No description available.

Medier speglar inte verkligheten utan förmedlar endast gestaltningar av verkligheten som människor kommer i kontakt med mer eller mindre dagligen. Journalister väljer och väljer bort vad som ska få utrymme och vad som inte ska få det. Bläddrar man igenom dagstidningar får man lätt intrycket att kvinnor får mindre utrymme än män trots att Sverige anses som mer jämställt än de flesta länder.Syftet med den här uppsatsen är att se hur fördelningen mellan män och kvinnor ser ut i tidningen VK när det gäller artiklar och bilder inom områdena sport och kultur & nöje. Uppsatsen ämnar även att se till vilka genusdiskurser som förekommer.För att besvara frågeställningen tillämpas två olika metoder, en kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ kritisk diskursanalys.Studien utgår från dagordningsteorin och gestaltningsteorin som menar att media innehar en makt genom att de bestämmer vad och hur något framställs.Resultaten visar att när det gäller antal artiklar och bilder i de berörda områdena, är kvinnor underrepresenterade, vilket bekräftar det somtidigare forskningvisar. Diskursen präglas av att män framställs som självständiga subjekt som innehar makt medan kvinnor framställs somsjälvkritiska, ej självständiga och passiva.

This essay examines ideas about knowledge and cultivation (a word used in Sweden to describe integration of knowledge in personality and judgement) in two socialist periodicals during the 1980’s and early 90’s. KRUT, translated Critical Education Review, was founded in 1977. Inspired by John Dewey’s educational philosophy they argued that activity is the key for pupils’ learning. Four years later Äpplet, in Sweden meaning “the apple”, entered the debate estimating school to go back to basics: to let teachers teach and pupils listen.     My theoretical and methodological framework is discourse analysis. Language is viewed as an ever-changing structure where presence is determined by absence. Knowledge is certain, as Äpplet argue, in contrary to relative, as KRUT argue. These opposite perspectives follow historical patterns that can be used as support for different interpretations of socialism. Äpplet’s writers describe knowledge in what you may call a traditional manner, as a quantity alone, meaning the politicians’ task is to spread it to the working class, no differently from how they have always done to the upper classes.    But this notion of knowledge is at the time challenged by the increasingly accepted understanding of it as personal. KRUT followed a socialist movement that in educational reforms saw an opening towards an equal society. Their writers accordingly criticized the idea of objectivity to reproduce the bourgeois’ interests and world view. But absolute relativism combined with pragmatics lead to the paradox that knowledge is solely subjective and still is something (subjective). Writers in Äpplet and other socialists have accused the idea of relativity to be contra productive as it only diminishes the socialist cause.     As knowledge is viewed exclusively as a means in KRUT, there are no apparent differences between their definitions of knowledge and cultivation. The same inconsistency appears in Äpplet, but turned on its head, where knowledge and cultivation are both discussed as properties, which implicates that some are cultivated, whilst others are not. That these statements are only meaningful as antitheses mean they equaled each other out rather than challenging the political educational system. The debate arose in an environment where knowledge was politically marked as a question for macro-economics. It has been since.

Läxor har alltid varit en del av skolan och synen på läxor under årens gång varierat historiskt. Från början av 1900-talet var läxor viktiga för fostran och läxor har handlat om fakta som ska nötas in. Under 1940- talet dyker kraftiga motreaktioner dyker upp mot läxor. 1962 skrivs läxor in i läroplanen och de var mycket detaljerat skrivet för hur läxorna ska utföras. Inom Lgr80 får läxan ett uppsving och en strängare ton, men i och med Lpo94 så skrivs läxor ut ur kursplanen. Trots att läxor är ett hett ämne inom mediedebatten gällande läxans vara eller icke vara, så syns de inte i Lgr11. Forskning visar att många elever upplever stress på grund av läxor. Några skolor har valt att vara läxfria eller att ha läxläsning på schemat. Debatten är liten kring läxans utformning och innehåll. Jag har valt att undersöka innehållet i läxuppgifter i svenskämnet i relation till kursplanen i svenska. Studien bygger på en kvantitativ innehållsanalys. Matrialet består av 60 läxor i ämnet svenska, där 30 stycken är från två lågstadielärare och 30 stycken från tre mellanstadielärare. Jag har använt mig av ett kodschema som analysmetod och efter det har jag skapat tabeller och figurer.     Resultatet visar att övervägande läxor, både från lågstadiet och från mellanstadiet domineras av genrediskurs. Det menas att läxorna består av att skriva texter utifrån ett särskilt syfte som exempelvis att skriva en beskrivande text. Analysen visar en påfallande skillnad bland de läxor som ges på lågstadiet jämfört med läxor från mellanstadiet. Beskrivande text handlar om att skriva personbeskrivningar, faktatexter och rapporter – är de vanligaste läxorna bland lågstadiet med 67 % jämfört med mellanstadiet med 17 %. På mellanstadiet kan man finna att argumenterande text med 27 % är mest framträdande, som handlar om att skriva recensioner och artiklar. Analysen visar även på ett flertals läxor innehållande grammatikövningar exempelvis att träna på nya ord, meningsbyggnad, böja ord. Anledningen till att flertalet läxor på lågstadiet är beskrivande text kan bero på att det finns en syn på att elever lär sig skriva genom genreskrivandet. Möjligen kan det vara så att läxorna är formulerade efter centralt innehåll i svenska för årskurs 1-3 och 4-6  inom Lgr11.

