Surrogatarrangemang väcker många känslor hos individer och det är en pågående debatt huruvida det ska legaliseras eller inte. I ett nytt avgörande från Högsta domstolen, NJA 2019 s. 504, erkänner domstolen ett utländskt avgörande beträffade moderskap inom surrogatarrangemang. Detta är något som än mer startat den pågående debatten. Det intressanta i målet är att domstolen väger principen om barnets bästa mot det etiska motståndet mot surrogatarrangemang som finns i svensk rätt. Trots det etiska motståndet mot surrogatarrangemang erkände domstolen den tilltänka modern som rättslig mor till barnet. Domstolen framförde att principen om barnets bästa och barnets rätt till privat-och familjeliv vägde tyngre än den negativa inställningen till surrogatarrangemang. Dock ansåg inte rätten att domen borde vara vägledande eftersom beslutet grundar sig i omständigheter i det enskilda fallet. Domen har nu väckt frågan huruvida det bör införas en moderskapspresumtion likt faderskapspresumtionen, detta för att uppnå likheter i fastställandet av föräldraskap oavsett kön. Fastställandet av föräldraskap som sker idag är inte jämställt och uppnår inte de krav på likhet mellan könen. Surrogatarrangemang innebär att en kvinna föder ett barn för en annan persons räkning. Det är inte möjligt att åstadkomma surrogatarrangemang inom svensk hälso-sjukvård men det är inte heller uttryckligt förbjudet. I Sverige grundar sig den oskrivna moderskapspresumtionen på att den födande modern är rättslig mor till barnet. Detta blir problematiskt när par väljer surrogatarrangemang för att få barn då det skulle innebära att surrogatmodern blir rättslig mor enligt svensk rätt. Uppsatsen har utgått från tre frågeställningar som sedan besvarats i det sista kapitlet. Sammanfattningsvis kan sägas att området är i behov av utredning och reglering. Det är inte hållbart att i längden lämna frågan gällande erkännande av utländska domar beträffande moderskap inom surrogatarrangemang till rättstillämparen. Att erkänna sådana avgöranden bör anses förenligt med principen om barnets bästa och rätten till privat-och familjeliv. / Surrogacy arrangements are a topic of an ongoing debate that evokes emotions in many individuals. In a new ruling by the Supreme Court, NJA 2019 s. 504, the Court recognizes a foreign ruling regarding maternity in surrogacy arrangements. This is something that has contributed to the ongoing debate. The interesting thing about this case is that the Court weighs the principle of the best interest of the child against the ethnical resistance to surrogacy arrangements that can be found in Swedish law. Despite the ethical opposition to surrogacy arrangements, the Court recognized the intended mother as the legal mother of the child. The Court argued that the principle of the child´s best interests and the child´s right to privacy outweighs the negative attitude toward surrogacy arrangements. However, the Court did not consider that the judgment should be indicative as the decision is based on circumstances in the individual case. The judgment has now raised the question of whether a written presumption of maternity should be introduced like the paternity presumption, in order to achieve equality in the determination of parenthood regardless of gender. The determination of parenthood that occurs today is not equal and does not meet the requirements for gender equality. Surrogate arrangements mean that a woman gives birth to a child on behalf of another person. It is not possible to carry out surrogacy arrangements in the Swedish health care system due to an implied prohibition against such arrangements in the Genetic Integrity Act. Even so, private surrogacy arrangements are not prohibited. In Sweden, the unwritten presumption of motherhood is based on the birth mother being the legal mother of the child. This becomes problematic when choosing surrogacy arrangements to have children, because it means that the surrogate is the legal mother of the child in accordance with Swedish law. This essay is based on three questions at issue that are answered in the last chapter. In summary, it can be said that the area needs investigation and regulation. In the long run, it’s not sustainable to leave the question concerning maternity to the legal practitioner. Recognizing foreign decisions regarding maternity in surrogacy arrangements should be considered with the principle of the best interest of the child and the right to privacy.

