Bakgrund: Omsorgs- och rutinsituationer är viktiga hörnstenar i arbetet med de yngsta barnen på förskolan. Trygga miljöer där barnen och pedagogerna samspelar betyder mycket för barnens utveckling, men hinner barn och pedagoger interagera i den utsträckning som vore önskvärd? Om inte, vad är det då som hindrar dem? I vår studie ville vi ta reda på hur samspel sker inom ett av dessa områden och valde ut tamburen med av- och påklädning, som den arena vi ville undersöka närmare. Syfte: Vårt syfte med arbetet var att se hur små barns samspel ser ut och hur denna interaktion kommer till uttryck i tamburen. De frågeställningar vi valde var:  På vilket sätt uttrycker de yngsta barnen en vilja eller ovilja till samspel i tamburen?  På vilket sätt medverkar pedagogen i samspelet mellan barnen? Metod: Vårt resultat bygger på en observationsstudie där vi valde att genomföra videoobservationer på en avdelning vid fem olika tillfällen och samtidigt komplettera dessa genom att skriva ner vad vi såg för hand. Av de barn som filmades var ingen äldre än två år och alla gick på samma avdelning. Tillsammans ger detta en kvalitativ studie där vi kunde analysera resultatet genom att titta på filmerna upprepade gånger och skapa oss en bild av hur samspel ser ut bland de yngsta barnen. Vi har jämfört våra egna observationer med den forskning som redovisats i arbetet för att kunna besvara våra frågeställningar. Resultat: Resultatet visade att blickar och kroppsspråk var de samspelsverktyg som användes mest bland de små barnen på förskolan. De imiterade även varandra och de vuxnas samspelssätt för att kommunicera med varandra. Pedagogerna fungerade i stor utsträckning som en förebild för barnen i deras samspel och gav bekräftelse och stöd. Vi kom också fram till att lugna situationer gynnar samspelet i tamburen, både mellan barn - barn och mellan barn - pedagog.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om vilka möjligheter och utmaningar som kan finnas på de yngsta barnens förskolegård. Syftet är även att ta reda på hur väl bedömningsverktyget för miljövärdering  OPEC (outdoor play envoirment categories) kan användas för att identifiera möjligheter, utmaningar samt utvecklingsområden på de yngsta barnens förskolegård. De frågeställningar vi utgår ifrån är: Vad anser pedagogerna vara möjligheter och utmaningar med sin förskolegård? Vilka likheter och skillnader går att identifiera mellan pedagogernas uppfattningar om förskolegården och uppmätt OPEC- värde? Hur skiljer sig uppfattningarna om förskolegården bland pedagogerna? Som teoretisk grund för studien ligger miljöpsykologi och ett sociokulturellt perspektiv, där begreppen affordance och artefakter är centrala. Som metod för att få svar på frågeställningarna har OPEC-mätningar genomförts på två förskolegårdar samt intervjuer av pedagoger som arbetar med de yngsta barnen på dessa förskolegårdar.   Resultatet visar att de yngsta barnens förskolegård kan erbjuda olika möjligheter, både utifrån yttre omständigheter men även utifrån hur pedagogerna väljer att utforma och arbeta med utomhusmiljön. På olika gårdar finns olika utmaningar, men ett gemensamt tema är att det kan vara svårt att anpassa gården för de yngsta utan att det påverkar de äldre barnens lek. Bedömningsverktyget OPECs kategorier för miljövärdering stämde endast till viss del överens med pedagogernas uppfattningar om förskolegården. Resultatet tyder på att OPEC i sig självt inte bör användas för att bedöma kvalitén på de yngsta barnens förskolegård, eller för att identifiera möjligheter, utmaningar och utvecklingsområden.

I den här studien har vi fokuserat på hur pedagogerna på två olika förskolor med naturvetenskaplig inriktning utformar naturvetenskapliga lärandesituationer för de yngsta barnen i åldrarna ett till tre år. Vi har också försökt att urskilja ämnesdidaktiska redskap som används i naturvetenskapligt arbete för vår valda åldersgrupp. Studien är utförd med kvalitativ metod där två olika intervjumetoder har använts. Vi har använt oss av video stimulated reflection och semistrukturerad intervju, för att få möjlighet att få reda på så mycket som möjligt av pedagogernas uppfattning av ämnesdidaktiska redskap och deras sätt att utforma naturvetenskapliga lärandesituationer på. Vi har använt oss utav konventionell innehållsanalys som hjälpmedel att analysera resultatet. Vårt resultat visar att det viktigaste i naturvetenskapligt arbete med barn i åldrarna ett till tre år är att alltid utgå ifrån deras intresse. På den första förskolan anses det svårare att planera aktiviteter för de yngsta barnen då dem är mer styrda av sitt eget intresse. På den andra förskolan arbetade dem med teman och hade planerade aktiviteter varje dag. Pedagogerna vi intervjuade på båda förskolorna hade en positiv inställning till ämnet, vilket motsätter den tidigare forskningen. Det framgår i empirin att pedagogerna tycker det är viktigt att man vet vad man gör och varför man gör det. Det visar på en didaktisk medvetenhet hos pedagogerna.

