Ambulansbaserad vård utgör idag en kvalificerad vårdresurs med högutbildad personal som utför medicinska bedömningar och behandling utanför sjukhus. Ambulanssjuksköterskan arbetar utifrån behandlingsriktlinjer och bedömningsinstrument. Bröstsmärta är en av de vanligaste larmorsakerna för ambulanssjuksköterskan och den vanligaste orsaken till bröstsmärtor är akuta koronara syndrom. Det är av stor vikt att behandlingsriktlinjerna följs för att patienterna ska få en likvärdig vård oavsett kön. Syftet var att utvärdera ambulanssjuksköterskans prehospitala omhändertagande av patienter med bröstsmärta. Frågeställningarna var att undersöka vilka skillnader i undersökning, bedömning och behandling avseende patientens kön finns, samt i vilken utsträckning behandlingsriktlinjerna följs gällande undersökning, bedömning och behandling. Designen var en retrospektiv journalgranskningsstudie med kvantitativ ansats och ett randomiserat urval. Ett datainsamlingsformulär arbetades fram och en granskning av 379 patientjournaler i journalsystemen Ambulink och Melior utfördes. Totalt ingick 152 kvinnor och 227 män i studien. Insamlade data analyserades i statistikprogrammet Statistical Package for the Social Sciences. Resultatet visade låg följsamhet till behandlingsriktlinjerna gällande behandling med Acetylsalicylsyra och Nitroglycerin. Det framkom även att kvinnor erhåller mindre läkemedel än män generellt sett, inga kvinnor transporterades direkt till percutan koronar intervention samt att kvinnor triageras lägre än män. En hög andel av patienterna erhöll dock ett prehospitalt EKG. Av dessa var nära hälften bedömda av sjuksköterska på HIA eller av medicinjour. Studien visade också att få patienter smärtskattades i samband med bröstsmärta. En tänkbar anledning till att Acetylsalicylsyra och Nitroglycerin inte givits kan enligt författarna vara att det inte förelåg någon misstanke om underliggande hjärtischemi. Påvisade könsskillnader skulle kunna vara att kvinnor och män uttrycker smärta på olika sätt. En anledning till att ett fåtal patienter blivit smärtskattade kan exempelvis vara språkförbistringar, stress och rädsla. Följsamheten till behandlingsriktlinjerna hos patienter med bröstsmärta är relativt låg och läkemedelsbehandlingen i samband med bröstsmärta kan anses underutnyttjade. Mer forskning behövs gällande behandling relaterat till symtomskillnader mellan kvinnor och män i samband med hjärtinfarkt.

Bakgrund: Bröstsmärta är ett av de vanligaste symtomen som leder till att många patienter söker vård och de flesta är oroliga för sitt hjärta eftersom mortaliteten av ischemiska hjärtsjukdomar är högt globalt. Symtom av icke kardiell utlöst bröstsmärta leder inte alltid till en ny diagnos eller vidare utredning vilket resulterar i osäkerhet och minskad livskvalitet. Syfte: Syftet för studien är att belysa patienters erfarenheter av vården vid bröstsmärta.Metod: En litteraturstudie som baseras på tio vetenskapliga artiklar med en kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet visar att tre huvudkategorier kunde identifieras: patienters erfarenheter av informationsgivning, kommunikation och livsförändringar. Till dem tillhör nio underkategorier: informationsbehov, osäkerhet, att inte bli tagen på allvar, språkbarriärer och missuppfattningar, arbetsineffektivitet mellan vårdenheter, osäkerhet vid fysisk aktivitet, hjälplöshet, begränsningar i vardagen och rädsla. Konklusion: Bröstsmärta är ett av de vanligaste symtomen vilket gör att patienter söker vård. Många patienter med oförklarad bröstsmärta blir dock inte ordentligt diagnostiserade och förblir odiagnostiserade. Livskvaliteten i de olika aspekterna hos patienterna är försämrad. Mer kunskap och konkreta riktlinjer är nödvändigt i syfte att erbjuda dessa patienter individuellt anpassad vård vilket förmodligen kan minska upprepade vårdbesök och eventuellt förbättra deras livskvalitet. Nyckelord: Bröstsmärta, kommunikation, livskvalitet, patienters erfarenheter, vårdrelation. / Background: Chest pain is one of the most common symptoms which leads to many patients seek care and most of them are worried about their heart because of the worldwide high mortality in ischemic heart disease. Symptoms of non-cardiac chest pain does not always provide a new diagnosis or further investigation which results in uncertainty and decreased quality of life. Aim: The aim of this study was to illustrate patients’ experiences of care during their chest pain. Method: A literature review which is based on ten scientific articles with a qualitative approach.Results: The results show that three main categories were identified: patients experience of information disclosure, communication and life changing events. Furthermore, there are nine subcategories connected to them: information need, uncertainty, not to be taken seriously, language barriers and misconception, inefficiency between health care units, uncertainty about physical activities, helplessness, limitations in everyday life and fear. Conclusion: Chest pain is a common symptom which leads patients to seek health care. However, many patients with unexplained chest pain are not able to be properly diagnosed and remains undiagnosed. Quality of life in diverse aspects among these patients are decreased. More knowledge and concrete guidelines are required in order to offer these patients a tailored nursing care which may also reduce hospital readmissions and eventually improve their quality of life.Keywords: Care relationship, chest pain, communication, patients experience, quality of life.

