Bakgrund: Intensivvårdspatienter utsätts för en påfrestande situation, vilket kan bidra till utvecklandet av iva-delirium. Iva-delirium är en form av hjärndysfunktion som leder till ökad sjuklighet, ökad mortalitet och ökade vårdkostnader i form av förlängd vårdtid. Studier visar att trots att iva-delirium är vanligt förekommande inom intensivvården så missas tillståndet ofta. Bedömningsinstrument för att identifiera iva-delirium finns men används vanligen i liten utsträckning inom svensk intensivvård. Detta kan leda till att intensivvårdssjuksköterskor, utifrån personlig erfarenhet, utvecklar olika strategier för att vårda patienter med iva-delirium. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors personliga erfarenheter av att bedöma patienter som riskerar att drabbas av iva-delirium samt hur syndromet identifieras och förebyggs. Metod: En kvalitativ studie innehållande sex intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en deskriptiv innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna med hjälp av personliga erfarenheter skapade en framförhållning genom att förutse riskfaktorer och att identifiera kliniska tecken. Vidare visade intensivvårdssjuksköterskorna en förmåga att förebygga och resonera kring utförda åtgärder. En förståelse för vården av patienter med iva-delirium skapades genom etiska reflektioner. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter utgjordes av tre domäner; att se, att göra och att känna. Dessa olika erfarenheter interagerade med varandra, skedde simultant och skapade ett expertkunnande hos intensivvårdssjuksköterskorna. Trots denna förmåga framkom det att intensivvårdssjuksköterskornas kunskaper om iva-delirium och deras strategier varierade beroende på personlig erfarenhet. Klinisk betydelse: Genom att belysa intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter kan en ökad medvetenhet kring iva-delirium skapas och därmed förhoppningsvis medföra minskad prevalens. / Background: Critical care patients are exposed to a stressful situation, which could contribute to the development of icu-delirium. Icu-delirium is a form of brain dysfunction leading to higher morbidity, higher mortality and higher cost of care due to extended hospital stays. Even though studies show that icu-delirium is common within critical care the syndrome is often unrecognized. Delirium screening tools exist but are rarely used within Swedish critical care. The low implementation of screening tools could lead to that critical care nurses, based on personal experience, develop individual strategies for care of patients with icu-delirium. Aim: To describe experiences of assessing patients with risk for developing icu-delirium and how the syndrome is identified and prevented by critical care nurses. Methods: A qualitative study with six interviews was conducted and analyzed based on a descriptive qualitative content analysis. Results: The results showed that critical care nurses, based on earlier experiences, created an anticipation by discerning risk factors and identifying clinical signs. The critical care nurses showed an ability to perform preventive measurements while reasoning about already performed measurements. Through ethical reflections an understanding for the care of patients with icu-delirium was created. Conclusions: The experiences by critical care nurses was based on three domains; to see, to do and to feel. These domains occurred simultaneously and created the expertise of the critical care nurse. Despite this ability the knowledge of critical care nurses and their clinical assessment methods varied depending on earlier experiences. Relevance to clinical practice: By illuminating the experiences of critical care nurses hopefully a higher awareness regarding icu-delirium is created which will hopefully result in a lower prevalence.

The purpose of this research was to seek a deep understanding of the lived experience of intensive care nurses caring for patients with delirium. Delirium affects a large proportion of adult patients in the intensive care unit (ICU). Delirium has been linked to increased morbidity and mortality, longer intensive care and hospital length of stay, long-term cognitive impairments, short-term and long-term psychological distress, and increased hospital and health system costs. Critical care nurses play central roles in preventing, identifying, and treating ICU patients with delirium. Semi-structured interviews were conducted with eight intensive care nurses working in an ICU in a tertiary level, university-affiliated hospital in Ontario, Canada. The researcher analyzed the interviews using an interpretive phenomenological approach as described by van Manen (1990). The essence of the experience of critical care nurses caring for ICU patients with delirium was revealed to be finding a way to help them come through it. Six main themes emerged: It's Exhausting; Making a Picture of the Patient's Mental Status; Keeping Patients Safe: It's a Really Big Job; Everyone Is Unique; Riding It Out With Families; and Taking Every Experience With You. The findings describe how intensive care nurses find a way to help patients and their families through this complex and often distressing experience. This study has contributed to the understanding of the lived experience of ICU nurses caring for patients with delirium.

