Alla har rätt att kunna ta del av den offentliga, fysiska miljön. Det står tydligt i Förenta Nationernas (FN:s) konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och är utgångspunkten i tillgänglighetsarbetet både statligt, regionalt och kommunalt. Ändå är det många miljöer som inte går att använda på lika villkor. Det gäller inte minst våra värdefulla kulturmiljöer. Det handlar många gånger om det som i plan- och bygglagen (PBL) beskrivs som ”enkelt avhjälpta hinder” vilket till exempel kan innebära avsaknad av ledstänger, avsaknad av kontrastmarkeringar och varningsmarkeringar i trappor, nivåskillnader, tunga dörrar, dålig belysning eller dålig skyltning i lokaler dit allmänheten har tillträde. Hinder som kan vara avgörande för att någon med tillfällig eller permanent funktionsnedsättning inte ska kunna ta del av den offentliga miljön. Studien har utgått från tre frågeställningar gällande enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer. Dessa har varit: ”Hur kan en arbetsprocess utformas för det kommunala arbetet med enkelt avhjälpta hinder i värdefulla och publika kulturmiljöer?”,”Vad kan butiksstråket Stora Östergatan i Ystad ge för lärdomar kring enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer?” och ”Vad framställer tillfrågade kommuner som framgångsfaktorer respektive utmaningar med enkelt avhjälpta i värdefulla kulturmiljöer?”. Syfte och frågeställningar har besvarats med hjälp av litteraturstudie, kvalitativ enkätundersökning, kvalitativ intervjustudie samt en okulär besiktning av Stora Östergatan i Ystad. Detta resulterade i ett synliggörande av faktorer som de tillfrågade kommunerna ansåg vara framgångar respektive utmaningar i arbetet med enkelt avhjälpta hinder i kulturmiljöer. Den okulära besiktningen gav lärdomar om hur enkelt avhjälpta hinder kan se ut i kulturmiljöer, hur viktig den antikvariska närvaron är tidigt i processen samt hur svårt det kan vara att väga plan- och bygglagens förvanskningsförbud mot lagen om enkelt avhjälpta hinder. Slutligen har studien resulterat i en kommunal processmodell för arbetet med enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer.

This qualitative research study aims to provide an in-depth analysis of the narratives  surrounding the experience of sexual violence during the Holocaust, focusing on the localized context of the Warsaw and Łódź ghettos and their immediate surroundings. The main objectives of this research are to examine how Holocaust survivors recount experiences of sexual violence in video testimonies and investigate the scope of sexual  violence in the localized context by analyzing different perpetrator groups and the  power relations that enabled sexual violence in the ghettos and in hiding. The study is grounded in the field of Narrative Analysis, which as a methodological framework together with theoretical concepts such as collective memory and Narrative Theory allows for a detailed examination of survivors' testimonies, providing rich insights into their experiences and perspectives. Moreover, by adopting an intersectional perspective, the research acknowledges the importance of considering multiple dimensions of identity, such as gender and age, in understanding the experiences and  narration of sexual violence. The analysis of selected primary sources from the Fortunoff Archive and Shoah Foundation Visual History Archive uncovers significant variations in narrative structures, themes, and patterns, further underlining the complexities of survivor testimonies. The research also reveals the significant influence that collective memory of the Holocaust had on the testimonies of sexual violence. Additionally, the research reveals insights into the scope of sexual violence in those localized contexts by emphasizing the role of different perpetrator groups and existing power dynamics. The study concludes that the narratives of Holocaust survivors provide significant insights into the experiences of sexual violence during that period.

KARLSTADS UNIVERSITET Termin: vt 23 Ämne: Kulturstudier Nivå: GrundnivåKurskod: KVGCO2 ABSTRACT Angelica Nylén Vikingen, endast en bärsärk? En undersökning av grundskolans läroböcker och hur bilden av vikingen skapasThe Viking, only a berserker? A study of the role of textbooks and how the image of the Viking is constructedAntal sidor: 39The image of the Viking is more popular than ever, in popular culture there are computer games, TV series and movies. In Sweden children learn about the Vikings in school, but what have children been taught about the Viking? The study uses four different textbooks published 1868-2012 to find out how the Viking has been portrayed over time, Läseboken för folkskolan from 1868, Läseboken för folkskolan from 1935, Lärobok I Fäderneslandets historia from 1964 and Puls Historia from 2012. The textbook Läseboken för folkskolan from 1868 was the first textbook that united all of Sweden's pupils in primary school. The study shows that the content about the Vikings in the textbooks no longer depend on the Icelandic sagas, rather the texts rely on research-based science. Using Norgren’s theory of the use of history and Koselleck’s conceptual history, the study shows how the image of the Viking is constructed in the textbooks. The study also shed light on how and if women are portrayed in the textbooks.   Nyckelord: Historiebruk, Begreppshistoria, Viking, Grundskola, LärobokPostadress  Karlstads universitet          651 88 Karlstad Telefon 054-700 10 00