Bakgrund: Misstanke om angina är vanligt förekommande, och utreds ofta med kranskärlsröntgen. Det är visserligen känns att dessa patienter lider av oro, ovisshet och försämrad livskvalitet men kunskap behövs om varför patienter blir besvikna över ett normalt undersökningsfynd. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelser hos patienter som uttrycker en besvikelse över att kranskärlsröntgen visar normala kärl eller inte förklarar patientens symtom samt beskriva vad känslan av besvikelse grundar sig i. Metod: En empirisk studie med beskrivande design och kvalitativ ansats. Sju semistrukturerade intervjuer utfördes med patienter med misstänkt angina. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Deltagarna uttryckte en besvikelse över att inte få veta vad deras besvär beror på och över att kranskärlsröntgen inte visade på något som behövde och kunde åtgärdas, vilket hade kunnat bidra till förbättrat välbefinnande och en förbättrad fysisk förmåga. Deltagarna beskrev en förlust och saknad över att inte kunna leva det aktiva liv som de gjort tidigare, vilket tolkas ligga till grund för de förväntningar och reaktioner som deltagarna uttrycker. Upplevda begränsningar, oro och ovisshet leder till psykisk lidande, i form av frustration, nedstämdhet, uppgivenhet, och en känsla av hopplöshet. Detta leder till förväntningar på att få svar och hopp om åtgärd. Slutsats: Sjukvården kanske inte alltid kan minska patienternas grad av begränsningar, men genom relevant och anpassad information, kan vi ge patienterna rimliga förväntningar och till viss del kanske minska graden av besvikelse. Genom tydliga besked, stöd, och uppföljning kan vi förhoppningsvis minska patienternas psykiska lidande och känsla av ovisshet. / Background: Suspicion of angina are common, and often investigated with coronary angiography. Although it´s known that these patients suffer from anxiety, uncertainty and impaired QoL, knowledge is needed as to why patients are disappointed with normal examination findings. Aim: The aim of this study was to describe experiences in patients who express disappointment over the fact that coronary angiography shows normal vessels or don´t explain the patient's symptoms, and to describe what the feeling of disappointment is based on. Method: An empirical study with descriptive design and qualitative approach. Seven semi-structured interviews were conducted with patients with suspected angina. Data have been analyzed with qualitative content analysis. Main results: The participants expressed disappointment of not knowing what causes their problems and that coronary angiography did not reveal something that needed or could be fixed, which could have contributed to improved well-being and improved physical ability. The participants described a loss of not being able to live the active life that they´ve been used to, which interpreted to be the cause of their expressed expectations and reactions. Their experienced limitations, anxiety and uncertainty lead to mental suffering, frustration, depression, despair, and a feeling of hopelessness. This leads to expectations of getting answers and hope of treatment. Conclusion: Healthcare may not always be able to reduce patients' degree of limitation, but through relevant and customized information, we can give patients reasonable expectations and to some extent perhaps reduce the degree of disappointment. Through clear messages, support, and follow-up, we can hopefully reduce patients' mental suffering and feelings of uncertainty.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i Sverige. Det innebär förändringar inom den prehospitala sjukvården. Ambulanssjuksköterskans arbete riktas ofta initialt mot akuta somatiska problem, men att vårda patienter med psykosomatisk bröstsmärta till följd av ångest är också en viktig del av omvårdnadsarbetet. Detta medför stor potentiell patientnytta då obehandlad, svår ångest indirekt kan bli livshotande med hänseende till suicidrisken. För att öka kunskapen om psykosomatisk bröstsmärta finns det ett behov av att beforska området. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med patienter med psykosomatisk bröstsmärta prehospitalt. Metod: Åtta sjuksköterskor varav sex vidareutbildade inom ambulanssjukvård rekryterades från tre olika ambulansstationer i Norrland. Datan insamlades genom individuella semistrukturerade intervjuer och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Vald analysmetod resulterade i tre huvudkategorier: Samtalet har en viktig roll i mötet, Bedömningen av allvarlighetsgrad är utmanande i mötet, och Ett per- soncentrerat förhållningssätt är viktigt i mötet, med sex tillhörande underkategorier som svarar på syftet. Slutsats: Psykisk ohälsa ses vara ett fullvärdigt problem inom den prehospitala sjukvården. Sjuksköterskor inom prehospital sjukvård utesluter i första hand somatisk orsak, men ser samtalet som ett naturligt nästa steg i bemötandet och behandlingen av patienter som söker vård för psykosomatisk bröstsmärta. Samtalet i kombination med ett personcentrerat förhållningssätt anses vara de bästa verktygen i bemötandet.