Den föreliggande studien syftade till att undersöka hur förövares- samt brottsoffers könstillhörighet samvarierar med strafflängd för individer dömda för grov misshandel.  Granskning av domar efter lagändringen den första juli 2017 där grov misshandel var det primära brottet genomfördes för att samla in data för jämförelse mellan män och kvinnor som förövare samt brottsoffer. Totalt användes 100 domar till analyserna med 61 manliga och 39 kvinnliga förövare. Det översiktliga resultatet indikerade att strafflängd inte samvarierade med vare sig förövarens eller brottsoffrets könstillhörighet när dessa undersöktes separat. Det återfanns däremot en signifikant samvariation för sammansättningarna av förövarens och offrets könstillhörighet och strafflängd. Skillnad återfanns endast mellan gruppen med kvinnliga förövare och manliga offer och gruppen med kvinnliga förövare och kvinnliga offer. Vid stratifiering för om fler brott än grov misshandel har påverkat straffvärdet samt för om förövaren tidigare var dömd återstod däremot inte denna skillnad. Resultatet diskuterades utifrån tidigare forskning samt teorierna Focal concerns och Paternalism/Chivalry theory, med fokus på grov misshandel som ett könsnormativt brott samt de metodologiska begränsningarna med den föreliggande studien. / The present study aimed to examine how the gender of perpetrators and victims of aggravated assault relates to the length of prison sentences. Data was collected to compare male and female perpetrators and victims from sentences where aggravated assault was the primary offense, after the change in legislation the first of July 2017. A total of 100 cases were included in the analysis with 61 male and 39 female perpetrators. In summary the result indicated that the length of the prison sentence did not relate to the gender of perpetrators or victims when examined separately. However, a significant result was found between perpetrator and victim gender constitution and the length of sentences. The difference was only found between the group with female perpetrators and male victims and the group with female perpetrators and female victims. The effect did not remain when stratifications were made regarding additional crimes besides aggravated assault affecting sentencing length and for prior convictions. The results are discussed in view of prior research, Focal concerns and Chivalry/Paternalism theory, with focus on aggravated assault as a gender normative crime together with the methodological limitations of the current study.

Partnervåld med dödlig utgång mot en kvinna utgör ungefär 20-30 procent av alla mord i Sverige och under 2019 resulterade våldet i att 16 kvinnor dödades. Forskningsläget är idag tudelat angående om förövare av dödligt partnervåld ska behandlas som en separat grupp från andra förövare av dödligt våld. Syftet var därmed att jämföra män som dödat sin kvinnliga partner/ex-partner med män som dödat en annan person som de inte hade en parrelation med, specifikt gällande typ av våld och psykisk störning. Studien har använt en tvärsnittsdesign med ett retrospektivt förhållningssätt där ett urval på totalt 160 domar använts från år 2015 till 2020. Resultatet visade en signifikant skillnad där män som dödat sin kvinnliga partner/ex-partner använde reaktivt våld i högre utsträckning jämfört med män som dödat en annan person som de inte hade en parrelation med som istället övervägande använde instrumentellt våld. Gällande psykisk störning fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Sammanfattningsvis bidrar det faktum att grupperna skiljer sig åt gällande typ av våld till forskningsläget genom att ge en indikation på att de bör särskiljas. / Intimate partner violence with a deadly outcome against a woman constitutes approximately 20-30 percent of all homicides in Sweden, during 2019 the violence resulted in 16 women being murdered. Research today is considered to be divided regarding whether perpetrators of intimate partner homicide should be considered a separate group from other perpetrators of deadly violence. The purpose of this study was therefore to compare men who have murdered their female intimate partner/ex-partner with men who have murdered another person they didn’t have an intimate relationship with, specifically regarding type of violence and mental disorder. The study used a cross sectional design with a retrospective approach and a sample of totally 160 verdicts from 2015 to 2020. The results showed a significant difference where men who have murdered their female intimate partner/ex-partner used reactive violence to a greater extent compared to men who have murdered another person that they didn’t have an intimate relationship with, who instead predominantly used instrumental violence. Regarding mental disorder there were no significant differences between the groups. In conclusion, the fact that the groups differ in type of violence contributes to the research field by giving an indication that they should be distinguished.