Denna uppsats i ämnet kulturvård undersöker den gotländska sticktraditionen, lokalt benämnd som gotländsk sticksöm. Stickning har varit betydelsefull för Gotland genom historien och framför allt under 1700-talet exporterades stora mängder stickat från ön. I och med industrialiseringen förlorade stickningen sin betydelse och småskolelärarinnan Hermanna Stengård (1861–1941) var rädd för att hantverkstraditionen skulle falla i glömska och började samla in rester av stickade föremål. Resultatet publicerade hon i sin bok Gotländsk sticksöm (1925). Det har dock visat sig att flera mönster och tekniker som Stengård pekar på som gotländska förkommer på andra platser. Syftet med undersökningen har varit att studera den gotländska sticksömmen i förhållande till Hermanna Stengård och hennes samling. Uppsatsen redogör för hur den gotländska sticksömmen har definierats och hur utvecklingen sett ut fram till idag samt om traditionen kan klassas som ett immateriellt kulturarv. En jämförande analys har gjorts mellan stickböckerna om gotländsk sticksöm som publicerats mellan 1981 och 2008 samt intervjuer och arkivstudier har utförts. Resultatet visar att det inte går att exakt definiera den gotländska sticksömmen. Trots att Stengård pekar på vissa karakteristiska drag i hennes bok, motsäger sig hennes samling till viss del detta, som består av fler exempel. För varje bok som publiceras på ämnet läggs nya tekniker och mönster till definitionen, vilket visar på traditionens utveckling. Trots att flera mönster och tekniker förekommer på andra platser är de fortfarande starkt förknippade med Gotland. Utifrån Unescos definiering över immateriella kulturarv går det att argumentera för att gotländsk sticksöm är ett men det är upp till utövarna, att nominera till en av Unescos listor över immateriella kulturarv. / This essay in conservation studies the knitting tradition on Gotland, locally named ‘sticksöm’. Knitting has been important for Gotland throughout the history and mainly during the 18th century the island exported loads of knitted product to the mainland. As a result of the industrialization the knitting lost its importance on the island and risked disappearing altogether. This was defined by the teacher Hermanna Stengård (1981–1941), who started to collect old pieces of knitted clothing. She published her result in the book ‘Gotländsk sticksöm’ (1925). It has shown that multiple patterns and techniques that Stengård points as Gotlandic has been found in other places. The aim has been to study how Gotlandic knitting is defined by Hermanna Stengård and see how the knitting tradition has developed after the ‘Gotländsk sticksöm’ was published in 1925 to today. At last, the knitting tradition has been discussed if it can be classified as an intangible heritage. By analyzing and comparing the knitting books about Gotlandic knitting tradition that has been published between 1981 to 2008, it has shown how the Gotlandic knitting has been depicted and how the distinction of the term Gotlandic knitting has changed. Interviews and archive studies is giving a background to the contemporary the books were published. The result shows that it is not a clear definition of the ‘sticksöm’. Stengårds collection is broad, more examples than she states. The patterns and techniques occur at other places but are still Gotlandic because they have been used on Gotland. The tradition can be defined as an intangible heritage but it is only the practitioners that can nominate the craft to one of UNESCOs lists and therefor officially be entitled as an intangible heritage.