Vi får höra allt oftare i media om alla de elever som slutar grundskolan utan behörighet till gymnasieskolan. Det görs därför olika typer av insatser i skolan för att förhindra utvecklingen som vi nu ser. En av satsningarna är den individuella utvecklingsplanen och syftet med den har skrivits fram som en tidig och kontinuerlig informationsbärare till vårdnadshavare gällande elevens kunskapsutveckling i skolan. Vårdnadshavare och skola ska på så sätt dela på ansvaret så att man tidigt upptäcker och åtgärdar uppkomna problem i skolutvecklingen. Utvecklingsplanen är ett dokument med framåtsyftande fokus på elevens hela skolutveckling. Därför ska den vara formulerad utifrån de möjligheter för utveckling som eleven har. Det som också är centralt i dokumentet är att den skrivs utifrån ett trepartsamtal där elev, vårdnadshavare och lärare/mentor tillsammans utifrån jämlika förhållanden och genom balanserad delaktighet och inflytande, sammanfattar överenskommelser i utvecklingsplanen. I den här undersökningen har jag valt att titta på hur utvecklingsplanen kan analyseras utifrån begreppen delaktighet och inflytande, och hur det synliggörs i utvecklingsplanernas innehåll. Utvecklingsplanernas innehåll och ibland bristen på detsamma, har analyserats utifrån en diskursanalytisk bas och som vilar på Foucaults teorier om makt- och kontrollprinciper. Från den grunden har jag även kompletterat med analysverktyg enligt Faircloughs teori om technologisation samt Bernsteins skolspecifika teoriram klassificering, inramning, igenkänningsfaktor och regler för insikt. Tillsammans kompletterar analysverktygen den bild av elevens och vårdnadshavares olika förutsättningar för delaktighet och inflytande som görs synlig utifrån utvecklingsplanens text och utformning. Det som analysens resultat visar kan också nyanseras utifrån Patemans delaktighetsmodell, som en skendelaktighetsdiskurs. Intentionerna om delaktighet och inflytande i arbetet med utvecklingsplanen blir i praktiken svårt att uppnå utan att involverade parter får adekvat stöd och kunskap kring utvecklingsplanens process. Analysen visar även att i de undersökta utvecklingsplanerna har varken elev eller vårdnadshavare synbart varit delaktiga.

Denna uppsats undersöker koreansk populärmusiks explosiva framfart från slutet av 1990-talet och framåt. Den försöker svara på vad K-pop och dess idoler mer specifikt har representerat och erbjudit fans att konsumera och koppla detta till dess växande popularitet i ett historiskt perspektiv. Vidare försöker uppsatsen svara på varför K-pop gradvis har vuxit markant från slutet av 2000-talet i perifera regioner som Sverige. Uppsatsen analyserar ett urval av idolers representation i olika medier och källor som behandlar hur svenska fans förhåller sig till K-pop. Resultaten visar att idoler historiskt och med tid mer frekvent medverkat i många olika medieformat där de byggt upp en performativ image i relation till den rådande diskursen som en form av skådespeleri. Samtidigt har de idoler som följt kopierat originalkonceptet till det yttersta, vilket då också inbegriper plastkirurgi. Detta har resulterat i en ökning av ofta oskiljbara men visuellt vackra idoler. För många fans så ligger här en stor del av attraktionen; möjligheten att konstruera sin egen avgränsade konception av idoler för att fylla olika behov. För svenska fans så verkar det som att detta likaså är en del av anledning till dess växande popularitet när gränsen mellan det verkliga och fiktiva suddas ut. Det är också en möjlighet att anamma ett annat figurativt universum där exotiska idoler i sin allomfattande roll fritt kan konsumeras inom K-pop diskursen.