Syftet med studien är att belysa pedagogers syn på matematik för de yngsta barnen i förskolan. Studien inriktar sig på vad matematik för de yngsta barnen enligt pedagoger innebär samt vilka möjligheter och hinder pedagoger ser med matematik för de yngsta barnen. Undersökningen är kvalitativ och metoden är semistrukturerade intervjuer. Det teoretiska ramverket utgår från Dewey och Vygotskij och ligger till grund för analys och diskussion. Resultatet i studien visar på att pedagoger ser matematik som något mer än räkning. Barn behöver möta matematik i sin vardag för att de ska ta till sig kunskapen på ett meningsfullt sätt och matematik för de yngsta barnen innebär först och främst vardagsrelaterade begrepp. Resultatet visar även att pedagoger ser leken och det lustfyllda lärandet som betydelsefulla redskap inom matematiken. Det är enligt pedagoger förskolan som lägger grunden för barnens kommande matematik och det är av fördel att de då får en positiv syn på den.

För att söka ge en tydligare bild av vilka variabler som, utifrån pedagogernas uppfattningar, kan utgöra förutsättningar för arbetet med demokrati och värdefrågor med de yngsta barnen i förskolan analyseras resultatet som grundar sig på pedagogers utsagor. Syftet med arbetet är att åskådliggöra på vilket sätt pedagoger förhåller sig till och implementerar demokratiuppdraget i arbetet med de yngsta barnen i förskolan. För att konkretisera och komma närmare ett svar på syftet ställs följande frågor:   1 Hur uttrycker sig pedagoger om sitt arbete med att; utifrån demokratisk grund skapa en verksamhet där de yngsta barnens röster blir hörda?   2 Vilka möjligheter och hinder i arbetet med de yngsta barnen ger pedagoger uttryck för som väsentliga för att en verksamhet på demokratisk grund ska kunna nås?   Föreliggande studie är genomförd medelst en kvalitativ undersökning bestående av intervjuer med pedagoger, och med en hermeneutisk ansats för att söka tolkningar och förståelse för det insamlade empiriska materialet. Det teoretiska ramverk som används för att möjliggöra analys av resultatet lutar sig på teorier utvecklade av i huvudsak Habermas, Bernstein och Benhabib. I resultatet framträder något av en kedja bestående av faktorer som till exempel hur pedagogers barnsyn grundad i synen på barnet som kompetent och jämbördig individ förutsätter intersubjektivitet. Enligt vad resultatet ger för handen, kan dessa faktorer i samverkan möjliggöra en implementering av demokratiuppdraget så som det är formulerat i Läroplan för förskolan Lpfö 98 reviderad 2010.

Studiens syfte var att öka förståelsen för verksamma pedagogers förhållningssätt till de minsta barnen med fokus på dess språkliga och kommunikativa förmåga. Syftet var även att ta reda på hur pedagoger arbetar för att stimulera och utmana de små barnens språkutveckling. Studien tar sin utgångspunkt från fem pedagogers egna uppfattningar, vilket har undersökts genom kvalitativa intervjuer som metod. Undersökningens resultat visar att arbetet med barnens språkutveckling utifrån förskolans uppdrag är en tolkningsfråga, där de centrala begreppen språk och kommunikation har en komplex innebörd. Vidare framkommer att kroppsspråket är de minsta barnens främsta kommunikationsredskap, något som bör tas i beaktning i dess utvecklande mot ett talat språk. Pedagogernas generella uppfattning pekar på att det skett stora förändringar i synen på de minsta barnen över tid. Den rådande barnsynen präglas av en respekt och tilltro till barnet och dess förmågor. Ramfaktorer såsom stora barngrupper utgör dock hinder i pedagogernas arbete med de minsta barnens språkutveckling, med anledning av detta får det eftersträvansvärda förhållningssättet många gånger stå tillbaka i förskolans verksamhet.