Delirium é um estado confusional agudo caracterizado por um distúrbio de consciência, alteração na cognição e curso flutuante ao longo do dia. É a complicação mais comum observada em idosos hospitalizados. É freqüente no pós-operatório de cirurgia cardíaca, e pode chegar a taxas tão altas quanto 73% em pacientes mais idosos. Pacientes com delirium apresentam maior risco de morte, demência e institucionalização, aumento do tempo de internação hospitalar e dos custos. Os objetivos deste estudo foram: 1) determinar a incidência do delirium no pós-operatório de cirurgia cardíaca em idosos; 2) identificar fatores predisponentes e precipitantes neste contexto; 3) avaliar a relação entre delirium e morbimortalidade por até 18 meses de seguimento. Este estudo foi observacional, prospectivo, tipo coorte, realizado no Hospital de Messejana no período de Setembro/2011 à Dezembro/2013. Foram estudados 173 pacientes com idade > 60 anos. Antes da cirurgia, os pacientes foram avaliados quanto à função cognitiva através do MEEM e TFV, e pelo CAM, para determinar a presença de delirium pré-operatório, motivo de exclusão do estudo. Foram registradas variáveis referentes aos dados demográficos, doenças prévias, medicações utilizadas, e calculado o risco de mortalidade cirúrgica para cada paciente através do EuroSCORE II. Resultados de exames pré-operatórios como ECG, ecodopplercardiograma, cateterismo cardíaco, Doppler de carótidas e exames laboratoriais também foram registrados. Durante a cirurgia, as variáveis avaliadas foram o tempo de CEC e clampeamento de aorta, duração da cirurgia e anestesia e uso de hemoderivados. Como variáveis pós-operatórias foram analisados o TIOT, tempo de permanência na UTI, presença de disfunção renal, hipoxemia. O delirium foi avaliado pelo CAM-ICU no pós-operatório. Para o desfecho composto foram registrados óbitos por todas as causas, infecções e IAM perioperatório identificados até a alta hospitalar ou 30 dias após a cirurgia. Os pacientes foram seguidos por um período de 12 a 18 meses e registrados eventos como óbitos, reinternações e demência, através de nova avaliação com MEEM e TFV. Após análise univariada foi realizada análise multivariada por regressão logística múltipla para identificar as variáveis independentes. A idade média dos pacientes foi 69,5 + 5,8. Cerca de 75,14% eram hipertensos e 39,88% eram diabéticos. A média do EuroSCORE II foi 4,06 + 3,86. Cerca de 30,06% eram analfabetos. A média do grau de escolaridade foi 3,05 + 3,08 anos. A incidência do delirium foi 34,1%. Em 70% dos casos, o delirium foi detectado nos dois primeiros dias após a cirurgia. Foram identificados o grau de escolaridade (OR = 0,81; IC 95% 0,71 - 0,92; p=0,002), HAS (OR = 2,73; IC 95% 1,16 - 6,40; p=0,021) e a presença de valvopatia mitral ( OR = 2,93; IC 95% 1,32 - 6,50; p=0,008) como fatores predisponentes independentes para delirium. Como fator precipitante independente foi identificado o tempo de internação na UTI com OR=1,18; IC 95% 1,07 - 1,30 e p=0,001. O delirium foi fator de risco independente para o desfecho composto com OR=2,35; IC 95% 1,20 - 4,58 e p=0,012, além do TIOT > 900 minutos (OR=2,50; IC 95% 1,30 - 4,80; p=0,006) após análise multivariada. Não houve relação entre delirium e óbito após alta hospitalar, demência ou taxa de reinternação durante o seguimento / Delirium is an acute and transient syndrome with features of inattention and global cognitive dysfunction over the time. Among elderly hospitalized patients is the most common complication. The postoperative cardiac surgery delirium occurs in 73% in older patients. Delirium patients, have prominent risk factors for dementia, institutionalization, death, hospital care and increased cost of healthcare. The aims of this study were: 1) to determine the incidence of postoperative cardiac delirium, focusing particularly