Skapandet av konst kan ses som en social process där flera personer, utöver konstnären, på olika sätt påverkar processen och konsten. Media, journalister och konstkritiker är exempel på personer som ingår i den sociala process i vilken konst skapas, och påverkar i sin tur allmänhetens uppfattning om konsten såväl som konstnären som yrkesperson. Den här uppsatsen är en kvalitativ fallstudie vars syfte var att utifrån kritisk diskursanalys undersöka hur konstnärsrollen porträtteras i media. Fallet som undersöks är den debatt som uppstod i media kring Anna Odells examensarbete för Konstfack år 2009. Uppsatsen undersöker hur Anna Odell framställdes som konstnär i ett antal artiklar publicerade i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, vilka aspekter debatten fokuserade på, vilka som tog ställning i debatten samt hur konstnären som yrkesperson framställdes. Howard S. Beckers teori om konst som social process och Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv används i uppsatsen för att analysera resultaten och identifiera den sociala processen i debatten och de roller som ingick i den. Resultaten i uppsatsen visar på att de olika sociala rollerna som ingick i debatten i stor grad påverkade porträtteringen av Anna Odell som konstnär och konstnärsrollen överlag, beroende på debattörernas egna yrkesroller och respektive kompetensområden. Det stora medieintresset för händelsen, och innehållet i debatten, ledde även till konsekvenser för Konstfack som institution och det spekulerades i huruvida domen mot Anna Odell kunde leda till konsekvenser även för den fria konsten och yttrandefriheten. Uppsatsen exemplifierar hur olika sociala roller i interaktion bildar sociala processer, som i media bidrar till allmänhetens uppfattning om specifika yrkesgrupper, i det här fallet konstnären som yrkesperson.

Kategorierna barn och förälder är intimt sammanbundna: när föräldrar talar om barn så talar de även om sitt föräldraskap. Syftet med denna uppsats är att undersöka idéer kring görandet av gott föräldraskap med kategorin barn som resurs. Studien vilar på ett diskursivt perspektiv där tyngdpunkten främst lutar mot Foucaults idéer kring makt och styrning. Det insamlade materialet består av observation och transkriberat material från två föräldramöten, två föräldragrupper och fyra enskilda intervjuer. Föräldrarna i studien berättar om sitt goda föräldraskap på olika sätt. Genom att berätta om barnet kan föräldern berätta om sitt lyckade föräldraskap. Föräldrarna berättar också om sig själva genom att tala om den andre, både genom att göra närhet och distans. Genom föräldrarnas berättelser kommer också normerande föreställningar om barn fram som handlar om att barnet ska ges kärlek, trygghet och en god framtid. Somliga av de föreställningar som uttrycks kan framstå som paradoxala: exempelvis tanken om att barnet ska prestera men samtidigt skyddas mot prestationskrav. Resultatet visar att gott föräldraskap görs på olika sätt i samtal och text, och att normerande föreställningar om barn och bra barndom är viktiga resurser i görandet av normerande föräldraskap.

Offentliga diskurser har historiskt framställt feminitet och feminism som oförenliga med varandra. Feminitet framställs vanligen med en kvinna som besitter normativt feminina egenskaper, medan framställningen av feministen skildrat en radikal och manhaftig kvinna. Tidigare forskning visar att ordet feminist, för många individer, har en negativ laddning samt en otydlighet i innebörden av ordet. Detta speglar hur väl individen identifierar sig med feminism. Denna uppsats handlar om hur bloggaren UnderbaraClara, som aktör i den feministiska diskursen, på sin blogg positionerar sig till feminism och feminitet. Metodologiskt och teoretiskt ramverk i uppsatsen är en kritisk diskursanalys samt identifikations-och disidentifikationsbegreppen. Arton blogginlägg har analyserats för att urskilja subjektspositioner, mästersignifikanter och ekvivalenskedjor. Analysen visar att UnderbaraClara identifierar sig med delar av den normativa feminiteten. Främst identifierar sig UnderbaraClara med feminismer som söker förena feminina ideal med feministiska. Vidare identifierar hon sig med feminismer som vill uppvärdera historiskt kvinnliga arbeten. Det framkommer även att hon identifierar sig med feminismer som ifrågasätter hur normativa föreställningar om kvinnan skapar sociala förväntningar på kvinnan samt problematiserar hur kvinnan skapas socialt. Slutligen framkommer att UnderbaraClara disidentifierar sig med en kvinnosyn där kvinnan nedvärderas i relation till mannen.

The aim of this study is to examine the existence of norms in three Spanish textbooks intended for upper secondary school in Sweden. One category of norms, gender norms, is selected for analysis. The focus of the analysis is on how gender norms are represented in the textbooks. The concept of gender also includes - in addition to the relation between man och woman - ethnicity, sexuality and disability. The three analysed textbooks are Caminando 3, Vistas 3 and El Sur paso 3. For this purpose, Norman Fairclough’s Critical Discourse Analysis (CDA) is the method used to examine the discourse of gender in textbooks on a textual, a scholastic and a societal level. The results show that the gender equality is high in the textbooks, both on an individual level as well as on a societal level. Most of the Spanish-speaking nationalities are represented in the textbooks, but the image given of Spanish and Latin American people is a templated, stereotypical one – especially the image of the native American.  Not much space is spared for the disabled or people with divergent sexuality in the textbooks, where the normally functioning, heterosexual person is a norm. If wanting to meet the demands in the curriculum and to be representative for the diversity in society, the authors of textbooks need to reconsider their strategy and include a great variety of people in their textbooks.