Syftet med studien är att undersöka hur planerad undervisning med de yngsta förstås av förskollärare. En kvalitativ ansats med sju semistrukturerade intervjuer används som metod för att samla in empiri. Begreppen det kompetenta barnet samt barnet som being och becoming tillämpas som analysverktyg. Resultatet visar att förskollärare lyfter fram barnens intresse, men förhåller sig till detta på olika sätt. Vidare visar resultatet att tolkning av barnens kommunikation tycks vara en central del i den planerade undervisningen med de yngsta. En slutsats av studien är att beroende på hur förskolläraren förstår barnens intresse kan det påverka barnens möjlighet till inflytande i den planerade undervisningen.

Studien syftar till att studera hur förskollärare uttrycker att skriftspråket integrerats i den fysiska miljön på förskolans småbarnsavdelningar. Studien syftar även till att studera hur förskollärare utrycker sig kring betydelsen av att integrera skriftspråket i den fysiska miljön. För att undersöka detta använder vi i vår kvalitativa studie av intervjuer som metod. Med stöd i ett sociokulturellt perspektiv studeras förskollärares uttryck om den fysiska miljön som en del av barns socialisation in i skriftspråket. Resultatet visar att förskollärare uttrycker att skriftspråket är integrerat som en del av den fysiska miljön och att det är av betydelse. Skriftspråket uttrycktes främst vara integrerat genom konkreta material, alfabet och namnskyltar. Uttryck som intresse och traditioner framkommer som centrala. I slutsatserna av studien lyfts den fysiska miljön och förskollärares förhållningssätt som betydande. Traditioner i förskolans kultur framhävs ha en stark inverkan på hur skriftspråket integreras i förskolan.

Studiens syfte är att bidra till kunskapandet om de yngsta barnens möjlighet till delaktighet och inflytande i förskolan. Det empiriska materialet har insamlats via fem intervjuer med förskollärare. Även icke-deltagande observationer av förskollärares möjliggörande för de yngsta barnens inflytande och delaktighet har utförts vid de två avdelningar där de intervjuade förskollärarna arbetar. Datan har analyserats med hjälp av narrativ analys utifrån ett normkritiskt perspektiv.  Studiens resultat visar att två arbetssätt dominerar vad gäller arbetet med de yngsta barnens delaktighet och inflytande i förskolan. Det första arbetssättet går ut på att förstå och bekräfta det barnet uttrycker, detta förutsätter att med lyhördhet lyssna till hela barnet med alla kroppens sinnen. I detta anses kärnan i arbetet således vara att som förskollärare förstå det barnet försöker uttrycka så att barnet upplever sig förstått och bekräftat. Den andra dominerande metoden att arbeta med inflytande och delaktighet är genom att skapa valtillfällen för barnen. Studiens resultat visar även att faktorer som påverkar detta arbete inkluderar säkerhetsaspekter, omvårdnadsrutiner, barnens verbala förmåga och personlighet, förskollärartäthet och lokaler. Studien visar att arbetet med de yngsta barnen står i relation till djupt rotade diskurser vilket således gör det kopplat till makt. Studiens resultat visar även att vuxna har en definitionsmakt jämtemot barn som påverkar arbetet med de yngsta barnens delaktighet och inflytande. Det viktiga för att tillmötesgå detta är medvetenhet gällande makten jämtemot barnen och att inte använda mer auktoritet än nödvändigt.

Studien syftar till att beskriva de yngsta barnens inflytande och delaktighet i förskolans dokumentationsarbete. Frågeställningarna var: Hur beskriver förskollärare att de dokumenterar med de yngsta barnen? Och hur beskriver förskollärare sitt ansvar i relation till barns delaktighet och inflytande i förskolans dokumentationsarbete? Studien har genomförts med sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med förskollärare som arbetar med de yngsta barnen i förskolan. Datainsamlingen är analyserad utifrån en tematisk analysmetod utifrån den insamlade empirin. Studiens resultat visar att förskollärare har ett ansvar vid ett dokumentationsarbete med de yngsta barnen då inte alla barn har ett fullt utvecklat verbalt språk. Förskollärare väljer vad som ska synliggöras för verksamheten utåt och väljer när, hur, vad och för vem som dokumentationsarbetet är till för. Hur förskollärare dokumenterar i verksamheten ger betydelse för barnens delaktighet och inflytande, barnens lärande och påverkan av utformningen av verksamheten. Slutsatsen av studien visar på att förskollärare har en medvetenhet om att deras tolkningar av de yngsta barnen görs, vilket medför svårigheter kring barns inflytande och delaktighet i förhållande till läroplanens riktlinjer. Förskollärare har en medvetenhet om att de måste få de yngsta barnen mer delaktiga och ha mer inflytande. Det som blir problematiskt är bara frågan hur.