Förtätning av städer har kommit att bli en trend och ett ideal inom stadsbyggnad. Att bygga tätare innebär inte enbart ett tillgodoseende av en ökad urbanisering på ett hållbart vis utan anses även av stadsplanerare ge upphov till samt möjliggöra en rad stadsmässiga kvaliteter såsom större tillgång till mötesplatser samt livliga och tillgängliga stadsrum. Det är kvaliteter som används för att motivera och argumentera för att förtätningar ska genomföras. Tidigare studier har dock visat att dessa är argument som inte sällan saknar vetenskaplig grund, varav denna studie ifrågasätter hur kommunerna idag säkerställer att utvecklingen av våra städer går i den riktning som avses. Genom fallstudier av förtätningsprojekt i Norra Sorgenfri i Malmö samt Norra Fäladen i Lund söker denna studie svar på vilka stadskvaliteter Malmö Stad samt Lunds kommun eftersträvar att uppnå genom förtätning av byggd miljö. Studien syftar likväl till att finna svar på om dessa eftersträvansvärda kvaliteter faktiskt kan uppstå vid genomförd förtätning av stadsdelarna samt hur det i kommunerna säkerställs att dessa förväntade stadskvaliteter uppfylls. Detta görs genom att med hjälp av intervjuer och dokumentstudier utreda hur och om kommuner bedriver utvärdering samt uppföljning av sina förtätningsprojekt.  Resultatet visar att de kvaliteter Lunds kommun och Malmö Stad vill nå med hjälp av förtätning av de två separata områdena inte skiljer sig åt nämnvärt utan snarare framstår som generiska och saknar platsspecifik anknytning. Därav leder studien till slutsatsen att förtätning riskerar ge upphov till homogena stadsdelar, snarare än unika kvaliteter. Vidare visar studien att även om ett intresse finns för utvärdering och uppföljning hos de studerade kommunerna, är det inget som genomförs på ett formaliserat sätt idag. Dessutom menar vi att avsaknaden av dokumenterat arbetssätt inom utvärdering och uppföljning riskerar att viktig kunskapsöverföring och lärandeprocesser går förlorade vilka vi ser som nödvändiga för att nå eftersträvansvärda stadskvaliteter. / Urban densification has become a trend and an ideal in urban planning. Densification does not only mean that an increased urbanization can be solved in a sustainable way, but is also considered by urban planners to enable a number of qualities such as greater access to meeting places and more lively and accessible urban spaces. These are qualities that are used to motivate and argue for densification to be carried out. Previous studies have, however, shown that these are arguments that often have no scientific basis, which of that reason this study questions how the municipalities today can ensure that the development of our cities is carried out in the intended direction.  Through case studies of densification projects in Norra Sorgenfri in Malmö and Norra Fäladen in Lund, this study seeks answers to which urban qualities Malmö Stad  and Lunds kommun strive to achieve through densification. The study aims to find answers to whether these desirable qualities can actually arise from densification and how it is ensured in the municipalities that these expected urban qualities are met. This is examined by using interviews and document studies as methods to investigate if and how municipalities conduct evaluations and follow-up of their densification projects.  The results show that the qualities which Lunds kommun and Malmö Stad wish to achieve by densifying the two separate urban areas do not differ significantly but rather appear to be generic and lack a site-specific connection. From this, the study leads to the conclusion that using densification as a strategy comes with a risk of producing homogeneous neighborhoods, rather than unique qualities. Furthermore, the study shows that although there is an interest in evaluation and follow-up among the studied municipalities, nothing or the sort is carried out in a formalized way today. In addition, we believe that the lack of documented evaluation and follow-up generates a risk of important knowledge and learning processes being lost, which we see as necessary to achieve desirable urban qualities.

With the knowledge from my past experiences of education in music and professional experience of performing jazz vocally, I have always been interested in how I can challenge my role as a vocalist in a jazz ensemble. When studying singing at Complete Vocal Institute in Copenhagen, I gained large perceptions regarding my voice and my creative flow within the music. These new perspectives made me discover what I was capable of achieving with my voice, which I rarely see jazz vocalists do. I find it interesting to analyse what other jazz musicians do when they create, to be perceived as free and undemanding but still very advanced musically and captivating for the listeners. Another reason why I wanted to shed some light on this topic is that I often hear other jazz students question whether we who are born in Scandinavia really are able to reach the same level of expression and improvisational flow as American jazz musicians.These doubts trigger me, and make me want to prove that everyone can accomplish any kind of expression if we only have the right tools for it. And there is still this thought in my mind when I see musicians such as saxophonists, guitarists, and pianists, among others, get inspired by each other and try other people’s ideas, why I almost never see the same playfulness and thirst for musical knowledge in singers? I wonder in my mind: Why?

Sveriges landsbygder har sedan urbaniseringens intåg på 1800-talet fått kämpa för att vända en negativ befolkningsutveckling där allt fler flyttar in till större städer. Genom åren har dock gröna vågen, flyktingkrisen och coronapandemin bidragit till en ökad inflyttning till landsbygden. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur befolkningsutvecklingen sett ut i några svenska landsbygdskommuner. Utifrån SKR:s kommunindelning togs statistik från SCB fram över alla Sveriges 40 landsbygdskommuner. Därefter valdes Värmlands sju landsbygdskommuner ut som uppsatsens studieobjekt. Metoderna som använts i uppsatsen är kvantitativ sekundäranalys och kvalitativ dokumentanalys. Statistik från SCB från 2010-2021 har undersökts i sekundäranalysen, där data berör flyttnetto, inflyttningar, invandring, arbetspendling och boendefördelning i de värmländska landsbygdskommunerna. Genom dokumentanalysen har bland annat kommunernas översiktsplaner undersöks för att se vad de ämnar att göra för att bli mer attraktiva att bo och bosätta sig i. Utifrån en tematisk analys har fyra teman tagits fram för att urskilja vad som som är av relevans i dokumenten. De fyra temana är: befolkning, boende, näringsliv och infrastruktur. Med utgångspunkt i teorierna push- och pull och livsstilsmigration har viktiga faktorer som spelar in i varför människor flyttar vävts samman med den framtagna statistiken och det som har framkommit i dokumentanalysen. De slutsatserna som framkommit visar att näringsliv, infrastruktur och attraktivt boende är viktiga faktorer för en levande landsbygd. Invandring har haft stor påverkan på en kommuns inflyttning. De som är mest flyttbenägna är de i åldrarna 15-34 och barnfamiljer.