on elderly individuals; 2) to identify the predisposing and precipitating factors of delirium; 3) evaluate the morbi-mortality associated with delirium in a follow up of eighteen months. A prospective observational cohort study (n=173) patients, aged >= 60 years, admitted at Heart and Lung Messejana\'s Hospital between September/2011 to December/2013. Before the surgery, the Mini-Mental Status Examination (MMSE) and Verbal Fluency Test (VFT) were administered to assess patient\'s cognitive functioning. The patients were screened for delirium using the Confusion Assessment Method (CAM). Patients were excluded preoperatively if they met criteria for delirium. Variables related to demographic data, previous diseases, medications were recorded and EuroSCORE II calculated the risk of surgical mortality for each patient. Results of preoperative tests, like ECG, echocardiography, cardiac catheterization, carotid Doppler ultrassound and laboratory tests were also recorded. During the surgery, variables were ECC (extracorporeal circulation) and aortic clamping time, duration of surgery and anesthesia, and blood products were also recorded. Postoperative variables analyzed were: the orotracheal intubation time (OIT), length of stay in the ICU, renal dysfunction and hypoxemia. The postoperative delirium was accessed by CAM-ICU. Mortality from any cause, infection and perioperative myocardial infarction, identified until hospital discharge or 30 days after surgery were predefined as the composite endpoint. During a follow up of 12 to 18 months, a new assessment using MMSE and VFT were held; events such as, deaths, readmissions and dementia were recorded. Multivariate analysis was performed by multiple logistic regressions to identify independent variables. Patients aged 69.5 ± 5.8. About 75.14% were hypertensive; 39.88% were diabetic. The mean EuroSCORE II was 4.06±3.86. About 30.06% were illiterate; an average 3.05 ± 3.08 years of school. In 70% of cases, delirium was detected at the first two days after surgery with an incidence of 34.1%. The degree of literacy (OR = 0,81; 95% CI 0,71 - 0,92; p=0,002), hypertension (OR = 2,73; 95% CI 1,16 - 6,40; p=0,021) and mitral valve disease (OR = 2,93; 95% CI 1,32 - 6,50; p=0,008) were independently associated with delirium. Longer ICU length of stay (OR=1,18; 95% CI 1,07 - 1,30; p=0,001) was also independently associated with delirium as a precipitation factor. Delirium was an independent risk factor for the composite outcome (OR = 2.35; 95% CI 1.20 - 4.58 and p = 0.012); OIT > 900 minutes (OR = 2.50; 95% CI 1.30 - 4.80; p = 0.006) after multivariate analysis. There was no relationship between delirium and mortality after hospital discharge, as well as, dementia or hospital readmission during follow up

Bakgrund: Kritiskt sjuka patienter vårdas på intensivvårdsavdelningen för att stabilisera sjukdomstillståndet. Att vårdas på intensiven är både fysiskt och psykiskt påfrestande för patienter och kan orsaka stort lidande. Komplikationerna vid intensivvård kan vara en bidragande orsak till att patienterna hamnar i ett delirium. I den stressande miljön utvecklar patienter hallucinationer samt syn-, tid- och verklighetsstörningar, i allmänt tal delirium. Vid delirium försvåras sjuksköterskors möjlighet att bemöta, vårda samt minska patienters lidande. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevda hallucinationer under delirium vid vård på en intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera valda patientberättelser. Resultat: Patienter upplever en bred variation av upplevelser i sitt delirium. Resultatet presenteras i fem kategorier vilka benämns; patienters upplevelser av att befinna sig på en annan plats, hallucinationer patienter upplever i ett delirium, aktiviteter patienter upplever de utför i ett delirium, personalens medverkan i patienters delirium samt patienters upplevda känslor i delirium. Hallucinationerna som upplevs är antingen av obehaglig eller av neutral karaktär. Konklusion: Sjuksköterskor som arbetar på intensivvårdsavdelningar och andra vårdavdelningar behöver kunskap om patienters upplevelser av delirium samt vad som kan orsaka tillståndet. Kunskapen är nödvändig bemöta och vårda patienter och på så sätt lindra lidandet. / Background: Critically ill patients are cared for in the intensive care unit to stabilize the disease state. Being cared for in the intensive care unit is both physically and mentally stressful for patients and can cause great suffering. Complications in intensive care can be a contributing factor to patients' delirium. In the stressful environment, patients develop hallucinations as well as visual, time and reality disorders, generally called delirium. In delirium, nurses 'ability to care for, respond to and reduce patients' suffering is made more difficult. Aim: The aim was to highlight patients' perceived hallucinations during delirium while in an intensive care unit. Method: A qualitative content analysis was used to analyze selected patient stories. Results: Patients perceived a wide variety of hallucinations in their delirium. The results are presented in five categories which are named; patients' experiences of being in another place, hallucinations patients experience in a delirium, activities patients experience they perform in a delirium, staff participation in patients' delirium and patients’ perceived feelings in delirium. Hallucinations that are experienced are either of an unpleasant or of a neutral nature. Conclusion: Nurses working in intensive care units and other medical departments need knowledge about patients' experiences of delirium and what can cause the condition. The knowledge is necessary to treat and care for patients and thus alleviate suffering.

Bakgrund: Delirium är ett akut tillstånd som kan drabba olika individer. Tillståndet ärvanligt förekommande på intensivvårdsavdelningar och uppvaknings avdelningar ochpåverkar individens tankeverksamhet och koncentrationsförmåga vilket kan leda tillförvirring. Om tillståndet förekommer efter en operation benämns det som Postoperativtdelirium (POD). POD beskrivs som ett tillstånd som förlänger patientens sjukhusvistelseoch ökar dödligheten och drabbar främst äldre. Syfte: Att beskriva äldre patienters erfarenheter av postoperativt delirium. Metod: Denna litteratursammanställning baseras på nio kvalitativa studier. Studiernahittades i två databaser, Cinahl och Pubmed samt via manuella sökningar av referenslistor.Analysen genomfördes med Fribergs modell för analys av kvalitativa studier. Resultat: Genom analysen skapades tre huvudkategorier och nio subkategorier.Huvudkategorierna var: ‘Känslomässiga reaktioner’, ‘Kroppsliga obehag’ samt ‘Viktigtstöd’. Konklusion: Patienter behöver mer information gällande POD för att förstå sin situationbättre och kunna delta i sin egen vård. Vårdpersonal behöver mer utbildning för att förståpatientens behov under POD samt för att kunna förmedla kunskap om POD till anhöriga.En ökad kunskap kan även reducera kostnader för verksamheter där POD förekommer.Vidare forskning bör belysa hur patienter och verksamheten påverkas av att ge informationtill patienter angående POD. / Background: Delirium is an acute condition that can affect different individuals. Thecondition is common in intensive care units and wake-up wards and affects the individual'sthinking activity and ability to concentrate witch leads to confusion. If the condition occursafter surgery, it is referred to as Postoperative Delirium (POD). POD is described as acondition that prolongs the patient's hospital stay and increases mortality and mainlyaffects the elderly. Aim: To describe elderly patients´experiences of postoperative