Syftet med den föreliggande studien var att undersöka könsskillnader i motiv och tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. En kvantitativ forskningsmetod användes i denna icke-experimentella tvärsnittsstudie, där data samlades in från ett urval av svenska domstolars domar, det vill säga tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolens domar publicerade i en juridisk databas. Ett urval av N = 49 domar granskades med hjälp av ett kodschema, varav n = 30 domar hade en manlig förövare och n = 19 domar en kvinnlig förövare. De erhållna datan analyserades genom ett chi2-test for independence. Resultaten indikerar att kön hos förövare av dödligt partnervåld var signifikant relaterat till motiv till det dödliga våldet där tidigare utsatthet för partnervåld skiljde sig åt signifikant mellan män och kvinnor, men inte till tillvägagångssätt i det dödliga våldet. Slutsatser som drogs av denna studie var att motiv till dödligt partnervåld skiljer sig åt med anledning av förövarens könstillhörighet, medan tillvägagångssätt i dödligt partnervåld var samma oavsett könstillhörighet. / The purpose of the present study was to examine gender differences in motives and methods among perpetrators of lethal partner violence in heterosexual relationships. A quantitative design was used in this non-experimental cross-sectional study, in which data were collected from a sample of the legal cases of Swedish courts, also the legal cases of district courts, courts of appeal and the Supreme Court published in a judicial database. A sample of N = 49 legal cases were examined by means of a coding scheme, including n = 30 legal cases consisting of male perpetrators and n = 19 legal cases of female perpetrators. The obtained data were analyzed by using a chi-square test for independence. The results indicate that the gender of perpetrators in lethal partner violence was significantly related to motives for the lethal violence, in which prior exposure to intimate partner violence differed significantly between men and women, but not to methods of the lethal violence. Conclusions drawn from this study were that the motives for lethal partner violence differed because of the perpetrator's gender, while the methods of lethal partner violence were the same regardless of gender.

Syftet med studien var att studera händelseförloppet i domar där kvinnor blivit dömda för våldsbrott. Detta för att studera om det återfinns likheter i brottens tillvägagångssätt. Utöver att studera likheter i brottens händelseförlopp, ämnade även studien att undersöka om det återfanns några likheter i omständigheterna kring brottet, exempelvis studerades domarna med fokus på sociala förhållande. 50 stycken domar inhämtades från JUNO och användes som material till studien för att möjliggöra studerandet av kvinnliga våldsförövare. Studiens resultat påvisade att det återfanns likheter i domarna gällande både händelseförloppen och omständigheterna kring brottet. Det framkom att det vanligaste brottet som de studerade kvinnorna dömdes för var misshandel av normalgraden. Kvinnliga våldsförövare var generellt mer benägna att använda tillhyggen än att inte använda tillhyggen vid brottet. Det tillhyggen som hade använts av flest kvinnor var kniv. Våldshandlingarna som kvinnorna begick riktades främst mot män snarare än mot andra kvinnor. Gällande sociala förhållande återfanns det i studien att det var relativt vanligt att den kvinnliga förövaren hade kontakt med socialtjänsten. Kontakten med socialtjänsten kunde ske genom att socialtjänsten exempelvis tillhandahöll en bostad åt förövaren eller att förövaren hade kontakt med socialtjänsten med anledning av sina barn. Det återfanns även i de studerade domarna att förövaren hade varit alkoholpåverkad i nästintill majoriteten av fallen och att några av de studerade förövarna hade en uttalad alkoholproblematik. Sammantaget har studiens resultat bringat en djupare förståelse om fenomenet kvinnliga våldsförövare. Kunskapen som har genererats kan användas för att utveckla effektiva förebyggande insatser riktat mot kvinnliga våldsförövare. Framtida forskning inom samma område bör enbart fokusera på att analysera en brottstyp för att få ut mer specifika likheter gällande kvinnliga våldsförövare.