Sammanfattning Den byggda miljön ska vara tillgänglig för alla människor oavsett hur personen förflyttar sig. Personer med funktionshinder ska inte känna sig begränsad för att vistas i det offentliga rummet.  Syftet med denna studie var att undersöka tillgängligheten av Karlstads stationsmiljö/perrong för synskadade och rullstolsburna personer. För att svara på syftet utgår studien från den kvalitativa metod för att samla in data och information, 6 stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes med respondenterna på Karlstads tågstationsmiljö. 3 av dessa intervjuer utfördes med synskadade respondenter på plats (Karlstads perrong) och 3 andra intervjuer gjordes med rullstolsburna respondenter på plats (Karlstads perrong) förutom en intervju som genomfördes via telefon. Tre teoretiska utgångspunkter har valts för denna studie. Utgångspunkterna som använts var “Den sociala modellen” av Berth Danemark (2005), “Rätten till stad” av David Harvey (2010) och “Normaliseringsprincipen” av Bengt Nirje (2010).  Resultat visar att tillgängligheten av Karlstads stationsmiljö är delvis bra. Tillgängligheten varierar mellan gruppen synskadade och rullstolsburna. Rullstolsburna respondenter är relativt nöjda med hur perrongen ser ut i dagsläget men tillgängligheten blir till viss grad sämre när det finns snö som inte har plogats. Synskadade respondenter var mer kritiska till tillgängligheten av Karlstads tågstation jämfört med rullstolsburna personer. Synskadade respondenter var tacksamma att det har tagits åtgärder dvs. att det finns taktila hjälpmedel som är anpassade till de. De menar att tillgängligheten kan förbättras ännu mer om arbetet sker parallellt med synskadade personer. Ett annat resultat som studien visade var att taktila hjälpmedel som byggs för ena gruppen skapar inga barriärer för den andra gruppen. Studien visade även att åtgärder i form av tak eller pratorer kan gynna både synskadade och rullstolsburna gruppen.

The Aboriginal art market has received significantly increased interest from non-Aboriginal audiences, but Aboriginal identity and art are still not understood by non-Aboriginal people. The colonial impacts continue challenging the evolving Aboriginal identity and art practices in navigating its intersecting factors. Through interview case studies and data collection, this study aims to understand the contemporary female Aboriginal artists’ identity and how that reflects in their art. It investigates the changes in Aboriginal art in material, concept and sustainability while examining the perspective of younger generations on these changes. The findings reveal that Aboriginal identity has evolved into a diverse and complex construct influenced by politics, race, gender, class, etc. With cultural disconnection due to colonisation and increasing urban migration, contemporary Aboriginal art has evolved into a hybrid form of Western and Aboriginal art. The findings show that material use, concept and sustainability in Aboriginal art have changed significantly, and the younger generations are happy with more diverse and innovative art practices yet concerned about the continuation of the lack of Aboriginal heritage recognition. This thesis is an interdisciplinary study in the fields of heritage studies, post-colonial studies and art history. It highlights the multifaceted Aboriginal identity and art by showing the limitless dynamic of contemporary Aboriginal art practices. It discusses the importance of better understanding among non-Aboriginal people. The study contributes to amplifying the voices of the young generation of female contemporary Aboriginal artists and their goal of reaching a bigger audience to share and teach their heritage.

Denna uppsats består av en diskursanalytisk undersökning av Struves meridianbåge från UNESCO:s världsarvslista. Uppsatsens syfte är att ge ökad förståelse för meridianbågen som världsarv genom att kartlägga hur den framställs, dess geopolitiska kontext och formen av den dominerande diskursen. Analysen är baserad på Laclau och Mouffes teori från Hegemony and Socialist Strategy, och utfördes med hjälp av den metod som utarbetats i Discourse Analysis as Theory and Method av Marianne Jørgensen och Louise Philips. Analysen utfördes på empiriskt material som samlades in under en platsundersökning i Hammerfest, samt på källmaterial tillgängligt via internet. Analysen leder till slutsatsen att meridianbågen har absorberats av UNESCO:s överordnade diskursiva ramverk, och att den idag tolkas framför allt som ett exempel på vetenskapligt internationellt samarbete, medan alternativa diskurser som centrerar geopolitiska konflikter har relativt litet utrymme.