delirium. Methods: This literature review is based on nine qualitative studies. The studies werefound in two databases, Cinahl, Pubmed and also via manual searches of reference lists.The analysis was performed with Friberg's model for analysis of qualitative studies. Results: The analysis created three main categories and nine subcategories. The maincategories were: ‘Emotional reactions’, ‘Physical discomfort’ and ‘Significant support’. Conclusion: Patients need more information regarding POD to better understand theirsituation and be able to participate in their own care. Nursing staff need more training tounderstand the patient's needs during POD and to be able to convey knowledge about PODto relatives. Increased knowledge can also reduce costs for operations where POD occurs.Further research should shed light on how patients and operations are affected byproviding information to patients regarding POD. / <p>Pågrund av pågående pandemi hölls presentationen av examensarbetet via zoom möte.</p>

Postoperative delirium is a common complication that occurs in elderly patients undergoing surgery with anaesthesia. This condition causes feelings of fear, discomfort and suffering for the patient. The aim with this study was to describe what interventions that can be used to prevent or treat postoperative delirium and what effect they have on the condition. This study is a systematic review with a descriptive design which examines existing research on nursing interventions with the aim of preventing and treating postoperative delirium. The study is based on nine scientific original articles, seven were randomized controlled trials and two were quasi experimental studies. The literature search was made through Cinahl, psycINFO and PubMed. When all studies had been examined the results showed multiple interventions and most of them had a preventive or treating effect on postoperative delirium. The interventions focus on different ways to affect the condition. Some of them are geriatric consultation, music therapy and family as caregivers. Postoperative delirium can be both prevented and treated through different kinds of interventions. This study contributes to expanded knowledge on how the condition can be managed, however further research is needed to provide increased evidence and prove which interventions that can provide the most effective affect on postoperative delirium. / Postoperativt delirium är en vanlig komplikation hos äldre som genomgått någon form av kirurgi under anestesi. Tillståndet innebär rädsla, obehag och lidande för patienten. Syftet med studien är att beskriva vilka omvårdnadsinterventioner som finns för att förebygga och behandla postoperativt delirium samt vilken effekt dessa har. Denna studie är en litteraturöversikt med beskrivande design som undersöker befintlig forskning kring omvårdnadsinterventioner med syfte att förebygga och behandla postoperativt delirium. Studien består av nio vetenskapliga originalartiklar, sju var randomiserade kontrollerade studier och två var kvasiexperimentella studier. Datainsamlingen genomfördes i databaserna Cinahl, psycINFO och PubMed. Efter att samtliga studier granskats framkommer ett resultat med flera olika omvårdnadsinterventioner där majoriteten har förebyggande eller behandlande effekt på postoperativt delirium. De interventioner som resultatet baseras på använder sig av olika sätt som tillståndet kan påverkas av. Några av dessa är geriatrisk konsultation, musikterapi och anhörig som vårdgivare. Postoperativt delirium kan förebyggas och behandlas på olika sätt via omvårdnadsinterventioner. Denna studie kan ge läsaren ökad kunskap om hur tillståndet kan hanteras, dock krävs det ytterligare forskning inom området för att ge ökad evidens och fastställa vilka typer av interventioner som har störst inverkan på postoperativt delirium.