Syftet med denna studie är att undersöka hur begripligheten i Göta hovrätts domar förändrats mellan 2001 och 2021. Studien syftar till att undersöka dels hur syntax och lexikon förändrats i domarna, dels hur följsamheten till klarspråksråd har förändrats under perioden. Materialet består av totalt 18 domar från Göta hovrätt: tre brottmålsdomar och tre tvistemålsdomar vardera från 2001, 2011 och 2021. En kombination av kvantitativ och kvalitativ metod har använts i studien: I den kvantitativa analysen undersöktes syntax och lexikon i samtliga 18 domar och i den kvalitativa textanalysen användes klarspråkstestet för domar som verktyg för att analysera sex av domarna djupare. Resultatet visar att det skett förändringar i domspråket under den tid som undersökts, men att det inte är entydigt huruvida domarna har blivit mer begripliga eller ej. Den kvantitativa analysen visar att domarna i många avseenden ligger längre ifrån klarspråksidealet år 2021 än 2001 och 2011. Resultatet av den kvalitativa analysen visar dock att följsamheten till klarspråksråden förbättrats under den undersökta perioden. Facktermer rensas bort eller förklaras i större utsträckning, det juridiska språket närmar sig det vardagliga och tonen blir mer läsarvänlig. Den sammantagna slutsatsen blir därför att domarna i vissa avseenden blivit mer begripliga och närmat sig idealet, men att ytterligare förbättringar krävs för att de ska bli tillgängliga även för icke juridiskt kunniga läsare. / The purpose of this study is to examine how the comprehensibility of the judgments from Göta Court of Appeal has changed between 2001 and 2021. The study aims to examine how the syntax and terminology has changed within the judgments as well as how the compliance with Plain Language Guidelines has changed during this period. The material consists of 18 judgments from Göta Court of Appeal: three criminal convictions and three civil actions each from the years of 2001, 2011 and 2021.A combination of quantitative and qualitative methods has been used: In the quantitative analysis, syntax and terminology were examined in all eighteen judgments and for the qualitative analysis, Klarspråkstestet (“the plain language test”) was used as a mean to further analyze six of the judgments. The results show that the language has changed during the selected period, but it remains ambiguous whether the language has become more comprehensible or not. The quantitative analysis shows that the judgments lie further away from the Plain Language Ideal in 2021 than they did in 2001 and 2011. However, the results of the qualitative analysis show that the compliance with Plain Language Guidelines has improved during this period. Technical terms are removed or explained to a greater extent, the legalese is approaching the everyday language and the tone is becoming more reader friendly. The conclusion is therefore that in some respects, the judgments have become more comprehensible, but that further improvements are required to make them accessible for readers who do not have a clear understanding of judicial language.

I föreliggande studie undersöks om olika delar av barnets bästa nämns och/eller beaktas i 24 domar från migrationsdomstolarna. Vidare undersöks på vilket sätt barnets bästa har beaktas i dessa domar, vilka är från augusti 2006 – januari 2007 och behandlar barnfamiljer och uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. För att skapa en förståelse av hur principen om barnets bästa kan tolkas används Johanna Schiratzkis teori om barnets bästa som ett öppet koncept samt även FN:s barnkonvention och den svenska utlänningslagen. Undersökningen visar att migrationsdomstolarna i större utsträckning nämner än beaktar barnets bästa. Otydlighet råder kring om och hur barnets bästa beaktas, vilket gör det svårt att bilda sig en uppfattning av hur domstolarna har resonerat i ärendena. Undersökningen visar även på att vissa delar av barnets bästa ges en överordnad betydelse. Endast i två av de undersökta domarna framkommer att barnets bästa har beaktats som ett öppet koncept. / This essay investigates if different parts of the principle of the best interests of the child are mentioned and/or considered in 24 judgments from the migration courts. It is also investigated in what way the principle is considered in these judgments, which are from August 2006 – January 2007 and concerns families and residence permit according to 5 chapter 6 § in the Swedish immigration law. A theory of the best interests of the child as an open concept is used to create an understanding of how to interpret the mentioned principle. The investigation shows that the migration courts in a larger extent mentions than considers the best interest of the child. Whether the principle is considered and how, is not always obvious in the judgments. The investigation also shows that some parts of the principle are given a prior importance. In only two of the investigated cases the best interests of the child are considered as an open concept.