Bakgrund: Hjärtinfarkt bedöms vara den ledande dödsorsaken världen över. Trots att fler män än kvinnor insjuknar i hjärtinfarkt är dödligheten bland kvinnor högre. Bilden av hjärt- kärlsjukdom har länge präglats av ett manligt perspektiv vilket är en livshotande inställning som leder till att kvinnors symtom inte tas på allvar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser av symtomen vid hjärtinfarkt. Metod: En litteraturöversikt där elva  artiklar från databaserna CINAHL Complete och PubMed granskats och analyserats. Resultat: De vanligaste symtomen hos kvinnor med hjärtinfarkt var smärta, fatique, andningspåverkan, gastrointestinala besvär och kroppstemperaturförändringar. Många kvinnor hade svårt att förstå och relatera sina symtom och blev inte tagna på allvar i vården. Det fanns en tydlig frustration då symtomen i många fall inte överensstämde med de symtomförväntningar som fanns. Slutsats: Litteraturöversikten lyfter fram kvinnors symtom vid hjärtinfarkt och bidrar till att skapa en förståelse för kvinnans tankemönster vid vårdsökandet. Hjärtinfarkt ska inte baseras på kön utan på kliniska fynd. Genom att vidga en större förståelse för hur kvinnor tolkar sina symtom kan vårdpersonal förbättra utgången för kvinnor med hjärtinfarkt. / Background: Myocardial infarction is considered to be the leading cause of death worldwide. Although the number of cases is higher in men, the mortality rate is higher amongst women. The image of cardiovascular disease has long been characterized by a male perspective, which is a life-threatening attitude that leads to women's symptoms not being taken seriously. Aim: The aim of this study was to describe women’s experiences of myocardial infarction symptoms. Method: A literature study where eleven articles from the databases CINAHL Complete and PubMed were reviewed and analyzed. Results: The most common symptoms in women with myocardial infarction were pain, fatigue, respiratory distress, indigestion and body temperature changes. Many women had a hard time understanding and relating their symptoms to cause and were hence not taken seriously in care. There was a clear frustration as the symptoms in many cases did not match the expectations that existed. Conclusion: This literature review highlights women’s symptoms of myocardial infarction and helps to create an understanding of the woman's thought patterns when seeking care. Assessment of myocardial infarction should not be based on gender but on clinical findings. By broadening a greater understanding of how women interpret their symptoms, healthcare professionals can improve the outcome for women with myocardial infarction.

Abtract Background Myocardial infarction is a critical and potentially deadly condition which requires immediate treatment in hospital. Ambulance personnel shall follow prehospital guidelines of care when examinating and treating patients with chest pain and the ambulance is equipped with ECG-monitoring for early identification of infarction in order for rapidly transport to hospital. Previous studies indicate deficiency in compliance to prehospital guidelines and patients with chest pain don´t always receive an ECG in prehospital care. A report from region Västerbotten have shown that 66,3% of patients with chest pain receive ECG in ambulance care. Aim To examine compliance to prehospital guidelines in care of patients with chest pain. Methods A retrospective medical record review (N=204). Inclusion criteria The journals that was reviewed are patients who in 2019 were cared by ambulance staff and taken to hospital as priority one with chest pain. Result The mean age of patients in this study was 70,3 year (SD+/-14,1) and the majority where men (59,3%). Most of the patients presenting with prior heart or vascular disease (67,2%). A total of 42,4% experienced secondary features such as nausea, sweating or dizziness and in 32,4% of the journals these symptoms where not documented. In ambulance 80,9% did receive ECG and 35,8% got ASA, with no significant differences between gender and time of day. Most of the patients (73,5%) required pain relief one or several times during ambulance transport and 21,6% of the patients experienced pain but didn't receive treatment. Conclusion This study indicates that not all patients with chest pain get treated by the prehospital guidelines. Not every patient received an ECG and few patients received ASA. Lack of documentation regarding patients exhibited symptoms and reasons for not treating pain were found in the journals. In summary these deficiencies can negatively affect patient safety, cause medical hazards and increase health care costs.Keywords: Prehospital care, prehospital guideline of care, chest pain, myocardial infarction, ECG