Background: Delirium is a serious complication of care in the ICU and the nurses’ proximity to the patient provides good opportunities for early detection, prevention and treatment. The aim of this study was to investigate nurses' experiences of caring for adult patients with delirium in intensive care units, in order to improve the nursing care for these patients. The chosen method for this was a literature review based on Polit and Becks nine-step model. It was made out of 21 qualitative, quantitative and mixed method studies and the data was analyzed using Braun and Clarkes thematic analysis. Main findings identified by the authors were presented under six themes; it is stressful, the impact of work culture, the impact on the nurses professional role, complicating circumstances, knowledge and attitudes, patients and relatives participation. These led to the conclusions that lack of knowledge, resources and work culture affect the care of delirium at the ICU. The nurse's professional role is also negatively affected and impairs the ability to form a relationship with the patient and his or her relatives. The patient's and the relative's participation is a first step in increasing opportunities for person-centered care and thus improving nursing in the event of delirium at the ICU. As future research, the authors propose empirical studies with interviews of nurses and how they experience person-centered care in intensive care units and how this could be strengthened in relation to delirium. / Bakgrund: Delirium är en allvarlig komplikation av vården på IVA och sjuksköterskans närhet till patienten ger goda möjligheter för tidig detektion, prevention och behandling. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med delirium på intensivvårdsavdelningar, för att kunna förbättra omvårdnaden för denna patientgrupp. Metoden för detta var en litteraturstudie vilken följde Polit och Becks niostegsmodell. Denna gjordes på 21 kvalitativa, kvantitativa och mixade studier och data analyserades med Braun och Clarkes tematiska analys. De huvudfynd författarna identifierade presenterades under sex teman; det är påfrestande, erfarenheter av arbetskulturens påverkan, påverkan på sjuksköterskans yrkesroll, erfarenheter av försvårande omständigheter, kunskap, attityder och hur de påverkar vården samt patienter och anhörigas delaktighet. Dessa ledde fram till slutsatserna att brist på kunskap, resurser samt arbetskulturen påverkar vården vid delirium på IVA. Även sjuksköterskans yrkesroll påverkas negativt och skadar möjligheterna för att skapa en relation med patienten och dennes anhöriga. Patienten och den anhörigas delaktighet är ett första steg för att öka möjligheter till personcentrerad vård och på så sätt förbättra omvårdnaden vid delirium på IVA. Som vidare forskning föreslår författarna empiriska studier med intervjuer av sjuksköterskor och hur de upplever personcentrering på intensivvårdsavdelningar och hur denna hade kunnat stärkas i relation till delirium.

Bakgrund: Delirium hos intensivvårdspatienten är ett komplext neuropsykiatriskt syndrom med fluktuerande karaktär som kan leda till sämre prognos och ökat vårdlidande för patienten. Dessutom leder tillståndet till ökade samhällskostnader. Genesen tros vara multifaktoriell där risk och utlösande faktorer kan påverka förekomsten. Farmakologiska åtgärder har hittills tillämpats med otillräcklig framgång varför även omvårdnadsåtgärder rekommenderas. Syfte: Att sammanställa evidens för omvårdnadsåtgärder som kan förebygga delirium hos patienten på intensivvårdsavdelningen. Metoden: Metoden utgjordes av en integrativ litteraturstudien för att kartlägga och sammanställa aktuell forskning om omvårdnadsåtgärder som kan förebygga delirium. Totalt 15 artiklar från CINAHL och PubMed inkluderades. Resultat: Utifrån de inkluderade artiklarnas resultat kunde preventiva omvårdnadsåtgärder identifieras vilka presenteras i fyra huvudkategorier; Involvera närstående, Kognitivt stimulera patienten, Fysiskt stimulera patienten och Främja patientens sömn. Konklusion: Det framkommer att intensivvårdssjuksköterskan med till synes enkla omvårdnadsåtgärder kan förebygga delirium hos patienten. Flertalet omvårdnadsåtgärder kan ses som kopplade till människans fundamentala omvårdnadsbehov som idag redan är implementerade i vården. En viktig del i intensivvårdssjuksköterskans preventiva arbete är således att identifiera faktorer som kan utlösa delirium, och ständigt arbeta strukturerat och medvetet genom sina omvårdnadshandlingar. För att möjliggöra det behövs ett personcenterat förhållningssätt med utgångspunkt i patientens resurser. / Background: Intensive care unit delirium is a complex neuropsychiatric syndrome with a fluctuating nature that can impair the prognosis and increase suffering for the patient. In addition, the permit leads to increased societal costs. The genesis is considered multifactorial where risk and triggering factors may affect the occurrence. Common experiences among healthcare professionals is that the condition can be difficult to identify, manage and treat. Pharmacological interventions implemented have resulted in insufficient success, therefore nursing interventions are also recommended. Aim: To compile evidence about nursing interventions to prevent intensive care delirium. Method: The method consisted of an integrative literature study to map and compile current research involving delirium. A total of 15 articles from CINAHL and PubMed were included. Results: Based on the results of the included articles, preventive interventions could be identified into four main categories; Involve next of kind to the patient, Cognitively stimulate the patient, Physically stimulate the patient and Promoting patients normal sleep cycle. Conclusion: It appears that the intensive care nurse, with seemingly simple nursing measures, can prevent delirium in the patient. Most nursing measures can be seen as linked to the person's fundamental nursing needs that are already implemented in healthcare today. An important part of the intensive care nurse's preventive work is to be able to identify factors triggering delirium, and continuing structured work in a conscious way through their nursing actions. To enable this, a person-centered approach based on the patient's resources is needed.