This essay has examined how the administrative courts evaluate boys and girls in relation to the Swedish Care of Young Persons (Special Provisions) Act (1990:52). This was examined using a qualitative social constructionist comparative design and analyzed using Fairclough's critical discourse analysis, gender theory and Foucault’s theory of power. The findings have demonstrated that gender-based disparities exist in court rulings. Girls are frequently viewed as victims, and their behavior is often associated with their sexuality, with the latter being used as a justification for risk assessment. By contrast, the presumptions that connect boys’ actions to their mindset and compulsion for destructiveness are used to evaluate them. In comparison to girls, boys exhibit a higher degree of normalization and acceptance of anti-social behavior. The study's findings demonstrate that there are indications that the courts do not treat boys and girls equally, and as a result, not everyone is treated equally. The study encourages further studies on the subject to demonstrate and amend current gender-biased legal systems. / Uppsatsen har undersökt hur Förvaltningsdomstolar bedömer pojkar och flickor som är aktuella för 3 § Lagen om vård av unga (1990:52), LVU. Detta har gjorts med en kvalitativ jämförande design och analyserats med Faircloughs kritiska diskursanalys, Foucaults maktteori och genusteori med en utgångspunkt från socialkonstruktionismen. Resultatet visar att genusskillnader finns i förvaltningsrättens domskäl. Flickor tenderar att betraktas som offer och deras beteende kopplas ihop med deras sexualitet där sexualiteten används som ett argument vid fastställandet av risk för den unge. Pojkarna bedöms i stället utifrån andra premisser där deras beteenden kopplas ihop med deras inställning och deras motståndskraft mot destruktivitet. Normbrytande beteenden normaliseras och accepteras i högre grad hos pojkarna än hos flickorna. Studiens resultat visar att det finns indikationer på att domstolarna inte behandlar flickor och pojkar på samma sätt och därmed bedöms olika. Undersökningen uppmanar till fortsatta studier om ämnet för att påvisa och förändra nuvarande genusbundna rättssystem.

Background/aim: The purpose of this sociological study "Genus in the Child's Best Interest" was to, from the Administrative Court's decree about the child's own behavior, further clarify the concept of the child's best interest by studying how the concept is expressed in decrees with focus on genus. Theory: Three genus theories, to compare girls and boys, Mary John's power theory, the grown ups definition of what the reality is and what it should contain, and a labeling theory, where the people with power are the ones to define what's normal and what's not, have been used to analyze the result in this study. Method: A content analyses was used to analyze the decrees, with the focus on girls and boys between the ages of 12 to 19, where they have been forced into treatment by the law. Result: The concept of a child's best interest does make a difference between girls and boys in the decrees, and the girls have more power because they have more room to express themselves and are less responsible for their thoughts and actions. The concept is possible to use, but the definition is subjective and could be colored by the societies values and norms.

Background/aim: The purpose of this sociological study "Genus in the Child's Best Interest" was to, from the Administrative Court's decree about the child's own behavior, further clarify the concept of the child's best interest by studying how the concept is expressed in decrees with focus on genus. Theory: Three genus theories, to compare girls and boys, Mary John's power theory, the grown ups definition of what the reality is and what it should contain, and a labeling theory, where the people with power are the ones to define what's normal and what's not, have been used to analyze the result in this study. Method: A content analyses was used to analyze the decrees, with the focus on girls and boys between the ages of 12 to 19, where they have been forced into treatment by the law. Result: The concept of a child's best interest does make a difference between girls and boys in the decrees, and the girls have more power because they have more room to express themselves and are less responsible for their thoughts and actions. The concept is possible to use, but the definition is subjective and could be colored by the societies values and norms.