handlar enheternas stöd om ett utrednings och motivationsarbete där individen informeras om den hjälp han/hon kan få på en missbruks-/behandlings/vuxenenhet. Förutsatt att individens missbruk inte går överstyr till den punkten att han/hon blir en fara både för sig själv och omgivningen, måste den berörda själv vilja delta i behandlingen för att den överhuvudtaget ska kunna påbörjas eller äga rum.</p>

Digitalisering är i dagsläget ett aktuellt ämne i samhället och inom socialt arbete. Boendestöd är en insats som erbjuds av socialtjänsten till bland annat människor med funktionsnedsättning. Boendestödet innefattar ett praktiskt och socialt stöd, där målet är att klienten ska kunna leva ett självständigt liv. Med hänsyn till digitalisering var det av relevans att undersöka hur det kan påverka boendestödet och organisationen, professionen samt relationen till klienten. Därför var syftet med studien att undersöka digitalisering av boendestödsverksamheter i Halmstad kommun för att skapa djupgående förståelse av digitaliseringens möjligheter och svårigheter för verksamheterna och målgruppen. Vidare var syftet att undersöka vilka synsätt de som arbetar med boendestöd eller digitalisering, har till digitalisering av boendestödsinsatser. Studien hade sin utgångspunkt i en kvalitativ forskningsansats, där nio semi-strukturerade intervjuer genomfördes. Urvalet bestod av två digitaliserings-experter, fyra enhetschefer och tre boendestödjare. Resultatet visade en mängd möjligheter och svårigheter och vilka synsätt som finns till digitalisering av boendestödet. En svårighet var kunskapen som boendestödjaren behöver besitta om välfärdsteknik. En möjlighet var att använda digitala verktyg för att effektivisera resursfördelningen i verksamheten. En slutsats som framkom i studien var att teknikens användande och komplettering av arbetssätt påverkas av klientens intresse, kunskap, funktionsnedsättning och ålder. Andra slutsatser var att det behövs mer utbildning för boendestödjare kring tekniken, en mer enhetlig samsyn kring digitalisering och skapas flera samt nya tillvägagångssätt i boendestödet. / Digitization is today a current topic in society and social work. Residential support is an  intervention  offered  by  social  services  to  people  with  disabilities,  among  other groups. Residential support includes practical and social support with the goal being that the client can live an independent life. With regards to digitization it were relevant to investigate how it can affect the residential support and the organization, profession and relation to the client. Thus the purpose of this study was to investigate digitization  of  residential  support  organizations  in  the  municipality  of  Halmstad  to produce a thorough understanding of possibilities and difficulties in digitization for the  organization  and  target  group.  The  purpose  was  also  to  investigate  what  stances those  who  work  with  residential  support  or  digitization  have  towards  digitization  of residential support.This  study  had  a  qualitative  approach,  where  nine  semi-structured  interviews  took place. The sample of the study included two digitization experts, four managers and three  residential  support  employees.  The  studies  result  showed  a  variation  of possibilities and difficulties as well as what stances that exists towards digitization of residential  support.  Knowledge  for  the  residential  supporter  of welfare  technology was a difficulty. The use of digital technology to streamline the use of resources in the organization was a possibility. The study concluded that the use of digital technology and its supplement of work methods can be influenced by factors such as the client’s interest,  knowledge,  disability  and  age.  Additional  conclusions  were  the  need  for more  education  about  digital  technology  for  the  residential  supporter,  the  need  of consensus  in  regards  of  digitization  and  the  creation  of  several  and  new  approaches in residential support.

<p>The aim of this study is to explore how the people with a mental functional disorder experience living support. This studies research questions are; What kind of help do the clients receive from living support? Do they feel that they need more help or do they receive more help then they fell that they need? What does the relationship look like between the clients and the supporter? To answer these questions a qualitative research approach was used. Four clients where interviewed. The results are presented using themes and quotations. The themes that are used are; Activities done together with living support, the experience of social control, the experience of taking part in the planning and the experience of time limitation, and finally the relationship to the supporter. The results are analyzed using symbolic interactionism and normalization perspective. The results show that the clients receive help with housekeeping and other ordinary chores. The clients also experience that the support is a kind of social control, which they experience as positive. The clients feel that the supporter feels like a friend, even though most of the clients feel that there are limits to the friendship.</p>