Bakgrund: I Sverige drabbas omkring 80 procent av alla patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning av intensivvårdsdelirium. Patienterna utsätts för flertalet negativa faktorer som kan utlösa intensivvårdsdelirium. Forskning visar på att intensivvårdsdelirium skapar ett lidande hos patienten. Vetskapen om vilka faktorer som kan påverka uppkomsten kan förebygga, lindra och behandla tillståndet. Syfte: Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att förebygga och vårda patienter med intensivvårdsdelirium på en intensivvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ studie. 11 stycken intensivvårdssjuksköterskor intervjuades på två sjukhus i Västra Sverige. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med ett deduktivt förhållningssätt utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori. Resultat: Resultatet presenteras i två teman med vardera tre subteman; Att motverka uppkomst av intensivvårdsdelirium och Att hantera delirium. Slutsats: I resultatet framkommer det att intensivvårdssjuksköterskor i möjligaste mån försöker skapa optimala förutsättningar men att vården kring intensivvårdsdelirium ofta hamnar i skymundan. Det säger intensivvårdssjuksköterskorna beror på den högteknologiska miljön med livsuppehållande behandling och komplexa omvårdnaden de arbetar i. I resultatet speglas intensivvårdssjuksköterskors tankar och känslor som bland annat obehag, rädsla och maktlöshet vid vårdandet av patienter med intensivvårdsdelirium. Sammanfattningsvis betonas vikten av kunskap och erfarenhet kring intensivvårdsdelirium, finns inte denna erfarenhet uppkommer ett onödigt lidande som påverkar hela patientens livsvärld. / Background: In Sweden, about 80 percent of all patients cared for in an intensive care unit are affected by intensive care delirium. Patients are exposed to a lot of negative factors that can trigger intensive care delirium. Research shows that patients with intensive care delirium suffer. Knowing the factors that can affect the onset can prevent, alleviate and treat the condition. Aim: The aim was to illustrate intensive care nurses' experience of preventing and caring for patients with intensive care delirium in an intensive care unit. Method: Qualitative design. Eleven critical care nurses were interviewed at two hospitals in the west of Sweden. The data was analyzed by a qualitative content analysis with a deductive approach based on Katie Eriksson's nursing theory. Result: The results are presented in two themes, with three sub themes each; To counteract the onset of intensive care delirium and To manage intensive care delirium. Conclusion: The result shows that the intensive care nurses try to create optimal conditions, but the care around intensive care delirium have ended up in the shadows. According to the intensive care nurses this is because of the advanced technology, life-sustaining treatment and the complex nursing care. The result reflects the thoughts and feelings of the intensive care nurses such as discomfort, fear and powerlessness in the care of patients with intensive care delirium. In summary, the importance of knowledge and experience about intensive care delirium is emphasized, if this experience doesn't exist unnecessary suffering may occur and affect the patient's entire world of life.

No description available.